Ett av de viktigaste uppgifter jag har i min kallelse här, är att visa på en levande Gud. En som är verksam i historien. Både i stort och smått.
Samt hur vi kan få se hans sätt att verka och hur vi kan få en fungerande relation till honom. I allt jag skriver försöker jag att visa på det.
Därför är också min rubricering av bloggen ”BIBELN OCH TILLVARON” – både den synliga och osynliga tillvaron. Ibland kan vi få se Guds änglar och ibland tycks dom bara finnas där ändå och verka.
Jag har upptäckt att det svåraste med bloggen är att visa på Guds handlande. – att det inte är inbillning. Många är de människor som varit med om översinnliga saker, men som håller tyst för att de inte vill bli betraktade som snurriga.
Ett par exempel:
När jag höll på att skriva inlägget om ”barnet ger tron lyftkraft”, kom skrivningen om ”fotspår i sanden” för mig flera gånger. Jag hade till och med tagit ut den ur mappen för att lägga in den. MEN, OCH DET ÄR ETT VIKTIGT MEN. Jag hade ju redan klart för mig fortsättningen på berättelsen om barnet och gammelmorfars död. Så det fick bli som jag hade tänkt.
Som svar på det jag hade skrivit kom – som jag förstår utan vidare associationer – just denna dikt nedskriven av Hemimamma [välsignelse över henne]. Därför lade jag in den senare. Något/någon behövde just denna dikt. Även om inte jag lyssnade fick Gud fram det i alla fall.
Vi kan ha två sätt att se på denna dikt. Jag vet att den är oerhört omtyckt. Inne i människors hjärtan slår orden”då bar jag dig” an en sträng. Det är den andliga människans svar på Guds tilltal. Men beroende på hur vi förhåller oss till Gud betyder det olika saker. För den som har svårt att se Gud som verklig är det en mental tröst. Men för den som anar Gud i orden existerar det en osynlig, men dock verklighet. DÅ BAR JAG DIG! Hur ska då en inbillad Gud kunna bära – i verkligheten?
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Mycket vackert, men när jag hör denna version, så ryser jag och kan känna att en närvaro finns där..
Hemikram
Gårdagen är förbi, som sagt. Den gick åt till bilreparation och mentorskap i den kyrkan jag brukar gå till. Så jag hann aldrig till datorn.
Tro´t eller inte, men jag vägde mellan Carola och en man med samma sång jag då lagt in man. Eftersom jag försöker att variera sånger och framställningar på olika sätt, så fick det bli den lite stelare varianten… (-begravningsstuk _ ?) Men innehållet är detsamma: Guds närhet och omsorg.Till din ära ska jag byta version.
Inte minst viktigt:
Guds närhet finns där vi lovsjunger honom (därav alla mina musiksnuttar) Dessutom är han i verksamhet. Jag tror att det är den djuriska människan som ryser… för hon upplever det ofattbara närvarande goda som lite kusligt trots att det är hjälparen vi möter… om vi vill ta emot det kan vi få vila en stund.
Du verkar ha ett öppnare inne än många – – –
Din vän