I Fil 4:6-7 står det:
”6. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. 7. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.”
I förhållande till vad som står i Bibeln så är vårt tänkesätt bakvänt. – Eller kanske vi kan uppfatta bibelns sätt att se på saker bakvänt… det beror ju på vilken utgångspunkt man har. i Filbrevet här ovan är det i den här ordningen: 1. Tacka 2. berätta vad ni behöver 3. då ska Gud agera.
Hur ofta kan jag inte få höra, och även själv tänka om Gud bara hade gjort si och så, nog skulle jag tacka honom. Först presenten liksom, sedan tacket om vi gillar den. Vem har inte varit med om presenter och besvikna barn? Likadant beter vi oss mot Gud när vi tycker att han borde ha fixat saker lite bättre? Sedan klagar vi på att han inte agerar och anger det som en orsak att inte tro… Men frågan är om inte bristen på tro kommer före det vi anger som orsak. Att tacka innan vi har sett resultatet är ju ett slags tecken på (till)tro.
Det jag här pekar på är den Gudomliga ordningen för att närma sig Gud. Den som befinner sig i den djupaste nöd har stor nytta och glädje av att söka efter anledningar att tacka och lovprisa Gud.
På det sättet har vi upprättat en förbindelseled mellan oss och Gud. Låt ropet på Guds hjälp följa den här ordningen så kommer ni att finna att även om det inte sker i en enda smäll, vilket iofs kan hända, så kommer svaret i full kraft förr eller senare.
Men gnällspikarna ur klagokören får en tröstlös väntan. Enligt Bibelns berättelse var det dom som orsakade att ökenvandringen genom Sinai öken (2:a Mos) tog så lång tid. Folk klagade och gnällde över hur bra de ändå hade haft det som slavar i Egypten… gång på gång.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera