BIBELN OCH VERKLIGHETEN

I de senaste inläggen har jag skrivit om hur vi som människor enligt bibeln är skapade.

1.  för att kunna anpassa oss här på jorden och

2 . för att medvetet eller omedvetet uppfatta det andliga och för våra fem sinnen saker som inte kan uppfattas (för det mesta) Annat än som talgdankar, magkänslor. Ibland blir det synligt, men eftersom det är långt ifrån det vanliga hos den moderna människan och oftast inte vetenskapligt kan bevisas, så anses det officiellt som suspekt .

Därför håller många, många sina andliga erfarenheter gömda. Ingen vill ju ses som suspekt. Hur många gånger har jag inte fått höra berättelser som jag faktiskt tror på av många olika skäl, men där de säger efteråt: ”Men du säger väl inte det här för någon?”
Vad jag då har försökt beskriva här i de senare inläggen är hur hur Gud skapade människan som en helhet. (Det Hebreiska ordet för den skapade människan är ”näfäsh”, och betyder helhet [men också människa])

Då blir ju frågan hur helheten ser ut: Jag tar upp ordförklaringen från 1917 års Bibel en gång till för att försöka klargöra det. Men koom ihåg, att detta är Bibelns syn och den ligger rätt långt vår naturvetenskapliga tankegång.

För att förstå denna text måste man inse att allt vi blir medvetna om måste gå igenom vår hjärna. Det är den, och inget annat som i bibeln kallas själ. Om inte signalerna går genom hjärnan uppfattar vi dem naturligtvis inte. De blir ”osynliga”.  Alltså förutsätter Bibeltexterna att det finns två ”inputs” till hjärnan (själen) Det ena är kroppen som vi väl nästan alla hyggligt känner till. Vi ser, hör etc. så processas det i hjärnan och blir till en del av vårt sätt att tänka. Det andra, den andliga sidan9=hjärat, ”själva levandet” som lever vidare efter vår död,  är svårare att ta på eftersom mycket kommer in via vägar vi inte riktigt har pejl på. Där finns det en värld på andra sidan en barriär som naturligtvis också kommer in i vårt sätt att tänka. Där kommer både Gud, Guds änglar och olika demoner inklusive Satan själv in samma väg. Vad som har lättare att ta sig in har att göra med hur vi matar vårt sinne.

Om vi matar vårt sinne med gamla oförätter, eller om vi matar vårt sinne med tidningarnas propaganda ger vi den demoniska världen prio 1.  Vad den demoniska världen då pysslar med är att påminna oss om alla oförrätter, allt hemskt som kan hända, allt vi uppfattar som ondska runt omkring oss, och vi blir uppumpade med mer och mer ilska och ”hat” skulle jag vilja säga. Eftersom vi inte kan bära på hur mycket elände som helst spricker förr eller senare bubblan och vi börjar anfalla omgivningen med våra gamla erhållna oförrätter.

En del skriver på nätet, en del sprider förtal (sant eller osant, spelar ingen roll.eftersom vi ju tror på det). Resultatet blir att vi inte hjälper andra att bära sin smärta, utan att vi förstärker den så att även dom blir ännu mera bittra och aggressiva. Somliga tar kniven med sig när de går ut… På det sättet sprids ondskan i hela omgivningen! Ja, men det är väl bara ”normalt” tycker någon – det behöver väl inte ha att göra med trons värld. Jag svarar. Jo, det är normalt, men trons värld hör också till det normala – utom för somliga för vilka tron inte är verklig!