Idag ska jag övergå till det som var den egentlige frågan. Vad är det för skillnad på att tro på sin tro eller att lita på Gud, men först ska jag avrunda inlägget från igår.
I Bibeln är det rätt frekvent att fruktan står i motsatsförhållande till Gudtro. Nu kommer jag att hålla mig till NT, men samma sak finns i GT.
I Luk 12:32 står det ” Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.”
I Matt 19:29-31 står det: ”29. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. 30. Och på er är till och med hårstråna räknade. 31. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.” Här är det grekiska ordet [phobéomai] som för det mesta översätts med fruktan i vår bibel översatt med rädd. Skillnaden mellan ”rädd” och ”fruktan” är dock minimal.
MEN OBSERVERA: både fruktan och rädsla handlar om att vara rädd för nåt, och rädslan har en tendens att åstadkomma det vi är rädda för. Fruktan är obehaglig, men den fungerar nästan som en målsökande robot till sitt mål.
Job sa ju: ”Det jag fruktade har drabbat mig, det jag bävade för har nått mig.” Det här gäller ju alla människor. På något sätt måste vi ju våga fråga oss vad vår innersta fruktan gäller. Finn det och du har funnit ditt livs destruktiva drivkrafter.
I de två bibelställen jag har citerat ovan (Matt och Luk) ser vi tydligt att fruktan står i ett motsatsförhållande till tron. (Här står tro i betydelsen lita på, vara övertygad om, tilltro, förtröstan).
Den som fruktar inför tillvaron eller framtiden har alltså en slags målstyrande robot inom sig som förverkligar det jag/du bär på. Så fungerar fruktan.
Gudstro fungerar på samma sätt, men den kortsluter effekten av fruktan eftersom tron omfattar den allsmäktige Guden som i sin kärlek svarar på våra böner. Skillnaden är den att genom vår bön till Gud erhåller vi den frid som övergår allt förstånd och den friden leder vår inre ”robot” till ett fullföljande av allt gott som är lovat i Bibeln.
Den som tror på tron värderar ”styrkan” i tron, men det är inte tron i sig som skapar friden. Tron kan vara hur svag som helst och hur svajande som helst. När vi i nöd ropar till Gud hör han oss. Redan ropet uttrycker vår tro.
Det enda vi måste göra upp med är vårt uppror mot Gud.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Lämna en kommentar