BIBELN OCH VERKLIGHETEN

I det här inlägget utgår jag från texten jag skrev under rubriceringen ”En rapport om dagsläget”…”inte bygga sitt hopp på något så osäkert som rikedom, utan på Gud, som rikligt skänker oss allt vi behöver.”

Jag ska berätta om en sak som hände för rätt länge sedan nu. Även för oss som är lite äldre är det länge sedan och hur länge sedan ska det då inte vara för de som är unga, men innehåller är mycket betydelsefullt och gör mig personligen påverkar det ännu i hög grad.

Det var så att vi började med förbönsgudstjänster i den kyrka jag då hade min tjänst. Min inställning var att eftersom Jesus (när han lämnade lärljungarna) sa: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 17. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18. de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.” 19. När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.” Därför trodde jag verkligen att det skulle hända nåt.

Men det hände inte så mycket. De som kom var de jag också kände till som djupt troende i församlingen. Det var väl ett 20-tal. Så var det några nyfikna ur kyrkorådet som hade varit öppet tveksamma och så min kyrkoherde som givit sitt tillstånd med tvekan. Kantorn hade nekat att var med, men satt i kyrkan… [Känn efter hur det kan kännas] Vi sjöng lovsånger och jag höll en predikan utifrån de löfte som finns i bibeln, dock vågade jag inte ta ut svängarna, så i det här fallet blev det mest ord, inte så mycket liv. Det var sant det jag sa, men jag trodde inte på det själv i djupet av mitt hjärta. Detta på gick ett tag, samma människor kom fram för förbön, men alltid samma svårigheter och problem.

Min förtvivlan växte, vad höll jag på med? VAR GUD VERKLIG? Var ordet sant? en och annan blev helad, men varför bara dom? VAR DET ETT LOTTERI? Det var ju inte vad Jesus hade sagt!

Så kom jag att läsa en bok: Den som skrev hade  i princip samma problem som jag, men han hanterade situationen annorlunda. Han fastade och bad och blev ledd att se hur förkunnelsen om Guds löften och makt skulle ge människor den tro de behövde för att finna hans löften uppfyllda. Så jag började predika det jag själv undrade över om det verkligen var sant! Jag talade om uppväckelse av döda, botande av sjuka och allt det.

Min inre fråga, var hade jag verkligen tagit till mig det? MEN MUNNEN GICK  som bibeln lovat. Ljög jag? Men det var i enlighet med Guds ord! Plötsligt började människor bli helade och befriade, när vi bad. Små saker, stora saker, men in enlighet med ”Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Idag har jag funnit tillbaks, men funnit en kyrka som tappat sin tro och sin roll!

Vad har Qigong med Jesus att göra?

Var står kyrkan? Och var står frikyrkorna….Jag vet inte…