Det svar jag just skrev till hemimammas kommentar till min förra blogg vill jag lägga till något annat mycket viktigt. Min blogg skrev jag för att visa att även om man lever i Guds närhet är inte livet som att glida på en räkmaka. Vad som händer och inte händer har så mycket att göra med hur vi förhåller oss till Gud.
Vi kommer ofta i onödiga svårigheter genom vår inställning och vårt sätt att tala om vår fruktan, tvivel, missmod och övertygelse om att de svårigheter vi möter antingen beror på att Gud inte finns så som han har uppenbarat sig i Bibeln, eller att vi inte tror nog, eller att vi har svikit Gud och att han håller på att vända sig bort.
Faktum är att hur mycket vi än kan diskutera och undra om Gud vill hela alla som behöver det. Det kan gälla sjuka, våra egna självanklagelser, våra relationer eller bara vemod i vardagen. För mig råder det inte den minsta tvekan att Gud vill hela, men som det var för mig i sjukrummet gav jag aldrig Gud chansen att tala till mannen jag hade kontakt med. Så inget hände. Men när det är så beror inte detta på Gud, utan på oss.
Gud blir inte sedd som Gud av oss själva eller andra om vi bara uttrycker det negativa som vi säger om oss själva och andra.Det vi säger och tänker behöver förändras så att vi tänker och pratar i enlighet med Guds ord. Vi behöver uppmuntra varandra att se på oss själva så som Gud ser på oss i enlighet med Guds ord! DÅ sker det helande som är Guds själva väsen. Vi kan inte leva i harmoni och gemenskap men honom, om vi ständigt motsäger det han har sagt om sina barn. Och vi har ansvar inför våra vänner och vår familj att tala i positiv anda.
Vad som då händer är att vi öppnar himlaporten så att Gud kommer åt att verka i våra liv.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
I consulted many friends, referred to books and even tried the expert assistance of a partnership counselor.
Sorry, but I can´t really understand what you want to tell us!