Min väg till den tro jag har idag. Del 2

Nu när jag ska fortsätta tar jag först ut ett par citat ur det jag skrev senast. ”Detta var en tid när det andliga och det som hör jorden till inom mig mycket tydligt började divergera. Ibland stod jag på den ena sidan och ibland på den andra.” (Den tid jag talar om var mot slutet av min  prästtjänst då jag började upptäcka hur det skiljde sig åt.) Det är här som Bibeln talar om den köttsliga människan och den andliga. Den köttsliga hör jorden till, kommer ur jorden och är i grunden skild från Gud för att överleva och utvecklas i kamp mot hur saker utvecklas här i jämmerdalen. För den som har lagt märke till hur ekonomiska strukturer i allt större utsträckning tar över hela vårt liv kan med lite eftertanke inse varför Jesus i Matt 6:24 sa: ”24. Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” [mam­mon är ett arameiskt ord för förmögen­het el­ler ri­ke­dom]

Tillsammans med detta hör också det andra jag funderade över. Är Bibelns underberättelser skrönor eller verklighet? Var det berättelser som man tog upp bara för att göra det lättare att få omgivningen att tro att Jesus verkligen var Messias, Guds son? Vad skulle jag tro? Å andra sidan, en sak som talar mot att det bara är skepparhistorier är att Paulus i 1 Kor 15:5 skriver om hur Jesus visade sig efter sin uppståndelse: ”han visade sig för Kefas [Petrus] och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.” I praktiken skriver han att de flesta som såg Jesus lever än, ni kan ju fråga om ni inte tror på vad jag skriver!

Så läget är detta:
Om Bibelns berättelser är sanna så får det konsekvenser! Det finns inget mellanting. Antingen eller….Om de inte är sanna får det också konsekvenser. När jag säger konsekvenser talar jag om mycket djupare saker än att gå i kyrkan en gång i veckan eller att sluta dricka eller svära eller vad man gör. Konsekvenserna handlar om att låta den uppståndne Jesus komma in i sitt liv och att acceptera Bibeln som fyren som leder oss förbi de olika grunden i livets vatten.

Jag har trott, och jag tror att det är en rätt vanlig inställning, att om jag bara i praktiken kunde få se något av Bibelns löften gå i uppfyllelse, då skulle det ju vara klart! Då skulle jag inte behöva tvivla längre. Men efter vad jag skrev senast var ju alla kriterierna uppfyllda! Jag hade fått se Bibelns löften uppfyllda på många olika sätt, sjuka som mirakulöst blev friska, ibland ”på studs”,  jag hade fått höra rossliga mansröster ur strupen på unga kvinnor när jag bad och deras beroenden släppte när friden återställts. Jag kan berätta mycket mer, men det får räcka så för nu.   Men ändå kändes kampen mot omgivningen och för min tro för svår. Vad skulle jag säga till folk som bad och ingenting tycktes hända? Skulle jag bara trösta dem då? Inom mig fanns hela tiden å ena sidan och å andra sidan. Men jag förstod aldrig orsaken. Det är först på sista tiden jag har gjort det.

Så då valde jag en ny sida: Jag ville slippa kampen och de ideliga misslyckandena. Ha något konkret att luta mig mot. ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.  Jag ville släppa prästrollen. Jag ville slippa konfirmera ungdomar som själva kommit till insikt att de inte ville konfirmeras. Jag minns en kille som mot slutet av ”lästiden” sa att han inte trodde på det här och bara skulle må dåligt om han skulle stå i kyrkan och läsa trosbekännelsen. ”Det var inte han, han skulle bara stå där och ljuga”, sa han. [Konfirmation betyder ju att bekräfta, och vad man bekräftar som konfirmand i kyrkan är just dopet och att man vill leva i dopets konsekvens]. Oki, sa jag jag vet att du har satt dig in i detta och det är du som bestämmer. Några timmar senare ringdes jag upp av hans pappa som läste lusen av mig för att jag inte gjorde min plikt. Det var tradition i familjen och kalaset var redan spikat. Jag fick till stånd ett möte med sonen och föräldrarna, där de till slut släppte kravet. När konfirmationen var över fick jag en blomma vid dörren hemma.

Jag ville inte heller döpa barn där föräldrarna vid dopsamtalet rakt ut sa att de sket i vad dopet skulle föreställa, deet var så dom gjorde i deras familj.

Vad jag också visste, var att jag inte på sikt skulle kunna döpa dessa barn. Det var ren hädelse när jag visste det. Dessutom var jag rädd för de sociala konsekvenserna om jag skulle neka.

Så nu skulle jag vara fri, tänkte jag. Jag förträngde allt jag varit med om och som jag nog ändå visste. Jag fick bara nya problem. Bibeln dammade på hyllan, bönerna tystnade och så gjorde också den inre rösten. Jag upplevde inte livet tomt och innehållslöst, men mer som en båt där rodret pajat.

Djupt, djupt inom mig fanns kallelsen kvar, men det var best bara som en liten låga i en gaskamin. Den fanns där, den lyste lite, men den värmde ingenting. Ofta var den bara borta ur tankarna.

Dagarna gick, las till veckor och veckorna las till månader och månaderna las till år. Vi flyttade och när jag kom tillbaks brukade jag bo hos mina föräldrar. och de brukade sluta dagen med en aftonbön. En kväll när jag var där läste min far ur en andaktsbok som utgick ifrån ett bibelord och den heär kvällen var bibelordet hämtat ur Sakarja bok i GT. Det handlade om att en man som hette Serubbabel hade fått till uppgift från Gud att bygga upp ett tempel. Han ifrågasatte hur det skulle gå till och då kommer ett svar till honom:

Detta är Herrens ord till Serubbabel:

Varken med styrka eller makt
utan med min ande,
säger Herren Sebaot.
När jag hörde pappa läsa den versen gick det som en stöt genom kroppen.  – Utan genom min ande – för att bygga upp ett gigantiskt tempel på den tiden! Allt det jag har berättat nu och mycket mer gick genom mina tankar. Vad hade jag åstadkommit med all min kunskap? Faktiskt inte så mycket. Men under min tid i kyrkan hade jag sett och upplevt en värld som är svår att beskriva men som, när de hänt var bestående.
Nästa avsnitt. Den nya tiden.
Published in: on 4 maj, 2012 at 23:04  Comments (6)  

The URI to TrackBack this entry is: https://bibelnochverkligheten.net/2012/05/04/min-vag-till-den-tro-jag-har-idag-del-2/trackback/

RSS feed for comments on this post.

6 kommentarerLämna en kommentar

  1. *väntar otåligt på fortsättningen*

    Hemikram

    • Aj då, men känns inte som jag vill slarva!

      • Nej gör inte det… jag vill bara indikera att jag finner din berättelse intressant och viktig

        Hemikram ♥

      • Tack för det och tack för hjärtat!

  2. Great goods from you, man. I’ve understand your stuff previous to and you’re just extremely great. I actually like what you’ve acquired here, really like what you’re saying and the way in which you say it. You make it entertaining and you still care for to keep it wise. I can not wait to read much more from you. This is really a great site.

    • Thanks, really I don´t understand the fact you seems to understand Swedish. But its imortant for me to tell about this very important things!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: