Guds vapenrustning

Av det jag har skrivit före adventsinlägget framgår det att Det pågår en kamp i ”himlarymderna” och som människor är vi inblandade i denna kamp. Den kampen handlar inte i första hand om att vi ska följa en massa moraliska regler eller regelsystem för att duga inför Gud. Utan snarare att fästa ögonen på Jesus.

Det betyder att be Jesus att komma in i hjärtat, öppna sin inre dörr så han kan skapa nytt i ditt liv. Han säger ”Se, jag gör allting nytt.” (Upp 21:5). Han säger också: ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Guds rustning

”Så vi är inte hjälplöst utlämnade åt ondskan! I Ef 6:10-20 Kan vi läsa om detta. ”10Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. 13Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. 14Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar 15och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om frid. 16Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, 17och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga. 19Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet, 20vars sändebud jag är i min fångenskap. Be att jag förkunnar det så frimodigt som jag bör.

Några kommentarer:

hålla stånd mot djävulens lömska angrepp” Djävulen är lögnare och kommer ofta åt vårt känsloliv så vi orkar inte stå kvar i ordet när vi känner oss missmodiga. I sin förbön för sina trogna ber Jesus:”Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.” (Joh 17:17)

Kampen är inte mot människor utan mot mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.

Därför..

Behöver vi en andlig vapenrustning! 1. SANNINGEN (Guds ord och löften). 2. RÄTTFÄRDIGHETENS PANSAR (vi är rättfärdiggjorda genom Jesus). 3. På fötterna behöver vi ha villigheten att gå ut med evangeliet. 4. TRONS SKÖLD, det vill säga att våga lita på det som står i Bibeln även när livet verkar tungt. Själafienden skapar alltid problem och mental oro som gör oss modfällda. 5. Den HJÄLM (som skyddar vårt tankeliv) och ANDENS SVÄRD (som vi får genom att leva nära Jesus genom hans ord).

Detta fungerar!

1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vår sköld och värja.
Han hjälper oss ur nöd och sorg
och allt som vill oss snärja.
Nu mörkrets furste vred
han vill oss trampa ned.
Stor makt och mycken list
hans rustning är förvisst.
Likväl vi må ej frukta.
2.
Vår egen kraft är här för svag,
vi vore snart nedgjorda,
men för oss går till strid och slag
vår hjälte, Herrens smorda.
Du frågar vem han är.
Han namnet Kristus bär.
Vår Herre Sebaot,
vem kan stå honom mot?
Han fältet skall behålla.
3.
Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
så länge Gud ibland oss bor
alls intet oss förfärar.
Må världens furste då
förgrymmad mot oss stå.
Han skadar dock ej här,
ty dömd han redan är.
Ett ord kan honom fälla.
4.
Guds ord de måste låta stå,
det kan de ej fördärva.
Med oss skall Gud i striden gå,
hans Ande gör oss djärva.
Vi fritt och glatt till mods
ger ära, liv och gods.
Det allt de taga må,
stor vinst de icke får.
Guds rike vi behåller.
Published in: on 30 november, 2020 at 08:45  Kommentera  
Tags: ,

Advent

Jag har fått rätt många nya läsare från just USA och det glädjer mig. Så därför kommer några rader om adventstiden här i Sverige. Jag vet också att det i USA finns några som ser adventstiden (de fyra söndagarna före jul) som en förberedelse inför julen. Andra går på julen direkt, fullt UT! Omgående!*BOOM*. JUL! Man drar i julvisslan direkt efter Thanksgiving.

Adventstiden handlar om Jesu ankomst på olika sätt.

Första söndagen: Jesus kommer in i Jerusalem ridande på en åsna! Inte med makt och myndighet för hans storhet var av ett helt annat slag. ”Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.” (Matt 21:5)

Andra söndagen: ”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån.
Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas.
Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.” (Luk 21:25-28) Nu kanske vi kan känna igen lite av detta i vår tid!

Tredje söndagen: Handlar om hur Jesus kommer med makt, men inte sådan som jordiska kungar har. Johannes döparen satt i fängelse och hade frågat… ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?”
Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:
att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”

Den fjärde adventssöndagen berättar om Maria. Hon som får uppdraget av ängeln Gabriel att föda Jesus. Trots att hon var kvinna, fattig, ogift och alldeles vanlig väljer Gud henne och lovar att vara hos henne. Och hon sjunger sin sång till livet och Gud. (Luk 1)

Därefter föds Jesus och Gud själv kommer till jorden i människogestalt.

Texten som sjungs:

1. Sions dotter, lyft din panna:
himmelriket är dej när!
Jubla högt ditt Hosianna,
se din konung nu är här!
Gud sin Son till jorden sänt,
fröjda dej, det är advent!

2. Kom med famnen full av palmer,
låt ditt hjärta vidga sej!
Kom med sånger, kom med psalmer,
ärans Konung möter dej!
Salighetens dag han tänt,
fröjda dig, det är advent!

3. Sions jubel kan ej stanna,
liksom stora vattens dån
ljuder evigt: Hosianna,
Hosianna, Davids Son!
Sådan fröjd ej världen känt –
fröjda dej, det är advent!

Published in: on 29 november, 2020 at 12:27  Kommentera  

Akta er för religion där ryms mycket ont men Jesus är inte religion!

Jag har ju tagit upp detta med Guds motståndare, den fallne änglen! ANKLAGAREN, som det står om i Jobs bok. Och vilka är hans anklaganden och har det något syfte?

Han valde att sätta sig upp mot Herren, vår Gud och blev därmed Guds fiende. Då förvandlades ”ljusbringaren” till Guds ”motståndare” och när han fördes ner till dödsriket tog han även med sig andra fallna änglar (Upp 12:4). Sedan dess har satan kallats för ”denna tidsålders gud” (2 Kor 4:4) Med ”denna tidsålder” avses den tid mänskligheten finns på jorden. I 1 Petr 5:8-9 Kan vi läsa: ”Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.

Bilden av ett rytande lejon påminner oss om att Satan är farlig. Han bedriver en verksamhet där han gör allt för att leda människor bort från Jesus och lägga dem under sin makt. Aposteln påminner oss om att göra : ”Motstånd mot honom, orubbliga i tron” (v. 9).

Lite om religion: Paulus skriver om: ”Falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar.” (2 Kor 11:13) Han säger också: ”Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel.” (v. 14)

Det är lockande med en ljusets ängel. Han frestar oss genom att framställa lögnen som en tilldragande och ofarlig sanning, och så kan han leda oss till fall. Det Paulus avslutar med att säga om detta blir då allvarligt: ”Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten.” (2 Kor 11:15)

Vad är det som fienden anklagar oss för då och som vi har så lätt för att godta? Det ser kristet och ”rätt” ut med de olika religiösa budskapen: ”Du ska, du måste, du får inte..”. Du duger inte om du inte följer ”våra” regler!

Det är exakt detta som är den demoniska sidan av religion utan Jesu närhet. Jag tar bara upp ETT exempel på detta ur Mark.2:23-28

En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.

Fariséerna tyckte att de stod för det rätta och goda och det som gällde för ett sunt liv.

De ansåg att Jesus och lärjungarna syndade här..

Vi människor har många svagheter och gör oss skyldiga till mycket ont, Ibland kan vi förstå det. Ibland inte. Ibland är vi satta i en situation där vi måste välja väg och vilken väg vi än väljer blir det fel.

Han dog för våra synders skull och uppstod för att vi skulle få en ny ande.

Här har vi några verser ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:

”Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket. 

Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.

Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.

Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.

Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.

Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.

Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.

Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? .

Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?”

Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och tog straffet för synden, som var ett andligt förfall. Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd ÄR synd. Inte bara syndar i största allmänhet!

Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet!

1 Tess 5:17 Som resultat av det är att det gamla är förgånget… Vårt förflutna dog med Jesus i dopet och sedan finns det ingen fördömelse. ”Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar” Rom 8:17

Published in: on 26 november, 2020 at 12:46  Kommentera  

Ondskans ursprung och verklighet

I Jobs bok 1:1-2:3 kan vi läsa om anklagaren och detta är ett uttryck för djävulen själv!

I Hesekiel 28:12-19 ser vi den sanna bilden av Satan. “Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet… Du var en smord, beskyddande kerub (Alltså en av ärkeänglarna) och jag hade satt dig på Guds heliga berg. … Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades…”

Detta liknar överhuvudtaget inte den typiska bilden av Satan som så många människor har. Han var faktiskt en smord kerub. Han var satt i himlen, ett väsen av högsta rang och i upphöjd ställning. Skapad av Gud, fullkomlig i skönhet.

En ärkeängels fall

Men Satan vände blicken bort från sin Skapare och började beundra skapelsen; sig själv. “Du fördärvade din visdom på grund av din prakt” (Hes 28:17) Han blev stolt och upphöjde sig själv och ville härska. Han ville ta Guds plats och viskade lögner tills han fick en tredjedel av himlens härskaror på sin sida.

“Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken! Du sade i ditt hjärta: ‘Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor (med Guds stjärnor avses här troligen den del av änglahären som betjänar Gud och idag även människor) skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.’” (Jes 14:12-15)

Problemet började med detta ”jag vill”. Satan vände sig bort från Guds röst och började söka sin egen vilja. Att sätta en annan vilja över Guds vilja är samma sak som att säga att Guds vilja inte är fullkomlig. Synden började då Satan sa ”Jag vill”. Gud kallar sig själv vid namnet är och säger ”JAG ÄR”. (2 Mos 3:14). Han ger inte detta namn till någon annan. Den som vill vara något i sig själv står därför i konflikt med Gud och kastas ut.

“Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.” (Upp 12:7-9).

Denna världens furste…

Så kastades Satan ut från himlen och nu ska inte Guds absoluta godhet, vishet och kärlek ifrågasättas. Det ska bevisas att Guds vilja är den enda goda och fullkomliga. Därför fick Satan ta sig för med att härska på denna jord och hans mål är att bli denne världens gud. Jorden ligger inte under direkt kontroll av Gud, utan av Satan som har fått praktiskt sett fria händer att göra som han vill. Jesus kallar Satan ”denna världens furste”. (Joh 12:31). Aposteln Paulus kallar honom ”denna världens gud”. (2 Kor 4:4) Detta är Guds plan för att fullständigt bevisa syndens falskhet och bedrägeri. Det måste bevisas att Satans sätt endast leder till förstörelse och död och tysta alla tvivel.

Satan använder deras egen stolthet för att få dem att vara upptagna av sig själva och sin storhet.

Största delen av världen är inte medveten om att de ”ligger i den ondes våld”. (1 Joh 5:19) Satan använder deras egen stolthet för att få dem att vara upptagna av sig själva och sin storhet och detta påverkar alla aspekter av mänskligheten. Hans mål är att människorna ska vara så säkra på sina mänskliga förmågor att det utesluter behovet för Gud. Han är inte intresserad av att göra världen ond, bara av att få alla under sin makt. Han viskar fortfarande sina lögner i varje öra och sår övermod och tvivel precis som han gjorde medan han var i himlen.

Den onde kommer inte att få vinsten till slut

Trots detta sträcker Gud ut sin hand och hindrar Satan från att utföra sina planer helt och hållet. Han sände Jesus för att öppna en ny väg för människorna att följa. Över hela jorden finns människor som har gett upp sin egen vilja för att följa sin Frälsare och som tror på Guds fullkomliga vilja. Tillsammans formar dessa trofasta själar Guds församling. Denna grupp är taggen i Satans öga. Han arbetar för att så tvivel, stolthet, splittring eller vad som helst bara för att vända människornas hjärta från Gud.

“Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” (1 Pet 5:8). Han söker desperat och vill ha full kontroll över denna jord och han angriper där han kan för att realisera sin plan, men för alla dem med ett hjärta för Gud är det möjligt att stå emot djävulen.

”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. … Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.” (Ef 6:10-17)

Dessa är de som genom sin trofasthet visar att Guds väg är fullkomlig

På grund av denna kraft som finns tillgänglig finns det människor över hela världen som står emot Satans bedrägeri, som segrar över synden och skiner som ett ljus i denna mörka onda värld. Dessa är de som genom sin trofasthet visar att Guds väg är fullkomlig, medan resten av mänskligheten bevisar att Satans väg, detta stolta ”Jag vill, jag tycker, man måste”, bara leder till fördärv. När denna jord är borta, är det Guds vilja som består för all evighet. (Upp 20:10)

Men man kan likt rövaren på korset komma till Jesus. ALLT är förlåtet. Kraven kommer från anklagaren(satan) Han anklagar oss och talar om för oss att vi inte duger.

Gud är inte sådan! Han är bara kärlek och vill ta emot oss som vi är.

Ja, jag svarar gärna på frågor och kommentarer!

Published in: on 22 november, 2020 at 16:53  Kommentera  

Om ni har undrat…

Vi lever i en tid när allt verkar vara utan Guds närvaro. Så jag arbetar fortfarande Men frågan om det ondas närvaro. Hur det ses ur bibliskt perspektiv!

Sedan är döden närvarande på ett sätt vi som moderna människor inte har sett på länge. Även frågan om vad som kan hända då när en människa dör vill jag ta upp!

Jag hoppas att ni orkar vänta på detta!

Published in: on 22 november, 2020 at 15:04  Kommentera  

Till Guds avbild…

Jag börjar med att citera skapelseberättelsen ur Genisis. (första Moseboken)

”1 1I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. 3Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

6Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

9Gud sade: ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.” Och det blev så. 10Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. 12Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

14Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. 15De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. 16Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. 17Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

20Gud sade: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.” 21Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. 22Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.” 23Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24Gud sade: ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.” Och det blev så. 25Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

26Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

29Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 30Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. 31Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

2:1Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. 2Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 3Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

4Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.”

Jag har upptäckt att många kristna inte brukar fördjupa sig i detta, men jag vill ta upp frågan om vad skapelseberättelsen egentligen vill säga.

Jag hävdar att den svenska översättningen här inte är korrekt. Det står i första versen ”himmel” (i singular), men den hebreiska grundtexten skriver ”הַשָּׁמַ֖יִם” (ska läsas från höger) och ”יִם” anger pluralform. Vilket gör att den ska översättas med himlarna. Så Gud skapade ine bara EN himmel utan flera. Vad det betyder vet vi inte, men jag är övertygad om att det finns en betydelse i denna taxt som är större än vad våra hjärnor kan omfatta. Astronomen Heber Curtis sa för 100 år sedan:”Det är en svindlande tanke att vårt eget universum av stjärnor kanske bara är ett av hundratusentals motsvarande universum”.

För det första kom hela skapelsen till genom Guds allsmäktiga skaparord. Alltså all materia som finns. På senare tid har man genom den så kallade strängteorin kommit fram till att all materia är uppbyggd av anergi. Energiprincipen (eller lagen om energins bevarande) är termodynamikens första huvudsats och innebär att energi inte kan skapas eller förstöras, utan endast omvandlas från en form till en annan.

Så någonstans kommer energin ifrån! Jag ser det som en demonstration av Guds makt. Det är den Fader som Jesus vittnade om.

Så när Gud skapade såg han att allt var gott. Jorden strukturerades, det blev vatten, marken började stiga upp, växterna kom till, djuren och sist också människan. Till hans avbild! Inte torde det betyda att Gud har armar och ben, men vi har inom oss av Guds väsen. Alltsåsjälva levandet”, (dvs anden!) om jag får citera mitt barnbarn när hon var ett litet barn. Det betyder Guds väsens likhet.

Genom synden upphörde den likheten, men Jesus dog för att reparera detta. Så den som tror på honom får den helige ande med allt vad det innebär av gudslikhet.

Det är Guds gåva till var och en som tror. Inte tillräckligt mycket eller tillräckligt fylld av goda gärningar. Även rövaren på korset fick det: Lukas 23. ”42 Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” 43 Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.

Guds gåva är det utan motkrav!

Published in: on 18 november, 2020 at 11:03  Kommentera  

Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske…

Rubriken till det här inlägget har många gånger givit mig kraft och en ny förtröstan på Gud. Så har det också varit för många andra som upplevt sig kraftlösa och modlösa. Det som sker runt om i världen idag inger lätt missmod, men tänk på att det är den som skapat universum som kommer att ge oss en ny tillvaro!

I Joh 14:27 säger Jesus ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Men jag känner ju ingen frid! Hela tillvaron jag ser omkring mig tycks vara på väg att rämna, och vilken människa är det som kan greppa det problemet? Ärligt, inte är det då jag! Mänskligheten släcker sina lampor en timme samtidigt /år. För att markera vikten av att göra något tillsammans! Den som tror att det hjälper räcker upp sin hand! Hur många händer åkte upp, tror ni?

Snarare känns det som Pär Lagerkvist skriver i sin dikt:

”Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Det finns en väldigt stor skillnad mellan de två förhållningssätten här. Det handlar om två åtskilda världar.  När Serubbabel (i Sakarja 4:6-7)  Hade fått i uppdrag av Gud själv att bygga ett nytt tempel ifrågasatte han hur det skulle gå till och hur han skulle klara av det. Som ni vet var det ju inga småstenar som dessa byggnader byggdes med. Då säger Gud: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7. Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark.

Vi har alltså två vägar att välja på i vår livsvandring. Göra det själv, eller lita på att Gud greppar det jag har framför mig. Det är just denna tillit som är grundläggande i den frid Jesus talade om. Att verkligen få vila i att vi har en slags superpappa i det fördolda som som har all makt i himlen och på jorden! När han omsluter oss får vi veta att allt är väl.

Det fanns en sång som vi fick lära oss när jag var ung:

Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga har gör vad människor inte förmår. Det är i praktiken samma sak som slutet på bibeltexten jag citerade ovan.

Vad handlar bergen om i bägge texterna om då? Det går inte att räkna upp allt här, men det är saker, tillstånd, hat, negativ utveckling, oro för våra barn och barnbarn, vårt eget åldrande, ekonomi…  Name it!

Alla vägarna går ihop på ett och samma ställe: Golgata. Jesu läge i döden och att han reste sig från det döda. De texter som finns även utanför bibeln om detta är fullt tillräckliga för att verifiera att detta har hänt. Man behöver alltså inte vara kristen för att hålla detta för sant, men att tro att det ger oss gemenskap och hjälp av Gud själv, HÄR kommer den kristna tron in!

Vad som än ser olösligt ut, Guds Ande löser det.

Låt oss lyssna på en sång som bygger på just den saken!

//: Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske ://
utan genom min Ande, säger Herren,
utan genom min Ande.
Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske.

Published in: on 15 november, 2020 at 12:34  Kommentera  

Händelserna på jorden idag gör att jag vill fortsätta med denna blogg. FÖRST: Det är Bibelns innehåll jag utgår ifrån!

Får jag presentera hur dagens akademiska forskare ser på trovärdigheten i bibeln och som visar på ett hopp både i livet och graven?

Jag vill påvisa hur Jesu liv och död har en historiskt tämligen fast grund vi inte bara via de bibliska berättelserna, utan även genom de samtida historiker som Tacitus, Josephus etc.

”Jesus bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten.”

Kring de orden ur Johannesevangeliet kommer människor i vårt land i hundratusental att samlas i hem och kyrkor denna påsk. Men kan man lita på Bibeln, har det den berättar ägt rum?

Bibeln gör anspråk på att vara Guds ord. Men samtidigt gör Bibeln klart att den inte kommit ner färdig från himmelen som Mormons bok, utan att den har författats under konkreta historiska omständigheter av människor utvalda av Gud. Eftersom den är en historisk bok i ordets fulla bemärkelse — liksom kristendomen själv är historisk — kan dess historiska utsagor underkastas en historisk verifieringsprocess. Emellertid överskrider Bibeln historien eftersom dess centrala budskap handlar om Gud, som inte kan bli föremål för historisk verifiering. Detta innebär att medan många bibliska utsagor kan studeras och granskas kritiskt med vanliga historiska metoder, ligger en del av dess utsagor bortom dessa metoders kompetensområde.

I egenskap av en historisk beskrivning av händelser, har de bibliska utsagorna bevisats vara likvärdiga sumeriska, babyloniska, egyptiska, och kananeiska historiska urkunder. Bibelns viktigaste del, Nya testamentet, har en solid förankring i historien. Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet. Redan Jesus kan ha lärt lärjungarna att tradera vissa stycken och mycket av det som sedan skrevs ner hade funnits i det memorerade materialet. Den judiska tekniken att memorera var lika säker som skriftligt material. Det finns därför ingen lucka mellan Jesus och texterna 20 år senare. Ögonvittnena och det memorerade materialet är starka argument för textmaterialets sanningshalt rent historiskt.

I sin ansedda bok ”Roman Society and Roman Law in the New Testament” (1963) – som tar upp beröringspunkter mellan romerskt samhälle, lag och Nya testamentets – säger A.N. Sherwin-White, klassikerprofessor vid Oxford: ”Historiciteten för Apostlagärningarna är överväldigande /…/ Varje försök att tillbakavisa dess grundläggande historicitet, även i fråga om detaljer, måste nu te sig absurt”.

Sherwin-White ger som sin mening tillkänna att evangelisten Lukas var en av antikens pålitligaste historiker .

En fråga som ofta ställs är: ”Kan vi lita på att Bibelns text har bevarats intakt efter tvåtusen år och längre?” Vi råkar faktiskt vara i det lyckliga läget att kunna jämföra vidarebefordran av den bibliska texten med den klassiska litteraturens vidarebefordran. De tidigaste manuskripten som vi har till sådana klassiska verk som till exempel Homeros, Sofokles, Thoukydides, Platon och Demosthenes är skrivna mellan 1200 och 1600 år efter sina original. För Nya testamentets del, finns hela texten bevarad i manuskript skrivna cirka 300 år senare, medan vissa papyrer som innehåller delar av Nya testamentets text, skrevs bara 25-100 år efter originalen. Det finns mer än femtusen manuskript på grekiska med hela eller delar av Nya testamentets bevarade. Bland antika böcker är ingen annan bok bättre omvittnad än Nya testamentet.

Nya testamentet och dess centrala gestalt Jesus har varit måltavla för kritik från hedniska, otroende och ateistiska författare; från Kelsos och Porfyrios på 200-talet e.Kr till Renan och Nietzsche på 1800-talet. Även 1900-talets liberala teologer såsom Biskop John Robinson, som skrev boken ”Honest to God” (1963), deklarerade att han inte trodde på bön i boken ”But that I Can’t Believe” (1967).

Men trots denna spärreld av negativ kritik från alla tänkbara håll har Nya testamentet inte bara stått orubbad, utan även utgått som segrare och respektingivare. Fem år före sin död svarade samme Robinson på frågan “Kan vi lita på Nya testamentet?” med ”Det tror jag fullt och fast att vi kan” (”Can we Trust the New Testament?”, 1977). I Robinsons ”Redating the New Testament”

namnlös1

Men trots denna spärreld av negativ kritik från alla tänkbara håll har Nya testamentet inte bara stått orubbad, utan även utgått som segrare och respektingivare. Fem år före sin död svarade samme Robinson på frågan “Kan vi lita på Nya testamentet?” med ”Det tror jag fullt och fast att vi kan” (”Can we Trust the New Testament?”, 1977). I Robinsons ”Redating the New Testament”

(1976) och sin postuma ”The Priority of John” (1985), överträffar han de konservativa teologerna i sin tidiga datering av Nya testamentets böcker. Men värdet av denna bok ligger inte så mycket i Robinsons tidiga dateringar utan i hur bräckliga deras argument är som försöker datera några av Nya testamentets böcker sent och därmed utesluta apostoliskt författarskap.

Vissa läsare kanske finner att Bibelns tänkesätt och kultur skiljer sig från modernt tänkesätt och kultur. Detta är helt naturligt eftersom det ursprungliga budskapet gavs för länge sedan – till folk av en annan kultur och i andra språk än vårt eget. Det gör emellertid inte Bibeln irrelevant. Tvärtom visar det att budskapet är äkta och givet till människor som levde under verkliga omständigheter. De konfronterades också av konkreta problem, vilka i grunden liknar våra egna.

Slutligen, medan det är möjligt att undersöka Nya testamentet historiska delar, finns det ingen mänsklig metod som kritiskt kan granska utsagor om Gud eller frälsningen. Således, medan vi kan bevisa historiskt (genom till exempel citerandet av evangelierna samt de romerska historikerna Tacitus och Suetonius) att Jesus korsfästes i Jerusalem under Tiberius regering, kan vi inte bevisa med våra historiska metoder att Jesus dog för världens synd.

Men detta betyder inte att försoningsakten inte var en objektiv, historiskt händelse. Den var visserligen inte öppen för allmänheten att beskåda och verifiera, men den var, inte desto mindre, en händelse som ägde rum mellan Jesus och hans Fader, vars resultat är synliga i den kristna kyrkan. Detta utgör faktiskt det starkaste beviset för det bibliska budskapets trovärdighet. Personlig tro på Kristi försonande död på korset har förvandlat miljontals människor, lyft syndare ur syndens träsk, gett hopp till de hopplösa, kraft och styrka till de svaga, och visshet om uppståndelse och evigt liv till dem som älskar Gud. Sålunda utgör Kristushändelsen historiens största faktum.

Published in: on 14 november, 2020 at 10:16  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: