När människan tar ett steg bort från Gud -syndens intåg i skapelsen

 

 

Läs Genisis 2:4-4:26 [1 Mos 2:4-4:26]. Där beskrivs tiden närmast efter skapelsen, Guds plats i sin skapelse, gemenskapen med människan och hur livet blomstrade.

Här beskrivs hur Gud lät jorden bli fruktbar, hur växter, fiskar och djur kom till. Hur människan formades av jorden. [Om ingen har tänkt på det förr, så består vi av jordens mineraler. Inget extra. Järn, magnesium, kalk, Kalcium, väte, kol, syre bundet i olika former av oxider och så vidare. när vi dör återgår vår kropp till de mineraler vi skapats ur.] Som vi säger i jordfästningsritualen:”Av jord är du kommen och till jord ska du återvända”. Likadant är det med djuren, insekterna och växterna.

Nu vill jag inte ta en diskussion om hur Gud gjorde, men i ovanstående kan vi se mixen. Vi kan också se hur Gud gick (eller hur det nu gick till) i paradiset. Han pratade med människan, instruerade och såg till att det alltid skulle finnas de förnödenheter som behövdes för ett gott liv genom den nära kontakten med skaparen..

Men över ett träd hängde ett demoklessvärd… Det var kunskapens träd på gott och ont. ”Äter du av detta skall du döden dö”.

(Inom parentes skriver jag nu att det är detta som kallas för den första döden! Den inre döden som skiljer oss från Guds närhet och ger som resultat en inre känsla av tomhet och meningslöshet. Men för människan blir det viktigt då att kunna själv och bestämma själv. För vi ”vet” ju då vad som är gott och vad som är ont.)

Stegvis blir detta en väg bort från Guds närhet och omsorg. Här beskrivs det som en död.

Vad människan inte då begrep var att hon förändrades i sitt sinne. Människan gömde sig för Gud, livets källa. När Gud kom dit för att dela gemenskap, var Adam och Eva puts väck! ”var är ni någonstans”, frågade Gud. Tja, vi skämdes för vi upptäckte att vi var nakna… Nu hade den mentala förändringen, bort från vad Gud hade tänkt, påbörjats! Likaså distansen till Gud och den livsuppehållande källan han hade skapat hade börjat öka. Därför blev människan distanserad från sitt inre (verkliga) jag, det som hörde ihop med Gudsgemenskapen. Människan blev utelämnad till sig själv för sin försörjning och överlevnad. Avundsjukan började spira och därmed tanken på att göra sig av med ”konkurrenter”. [Kain och Abel] Döden hade börjat med sin invasion av människan och skapelsen. Jo faktiskt: Skapelsen också eftersom allt är beroende av Guds närhet.

I dess alla former. Sjukdomar, mord, kamp mot den mark som från början var tänkt att vara livgivaren från Gud själv. Distansen fortsatte att öka och i 1 Mos 4:26 kan vi för första gången läsa om hur man började åkalla Gud: ”Vid den tiden började man åkalla HERRENS namn.” Han var distanserad. Man kunde inte längre umgås ansikte mot ansikte med Gud.

Här kan vi se förklaringen till varför det som kallades kunskapens träd på gott och ont orsakade död och slutlig ondska. Gud kom på distans och människan tyckte att hon kunde själv!

Detta är synd, det som skiljer oss från livets källa, SKAPAREN!

 

Published in: on 13 november, 2018 at 10:52  Kommentera  

Sissel sjunger Andrew Lloyd Webber: ”Pie Jesu”

 

Pie Jesu – på Svenska
Jesus full av nåd
Som borttager världens synder
Giv dem vila
O Guds lamm
Som borttager världens synder
Giv dem vila

Som varar för alltid.

Jesus säger i Joh 14:27

”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.”

I Markusevangeliets sista kapitel står det [16:20] ”Men de (lärljungarna) gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Detta gäller också oss, den sena tidens kristna. Men det är ju klart att vi måste veta vad som står i Ordet för att kunna göra anspråk på det.

Jag tänker nu berätta om en händelse som visar på hur det konkret kan ske. Jag känner den sjukvårdsanställda kvinnan mycket väl och kan gå i god för att det är sant.

Det var en ung kvinna som arbetade som vårdbiträde på ett sjukhus här i Sverige. På en avdelning fanns det en äldre kvinna som var arg och svårtillgänglig. När hon skulle kläs gjorde hon också aggressivt motstånd.

En eftermiddag när vår unga kvinna fick en stund över gick hon in till patienten och satte sig på sängkanten. Hon bad tyst för den gamla kvinnan som vår vän inte haft kontakt med tidigare och efter en stund säger damen: ”Jag kan aldrig bli frälst”.

Hon fick då veta att det var till för alla och fick en öppen förbön.

Därefter ber hon om att få hjälp till toaletten. På väg tillbaks säger hon att hon inte har ont längre. Efter den händelsen  utstrålade hon frid och harmoni.

 

Published in: on 11 november, 2018 at 10:31  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: