BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Till det förra inlägget vill jag nämna en händelse som jag har oerhörd svårt att förlåta mig själv för. även där har jag flera exempel.

Det kom in en man på sjukhuset som jag kände från andra sociala sammanhang. Jag var runt 25 år då och han var några få år äldre.

Första gången jag tittade till honom var just pga vår kontakt. Men när han hade fått diagnosen, bad han att avdelningen skulle kontakta mig och berätta. Så vår kontakt övergick till hans funderingar, hans berättelser om saker som varit och hans beslutsamhet att ta sig igenom detta.

Tiden gick och allt oftare kom frågorna in på livet efter detta, Gud och hur jag såg på det. Som han själv sa, så började han ana en dörr som hade börjat stå på glänt inför det oundvikliga.

Så en dag ringde avdelningsföreståndaren upp mig och bad mig komma förbi. Hans sambo hade ringt och klagat på att han hade tagit till sig för mycket av det jag sagt. Avdelningsföreståndaren avslutade med att de inte ville lägga sig i mitt ansvarsområde, men de ville inte hamna i någon slags familjeterapi för att jag hade varit där. Det tog någon dag innan jag orkade titta till honom igen. Vår relation blev aldrig densamma eftersom jag började ducka när han ville fortsätta.

Jag svek honom, mig själv och min frälsare som kallat mig. Jesus sägen i Luk 12:9 ”Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar.” När jag sedan blev ombedd att ta jordfästningen vilket jag också gjorde, kändes det som om det var mitt eget svek jag måste göra upp med.

Jo, jag vet att Guds nåd omfattar även detta. Om Petrus står det i Luk 22

”54. De grep honom [Jesus] och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd.” 55. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: ”Den där mannen var också med honom.” 57. Men Petrus förnekade det: ”Nej, jag känner honom inte.” 58. Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: ”Du hör också till dem.” Petrus sade: ”Nej, det gör jag inte.” 59. En timme senare var det någon som försäkrade: ”Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.” 60. Men Petrus sade: ”Jag förstår inte vad du menar.” Och just som han sade det gol en tupp. 61. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger”, 62. och han gick ut och grät bittert.”

Som en fortsättning på detta står det i Joh 21, när Jesus hade uppstått och träffade lärljungarna: ”15. När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” 16. Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” 17. Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.”

Tre förnekelser och på motsvarande sätt tre frågor:”Har du mig kär” efter varje svar kom en kallelse. Det var tre uppdrag som jag skulle bära vidare på sjukhuset. Där och då fanns mitt svek.

Vid jordfästningen dök frågorna ur Johannes evangelium upp till mig. Jag jordfäste inte bara min vän, jag jordfäste även Johnny, svikaren. Därför försöker jag efter min förmåga och rustning bejaka min levande frälsare.