Min väg till den tro jag har idag. Del 3

Jag skrev att detta skulle beskriva den nya tiden, efter att jag varit hemma hos mina föräldrar. 

De av er som trott att jag skulle barätta om en period av att liksom glida fram över ett kristallgolv, alldeles slätt… utan oro och problem kan ju bestämma om ni vill läsa resten. Men ändå handlar det om kraft, en kraft som ibland går helt utanför vad man normalt kan tänka sig. Men den syns inte, den tycks bara finnas där. Livsomständigheter bara förändras. Men det ser ändå fortfarande ut som om det händer inom ramen för vår tillvaro. Ändå är det saker som rimligen inte ska kunna hända, i varje fall inte gång på gång! ”En gång är ingen gång, men två gånger visar på en tendens, ännu fler gånger ser vi det som en erfarenhet”. Eftersom vi långt ifrån alltid kan härleda dessa erfarenheter till något vi kan förklara, kan det kännas förmätet att säga att ”vi vet”, eftersom det är en erfarenhet som är oerhört svårförklarad utanför trons värld!

Jag avslutade förra texten med följande:  en vän till mig sa att han inte förstod varför den texten grep mig så mycket så jag ska försöka att förklara: Bibeltexten jag citerade är melodisatt, och vi sjöng den ofta vid förbönsgudstjänsterna utifrån1917-års översättning. Då löd den så här:

Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske

utan genom min Ande, säger Herren,

Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske.”

Kontexten är fortfarande densamma. Något så konkret som att bygga ett tempel på den tiden gjorde den utsedde byggmästaren tveksam. Ur den situationen kommer den här texten. Slutsatsen blir då att det är inte mänsklig kraft som ska genomföra bygget, utan Gud, genom sin Ande. För de flesta av oss blir ju då raktionen, hur kan en ande fixa så konkreta saker, men tro mig! Jag har sett sådana saker ske, totalt utan möjlighet att förklara eller motivera. Det var detta som gjorde mig så tagen när jag hörde texten. Trots att jag trott att jag inte längre var ”på vägen”, så kom dessa händelser tillbaks. Inom mig blev frågan så tydlig, ”Var stod jag och var ville jag stå”? Hela mitt inre sa, jag vill hitta tillbaks! Men det hade gått 25 år och mycket vatten hade hunnit rinna under broarna.  Mycket hade hunnit förändras, och jag visste inte längre hur min jordiska verklighet hade förändrats i förhållande till Gud – inte heller den andliga för den delen. Eftersom de hör ihop, var ju inte det så konstigt. Kom ihåg vad Paulus skriver i Ef. 6 :12 (Och jag ber er meditera över det eftersom det handlar om hur vi själva och vår omgivning styrs av de osynliga makterna, det är därför hela jorden lutar mot undergång idag. Och den styrs av ondskans andemakter. Det är inte bara fråga om moral, det handlar om resultatet av jordens uppvärmning, fåglar som i massor ramlar ner från skyn, allt fler och större jordbävningar, ett ekonomiskt system som håller på att falla sönder. Detta är tecken på tidens slut som vi själva har orsakat.) ”12. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.Eller på nutidssvenska… ty det är inte mot politiska system eller kapitalister eller egoister vi har att slåss, det fungerar inte eftersom de är impregnerade av ondska som har makt på en helt annan nivå. Det är bara Guds Ande som har den makten. Redskapen redovisas i versarna efteråt i Ef6:13-18! Läs också Ef.2:2-3 ”2. den gång ni levde i dem på denna tidens och världens vis och lät er ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor. 3. Sådana var vi alla en gång, då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville, och av födseln var vi vredens barn, vi som de andra.” Det förtydligar saken ännu mer.

[Jag klamrar nu när jag går tillbaks i tiden till vår flytt hit till Stockholm. Jag gör liksom en loop! Mitt företag gick just då lysande, Jag tog ut finfina löner och kunde utan svårighet fakturera ut runt en miljon/år. För att hinna vara med i budgivningarna sålde vi det hus vi hade och magasinerade möblerna och bodde på en camping i tre månader. Med våra löner var det inga svårigheter att få tag på en fastighet, men den morron min fru åkte till sitt arbete för första dagen var det något inom mig som sa att nu var mina ”feta dagar” slut. Det var så tydligt att jag kände av nervmagen. (det var alltså innan jag varit med om mötet i min fars aftonbön.)

Inte mer än 8 veckor därefter hade mina kunder i stort sett stuvat om sina organisationer och mina kontakter var borta. Jag fick alltså ströjobb och jag fick kämpa för att alls få dessa. Det var under den tiden denna vers lästes av min far. Men ändå gick det inte så lång tid innan jag hade ”glömt” händelsen. Men gissa vem som var besviken och arg på Gud?

Men varför, egentligen? Jag hade ju inte lyssnat på det första tilltalet! Trots att det grep tag i mig och jag kände igen rösten. Sedan kom nästa steg och jag har upptäckt att det är så det fungerar när Gud vill nåt. Först stilla och inte sällan obegripligt. Inte för att det är obegripligt i sig, utan för att jag inte vill lyssna.

Så kom en kväll efter ett par månader. Jag och min fru satt vid TVn och såg på nåt ockult program. Hela stämningen i rummet hade börjat förändras. Många av er har säkert upplevt det, men det är svårt att säga annat än att stämningen har förändrats.

Så small det till bakom oss! Ur min bokhylla som var så sprängfylld att man måste hålla mot de två närmaste böckerna för att inte även de ska ramla ut om man vill ta tag i en speciell bok. Nu hade en bok kommit farande ur bokhyllan, flugit ca 2 meter och slagit i mot trappräcket. Vi tittade på varandra… vad hade hänt? Eftersom den låg uppslagen blev jag nyfiken. Gick dit och tittade. Dt var samma bok som pappa hade läst ur. Jag tittar på uppslaget och vad fick jag läsa? ”icke genom någon människas styrka eller ……”. Nu hade Gud höjt rösten. Om jag inte skulle lyssna DÅ, skulle det komma nåt till, det vet jag. Men nu var jag övertygad om läget, så jag började dagen efter söka i bokhyllorna. Någonstans fanns svaret!]

Nu är jag ungefär 5 år bakåt i tiden från nu. Förutom Bibeln var den första boken jag läste om en bok som hette ”SYNEN” och som var skriven av Wilkersson, som är mer känd som författare av en bok till ungdomar som heter ”korset och stiletten! Han arbetade med ungdomar på glid i NY (tror jag att det var) och han var ett sant vittne om Guds helande kraft även i de mest svåra miljöer.

Men boken jag läste handlade om en syn han hade före 70-talet och som beskrev vår moderna tid på ett sätt som det bara inte gick att slå ifrån sig.

Så vitt jag kan minnas har jag bara haft en syn i den meningen en enda gång, och det var natten efter att jag börjat läsa den boken. Jag hade lite svårt att somna, så jag låg klarvaken när jag började se olika inre bilder. Första scenen var en bild över hela Sverige i mörker. på somliga ställen lyste det upp med ljus. Jag förstod att det var olika kyrkor och bönhus. Men så upptäckte jag också att om jag focuserade på en plats, kunde jag liksom ”komma dit”. Första stället jag tittade på var kyrkan där jag var längst. Jag kom in genom huvudingången och på altaret luste två stakar med searinljus. Fönstren var trasiga och det drog genom kyrkan. Ljusen var väldigt nära att slockna. Det var bara lite blåljus på vekarna. Intuitivt förstod jag att det var en andlig situation jag iakttog. Det fanns lite liv, men inte mer. Jag kände mig ohyggligt oroad, men samtidigt insåg jag då att det var en framtidsbild jag iakttog. Jag förstod också att det var likadant över hela landet.

Så den nya tiden började med en rätt deprimerande insikt. MEN, och det är ett viktigt MEN. Insikten bar mig in i ett kraftfält som jag behövde läras upp i och förstå för att kunna göra nytta. Det jag nu har berättat om är det nya livets första skede. Att kunna förstå svagheten jag har i mig själv och hur jag förfar för att kunna ta emot den kraft Gud erbjuder. För det är ett erbjudande, det är inget krav. Vill vi ha det är det vårt. Vill vi ha kontrollen över vårt liv själva, blir det aldrig vårt.

Nästa steg handlar om uppbyggnaden!

Published in: on 7 maj, 2012 at 22:55  Comments (1)  
Tags: , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://bibelnochverkligheten.net/2012/05/07/min-vag-till-den-tro-jag-har-idag-del-3/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. Woah! I’m really enjoying the template/theme of this website. It’s simple, yet
    effective. A lot of times it’s difficult to get that ”perfect balance” between usability and visual appearance. I must say that you’ve done a amazing job with this.
    Additionally, the blog loads very quick for me on Opera.
    Outstanding Blog!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: