”Det är inte kroppen som far till himlen, DET ÄR SJÄLVA LEVANDET”. Barnet ger tron lyftkraft.

Nu ska jag försöka att baka samman mina tre sista inlägg. 1. DJURET människan. Det är något verkligt och reellt. Vi är av Gud skapade att leva i den tillvaro vi är. Hela vårt mentala system finns färdigt redan i tredje veckan inne i mamman färdigt för att ta emot och bearbeta impulser så vi ska kunna överleva. De fyra ”f” jag nämnt är resultat av sådant vi tar in och som får del av ”härskarringen” i våra liv. [Se inlägget ”Reptilhjärnan och Bibelns människosyn”] 2. Gud skapade också en annan sida inom oss som människor. ”Gudalikheten”, när han blåste in sin livsande i oss. [Bibel 2000 använder bara ordet ”liv”, men grundtexten i GT står för livsande, NIV, använder också begreppet livsande i den engelska översättningen] Varför tycker jag att det är så viktigt att jag är och petar i detta då? Jo, när människan fick Guds andedräkt inblåst, fick hon ”själva levandet”, livsanden. Människan fick alltså en del av Gud själv i sin kropp!

Så det finns tre bitar att ta hänsyn till. a. Hela vårt nervsystem som jag beskrivit i den ”DJURISKA människan.” Det vill framförallt säga de ordlösa, instinktiva delarna parat med allt vi tar in via våra fem sinnen. Alltså även hur hjärnan är programmerad och fungerar! Det är detta Bibeln kallar själ. b. Kroppen känner väl de flesta av oss till. Den styr hur hjärnan tycker, tänker och fungerar, liksom kroppen även i sin tur styrs av hjärnan. [Kroppen och själen hör denna världen till] Tillsammans är detta den värdsliga människan!

Så här är det skrivet i 1917 års ordförklaringar. Så en ”själisk” eller ”värdslig” person är alltså inte sammankopplad med det vi ofta får oss till livs, dvs. En ”ytlig person” som inte som inte tror tillräckligt, (eller rätt). Som dansar eller tar sig ett glas vin, utan det är en person som inte vill leva i Jesu förlåtelse för sin tendens att inte följa Guds vilja och det är något helt annat.

Själisk.jpg
c. I syndafallet tappade människan (människosläktet) kontakten med Gud. Den livsande Gud hade givit oss började vi att överge. Plötsligt blev Gud som person osynlig (och overklig). Tron urartade bara till en massa levnadsregler. Det handlade inte längre om en livsgemenskap, genom den ande vi fått av Gud som kunde ge oss en Gudsgemenskap på djupet, för den hade vi slutat fråga efter.

Barnet ser den, barnet förstår den, barnet har öppna ögon och öron för att erfara den. Jesus säger i Matt 18:3:

Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.

Ett liknande innehåll kommer i nästa inlägg, men mer konkret…

Published in: on 5 september, 2011 at 16:20  Comments (2)  
Tags: , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://bibelnochverkligheten.net/2011/09/05/1747920/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Bra att du börjat etikettera rätt, då ökar dina sidvisningar kanske…

    Kom att tänka på denna historien som är en av de få som talar till mig som agnostiker:

    En natt hade en man en dröm.
    Han drömde att han gick längs en strand med Vår Herre.
    På himlen blixtrade det till av scener från hans liv.
    För varje scen lade han märke till två fotspår i sanden.
    Ett hörde till honom och det andra hörde till Vår Herre.

    När den sista scenen från hans liv blixtrade till framför honom
    tittade han tillbaka mot fotspåren i sanden.
    Han lade märke till att många gånger längs livets stig fanns det bara ett par fotspår.
    Han lade också märke till att detta inträffade då han hade det som svårast i sitt liv.
    Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Herren om det.

    ”Herre, du sa att den dag jag beslutade mig för att följa dig,
    då skulle du gå med mig genom livet.
    Men jag har lagt märkte till att när jag haft det som svårast
    finns det bara ett par fotspår.
    Jag förstår inte att när jag behövde dig som mest fanns det bara ett par fotspår.
    Jag förstår inte att du lämnade mig när jag behövde dig som bäst”.

    Herren svarade;
    ”Mitt kära, kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig.
    Under din tid av bekymmer och lidande, när du bara sett ett par fotspår, det var då jag bar dig”.
    (författare okänd)

    Hemikram

    • Det var så jag baxnade när jag såg ditt svar idag.
      Lite grann kändes det som om Gud tog mig i örat för att jag hade varit ohörsam. Igår, när jag skulle göra mitt inlägg dök det du nu skrev upp i mitt huvud gång på gång, men jag ville fortsätta med det jag hade startat.
      Jag hade till och med lagt upp bilden på skrivbordet för att titta på den och ev. lägga in den. – men avstod.
      Vad jag ytterligare kan skriva är att även vandringen med Gud är ett livslångt lärande. Att vara troende är inte ett statiskt tillstånd, det är dynamiskt. Likaså tror jag att agnostikern lever i ett lärande.

      Så jag lägger in det jag hade i ”handen” igår och som du tydligen redan väntade på.

      Men som pastor ser jag mig inte. 😉
      Kram


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: