Min svärfar hade dött.
För oss som stod honom nära innebär detta naturligtvis stor sorg och saknad. Men som efter alla som lämnat oss, finns känslor som kan vara svåra att bearbeta . Han hade både styrkor och brister som vi alla har. Mitt i allt detta var han en djupt troende man som fick betyda mycket för många. Gud kunde bruka en vanlig människa som givit Honom makten i sitt liv! Den sista tiden var inte lätt och har hos oss skapat många frågetecken. Framförallt om Guds allmakt.
När det blev dags för oss att se honom och ”ta farväl”, insisterade det ädsta barnbarnsbarnet 6 år, på att komma med. Naturligtvis har vi försökt att berätta för henne om Gud, himlen och ”den sista resan”. Hon fick följa med. Hon visade sig förstå mer än vi vuxna faktiskt hade insett.
När hon står där och ser den döda kroppen med tårar i ögonen, säger hon. ”Det är inte kroppen som far till himlen, det är själva levandet”.
Man börjar ana varför Jesus höll barnen så högt, det är någon slags skillnad mellan att veta och förstå! Hon både visste och förstod! Hur många av oss vuxna kan förstå detta?
Gudslikheten ligger i ”själva levandet”. Inte i kroppen eller hjärnan, för det är för det är till för livet på jorden.
Gudslikheten är det som ger oss tillgång till den osynliga världen. Inte bara i form av ”you get pie in the sky when you die”! Utan redan här och nu. Vår böner når till Guds tron – vare sig vi själva tror eller inte – det är bara så att det är vår sak att be, det är Guds sak att svara. Längre behöver inte vår tro sträcka sig. Det är som barnet som kommer till oss och inte kan fixa sin trasiga favvoleksak. De kommer för där finns något som är större än de själva. GUDSLIKHETEN LIGGER I VÅRT INNERSTA VÄSEN – Själva levandet, som inte är knutet till kroppen, utan till den del av vårt väsen som uppfatta den osynliga världen. IBLAND FATTAR VI ATT DET ÄR DETTA SOM HÄNDER, IBLAND INTE.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Fantastiskt inlägg och jag kommer att spara citatet ♥
””Det är inte kroppen som far till himlen, det är själva levandet”
Hemikram
*ler*
Jag är inte förvånad över att Jesus höll barnen särskilt högt.