BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Här vill jag berätta om en inte så ovanlig företeelse som brukar relateras av katolska kyrkan. Stigmatisering är när det uppstår sår på framförallt händer och fötter, men ibland också i sidan på djupt fromma människor.

Inom parentes sagt finns det också berättelser om hur tårar av blod kring påsken droppat från bilder av Maria, Jesu mor. Jag såg ett program om detta i National Geographic Då gällde det en staty av Kristus. Där berättade man om hur dessa tårar sänts över till en DNA-analys. Och visst var det verkliga tårar, till 90% sannolikhet från en person hemmahörande i mellanöstern, men det var en kvinnas DNA.

Det jag nu citerar kommer från SvD idag 20111117

Texten är ett rakt citat, men jag kommer att färga vår tids värderingar i berättelsen blå och egna kommentarer inom klammer.

”Padre Pio, som helgonförklarades 2002, blödde konstant från 1931 till sin död 1968. Hans påstådda stigmata gjorde honom till ett av Italiens mest populära helgon.
I en ny bok påstås att allt var en bluff. [det är den boken som är orsaken till artikeln]

Padre Pio, Italiens kanske mest populära helgon, föddes 1887, under fattiga förhållanden längs den östra kusten i Italien. Francesco Forgione, som han egentligen hette, hävdade att han hade förmågan att tala direkt till Jesus och påstod att han attackerades av djävulen under sin barndom. [Här är min kommentar att eftersom Bibeln talar om Jesus som den uppståndne och fortfarande levande, så gäller det första hävdandet enligt Bibeln. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila ”(Matt 11:28)  Av erfarenhet vet jag att alla som vill umgås med Jesus både kan och får tala direkt till honom. Liksom att Jesus svarar på vårt tilltal. När det sedan gäller påståendet om djävulen, så gäller också detta alla människor. Det enda speciella är att han som barn kunde identifiera detta. Världen skulle inte se ut som den gjorde om inte djävulen attackerar oss samtidigt som vi inte förstår att det vi får in i våra tankar innehåller både lögn och förförelse. Om vi inte förstår detta blir vi direkt förledda av honom.]

När han var 23 år gammal diagnostiserades Padre Pio med tuberkulos. Men sjukdomen försvann och det spekulerades i att det skulle vara den nyutbildade prästens första mirakel.

Men 1931, över en natt, uppnådde han enorm ryktbarhet när blödande sår upptäcktes i hans båda handflator. Han påstås då ha drabbats av stigmata, ett fenomen som kunde länka honom till Jesus blödande sår vid korsfästelsen.

Padre Pio skrev om sin upplevelse: ”Jag fylldes plötsligt med stor frid som utplånade allt annat och orsakade ett lugn i all min tidigare oro. Medan detta pågick, såg jag framför mig en mystisk person vars händer och fötter droppade av blod. Jag trodde att jag skulle dö om inte Herren hade ingripit och stärkte mitt hjärta, som var på väg att brista.” ”Visionen försvann och jag blödde från händer och fötter.”

Enligt hans egen utsaga blödde han dagligen. När han dog i september 1968 hade hans stigmata läkt. Men hans blödande händer och fötter och hans påstådda närhet till Jesus gjorde att han helgonförklarades av påven 2002. Många pilgrimer har vallfärdat till klostret i södra Italien där Padre Pio bodde under enkla former.

Men nu påstår en italiensk historiker, Sergio Luzzatto, att Padre Pios stigmata var en bluff och att han gav sig själv frätande karbolsyra för att åstadkomma blödningarna.