Jag har blivit alltmer fundersam när det gäller ett vanligt uttryck som man kan se framförallt i dödsrunor: ”Hans/hennes starka tro bar genom de mörkaste dalarna”.
För mig kommer då frågan automatiskt, hur blir det med oss som inte här någon ”stark tro”. Vi tvivlar, vi vet inte vad vi ska tro och alltsom oftast är allting bara ett antal frågetecken. Hur ska bära oss då?
Här finns det en väldigt viktig sak jag tror att vi behöver lära oss. Tron kan lika gärna vara en psykologisk inställning som ett sant förlitande på Gud.
Man litar på sin tro, man litar inte på Gud. Ser ni skillnaden? Den som förlitar sig till Gud behöver inte ha så ”stark tro”.
Det räcker med att lita på att Gud håller sina löften.
Så den som har sett detta har redan funnit sin hjälp. Man behöver alltså inte ”tro fram” något resultat!
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Tack för dina kloka ord! I kommande bloggar får du gärna berätta mer om skillnaden mellan att lita på sin tro och lita på Gud.
Jag måste tänka på hur jag kan beskriva det på ett enkelt sätt. Inom mig är skillnaden kristallklar. Jag hoppas att jag klarar utmaningen!
downs syndrom