En dag kommer inte Jesus som den lidande tjänaren, utan som universums Herre!

Torsdagen den andra juni firades Kristi himmelsfärdsdag, av dem som firade den, naturligtvis. Som den beskrivs i Bl.a Lukasevangeliet och Apostlagärningarna.

I Apg 1:6-11 Står det:

[6. De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” 7. Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. 8Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” 9. När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. 11. ”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”] 

I en gammal psalm sjöng man ”som du for du komma skall o Kristus hit tillbaka”. Dessa två händelser är i Bibeln direkt sammankopplade. ”Två män i vita kläder” fanns närvarande och synliga beskrivna här och vid flera andra tillfällen både i gamla och nya testamentet. Vid Jesu födelse. Vid hans uppståndelse och så vid hans himmelsfärd. Detta händer även idag av och till att människor kan få se de närvarande heliga varelserna. Ja, även Jesus också förresten.

För ca 40 år sedan annonserade dåvarande docenten Hillerdal i tidningarna och bad att folk som hade sett Jesus skulle skriva till honom(till Hillerdal, förresten). Han fick så många svar som han kontrollerade äktheten av att det blev till en bok som heter ”De såg och hörde Jesus”. Det var både troende och icke troende som svarade, liksom människor från alla samhällsskikt.

Som jag har nämnt tidigare berättade Göran Greider, chefsredaktör på Dalademokraten i ett radioprogram hur han en gång plötsligt fick se Jesus i hallen.

Likaså det här med änglarna. När Jesus talar om barnen säger han: ”

Matt 18:10: Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.

Änglar.jpg

Så en liten sann berättelse från mitt liv.
Det var en superkall vinter för att antal år sedan. Ett av mina barn hade varit hos en kompis och började dröja. När vi ringde dit hon hade varit berättade de att hon hade gått för en halvtimme sedan. Eftersom hon brukade gå den sträckan nästan dagligen var det konstigt att hon inte var hemma. Det var under -20° och barnet var runt 4 år. Vi bad för henne och  jag började ta på mig kläder för att gå ut och söka när hon plötsligt dök upp hemma. Kläderna orivna, jackan som hon hade försökt att ta av sig på ”trekvrt” , ingen mössa eller vantar.
Så berättar hon att hon inte hade hittat hem, så hon hade börjat klä av sig eftersom hon började bli varm. (kölden höll alltså på att ta henne).
Men då kom det en stor farbror som hade vita kläder och som tog henne i handen och följde henne hem. Så säger hon: ”Men han försvann bara när vi kom hit.”
Jag följde hennes spår i nysnön och såg bara hennes egna spår. På platsen där hon hade satt sig hade hon gjort en snöängel och där låg också hennes mössa och vantar.
Jag tror att det var en ängel, vad tror ni?
Deras närvaro kan upplevas även om vi inte ser dem. De finns hela tiden runt omkring oss, men många vågar inte berätta om dessa förunderliga upplevelser av rädsla för att bli betraktade som underlig.
Men när Jesus kommer tillbaks så som han for till himlen kommer vi att få se honom återkomma som jordens och universums härskare.
FYLLD AV MAKT OCH HÄRLIGHET.

Published in: on 28 september, 2011 at 18:12  Comments (2)  
Tags: , ,

Vad ser vi omkring oss? Den ylande vargen i frosten, eller den omslutande kärleken?

Ja, vad får åtminstone mig att tro att tillvaron som vi känner den börjar gå mot sitt slut?  – Och inte bara jag förresten. Klockan är troligen bara tre minuter i midnatt!

Vid årsskiftet sände SVT:s Kunskapskanalen två program med ovanstående titel. De handlande om de tio största hoten mot mänskligheten. Det var program som säkert blev tankeställare för många. Forskare och vetenskapsmän kommer nu med så starka varningar att de kan betecknas som profetröster i vår tid.
Många exempel kan ges på varningsklockor, som alla har samma budskap: Vår värld går mot en kristid! För några år sedan kom två böcker som försökte uppmärksamma människor på allvaret. Översatta till svenska är titlarna: ”Vårt sista århundrade”, författare Martin Redes, brittisk kosmolog och ”En guide till slutet – Allt du inte ville veta”, skriven av geofysikern Bill McGuires.
Gång efter gång höjs rösterna med alarmerande varningar. Några lyssnar, andra skakar av sig budskapet, helt enkelt för att man inte orkar ta till sig det, man vill förbli i en drömtillvaro. Men uppvaknandet kan bli brutalt!
Det går inte längre att säga att det bara är kristna fanatiker som är domedagspredikanter. Nej nu är det forskare och vetenskapsmän som höjer rösten. Lyssnar man inte på dem, vad skall då till för att man skall göra det?

ALLTSÅ. TIDEN ÄR ÖVER NÄR MAN KUNDE SKRATTA  ÅT  TECKNINGAR AV DOMEDAGSPREDIKANTER SOM DOM DÅ RITADES I TIDNINGSSTRIPPAR MED SANDWICHPLAKAT PÅ MAGEN OCH RYGGEN: ”SLUTET ÄR NÄRA”.

Vi ser det även av och till i den vetenskapliga världen. Så pass uttalat att man har uttryckt att vi borde undersöka om inte det skulle gå att skapa en koloni på mars eller månen!

Jag tycker inte heller om att se utvecklingen!

Troligen kan vi lugnt säga att det blir svåra tider. På många områden.

 Dessa tider är siat om på många ställen, inte minst i Bibeln.

EARTHQUAKES – WHAT ARE THE LONG TERM TRENDS?

graph.jpg

Above is a graph showing how the number of all magnitude earthquakes has grown over recent years. Grafen är hämtad ur ”earthcace usgs gov.”

Så här ser kurvan ut och jag har sett en annan kurva (som jag inte fann nu när jag skulle skriva) som räcker ända till 2010 och den stiger ännu brantare. Jordbävningar kommer och går i skov… och har alltid gjort, men med rätt fastställda intervall. Bödvardsson vid Uppsala geologiska center säger dock att vi inte  befinner oss i en sådan period. Ändå ser kurvan ut så här!

På frågan om tecknen på att Jesus ska återkomma säger han i Matt 24 :7-8: 7. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. 8. Allt detta är början på födslovärkarna.

Han säger också i vers 12: 12. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta.

Detta är bibelns sätt att beskriva det, det finns fler även utombibliska profetsior som tycks gå samman här, parat med de farhågor vi ser i vår naturvetenskapliga världsbild hos de forskare som finns där.

För mig blir då frågan om det bara visar på ett oundvikligt slut utan mening, eller om det finns en skapare  som mitt i allt detta skyddar de som ser bristerna i det människan åstadkommit och vänder sig till en ”storpappa” som aldrig sviker?

I denna musik är vi i dagens läge! DJURET människans läge utan inre frid, bara oro och kamp av olika slag!

Detta är KONTRASTEN: den andra sidan! Människan som har kommit ”hem”

Published in: on 24 september, 2011 at 16:54  Comments (2)  
Tags: , ,

Fråga ditt inre, varför tycks tillvaron gå mot sitt slut?

Jag har försökt att visa på hur tillvaron är skapad som en totalitet. Alltså inte bara det som är på jorden, utan det finns en kraftfull, (vad ska jag kalla det?) parallellvärld. Som i allra högsta grad påverkar det som sker på jorden. I den parallellvärlden finns det två andra parallellvärldar, vars makt är aktiva. Den ena är där Gud verkar med sina änglar och den andra är där satan verkar. Den ena vill bära oss dag för dag, den andra vill skapa oro och aktivera ”djurmänniskan” [se, ”DJURET människan” i mina inlägg].  Vi tycks befinna oss i en tid när detta aktiveras och eskalerar så vi för varje år kan se en rejäl skillnad i hur tillvaron är ordnad. Somliga lever i välmåga och andra i armod. Hela det politiska systemet verkar vara en del av orsaken.

Om man inte ser den andliga världens närvaro och aktivitet är det lätt att tro att allt sker pga mänskliga brister.

I Ef 6: 10-16 Kan vi läsa….

”10. Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. 13. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. 14. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar 15. och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. 16. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, 17. och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.”

Jag fokuserar på vers 12.

a. Varelser av kött och blod = Människor

b. härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna = Demoniska varelser i den andliga världen.

OM VI INTE FÖRSTÅR DETTA, FÖSTÅR VI INTE VAD SOM HÄNDER RUNT OMKRING OSS! Klimatet, naturen, ondskan i människomassorna, vi är försvarslösa. Vi kan skriva hur mycket so helst i tidningarna, arbeta med att ”upplysa” människorna. JAg är övertygad: INGEN kommer att ta till sig detta om de inte klarar av att ta till sig det jag har markerat i v. 12 ovan!

Resten i texten är en beskrivning på hur allt detta ska bekämpas.

Published in: on 21 september, 2011 at 20:47  Kommentera  
Tags: , ,

VAD DÖR? Du eller kroppen? Och vart tar DU vägen? Lite om näradödenupplevelser.

Igår tog jag upp hur människan är sammankopplad till en enhet och att upplevelsemässigt måste detta utifrån hur vi är skapade ske i hjärnan. Men var i hjärnan? Ett par jag hade kontakt med på den tiden jag jobbade på ett sjukhus och som legat i koma en av dem veckovis och den andra månadsvis. Av läkarkåren betraktades de som hjärndöda, men legalt hade vi då ett annat dödsbegrepp, så man kunde inte bara ”packa in dem i en säck”… De kom till medvetande igen och blev till slut helt kommunicerbara. Bägge berättade samma sak. De kunde inte uppfatta tid, inte röra sig, inte tänka rationellt. Men båda kunde känna av vem som kom in i rummet långt innan något var sagt eller gjort. Någon gjorde dem rädd, någon trygg, någon glad, men inget var uttalat. När jag efteråt samtalade med dem och de träffat personalen i medvetet tillstånd, så kunde de säga vilka som var vilka.

Jag vill påminna om barnets reflektion vid den döda kroppen:”det är inte kroppen som far till himlen, det är själva levandet”. I de fall jag har berättat har ”själva levandet varit kvar i kroppen! Dvs. de har levat trots att kropp och nervsystem ”tagit semester”.

Ett par citat i frågan:

Hjärtläkaren Michael B Sabon var skeptisk till nära döden upplevelser och försökte bevisa att dom inte var sanna. Men efter att ha intervjuat över 100 patienter insåg han att de traditionella förklaringarna inte höll. Samtliga patienter som varit nära döden kunde ge noggranna redogörelser för händelserna som var unika för deras egen återupplivning.

”När David besökte hotell Zur Brucke i byn Zur april 1986 drabbades han av hjärtattack. Han beskriver en resa till en annan värld där han mötte ett ljus som förvandlade honom och kände sig omsluten av Guds kärlek. På universitets kliniken i Innsbruck kämpade läkarna i 30 minuter med återupplivning innan de fick igång Davids hjärta. Läkarna såg inget framtida hopp eftersom hjärndöd inträder efter 5 minuter utan syre. Efter två veckor kom han till medvetande och skickades hem och började jobba igen till läkarnas förvåning.”

Den som vill läsa mer kan slå upp http://www.fortunecity.se/kista/chips/1/after/after.htm

Detta handlar om den del av människan som är skapad att leva med Gud. Var i hjärnan finns den?  VET INTE. Så långt räcker inte idag vårt kunnande om hjärnan.

Eller är det så här?

JA, vad tror DU?

Published in: on 19 september, 2011 at 14:15  Comments (4)  
Tags: , ,

Allt vi upplever, även utifrån den himmelska världen, måste tolkas av en hjärna vars innehåll filtrerar vad vi upplever!

I de senaste inläggen har jag skrivit om hur vi som människor enligt bibeln är skapade.

1.  för att kunna anpassa oss här på jorden och

2 . för att medvetet eller omedvetet uppfatta det andliga och för våra fem sinnen saker som inte kan uppfattas (för det mesta) Annat än som talgdankar, magkänslor. Ibland blir det synligt, men eftersom det är långt ifrån det vanliga hos den moderna människan och oftast inte vetenskapligt kan bevisas, så anses det officiellt som suspekt .

Därför håller många, många sina andliga erfarenheter gömda. Ingen vill ju ses som suspekt. Hur många gånger har jag inte fått höra berättelser som jag faktiskt tror på av många olika skäl, men där de säger efteråt: ”Men du säger väl inte det här för någon?”
Vad jag då har försökt beskriva här i de senare inläggen är hur hur Gud skapade människan som en helhet. (Det Hebreiska ordet för den skapade människan är ”näfäsh”, och betyder helhet [men också människa])

Då blir ju frågan hur helheten ser ut: Jag tar upp ordförklaringen från 1917 års Bibel en gång till för att försöka klargöra det. Men koom ihåg, att detta är Bibelns syn och den ligger rätt långt vår naturvetenskapliga tankegång.

Själisk.jpg

För att förstå denna text måste man inse att allt vi blir medvetna om måste gå igenom vår hjärna. Det är den, och inget annat som i bibeln kallas själ. Om inte signalerna går genom hjärnan uppfattar vi dem naturligtvis inte. De blir ”osynliga”.  Alltså förutsätter Bibeltexterna att det finns två ”inputs” till hjärnan (själen) Det ena är kroppen som vi väl nästan alla hyggligt känner till. Vi ser, hör etc. så processas det i hjärnan och blir till en del av vårt sätt att tänka. Det andra, den andliga sidan9=hjärat, ”själva levandet” som lever vidare efter vår död,  är svårare att ta på eftersom mycket kommer in via vägar vi inte riktigt har pejl på. Där finns det en värld på andra sidan en barriär som naturligtvis också kommer in i vårt sätt att tänka. Där kommer både Gud, Guds änglar och olika demoner inklusive Satan själv in samma väg. Vad som har lättare att ta sig in har att göra med hur vi matar vårt sinne.

Om vi matar vårt sinne med gamla oförätter, eller om vi matar vårt sinne med tidningarnas propaganda ger vi den demoniska världen prio 1.  Vad den demoniska världen då pysslar med är att påminna oss om alla oförrätter, allt hemskt som kan hända, allt vi uppfattar som ondska runt omkring oss, och vi blir uppumpade med mer och mer ilska och ”hat” skulle jag vilja säga. Eftersom vi inte kan bära på hur mycket elände som helst spricker förr eller senare bubblan och vi börjar anfalla omgivningen med våra gamla erhållna oförrätter.

En del skriver på nätet, en del sprider förtal (sant eller osant, spelar ingen roll.eftersom vi ju tror på det). Resultatet blir att vi inte hjälper andra att bära sin smärta, utan att vi förstärker den så att även dom blir ännu mera bittra och aggressiva. Somliga tar kniven med sig när de går ut… På det sättet sprids ondskan i hela omgivningen! Ja, men det är väl bara ”normalt” tycker någon – det behöver väl inte ha att göra med trons värld. Jag svarar. Jo, det är normalt, men trons värld hör också till det normala – utom för somliga för vilka tron inte är verklig!

 

Published in: on 18 september, 2011 at 18:20  Kommentera  
Tags: , ,

Hur ska då en inbillad Gud kunna bära – i verkligheten?

Ett av de viktigaste uppgifter jag har i min kallelse här, är att visa på en levande Gud. En som är verksam i historien. Både i stort och smått.

Samt hur vi kan få se hans sätt att verka och hur vi kan få en fungerande relation till honom. I allt jag skriver försöker jag att visa på det.

Därför är också min rubricering av bloggen ”BIBELN OCH TILLVARON” – både den synliga och osynliga tillvaron. Ibland kan vi få se Guds änglar och ibland tycks dom bara finnas där ändå och verka.

Jag har upptäckt att det svåraste med bloggen är att visa på Guds handlande. – att det inte är inbillning. Många är de människor som varit med om översinnliga saker, men som håller tyst för att de inte vill bli betraktade som snurriga.

Ett par exempel:

När jag höll på att skriva inlägget om ”barnet ger tron lyftkraft”, kom skrivningen om ”fotspår i sanden” för mig flera gånger. Jag hade till och med tagit ut den ur mappen för att lägga in den. MEN, OCH DET ÄR ETT VIKTIGT MEN. Jag hade ju redan klart för mig fortsättningen på berättelsen om barnet och gammelmorfars död. Så det fick bli som jag hade tänkt.

Som svar på det jag hade skrivit kom – som jag förstår utan vidare associationer – just denna dikt nedskriven av Hemimamma [välsignelse över henne]. Därför lade jag in den senare. Något/någon behövde just denna dikt. Även om inte jag lyssnade fick Gud fram det i alla fall.

Vi kan ha två sätt att se på denna dikt. Jag vet att den är oerhört omtyckt. Inne i människors hjärtan slår orden”då bar jag dig” an en sträng. Det är den andliga människans svar på Guds tilltal. Men beroende på hur vi förhåller oss till Gud betyder det olika saker. För den som har svårt att se Gud som verklig är det en mental tröst. Men för den som anar Gud i orden existerar det en osynlig, men dock verklighet. DÅ BAR JAG DIG! Hur ska då en inbillad Gud kunna bära – i verkligheten?

Published in: on 7 september, 2011 at 18:49  Comments (2)  
Tags: , ,

När vi ser det som det osynliga gjort – Fotspår i sanden


Published in: on 6 september, 2011 at 12:35  Comments (2)  

”Det är inte kroppen som far till himlen, DET ÄR SJÄLVA LEVANDET”. Barnet ger tron lyftkraft.

Nu ska jag försöka att baka samman mina tre sista inlägg. 1. DJURET människan. Det är något verkligt och reellt. Vi är av Gud skapade att leva i den tillvaro vi är. Hela vårt mentala system finns färdigt redan i tredje veckan inne i mamman färdigt för att ta emot och bearbeta impulser så vi ska kunna överleva. De fyra ”f” jag nämnt är resultat av sådant vi tar in och som får del av ”härskarringen” i våra liv. [Se inlägget ”Reptilhjärnan och Bibelns människosyn”] 2. Gud skapade också en annan sida inom oss som människor. ”Gudalikheten”, när han blåste in sin livsande i oss. [Bibel 2000 använder bara ordet ”liv”, men grundtexten i GT står för livsande, NIV, använder också begreppet livsande i den engelska översättningen] Varför tycker jag att det är så viktigt att jag är och petar i detta då? Jo, när människan fick Guds andedräkt inblåst, fick hon ”själva levandet”, livsanden. Människan fick alltså en del av Gud själv i sin kropp!

Så det finns tre bitar att ta hänsyn till. a. Hela vårt nervsystem som jag beskrivit i den ”DJURISKA människan.” Det vill framförallt säga de ordlösa, instinktiva delarna parat med allt vi tar in via våra fem sinnen. Alltså även hur hjärnan är programmerad och fungerar! Det är detta Bibeln kallar själ. b. Kroppen känner väl de flesta av oss till. Den styr hur hjärnan tycker, tänker och fungerar, liksom kroppen även i sin tur styrs av hjärnan. [Kroppen och själen hör denna världen till] Tillsammans är detta den värdsliga människan!

Så här är det skrivet i 1917 års ordförklaringar. Så en ”själisk” eller ”värdslig” person är alltså inte sammankopplad med det vi ofta får oss till livs, dvs. En ”ytlig person” som inte som inte tror tillräckligt, (eller rätt). Som dansar eller tar sig ett glas vin, utan det är en person som inte vill leva i Jesu förlåtelse för sin tendens att inte följa Guds vilja och det är något helt annat.

Själisk.jpg
c. I syndafallet tappade människan (människosläktet) kontakten med Gud. Den livsande Gud hade givit oss började vi att överge. Plötsligt blev Gud som person osynlig (och overklig). Tron urartade bara till en massa levnadsregler. Det handlade inte längre om en livsgemenskap, genom den ande vi fått av Gud som kunde ge oss en Gudsgemenskap på djupet, för den hade vi slutat fråga efter.

Barnet ser den, barnet förstår den, barnet har öppna ögon och öron för att erfara den. Jesus säger i Matt 18:3:

Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.

Ett liknande innehåll kommer i nästa inlägg, men mer konkret…

Published in: on 5 september, 2011 at 16:20  Comments (2)  
Tags: , ,

Gudslikhet och ”själva levandet”

Min svärfar hade dött.

För oss som stod honom nära innebär detta naturligtvis stor sorg och saknad. Men som efter alla som lämnat oss, finns känslor som kan vara svåra att bearbeta . Han hade både styrkor och brister som vi alla har. Mitt i allt detta var han en djupt troende man som fick betyda mycket för många. Gud kunde bruka en vanlig människa som givit Honom makten i sitt liv! Den sista tiden var inte lätt och har hos oss skapat många frågetecken. Framförallt om Guds allmakt.

När det blev dags för oss att se honom och ”ta farväl”, insisterade det ädsta barnbarnsbarnet 6 år, på att komma med. Naturligtvis har vi försökt att berätta för henne om Gud, himlen och ”den sista resan”. Hon fick följa med. Hon visade sig förstå mer än vi vuxna faktiskt hade insett.

När hon står där och ser den döda kroppen med tårar i ögonen, säger hon. ”Det är inte kroppen som far till himlen, det är själva levandet”.

Man börjar ana varför Jesus höll barnen så högt, det är någon slags skillnad mellan att veta och förstå! Hon både visste och förstod! Hur många av oss vuxna kan förstå detta?

Gudslikheten ligger i ”själva levandet”. Inte i kroppen eller hjärnan, för det är för det är till för livet på jorden.

Gudslikheten är det som ger oss tillgång till den osynliga världen. Inte bara i form av ”you get pie in the sky when you die”! Utan redan här och nu. Vår böner når till Guds tron – vare sig vi själva tror eller inte – det är bara så att det är vår sak att be, det är Guds sak att svara. Längre behöver inte vår tro sträcka sig. Det är som barnet som kommer till oss och inte kan fixa sin trasiga favvoleksak. De kommer för där finns något som är större än de själva. GUDSLIKHETEN LIGGER I VÅRT INNERSTA VÄSEN – Själva levandet, som inte är knutet till kroppen, utan till den del av vårt väsen som uppfatta den osynliga världen. IBLAND FATTAR VI ATT DET ÄR DETTA SOM HÄNDER, IBLAND INTE.


Published in: on 4 september, 2011 at 17:40  Comments (2)  
Tags: , ,

Den andra sidan av vår mänsklighet – Gudslikheten

Om vi läser skapelseberättelsen i 1 Mos börjar berättelsen med ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (pluralis himlarna i den hebreiska grundtexten står det himmel i plural: ”Bereshit bara Elohim et hashamayim ve’et ha’arets”). Varför våra översättare har valt singular för himmel här vet jag inte. Andra översättningar, t.ex NIV (New English Version) följer generellt grundtexten mer noggrannt. Så här står det i den (gen. 1:)   1In the beginning God created the heavens and the earth”. Här har man behållit pluralformen, vilket stämmer mycket bättre med Bibelns övriga texter kring himmel (himlar)  och jord.

Så vitt jag förstår det när jag läser Bibeln så tycks det finnas flera utomsinnliga platser som ligger inom begreppet himlar.

1. Den plats där Gud och hans goda änglar finns. Jesus säger till och med att barnens änglar står inför Guds ansikte dag och natt.

2. Dödsriket. (Sheol) Den plats som Jesus tydligen befann sig på när han var död.

3. Vidare säger Jesus i Johannesevangeliet att ”i min faders hus finns många rum”. Exakt vad det innebär är det svårt att veta, men helt klart är den himmelska världen betydligt mer komplex och troligen trivsammare än att vi bara ska flyta omkring som några slags andar i en evighet utan substans och ihop med ett lyckorus. Självklart kan jag ju inte veta det, men mycket talar för att så inte är fallet. [I Matt 26:29 säger Jesus bl.a ”29. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.”]

LÄGG MÄRKE TILL:

Det jag här har skrivit hör ihop med tillståndet före syndafallet, men också med den människa som lever och dör i Guds närhet genom den förlåtelse vi får när vi tar emot Kristus.. Så vi är i allra högsta grad skapade som jag här har beskrivit för att bo på den jord som skapades. Vad jag har velat visa på är hur hela vår varelse är uppbyggd för att leva på jorden. MEN OCKSÅ för att uppfatta den osynliga världen (himlarna) och kunna få gemenskap med Gud. Vi är lika fiffigt och noggrant konstruerade för detta, men desto längre tiden går från den stund när vi bröt med Gud, desto svårare får vi att uppfatta  det som ligger bakom den mur som skiljer oss från det osynliga.

MEN VAD HÄNDE EGENTLIGEN I SYNDAFALLET?

Läs 1 Mos 2:4-4:26. Där beskrivs tiden närmast efter skapelsen, Guds plats i sin skapelse, gemenskapen med människan och hur livet blomstrade.

Här beskrivs hur Gud lät jorden bli fruktbar, hur växter, fiskar och djur kom till. Hur människan formades av jorden. [Om ingen har tänkt på det förr, så består vi av jordens mineraler. Inget extra. Järn, magnesium, kalk, calcium, väte, kol, syre bundet i olika former av oxider etcetera. när vi dör återgår vår kropp till de mineraler vi skapats ur.] Som vi säger i jordfästningsritualen:”Av jord är du kommen och till jord ska du återvända”. Likadant var det med djuren och fåglarna.

Nu vill jag inte ta en diskussion om hur Gud gjorde, men i ovanstående kan vi se mixen. Vi kan också se hur Gud gick (eller hur det nu gick till) i det första paradiset. Han pratade med människan, instruerade och såg till att det alltid skulle finnas de förnödenheter som behövdes för ett gott liv.

Men över ett träd hängde ett demoklessvärd… ”Äter du av detta skall du döden dö”. Givetvis kunde inte människorna som de männskor de var avhålla sig. Smaskens, det var gott, ju! Men vad människan inte då begrep var att hon förändrades i sitt sinne. Människan gömde och drog sig undan från Gud, livets källa. När Gud kom dit för att dela gemenskap, var Adam och Eva puts väck! ”var är ni någonstans”, frågade Gud. Tja, vi skämdes för vi upptäckte att vi var nakna… Nu hade den mentala förändringen, bort från vad Gud hade tänkt, påbörjats! Likaså distansen till Gud och den livsuppehållande källan han skapat hade börjat öka. Därför blev människan distanserad från sitt inre (verkliga) jag som hörde ihop med Gudsgemenskapen, distanserad från Gud och från hans livgivande gåvor. Människan blev utelämnad till sig själv för sin försörjning och överlevnad. Avundsjukan började spira och därmed tanken på att göra sig av med ”konkurrenter”. [Kain och Abel] Döden hade börjat göra sitt intrång. Det var inte bara den yttre, kroppsliga döden, det var den inre döden som lossade förtöjningarna från  möjligheten att uppfatta den andra sidan av vår mänsklighet – Gudslikheten!

I dess alla former. Sjukdomar, mord, kamp mot den mark som från början var tänkt att vara livgivaren från Gud själv. Distansen fortsatte att öka och i 1 Mos 4:26 kan vi för första gången läsa om hur man började åkalla Gud (eftersom man inte uppfattade honom): ”Vid den tiden började man åkalla HERRENS namn.” Han var distanserad. Man kunde inte längre umgås ansikte mot ansikte med Gud.

%d bloggare gillar detta: