Reptilhjärnan och Bibelns människosyn

Gårdagens inlägg avslutade jag med Carmina Burana, av Carl Orff med korta filmklipp av människans framväxt av vrånghet.

Då slog mig en strof av Nils Ferlin ur dikten ”vid diktens port”.

Människan sitter vid Diktens port,
hon är kommen en gång från okänd ort.
Hon har gått genom piska och pest och
brand och ökensand.
Ondska och blod har följt henne åt
till cirkusglädje och ödslig gråt.
Men dröm och syn bar hon också med
som en fågellåt över alp och hed,
som envist dallrande sång om ljus
kring frusna källor och döda hus.
Besynnerligt vrång blev människans färd
i det som vi kallar guds vackra värld.

Försök att föreställa dig vad som driver människan (inte bara dig och mig) utan människan, som art! Försök att se bort ifrån filosoferande och allmänna tolkningar utan gå inåt, låt ditt innersta få säga sitt. Detta är konst och kultur i ordets djupaste bemärkelse. Ett uttryck i ord, bild eller musik som går som en blixt mellan hjärta och hjärta. Vi behöver inte säga att det ska symbolisera det ena eller det andra. Ett levande inre bara ”vet” innebörden för just den människan. Detta är långt större än ”DJURET” människan”

Jag återgår till detta sista:

Vi är oerhört väl skräddarsydda för att inte bara finnas till i den här världen, utan även att överleva och anpassa oss. Jag började berätta om det igår, nu kommer det lite till: ”Till hjärnstammen hör mellanhjärnan, mitthjärnan, hjärnbryggan och förlängda märgen. Den kallas ibland också för reptilhjärnan ?
av två skäl: Dels är de funktioner som däggdjur och människa har, i sin hjärnstam ungefär desamma som de reptiler har i sin hjärna.
Dels liknar hjärnstammen också till formen reptilens hjärna. Med reptiler menas ormar och ödlor.

I reptilhjärnan finns många viktiga DNA program, bl. a. de centra som sköter andning och hjärtverksamhet. När det gäller beteendet
styrs reptilen i mycket hög grad av fyra centra – man brukar talaom reptilhjärnans ”fyra F”. Med det menas de DNA-program som styr födointag, flykt, försvar och fortplantning. I reptilens hjärna finns inte mycket av nyanser. Etta och nolla, svart eller vitt. Där finns bara vän eller fiende [det är detta våra politiker försöker förstärka i sin agitation, ”vän eller fiende, dom andra är onda, vi är goda, eftersom detta tilltalar våra ingrodda instinkter så verkar indoktrinering som bygger på denna inre nivå vara otäckt efffektiv] , flykt eller försvar. Där tycks heller inte finnas mycket av lekinstinkt.” När det gäller instinkter är dessa ”fyra F” helt överordnade.

Mitt förslag att inte filosofera för mycket kring strofen av Ferlin eller snutten av Carmina burana bygger på ett tips på hur man kan börja finna sitt inre djup, det som kan överskrida instinkterna.

Då först kan man börja ana den andliga verkligheten. Våra kroppsfunktioner är inte samstämda med uppfatta det osynliga, det som tillhör den andliga världen.

Vi får ta med oss kartan och kompassen och orientera vidare…

The URI to TrackBack this entry is: https://bibelnochverkligheten.net/2011/08/30/reptilhjarnan-och-bibelnsmanniskosyn/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Väldigt intressant. Jag blir nyfiken på hur du fortsätter och kopplar ihop det mest basala i den mänskliga hjärnan (djuret människan) i förra bloggen, med reptilhjärnan i denna….

    • 🙂 Det är jag också!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: