Nu ska jag försöka visa på skillnaderna mellan två olika världar som visar sig i de två inlägg jag lade in igår. För det är två olika världar jag pratar om. Det jag skrev i det sista inlägget innehåller beskrivningen av en levande, verksam Gud och hur Bibeln beskriver hur man kan få en fungerande relation till Gud.
I inlägget har jag rätt mycket lutat mig mot olika bibelställen men min erfarenhet är att de i grunden visar hur det fungerar. Faktum är att jag har sett människor bli friska genom förbön. Ibland på en gång och ibland succesivt över tid.
I NT står det ”Emellertid stannade Paulus och Barnabas där en längre tid och talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta dem göra tecken och under.” [Apg 14:3] Det står också i Mark 16:20: ”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”
Jag vet att det fungerar! Men det finns också tillfällen när det inte tycks hända något. Varför det är så vet jag inte.
I ett tidigare inlägg för ett bra tag sedan skrev jag om hur människor sett änglar och hur. bl.a Göran Grejder berättat i en radiointervju att han sett Jesus hemma i hallen. På det fick jag många svar, många erfarenheter från olika människor som då läste bloggen.
Det är från en annan värld allt detta kommer. Vi längtar alla efter att få dela dessa erfarenheter, men kyrkan är tyst och ändå i besittning av den sanna vägen.
Det är som Ferlin skriver:
KAN DU HÖRA HONOM KOMMA… (ur En döddansares visor (1930))
Kan du höra honom komma – ej i buller och gny,
ej i tordönets sprakande dunder –
Nej, han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky
i morgonens solstänkta lunder – –
Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm
– så mjuk och så drömmande stilla
han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm
och han vill dig inte alls något illa.
Ty han talar ej latin – som den grå teologin
vilken halkat på sin egen halhets halka –
Men han talar som en ton ur en mjuk violin
och han talar såsom aftonens svalka.
Lyssna och läs på denna länk. Jag har lagt in den flera gånger eftersom den beskriver min tro och min relation till Gud så väl. Om inte annat bara för den är så mild, erbjudande och löftesrik.
http://www.youtube.com/watch?v=_gGBMv42dJY&feature=related
Den andra världen.
Vad talar Sv. kyrkan om då? Slå gärna upp http://www.kyrkanstidning.se och kika. Var där finns ens rudiment av vad vi får lyssna till i denna sången ovan? Det är ju det vi behöver. Om jag ser vad som har erbjudits i vår egen församling den senaste månaden Finner vi ”sinnesrogudstjänster” med stilla musik, meditation om livet i största allmänhet. Det som försiggår är snarast någon typ av avslappningsövningar.
Qigong har blivit alltmer populär innanför kyrkans väggar. Det är en gammal teknik för mental och fysisk kontroll. Den har sitt ursprung i schamanism. (för den intresserade kan jag rekommentera att googla på ordet)
Qigong fungerar onekligen rätt kraftfullt på det mentala planet. Men var är Kyrkans väsen i allt detta?
Inget av detta ger vägledning till en levande, kraftfull och kärleksfull Gud eftersom det inte innehåller någon bön eller överlåtelse till Gud.
ÅTER TILL FERLIN:
GETSEMANE (ur Goggles (1938))
Han var en så liten och klen artist
att han kände sig mer än lovligt trist.
Då satte han sig vid sin Faber 2
en vacker afton och skrev som så:
Gud har i sin fotografiateljé
ett mörkrum som heter Getsemane.
Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam.
Men den som är rädd – för köld och ris,
får aldrig en blomst i paradis.
Hans liv blir liksom en öde slätt
av inga silverne tårar vätt.
I purpur, kanske, och glans han gick,
men blicken hans var en tiggarblick.
Till aska kom han men aldrig brand
och månen ler åt hans tomma hand.
Ty den som är rädd för Getsemane
har ingenting alls att få eller ge.
Kommentera