BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Rubriken till det här inlägget har många gånger givit mig kraft och en ny förtröstan på Gud. Så har det också varit för många andra som upplevt sig kraftlösa och modlösa. Det som sker runt om i världen idag inger lätt missmod, men tänk på att det är den som skapat universum som kommer att ge oss en ny tillvaro!

I Joh 14:27 säger Jesus ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Men jag känner ju ingen frid! Hela tillvaron jag ser omkring mig tycks vara på väg att rämna, och vilken människa är det som kan greppa det problemet? Ärligt, inte är det då jag! Mänskligheten släcker sina lampor en timme samtidigt /år. För att markera vikten av att göra något tillsammans! Den som tror att det hjälper räcker upp sin hand! Hur många händer åkte upp, tror ni?

Snarare känns det som Pär Lagerkvist skriver i sin dikt:

”Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!”

Det finns en väldigt stor skillnad mellan de två förhållningssätten här. Det handlar om två åtskilda världar.  När Serubbabel (i Sakarja 4:6-7)  Hade fått i uppdrag av Gud själv att bygga ett nytt tempel ifrågasatte han hur det skulle gå till och hur han skulle klara av det. Som ni vet var det ju inga småstenar som dessa byggnader byggdes med. Då säger Gud: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7. Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark.”

Vi har alltså två vägar att välja på i vår livsvandring. Göra det själv, eller lita på att Gud greppar det jag har framför mig. Det är just denna tillit som är grundläggande i den frid Jesus talade om. Att verkligen få vila i att vi har en slags superpappa i det fördolda som som har all makt i himlen och på jorden! När han omsluter oss får vi veta att allt är väl.

Det fanns en sång som vi fick lära oss när jag var ung:

Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga har gör vad människor inte förmår. Det är i praktiken samma sak som slutet på bibeltexten jag citerade ovan.

Vad handlar bergen om i bägge texterna om då? Det går inte att räkna upp allt här, men det är saker, tillstånd, hat, negativ utveckling, oro för våra barn och barnbarn, vårt eget åldrande, ekonomi…  Name it!

Alla vägarna går ihop på ett och samma ställe: Golgata. Jesu läge i döden och att han reste sig från det döda. De texter som finns även utanför bibeln om detta är fullt tillräckliga för att verifiera att detta har hänt. Man behöver alltså inte vara kristen för att hålla detta för sant, men att tro att det ger oss gemenskap och hjälp av Gud själv, HÄR kommer den kristna tron in!

Vad som än ser olösligt ut, Guds Ande löser det.

Låt oss lyssna på en sång som bygger på just den saken!

//: Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske ://
utan genom min Ande, säger Herren,
utan genom min Ande.
Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske.