Hur Guds makt uppstår inom oss och växer till

Det här inlägget hör ihop med mina två förra inlägg, det blir liksom tripp trapp trull kan man säga. Först nämnde jag om mitt svek till Kristus, visade på hur Petrus svek tre gånger när Jesus skulle dömas, men också hur Jesus upprättade honom och gav honom ett uppdrag för varje förnekande. Sedan hur Herrens helande kraft börjar verka. På många olika nivåer. Inte bara sjukdomar utan även hur han kan läka sår som orsakats av människors svek och förluster.

Nu tänker jag ta upp en annan sak som bygger på detta; Guds makt inom oss.

I långa stycket vänder jag mig nu främst till er som ser er som kristna, men det gäller alla. Varför jag börjar så beror på att jag har upptäckt att det finns många som ser sig som kristna, men som är så uppfyllda av hur ”man ska vara” att det ur den inställningen väller fram hårdhänta domar och ett människoförakt inför de som ”är fel”. Där finns det även ett självförakt. och rädsla att inte duga. Av det följer en depressiv livshållning som är precis tvärtom mot vad Jesus sa: ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” [Joh 14.27] Erfarenhetsmässigt har jag funnit att denna frid ligger mycket nära att våga se Jesu löften som sanna och verkliga.

Det finns en annan grupp som uppfattar sig som kristna och som fullständigt struntar i allt som Jesus undervisade om när det gäller syndens och dödens lag,  sedan går de till kyrkan eller kapellet och ”får sina synder förlåtna”, så ger man järnet ett vecka till! ”För Gud är ju den förlåtande Guden!” Men man glömmer att han också är helig.. . De saknar också den friden Jesus talar om eftersom fridens grund hör samman med att böja sig vid Kristi kors. [Som stolta fältherrar gör man karriär i pengarnas tjänst, sårar och manipulerar sviker sina löften, prioriterar vad arbetsplatsen kräver för att nå framgång.] Detta är bara några exempel, men att lägga ner detta inför Gud och be om förlåtelse och att han ska ändra mitt sinnelag, det finns inte på hjärnbarken överhuvudtaget. NYCKELN är att när vi vill bli rena, fria och fyllda av Guds kraft, så innebär bönen om förlåtelse en bön om ett förändrat sinnelag. DET KAN VI INTE FIXA SJÄLVA!

DET JAG NU SKRIVER ÄR VIKTIGT!  Allt prat i Bibeln om hur vi ska leva är ointressant om vi ska fixa det själva! Ingen normal människa har det sinnelaget! Vi kan vilja att det ska vara så, men inte fixa det. Så när vi ber Gud att förlåta oss, så gör han det, men han startar också en inre förändringsprocess inom oss. Vänd dina ögon mot hur du vill att det ska vara och Gud fixar det! Och i samma ögonblick jag önskar ett förändrat liv ser Gud bara det nya, önskade förändrade livet.  Det är detta vi kallar förlåtelse. Att vårt yttre beteende kommer att förändras,  tar längre tid, för det är en förvandlingsprocess!

Tänk på rövaren på korset som det står beskrivet i Luk 23:40-43 ! ” 40. Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 41. Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” 42. Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” 43Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”  Tänk efter. Hur mycket gott hade rövaren gjort? Bad han om förlåtelse? NIX, han vill bara få Jesu omtanke efter döden. RESULTAT: ”du ska få vara med mig i paradiset”! ORSAK? Hans sinnelag hade ändrats!  Då välkomnade Kristus honom”

Det är mycket som då förändras, långt mer än vi kan fantisera om.

Bara ett konkret, men ovanligt exempel. I går morse vaknade min fru och hörde körsång i huset. Hon var så vaken att hon hann dra slutsatsen att jag stigit upp och satt på en skiva av Taizé. Så såg hon att jag fortfarande sov, men kören fortsatte. Jag är övertygad om att det var änglamusik. Första gången för oss, men jag har hört om det från andra håll!
Det sista jag berättar är inte det första vii har fått erfara, en gång kom hon in i ett rum där jag låg och bad (tyst) Det första hon erfor var en ljus gestalt, stor… han (hon) sträckte sig över takhöjden. Vi vet fortfarande inte varför.

Published in: on 26 februari, 2012 at 18:16  Kommentera  
Tags: , , ,

Hur Guds helande kraft börjar verka

Det svar jag just skrev till hemimammas  kommentar till min förra blogg vill jag lägga till något annat mycket viktigt. Min blogg skrev jag för att visa att även om man lever i Guds närhet är inte livet som att glida på en räkmaka. Vad som händer och inte händer har så mycket att göra med hur vi förhåller oss till Gud.

Vi kommer ofta i onödiga svårigheter genom vår inställning och vårt sätt att  tala om vår fruktan, tvivel, missmod och övertygelse om att de svårigheter vi möter antingen beror på att Gud inte finns så som han har uppenbarat sig i Bibeln, eller att vi inte tror nog, eller att vi har svikit Gud och att han håller på att vända sig bort.

Faktum är att hur mycket vi än kan diskutera och undra om Gud vill hela alla som behöver det. Det kan gälla sjuka, våra egna självanklagelser, våra relationer eller bara vemod i vardagen. För mig råder det inte den minsta tvekan att Gud vill hela, men som det var för mig i sjukrummet gav jag aldrig Gud chansen att tala till mannen jag hade kontakt med. Så inget hände. Men när det är så beror inte detta på Gud, utan på oss.

Gud blir inte sedd som Gud av oss själva eller andra om vi bara uttrycker det negativa som vi säger om oss själva och andra.Det vi säger och tänker behöver förändras så att vi tänker och pratar i enlighet med Guds ord. Vi behöver uppmuntra varandra att se på oss själva så som Gud ser på oss i enlighet med Guds ord! DÅ sker det helande som är Guds själva väsen. Vi kan inte leva i harmoni och gemenskap men honom, om vi ständigt motsäger det han har sagt om sina barn. Och vi har ansvar inför våra vänner och vår familj att tala i positiv anda.

Vad som då händer är att vi öppnar himlaporten så att Gud kommer åt att verka i våra liv.

Published in: on 21 februari, 2012 at 20:03  Comments (2)  
Tags: , ,

Vad som hände när sjukhusprästen svek

Till det förra inlägget vill jag nämna en händelse som jag har oerhörd svårt att förlåta mig själv för. även där har jag flera exempel.

Det kom in en man på sjukhuset som jag kände från andra sociala sammanhang. Jag var runt 25 år då och han var några få år äldre.

Första gången jag tittade till honom var just pga vår kontakt. Men när han hade fått diagnosen, bad han att avdelningen skulle kontakta mig och berätta. Så vår kontakt övergick till hans funderingar, hans berättelser om saker som varit och hans beslutsamhet att ta sig igenom detta.

Tiden gick och allt oftare kom frågorna in på livet efter detta, Gud och hur jag såg på det. Som han själv sa, så började han ana en dörr som hade börjat stå på glänt inför det oundvikliga.

Så en dag ringde avdelningsföreståndaren upp mig och bad mig komma förbi. Hans sambo hade ringt och klagat på att han hade tagit till sig för mycket av det jag sagt. Avdelningsföreståndaren avslutade med att de inte ville lägga sig i mitt ansvarsområde, men de ville inte hamna i någon slags familjeterapi för att jag hade varit där. Det tog någon dag innan jag orkade titta till honom igen. Vår relation blev aldrig densamma eftersom jag började ducka när han ville fortsätta.

Jag svek honom, mig själv och min frälsare som kallat mig. Jesus sägen i Luk 12:9 ”Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar.” När jag sedan blev ombedd att ta jordfästningen vilket jag också gjorde, kändes det som om det var mitt eget svek jag måste göra upp med.

Jo, jag vet att Guds nåd omfattar även detta. Om Petrus står det i Luk 22

”54. De grep honom [Jesus] och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd.” 55. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: ”Den där mannen var också med honom.” 57. Men Petrus förnekade det: ”Nej, jag känner honom inte.” 58. Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: ”Du hör också till dem.” Petrus sade: ”Nej, det gör jag inte.” 59. En timme senare var det någon som försäkrade: ”Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.” 60. Men Petrus sade: ”Jag förstår inte vad du menar.” Och just som han sade det gol en tupp. 61. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger”, 62. och han gick ut och grät bittert.”

Som en fortsättning på detta står det i Joh 21, när Jesus hade uppstått och träffade lärljungarna: ”15. När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” 16. Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” 17. Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.

Tre förnekelser och på motsvarande sätt tre frågor:”Har du mig kär” efter varje svar kom en kallelse. Det var tre uppdrag som jag skulle bära vidare på sjukhuset. Där och då fanns mitt svek.

Vid jordfästningen dök frågorna ur Johannes evangelium upp till mig. Jag jordfäste inte bara min vän, jag jordfäste även Johnny, svikaren. Därför försöker jag efter min förmåga och rustning bejaka min levande frälsare.

Published in: on 15 februari, 2012 at 12:42  Comments (2)  
Tags: , ,

Livets mening

Är den någon som har funderat på vad som kan vara livets mening? Jo, jag vet… kanske de allra flesta av oss. Samtidigt som den är så svår att finna.

Jag tror att livet självt är livets mening. Inte vad jag äger utan det är själva livet.  Inte vem jag är eller vad jag gör. När vår nuvarande regering pratar om ”utanförskap” tror jag att detta finns i botten. Det vill säga att vad jag gör  definierar min roll i tillvaron. Om jag inte har en roll som platsar i vad omgivningen och samhället ger en accept till, finns jag bara. Meningen har runnit ur min tillvaro. Om vi blir bortbjudna och träffar nya männisor får vi oftast den oundvikliga frågan: Vad gör du? Det meningsgivande svaret blir då: Jag är civilingenjör och arbetar med statik på byggnader eller jag är tandläkare på citykliniken. Eller jag är florist, eller företagsledare   …välj själv vad detta kan vara. Utifrån detta kan du berätta mer om ”vem du är” – du blir intressant – dvs inte du som människa, utan det ger dig en plats i tillvaron.

Svar som ”arbetslös, sjukpensionär, pensionär” blir ointressant. Man får aldrig en motfråga om vad som är viktigt för en. I det perspektivet förlorar också jag själv en känsla av mening.

Detta är en svår problematik. Finns det någon annan mening än att vara viktig i samhället? Varför vill människor leva vidare när man tappar rollen i sitt samhällssammanhang? Svaret är lika enkelt som komplext: livet är oss kärt! Till och med viktigare än vår sociala roll. Den kan försvinna, men vi vill ändå leva vidare.  Livet har i sig en mening. Här uppstår en intressant fråga: vad skyddar vi när vi skyddar vårt liv? Det lilla barnet kämpar för sitt liv, när barnet blir lite äldre kommer frågorna om livet och döden. Det är inga sociala frågor det handlar om själva livet.

Jag har pratat med barn om döden på sjukhus när sjukhusprästen var den enda som vågade. Jag minns en teckning jag fick av ett barn. Han hade klistrat in den i ett kuvert och sa att jag inte fick öppna det förrän ”jag inte är här”. Han hade ritat ett hus, två träd och en fågel som satt på husnocken. Sedan hade han skrivit med 7-åringens spretiga stil: ”Om du inte vet, så är huset våran familj. Mamma och pappa och  (så namnen på två syskon) Träden är också mamma och pappa men dom når aldrig fågeln. Fågeln är jag. Snart ska jag flyga upp i himlen. Jag har redan sett in dit. det är fint. Men det här får du aldrig, aldrig visa för mamma och pappa.

Vidare sa han att ”först var jag rädd för att dö för jag visste att jag skulle göra det, men ingen ville prata om det. Jag var rädd för det som ingenting var. När du kom hit och berättade om Jesus började jag se och drömma om framtiden så nu är jag inte rädd längre! Men snälla, säg inget till mamma och pappa för dom vet inget om det här.

Två veckor senare, fick jag en fråga om jag ville begrava en liten kille. . . Hans liv hade fått mening!

 

Published in: on 11 februari, 2012 at 18:57  Comments (4)  
Tags: , ,

Livlinan

Jesus säger att jag är er frälsare. Från syndens snaror, från all livets oro och bekymmer och från sjukdom löser jag er.

Vänta er frälsning och hjälp från mig. Sade inte min tjänare från fordom: (Jeremia)

[2. Så säger Herren:

Se, ondskans vatten stiger i norr,

det blir till en svallande flod.
Det översvämmar landet och allt vad där finns,
städerna och alla som bor i dem.
Människor ropar i nöd,
alla som bor i landet jämrar sig,
3. när hingstarnas hovar stampar,
när vagnarna rasslar och hjulen dånar.
Fäderna ser sig inte om efter barnen,
deras händer är förlamade.”]

Men hemsökelsernas alla vågor kunde inte dränka dem, ty för dessa gällde de ord som löd: ”Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.”

Livlinan, räddningslinan, är den lina, som går från själen till Gud. Den består av tro och kraft. Den linan är stark och bärkraftig; och ingen själ, som genom den är förbunden med Gud, kan överväldigas eller krossas av vad det vara månde. Förtrösta därför; förtrösta och frukta inte.

”Se på fruktträden. De står där avklädda sin skönhet, beskurna, klippta, vanställda och kala. Men genom de mörka, till synes döda grenarna strömmar tyst och omärkligt det andliga livets sav. Och se, med vårsolen kommer nytt liv; blad, knoppar, blommor och till sist frukten frukt som just genom beskärningen blivit tusenfalt bättre.

Kom ihåg att ni är i den store Trädgårdsmästarens händer, hans som inte gör några misstag då han beskär. Var därför lyckliga och glada. Glädje är själens sätt att sträcka sig mot mig, er Gud för att säga sitt ”tack”.

Den är lik det nya livets sav i träden, vilken stiger uppåt mot mig för att senare söka sig uttryck i så vackra former. Upphör därför aldrig att känna frid och glädje.

Published in: on 10 februari, 2012 at 14:09  Kommentera  
Tags: , ,

Kontorstornet i Kista illustrerar ett samband som den brittiska banken Barclays Capital funnit: att byggandet av skyskrapor allt som oftast pågår parallellt med ett skeende som leder till en härdsmälta i ekonomin.

På många sätt är Bibeln svårbegriplig eftersom den sammanblandar vårt liv här och nu, med ett andligt skeende i den himmelska världen. Förståelsen för detta har alltmer tynat bort eftersom våra präster och prelater tillsammans man andra som anställts i kyrkor och församlingar med tiden förlorat sin inre förståelse för den makt som har beskrivit vårt läge i tillvaron.  I Bibeln beskrivs en andlig logik som talar om vår situation här på jorden utifrån ett andligt perspektiv.

I mitt förra inlägg visade jag på egna erfarenheter av hur den andliga verkligheten blandades in.Det var konkreta upplevelser! HÄR, mitt i vårt liv! Ändå blandades änglar in…. Vilket var inbillning? Änglarna eller erfarenheterna? Men båda kanske var verkliga? Dag efter dag lever jag här och nu, så de andliga erfarenheterna tenderar att suddas ut. Därför blir jag ibland uttömd. Det finns de som inte ser att de blir uttömda och då fortsätter de med sitt arbete i församlingen och allt bara blandas ihop.

Vad jag nu vill visa på är ett annat drag i Bibeln, och det är hur olika händelser tenderar att återkomma gång på gång med samma betydelse i den andliga världen. Jag börjar med antikrist:

I  1:a  Johannes brev 2:18 går det att läsa:”Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. . .” Vi talar om en antikrist… det gjorde man då också -Nero, Napoleon, Hitler- m.fl. Alla hade drag av den kommande antikrist. Men tiden var ännu inte mogen. Vem det blir återstår att se, men ”introduktionen pågår”.

Jag fortsätter med en sak som bygger på 1 Mos 11:1-9:”1. Hela jorden hade samma språk och samma ord. 2. När människorna flyttade österut fann de en dal i Shinar där de bosatte sig. 3. ”Nu skall vi slå tegel och bränna det”, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. 4. De sade: ”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.”

5. Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde. 6. Herren sade: ”De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. 7. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” 8. Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. 9. Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.”

Av olika skäl är detta ett maktspråk jag inte förstår, men det förekommer fortfarande. FÖLJANDE text fann jag i ”E24” Parallellen är obetalbar till Babels tiorn och dess konsekvenser.

BILDEN får komma med, även om texterna är utan tillräcklig kontrast, så de är svåra att läsa. Men artikeln beskriver det hela!!

För större, skalbar, grafik klicka på länken nedan till höger.

”Toppen är nådd när skrapan står klar

2012-02-02 | Publicerad 11:33  |  Uppdaterad 2012-02-03, 13:56

Slump eller samband? När en ny skyskrapa modell XXXXL står klar tycks också värsta krisblixten slå till på en tidigare konjunkturhög klar himmel. Bäva månde Kina när Shanghai Tower är färdigbyggd, eller Saudiarabien när den saudiska kungafamiljens praktprojekt Kingdom Tower tar påtaglig plats en dryg kilometer upp i skyn.

Klas Andersson

Ur ett globalt perspektiv är skyskraporna i Sverige inga skrytskrapor men Kista Science Tower är ändå ett blickfång i Stockholmsregionen. Just fallossymbolen i detta byggnadskomplex, som omfattar sex byggnader, är 117 meter hög. Bygget tog sin början sommaren 2000 och stod färdigt drygt två år senare.

Millennieskiftets it-yra hade då gett stora biverkningar. Höga förväntningar på en ny bransch gav brant fall – inte bara en it-kollaps utan även en fastighetskris här hemma med många tomma lokaler och fallande hyror. Det gällde inte minst Kista i norra Stockholm med en vakansgrad på över 30 procent för kontorslokalerna där.

Kontorstornet i Kista illustrerar ett samband som den brittiska banken Barclays Capital funnit: att byggandet av skyskrapor allt som oftast pågår parallellt med ett skeende som leder till en härdsmälta i ekonomin.

Byggboomen för riktigt höga byggnader är således ett slutresultat av en tid då aktiviteten i ekonomin varit för hög, snedfördelad och präglad av en påtaglig framtidsoptimism. Men verkligheten kommer ikapp och leder till att en hög konjunktur tas ned på jorden igen, om än skyskrapan ståtar kvar där på sin höga höjd och minner om glansperioden.

Barclays Capital har inte sneglat på den svenska marknaden precis utan härlett sambanden genom att studera historiska skyskrapebyggen i tunga nationer, i väst och i öst. En tydlig koppling till kris var tidigt 1930-tal. En byggboom hade då fött de klassiska skyskraporna Chrysler Building och Empire State Building på Manhattan i New York. Strax därpå slog den stora depressionen till.

Ett tidigt exempel på parallellerna kris/skyskrapa kan skrivas 1873, i samma stad. Då stod den byggnad som anses vara världens första skyskrapa, Equitable Life Building, färdig. Det sammanföll med en fem år lång recession.

USA var nationen som tidigt tog kommandot i skyskrapeskapandet och särskilt då i städerna Chicago och New York.

USA behöll sin globala dominans in på 1990-talet då nationer med hög tillväxt i Asien såg till att det också blev mycket hög tillväxt på nya byggnadsverk. Således skapades bland mycket annat Petronas Towers i Malaysia. Tvillingtornen i Kuala Lumpur, som under cirka sex år också bar titeln världens högsta byggnad, var färdiga 1997–1998 och som av en händelse – eller naturligt samband – följde en asiatisk finanskris.

Det går förstås att med statistisk härleda samband till det mesta. Genomgången om skyskrapor och sambanden med finansiella kriser bör läsas med en nypa salt.

Men onekligen finns det många slående paralleller historiskt, vilket grafiken här nedan visar.

Så visst finns anledning till oro om vilka kommande kriser som är att vänta i nationer där skyskrapor är högsta mode. Barclays Capital hissar varningsflagg för inte minst Kina. Av världens nu pågående 100 högsta byggprojekt av skyskrapor återfinns runt 40 i just Kina. En del av dessa blir också extremt höga.

Ett tongivande skyhögt exempel är Shanghai Tower som väntas vara färdigbyggd om två år, då tornet har nått den officiella höjden 632 meter bestående av 128 våningar. Tvärbromsar tillväxtlokomotivet i öst då?

Inte lika hög, men ändå. 541 meter hög inräknat sin tv-mast blir One World Trade Center, tidigare kallat Freedom Tower. Den hamnar på platsen för de raserade tvillingtornen World Trade Center i USA. När den väntas stå färdig i slutet av nästa år blir den USA:s största byggnad. Omräknat till fot blir höjden 1776 fot, en siffra som representerar året för USA:s självständighetsförklaring.

Skyskrapornas skyskrapa blir däremot Kingdom Tower, ursprungligen tänkt att sticka upp 1,6 kilometer i skyn och då under namnet The Mile-High Tower. Den saudiska kungfamiljen har lättat på plånboken och satsar på detta prestigebygge, i den saudiska hamnstaden Jeddah.

Nu har dock skrapan skrapats på höjden och väntas ”bara” bli drygt en kilometer hög med en prislapp på 7,6 miljarder svenska kronor.

När den är klar, senast om fem år, klår Kingdom Tower världens nuvarande högsta byggnad, Burj Khalifa i Dubai, med runt 200 meter på höjden.

Bäddat för en ny oljekris?”

Detta är INTE skrivet utifrån Bibelns horisont men med samma tendens och bastant händelsebaserad erfarenhet.

By the way:”Turning Torso i Malmö, Färdigställd 2005″! 5 år därefter började Malmös våldsvåg  på Islamic Center. ”Det började redan på nyårsaftons natt när moskén på Islamic Center besköts. Den pågår än.

Är allt detta tillfälligheter, eller finns det ett andligt pekfinger med i bakgrunden? Jag vet inte, men det följer Bibelns sätt att beskriva tillvarons händelseförlopp. En slags praktisk profetia kan man säga!


Published in: on 3 februari, 2012 at 22:42  Comments (1)  
Tags: , , ,

Tron kommer inifrån och inte utifrån våra erfarenheter

När jag skrev sist hade det redan börjat ”torka ihop” inom mig. Andligt och mentalt hade jag hamnat i en ”öken”. Tron innehåller så mycket. Både Bibelns berättelser och löften samt hur de kan omsättas till vår verklighet. När Jesus hade lämnat jorden och lärljungarna står där, två änglar uppenbarar sig säger att han ska komma tillbaks så som de sett honom lämna dem för att återgå till sin Faders rike. Det är en sanning som ännu inte är fullföljd, men tro mig, det kommer att ske vare sig jag kan hålla fast vid den tron eller inte.

Det är här någonstans svaret på min frånvaro ligger. Jag kan bara inte skriva om sådant som inte lever sitt liv inom mig och säga att det är sant. Så när min tro började förvandlas till ett antal frågetecken – – – Ja, vad skulle jag skriva? Jag kan min Bibel rätt väl och vi har sett den osynliga tillvaron manifestera sig tydligt och klart på olika sätt. Ibland har jag varit ensam och ibland har jag varit tillsammans med andra människor när det hänt.

Änglar.jpg

Så en liten sann berättelse från mitt liv.
Det var en superkall vinter för att antal år sedan. Ett av mina barn hade varit hos en kompis och började dröja. När vi ringde dit hon hade varit berättade de att hon hade gått för en halvtimme sedan. Eftersom hon brukade gå den sträckan nästan dagligen var det konstigt att hon inte var hemma. Det var under -20° och barnet var runt 4 år. Vi bad för henne och  jag började ta på mig kläder för att gå ut och söka när hon plötsligt dök upp hemma. Kläderna var orivna, jackan som hon hade försökt att ta av sig på ”trekvert” , ingen mössa eller vantar.
Så berättar hon att hon inte hade hittat hem, så hon hade börjat klä av sig eftersom hon började bli varm. (kölden höll alltså på att ta henne).
Men då kom det en stor farbror som hade vita kläder och som tog henne i handen och följde henne hem. Så säger hon: ”Men han försvann bara när vi kom hit.”
Jag följde hennes spår i nysnön och såg bara hennes egna spår. På platsen där hon hade satt sig hade hon gjort en snöängel och där låg också hennes mössa och vantar.
Jag tror att det var en ängel, vad tror ni?
Änglarnas närvaro kan upplevas även om vi inte ser dem. De finns hela tiden runt omkring oss, men många vågar inte berätta om dessa förunderliga upplevelser av rädsla för att bli betraktade som underliga.

Tidigare brukade jag tänka (och jag vet att jag inte är ensam om de tankarna):  ”Om Gud bara kunde höra av sig på något sätt, eller visa att han svarar på mina böner, skulle det ju inte vara någon svårighet att lita på honom”. Det kändes både logiskt och vettigt. Eller hur? Alternativet var att lägga ner hela projektet med Gud. Men nu var jag  inte i det läget att det kändes aktuellt eftersom jag hade börjat förlora uppdrag i företaget och blev mer och mer beroende av att det skulle lösa sig. (Lägg märke till att jag här talar i passivum eftersom jag själv inte hade några idéer.) Min ”båt” höll på att sjunka, någonstans anade jag Jesus på vattnet, men jag vågade inte lita på att han skulle hålla sina löften. Så min tanke var att om han bara visade en liten, liten vink skulle jag kunna tro.

Nu har det gått tid sedan detta hände och jag har på många sätt fått se hur Gud verkligen är närvarande och verksam. I praktiken! Inget lulllull eller flum. De exempel jag ger kommer från min egen erfarenhet; jag vill inte berätta om sådant som inte har påverkat mig personligen!

I mina unga år hade jag i varje fall någon sorts tro, som jag tappade på vägen. Eller tappade och tappade, det kändes som om den inte fanns till för mig. Så under ett uppdrag jag hade på den ort där mina föräldrar bodde sov jag hos dem.  Som vanligt avslutade de dagen med en kort läsning ur en andaktsbok och bön. Texten då för den kvällen handlade om hur en man i GT som hette Serubbabel fick Guds uppdrag att bygga ett tempel. Han ifrågasatte uppdraget för han hade varken pengar eller folk. Då kommer texten som min far läste: ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande säger Herren.

Helt plötsligt var det som om Gud själv genom den text som då lästes fanns i rummet! Jag har senare blivit klar över att det är vanligt att Guds närvaro tydliggörs när vi läser eller hör på hur Han verkar.

Nåväl! Jag åkte hem, episoden föll i glömska som så ofta händer.  Ett par månader därefter satt jag och min fru och såg på TV när det plötsligt small till bakom oss. Från min hårdpackade bokhylla hade en bok kastats ut ett par meter och slagit i ett trappräcke. När jag säger att mina bokhyllor är packade så är dom packade. Jag gick till boken för att se… det var samma bok som min far hade läst ur. (present av dem) Den var uppslagen. PÅ SAMMA SIDA som jag hade hört läsas två månader tidigare. Den helgen började jag tänka…. -och inse! Det hade inte varit tydligare om det så hade skrivits på väggen!

Plötsligt blev det som varit så viktigt för mig så obetydligt. Det fanns en makt som kallade och som från början hade kallat ut mig i ljuset när jag blev till. Som hade ett syfte och en tanke med mitt liv.

Det finns också en berättelse i NT där Jesus säger följande:

Matt 19:24 ”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
Den helgen blev också detta så klart för mig. Är man rik: på pengar, välfärd, vetenskapliga förklaringar etcetera så blir inte den osynliga världen viktig. [Bara en liten förklaring till nålsöga. Det fanns en liten, liten port i Jerusalems tempelmur som kallades nålsöga]

Allteftersom jag har sett hur Gud verkar, vilket jag ska berätta i mitt nästa inlägg, tycker jag att jag har rätt stora erfarenheter av hans aktivitet, men har jag blivit starkare i min tro för det? Jag antar att svaret gör er förvånade, men så har det inte blivit. Jag pendlar lika mycket mellan hopp och förtvivlan som förr. Jag gör som Petrus på vattnet. Jag kikar ner på fötterna. Normalt ska jag sjunka av mina omständigheter. Men jag vet också på något sätt att om jag slutar kika på omständigheterna och stannar upp inför de löften vi har i Kristus trumfar de resultatet av de omständigheter jag fruktar för.

Glöm inte: Gud har alltid kontrollen, och det får vi vila i. Men det är inte lätt! Tron kommer inifrån och inte utifrån våra erfarenheter.

NU NÄR ALLTING TYCKS HA SUTTIT FAST FÖR MIG HAR ERFARENHETERNA JAG NYSS SKRIVIT OM BARA TYNAT BORT!

Inom min har frågorna dundrat: Är det bara inbillning? Jag vill inte skriva om sådant som jag kan stå för vara en verklig erfarenhet.

Men om det har försvunnit, vad ska jag då skriva? Jag vill att det jag skriver ska kunna få bli till en verklighet till alla som läser.

SÅ PLÖTSLIGT kom det till mig att jag skulle skriva inta bara om stunder av övertygelser och erfarenheter av tecken av olika slag. För dom kan inom mig försvinna lika fort som det hände. Jag ska berätta lika mycket om mina tvivel, när det känns som att allt håller på att försvinna.

Ändå gäller detta som Paulus skriver i romarbrevet 8:

”38. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, 39. varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.”

Published in: on 1 februari, 2012 at 15:00  Comments (4)  
Tags: , ,
%d bloggare gillar detta: