Jag tänker på två liknelser som Jesus gav sina lärjungar. Enligt min uppfattning innehåller dessa liknelser några av de mest djupgående sanningar en kristen kan få tag på:
”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.” (Matt 13:44-45)
Nu kanske du tänker: ”Vad är det som är så dolt med dessa sanningar? Alla som har läst Bibeln vet att Jesus är den mycket dyrbara pärlan och skatten som är nedgrävd i åkern. Det är ingen stor hemlighet.” Men du förstår, det finns dolt föda från himlen i dessa två liknelser, och bara en handfull kristna har upptäckt det. Varför? De har aldrig tagit sig tid till att gräva som mannen i den här liknelsen gjorde. Ja, dessa två desperata personer – den grävande mannen och den ihärdiga köpmannen visar tydligt vad Jesus menar: Guds hemligheter måste bli det mest åtråvärda i våra liv.
Detta är så viktigt just därför att det vi fokuserar på blir en del av hur vårt liv utvecklas och åt viket håll saker går. Det här är en andlig sanning och det fungerar bara så. I alla lägen. Grotta ner dig i din oro eller det förflutnas fallgropar och du kommer ständigt att få slåss med detta. Ser du på den himmelska tillvarons löften, och inser hur värdefulla de är, du talar om dem, läser dem i Bibeln, tackar Gud för dem så kommer också denna skinande pärla att lysa upp din väg. Hur du ska gå både bland medmänniskorna och och aktivera Guds allsmäktiga väsen i ditt liv.
Visa ord!
Det viktigaste i mitt liv är mitt eftermäle. (och naturligtvis mina barn)
Hemikram ♥
Jag blir glad att få se dig här. Det är inte så frekvent med kontakterna. Men likväl känns det som en kär vän dök upp när jag såg din kommentar.
Jag tror att det som gäller ditt eftermäle kommer det att avgöras av de styrande faktorerna i ditt liv. Av frukten känner man trädet och en god frukt kommer inte av ett dåligt träd, som Jesus säger.
När det gäller barnen kan vi föräldrar aldrig fullt ut värna om dem, hur mycket vi än slåss för dem.
Minns du hur jag för rätt länge sedan skrev om barnen och änglarna?
”Det var en superkall vinter för att antal år sedan. Ett av mina barn hade varit hos en kompis och började dröja. När vi ringde dit hon hade varit berättade de att hon hade gått för en halvtimme sedan. Eftersom hon brukade gå den sträckan nästan dagligen var det konstigt att hon inte var hemma. Det var under -20° och barnet var runt 4 år. Vi bad för henne och jag började ta på mig kläder för att gå ut och söka när hon plötsligt dök upp hemma. Kläderna var orivna, jackan som hon hade försökt att ta av sig på ”trekvert” , ingen mössa eller vantar.
Så berättar hon att hon inte hade hittat hem, så hon hade börjat klä av sig eftersom hon började bli varm. (kölden höll alltså på att ta henne).
Men då kom det en stor farbror som hade vita kläder och som tog henne i handen och följde henne hem. Så säger hon: ”Men han försvann bara när vi kom hit.”
Jag följde hennes spår i nysnön och såg bara hennes egna spår. På platsen där hon hade satt sig hade hon gjort en snöängel och där låg också hennes mössa och vantar.
Jag tror att det var en ängel, vad tror ni?
Änglarnas närvaro kan upplevas även om vi inte ser dem. De finns hela tiden runt omkring oss, men många vågar inte berätta om dessa förunderliga upplevelser av rädsla för att bli betraktade som underliga.”
Så låt oss hålla fast vid att lära våra barn en bön när de ska nattas och vill prata om saker.
Vi började med Gud som haver barnen kär…
Och sedan
”Det går en ängel kring vårt hus han har en bibel i sin hand nu somnar vi i Jesu namn!”
♥ Med värme [Ser du? jag har ockås lät mig göra ett hjärta ]
*fniss*
Ja, jag ser och jag minns och jag tror också på änglar även om jag har mina tvivel när det gäller Gud.
Gamla vänner och små sår ska man inte förakta.
Roligt att se dig aktiv igen även om mina egna besök i bloggen är högst sporadiska emellanåt.
Varm hemikram ♥
Skoj att se fnisset, det verkar inte ha varit så mycket av den varan de senaste månaderna. Att du är på bloggen mer sporadiskt nu kanske inte är så konstigt. Om man känner att man vill bära fram nåt och detta nåt inte riktigt vill klarna, så försvinner ju en del av motivet till att ligga på med nya texter hela tiden. Det är större skribenter än du och jag som har haft torrtider emellanåt.
Sedan får man inte heller vara främmande inför att man utvecklas och därmed utvecklas även grunden för det man vill få fram. Min erfarenhet är att det oftast börjar med tappade sugar och tomhet. Om man sedan finner den nya vägen för sin utveckling kommer man ofta igång igen.
Ja min erfarenhet är att det är lättare för folk att ta till sig änglarna, varav det både finns goda (Guds änglar) och onda. Jan tror att det är lättare att ta till sig dem eftersom de är skapade väsen liksom människan. De syns oftare för våra ögon. (Vet du att det är bara är i två böcker i GT och tre brev i NT som de inte nämns av Bibelns alla 66 olika böcker) I NT beskrivs de oftast med många löften till Guds barn om tröst och hjälp.
Det har också känts tomt för mig ett tag att skriva trots att jag är i ”branschen” så har jag upplevt Gud som underligt frånvarande. Jag vill bara skriva det jag verkligen kan säga att jag tror på och varit med om. Så dethar varit en ökenvandring som i den kristna kyrkan ses som en uppbyggnadstid. Men upplevelsemässigt känns det och upplevs mest bara som att man befinner sig i en undergångstid. Nu har jag hittat ”hem” igen. därför har jag börjat om här.
Jag känner mig inte främmande för att du befinner dig i en brottningstid som kommer att leda dig till en erfarenhet av Gud. Du kan väl i alla fall öva dig på att be barnabönen på kvällarna innan du somnar… jag vet inte vad du skulle ha att förlora på det?
♥ Med värme
Inget och tro mig även om jag inte är säker på att han hör mig så finns det tillfällen när jag ber…
Hemikram ♥
Nä, det vet jag. Jag försöker bara få dig att prata klartext, för som jag antydde; Trots att jag är i ”branschen” kommer jag in i en ökenvandring som gör att jag tappar min medvetna tro, men trots det finns det ändå en liten ryksnde veke som strävar mot himlen. som det står i Matt 12:20 ”Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger.”
Bara så du vet: Jag vet att du ber ibland, även om tron bara är en rykande veke. Jag ville bara boosta upp din inre människa eftersom jag vet att du bär på en kallelse jag inte känner till än. Glöm inte att för GUd är att höra detsamma som att svara även om vi ibland tycker att det tar lång tid.
Det värmer mig att du finns! ♥
Tack, detsamma ♥