Jag fick för ett par dagar sedan en länk från en god vän med denna rubricering. Den fanns i Uppsala nya tidning. För ett par veckor sedan såg jag samma innehåll i en annan tidning.
Min spontana reflektion då var ”äntligen”, det är då på tiden. Vad ska vi med en kyrka som så långt det bara är möjjligt har kopplat bort Gud från sin dagordning. En ”normalpräst” idag vet inte ens vad som står i Bibeln.
Men jag ska återvända till ingressen i UNT: ”Fyra av tio medlemmar i Svenska kyrkan har en osäker eller obefintlig gudstro. Nio av tio tycker inte att kyrkan är viktig för egen del. Frågan om Svenska kyrkans relevans ställs på sin spets i en ny, stor studie.”
Det där med Fyra av tio medlemmar med osäker Gudstro är väl inte så anmärkningsvärt i sig. Det utgör ca 60% som anger att de har en Gudstro av något slag. Men så kommer meningen efter: ”Nio av tio tycker inte att kyrkan är viktig för egen del” (ca 90%)
Alltså har vi ett rätt stort antal människor som utgör mellanskillnaden (30%) som anger att de har en Gudstro men att kyrkan inte är viktig för dem.
Så varför är då inte kyrkan viktig? Vad pysslar man med där som gör att rätt många människor som tror på Gud inte ser kyrkan som ett andligt hem.
Guds närvaro förkunnas inte, för den känner man inte till. Predikan kan utgöras av något slags kåseri utan tilltal från Gud. Pastorn kan stå i predikostolen och berätta att han under veckan träffade grannen över staketet och såg maskrosorna varvid han kom att tänka på Skaparen. Allt känns bara tomt.
Så min fundering blir ju då vad folk ska till kyrkan att göra om de inte får lära känna den kraft och makt som Gud ger till dem som tror. Inte på Gud som andligt väsen i största allmänhet utan att Jesus faktiskt har levat, gått på jorden, dödats i en bestialisk avrättning. Uppstånden från det döda för att vi ska få en levande relation med Fadern, skaparen.
Hur ofta hör vi om detta i kyrkorna. Om inte, vad ska vi där att göra?
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Klarare kan det inte sägas. Tack.