Om Jesu död återspeglar ett kosmiskt skeende, av Gud beslutat före skapelsen, vad återspeglar inte hans uppståndelse då?
När jag skulle skriva senast, och tänkte ta upp det jag nu skriver, så kom jag att tänka på det innehåll som det då kom att handla om. Konfrontationen mellan Himmel och helvete, mellan Gud och människa.
Det var detta som utlöste påskdramat!
Herodes sång från Jesu Christ superstar är som konstruerad för att belysa detta. Ondskan, mobbingen, utstöttheten…
Jes 53:7
”7. Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.”
På det sättet korsfästes vår goda Gudason, han korsfästes, dog och hamnade i helvetet.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Jesus var skuld så varför skulle då inte Faderns vrede drabba honom? – eller var Jesus oskyldig?
Jes 53
5. Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
När han dog upphörde inte hans liv (lika lite som vårt gör det). Gud hatar inte och straffar människan. Det är våra missgärningar (obs, jag skriver i presens). När Jesus fortsatte sitt liv efter korsdöden bar han allas vår missgärning ner där de hör hemma: Till helvetet!
Kan inte människan hamna i helvetet, då?
Jovisst kan vi det, men bara om vi vårdar oss om det onda i våra liv som Jesus redan burit.
Herodes visade i sin sång ett utklipp av denna ondska. Det drabbade inte bara Jesus, det visade på något som var inneboende inom Herodes själv, och kan vara inneboende i dig och mig om vi släpper till för det!
Så det viktigaste av allt!
UPPSTÅNDELSEN
ANKLAGANDET, GRIPANDET, ”RÄTTEGÅNGEN”, DOMEN… ALLT detta hörde jorden till. Genom att Jesus tog på sig våra synder förlorade han sitt himmelska medborgarskap. Jesu ord på korset: ”vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?) (Mark 15:34)
Verifikaten av uppståndelsen.
I 1 Kor 15:19 står det:”17. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Det är inte döden som skapar den andliga kraften, det är uppståndelsen.
När sedan Paulus sk beskriva hur man kan veta att Jesus faktiskt hade uppstått använder han sig av olika vittnesbörd. Läs och begrunda: Det står i 1 kor 15.
”4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5. och att han visade sig för Kefas [Petrus] och sedan för de tolv. 6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. [ Här hänvisar Paulus till en konkret händelse som vi inte riktigt vet så mycket om, men han säger i praktiken till brevets mottagare att de kan ju själva fråga de som var med och ännu lever, så får ni ett överväldigande vittnesmål!!] 7. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.”FASTNA alltså inte i Jesu död, utan be också om att få del av kraften och glädjen i den tomma graven!
Gud och människan som vi ser oss idag!
Om man läser händelseförloppet kring Jesu dom är det knappast någon tvekan om att det var vad vi kallar för justitiemord.
Anklagelserna och kravet på hans död kom från Jerusalems religiösa ledare, men eftersom de inte hade behörighet att utfärda en dödsdom blev han överlämnad till Romarna som inte hade dödsstraff för det han anklagats för. Därav gjorde Pilatus allt för att försöka fria Jesus. MEN. Pilatus började inse att han hade fått en pöbel på halsen. När så de judiska ledarna spelade ut sitt sista och viktigaste trumfkort – man hotade alltså med att anmäla Pilatus för kejsaren om han frigav Jesus, vilket skulle få ytterst allvarliga konsekvenser för den romerske ståthållaren – hade Pilatus ingen annan möjlighet än att ge vika för deras krav.
Detta var det för ögat synliga och begripliga förspelet till Jesu död, som jag redan skrivit.
Allt detta går att se med våra synliga ögon, även om vi utesluter tron, men meningen med att det var av Gud beslutat redan före tidens början, där finns det en djupare dimension.
Det vi kan se men våra mänskliga ögon går det att forska på. Vi kan se vad som hänt och hur det kan ha utvecklats. Det finns en forskare, Josef Blinzler som i boken ”Jesus inför rätta” (”Der prozess Jesu”, 1951) övertygad om att det ägde rum en regelrätt rättegång inför Stora rådet där en dödsdom mot Jesus fälldes. Brottet var hädelse. Denna bestod i att Jesus bejakade översteprästens fråga ”Är du Messias, den Välsignades son” det vill säga bekände sig till messiasvärdigheten (Mark. 14:62). Vidare menar Blinzler att Pilatus föll undan för det politiska trycket – bland annat manifesterat i antydningar om att han inte var kejsarens vän om han släppte Jesus – och därför dömde Jesus till döden. Ett belägg för att Pilatus avkunnade en dödsdom var att han besteg ”domartribunen”. Dödsdomar måste nämligen enligt Blinzler till skillnad från andra domar avkunnas från domartribunen (Joh.19:12-13). (Som jag skrivit ovan som jag har skrivit i inledningen här!)
Hela denna process när det gäller Jesus och hans korsfästelse kan ses och bedömas med vårt moderna sätt att hantera och jämföra data.
Men den djupare betydelsen som finns i händelsen undandrar sig den vetenskapliga analysen eftersom den ligger utanför vår världsbild som människor.
Detta är när människan bedömer sig själv och Gud idag!
Jesu död återspeglar ett kosmiskt skeende, av Gud beslutat före skapelsen.
Detta är STORT, mycket större än vi kan tänka oss!
Jag ska försöka beskriva det här.
När vi läser och tolkar Bibeln, låt oss då skilja mellan EX-egetik (Uttydning) och EIS-egetik (intolkning), när man ser på kyrkornas förkunnelser är det alldeles uppenbart att de tycks ha en preferens för eisegetik.
Man har tagit väldigt lite till sig (eller velat förstå) av vad det som faktiskt står i Bibeln och hur mäktigt det är!
Vilka är vi som kan avfärda ett stycke för vad Bibeln avser eller inte, men naturligtvis kan vi lära oss mer och gå djupare in i både Bibelns texter och deras ”sitz im leben”.
I 1:a Petribrevet 1:18-20 finns det faktiskt skrivet om ett pris för vad Jesus fick betala för att vi skulle få kallas Guds barn, och VARA hans barn fullt ut.
”18. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. 19. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. 20. Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror. ”
Läs v.20 noggrannt: DET ÄR STORT! Ja, kosmiskt. Det är ju det största i hela Jesu verk!
Korset var inte Jesu lidandes värsta stund, vilket är lätt att tro! Men vårt förstånd kan inte sträcka sig längre.
Smärtan efter döden på korset är oändligt mycket värre, det handlar om en tid i dödsriket (helvetet)! Därför Svettades Jesus blod inför det som skulle hända. I Luk 22:44 läser vi: ”I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken”.
Här har vi några versar ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:
”Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket.
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?”
Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall.
Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)
Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.
VARFÖR SKA VI FÖRNEKA DET? I Jesaja står det:
Detta skriver Jesaja (53:3-12)
”3. Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
4. Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
5. Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6. Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
7. Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
8Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
9. Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
10Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
11. När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
12. Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.”
Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!
Detta är vad Jesus egentligen gjorde!
Bara hos Gud finner jag ro
6Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
7Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.
8Från Gud kommer min hjälp och min ära,
Gud är min tillflykt, min starka klippa.
9Sätt alltid din lit till honom, du folk,
öppna ditt hjärta inför honom.
Gud är vår tillflykt.
11Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer,
förtrösta inte på den.
Texten är hämtad ur Psaltaren 62.
Bara några kommentarer kring den första delen:
Hur kommer man till att finna ro hos Gud? Vi har alltför lätt att föreställa oss att det som händer när vi ber till Gud antingen kommer att läggas till rätta pga våra egna positiva tankar. Vi framkallar det som händer oss. Det är då så vi föreställer oss tron. -Eller också att att vi får hälp från Gud på något övernaturligt sätt. Och, jaa det händer. jag har sett många sådana händelser. Men det måste inte vara så. Jesus kunde gå på vattnet, åtminstone tror då jag på den berättelsen, men för det mesta använde han båt!
Från v.11 beskrivs hur den som inte tror skaffar sig en upplevelse av trygghet. Den upplevda tryggheten säger psalmisten, är inte tillförlitlig.
Hur får vi då en tro som håller och är en verklig tillit till Gud och som resulterar i att GUd i praktiken handlar med och genom oss? I Rom 10:17 kan vi läsa: ”17. Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.”
Har vi inte tid att sitta ner med Bibeln en halvtimme om dagen och bara låta det vi läser (kanske bara en vers) få plats i vårt inre?
Hur är det? Ger vi oss inte tid att äta? Allt laga till maten? De som behöver motion ger sig tid till att motionera. Det vi tycker är viktigt ger vi oss oftast tid till.
Vi ger oss till och med tid att vattna blommorna i fönstret, så varför skulle vi inte ge oss tid att vattna vår inre människa.
Lite mer kring ”Lidandets problem”.
Detta är ett av de svåraste, men också viktigaste problem vi har att greppa samtidigt som jag tror att det ur ett andligt perspektiv faktiskt finns ett reellt svar. Problemet är att lidandet i egentlig mening, inte kommer från Gud eller vad vi påförs av satan, utan ifrån vår inre tolkning av vad vi upplever! Om vi ser på vad som förstärkte Jobs upplevelse av lidandet, så kom det ju inifrån honom själv samtidigt som de händelser som skedde var sataniska.
Vi har alltså två två saker som styr vår upplevelse av lidande: a) själva händelsen (händelserna) b) känslan att lidandet tar över utan att vi kan se någon lösning. A) Händelsen är satanisk och orsakas av ett väsen vi inte kan påverka i den situationen. B) Gud finns inte kvar i någon lösning, den distansen är för stor i vårt tänkande. Så det blir liksom i vårt inre en situation som upplevs som utan lösning! Lägg märke till att det var så Jobs situation beskrevs och därav kom hans frustration trots att han var övertygad om sin oskuld inför Gud.
MEN VARFÖR AGERADE INTE GUD?
Hur många gånger har jag inte mött just denna fråga. Om Gud är allsmäktig och god, varför stoppar han inte bara lidandet? Ur bibelns synpunkt blir den frågan likadan som den jag ofta mött av tonåringar som vill spetsa till frågan: ”Kan Gud skapa en så stor sten att han inte kan lyfta den”? Det intressanta svaret blir att det kan han inte eftersom vilket svar man än väljer kommer de att gå emot varandra. [Kan han skapa den, kan han inte lyfta och om han kan lyfta skulle han inte ha kunnat skapa den!] NIT i bägge fallen! Men svaret på detta är att det är något som händer i våra egna skallar. Så blev det också för Jobs vänner när de skulle trösta Job. Eftersom de hade en föreställning om att det var Gud som orsakade lidandet, så ”måste” ju detta höra ihop med att Job inte var rättfärdig.
Hur många gånger har jag inte när jag var sjukhuspräst sett svårt sjuka människor. Det var av två slag, inte sällan i samma sjukdomar. I det ena fallet kan man säga att det var ”friska” människor som hade en sjukdom. Friska så till vida att de upplevde sjukdomen som något som de fick slåss mot och där Gud deltog i kampen. Inte sällan tillfrisknade dessa, ibland fort, ibland tog det tid. Men det fanns också sjuka människor, ofta, ofta, där man kunde se att de var sjuka. Hela deras väsen, inte bara kroppen var påverkad. Man kunde nästan redan innan de blivit riktigt dåliga ”se” att de gick på döendets stig. Men varför agerade inte Gud där trots alla deras böner? Jag kan bara se ett svar, Gud kunde inte trots sin allmakt.
Det var inte så att han inte brydde sig eller att han inte ville! Det handlade om något annat! Bristen på tillit gjorde att bönerna blockerades av detta inom skallbenet. Bönerna blev bara till tomma ord som aldrig nådde upp till den himmelska tronen. De blev till förtvivlade rop med en känsla av tomhet och en övertygelse om att ”någon därute” inte fanns eller agerade.
Vi vet ju hur det går för våra tonåringar som tappat tilliten till vuxna. MÅNGA går under just på grund av detta! Så blir det ju också för Guds tonåringar….(inte de som ännu fått full tillit!)
Lidandets problem
Både kristna, hedningar och normalhedningar brukar ha svårt att känslomässigt hantera lidande, sjukdom och ondskan så som vi i allra största allmänhet brukar möta den.
[Hedningar= de som inte uppfattar att Bibelns Gud är till för dom.]
Job är en intressant bok. Den är den enda boken i Bibeln som bara handlar om just detta:
”Den rättfärdiges lidande (lidandets problem behandlas)
Trots att Job levt rättfärdigt drabbas han av olyckor” -och inte vilka olyckor som helst, samtidigt som han vidhåller sin övertygelse om att ifall man har levt ett rätt och riktigt liv, så ska Gud ”fixa till” det hela. Därför bestod hans lidande inte bara av de händelser som beskrivs utan även hans reaktion beskrivs som en tuff depression.
-men låt mig gå ett steg djupare! Vad handlar det hela egentligen om? Alldeles i början när jag startade denna blogg berättade jag om hur den andliga världen med dess andliga väsen påverkar oss människor i allra högsta grad. Både från Guds värld där de goda väsendena finns och från den demoniska tillvaron som vill dra människorna från Gud, där finns djävulen. Så har vi våra egna slutsatser och tankar som har byggts upp i vår hjärna och känsloliv som har väl så lätt för att bli infiltrerade från ondskans värld. (Se hur tillvaron utvecklas nu människor emellan.) Detta tar jag upp för att kunna ge en hint av hur berättelsen i Jobs bok hör ihop med detta. Första stycket i kap. 1 berättar om Jobs välgång och rikedom. Så vänder berättelsen med följande mening i v. 6: ”En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem”. Änglarna kallas också för gudasöner och Anklagaren är ett av Satans många olika namn. -Var har du varit, frågar Herren. Av grundtexten framgår det att svaret är lite ”nonschigt” sådär.. Ja, kors och tvärs över jorden blir svaret… Då frågade Herren om Anklagaren hade lagt märke till Jobs oerhörda fromhet. Då säger Anklagaren:””Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig. 10Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. 11Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.” 12Herren sade till Anklagaren: ”Gör vad du vill med det som tillhör honom, bara du inte rör honom själv.” Så lämnade Anklagaren Herren.
Därefter började olyckorna. Och vad svarade Job då?
”Naken kom jag ur min moders liv,
naken vänder jag åter.
Herren gav och Herren tog,
lovat vare Herrens namn.”
Men det var inte Gud som skapat olyckorna, det var Anklagaren! Skälet var att få Job att förbanna Herren. Det ena lidandet efter det andra drabbade Job. Det gick så långt att han förbannade sin födelsedag.
Men anklagaren var inte färdig där! Job hade tre vänner som han utnyttjade för att övertyga Job om att han hade skuld själv i det som skedde.
Jag lämnar Job där. Istället vill jag berätta om att denna Anklagare intalar oss att vi inte är värda Guds kärlek och omsorg. Vi är liksom inte ens värda att få ta emot vad Jesus gjorde på Golgata. I Jesaja 53 står det om Jesus och hans lidandesvandring som vi bara behöver öppna oss för och ta emot, så är det Guds gåva till oss.
4Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
5Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Vi kan inte beskylla Gud för det lidande som drabbar oss om vi inte låter hans ord gå in i vårt inre. Det var en man som hette Moody som strax före sin död sa att om han fick leva om sitt liv, så skulle han istället för att använda så mycket tid till bön tillbringa mycket mer tid till att begrunda Guds ord. I Joh 15:7 står det..”7 Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.”
Om vi inte låter Ordet helga oss i sanningen (Jesus) så blir vi kroniska sökare efter erfarenheter av andliga skeenden. Därför är det viktigt låta andlig läsning sjunka in och befrukta vårt inre. Det kan räcka med bara några minuter till att börja med. Johannesevangeliet eller Efesierbrevet är oftast bra att börja med.
Så kan lidandets problem få en ny dimension i våra liv!
