Var Isac Newton profet?

Detta är inte direkt kopplat till mitt Bibelfocus, men har likväl sitt intresse! Med tillstånd lägger jag in det från den svenska siten ”Flammor”

De allra flesta vet nog vem Isaac Newton, den världsberömde engelske vetenskapsmannen, var. Vad inte så många känner till är hans stora intresse för Bibeln och profetiorna.

I allt det som Newton skrev ingår också 16 000 sidor i andliga ämnen. Inte minst var han intresserad av Bibelns profetior och deras förutsägelser om tidens slut. Om detta skrev han omkring 4.500 sidor.
Newton tolkade profetiorna så att det i framtiden skulle kunna bli möjligt att resa betydligt snabbare än en häst springer, vilket var det snabbaste sättet på hans tid. Newton levde mellan åren 1642-1727. Den franske filosofen Voltaire (1694-1778) gjorde spe av Newton och hans tro. Voltaire skrev:
”Se denne underbart kunskapsrike man, som upptäckte tyngdlagen, när han blev gammal, blev han barn på nytt och började studera en bok, som kallas för Bibel. Det synes, om man vill tro den, så måste man även tro sådant otroligt nonsens, att kunskapen bland människor skall så tillväxa att det
skall bli möjligt att kunna färdas 80 kilometer i timmen. Stackars fjolliga gubbe!”
En som på senare tid intresserat sig för Newton och hans forskning är Stephen Snobelen, som är professor i historia för vetenskap och teknik. Han upptäckte ett märkligt dokument i samlingen av Newtons manus, som finns i Jerusalem.
I detta manuskript kan man se man att Newton kommit fram till att Daniels bok och Uppenbarelsebokens profetior av ändens tid kommer att få sin uppfyllelse under det århundrade som vi nu lever i.

Published in: on 30 januari, 2021 at 15:16  Kommentera  

Jesus dog på riktigt. Inte mellan två ljusstakar på ett altare!

Jag har berättat om Bibelns berättelser om Jesus, hans död och uppståndelse. – Men Jesus uppfattas som en legend av många om inte tror.

Det hävdas ibland att det inte finns några ickebibliska dokument som visar att han verkligen har funnits.

I själva verket finns det flera samtida dokument bevarade som omnämner Jesus. Dessa här skrifter är helt ickebibliska till sitt ursprung och måste alltså betraktas som neutrala, objektiva, historiska verifikat för att Jesus verkligen levde i Palestina för snart 2 000 år sedan och avrättades av de romerska ockupanterna.

En notis om Jesus finns hos den berömde judisk-romerske historikern Flavius Joséfus från första århundradet:

”Han [översteprästen Hannas] sammankallade Sanhedrin (även benämnt Stora rådet eller Rådet, var det judiska folkets högsta politiska och religiösa organ under grekisk-romersk tid) till rättegång och ställde bland annat Jakob, brodern till Jesus (som kallades Kristus) inför dess sanhedrins medlemmar  samt några andra som Hannas anklagade för att ha brutit mot lagen och sålunda överlämnades till att stenas till döds.”

I slutet av det första århundradet berättade den romerske historikern Suetonius att kejsaren Claudius år 49 hade förbjudit alla judar att vistas i staden Rom (en händelse som också finns omnämnd i bibeln, i Apg 18:2): ”Då judarna i Rom oavbrutet orsakade oroligheter, därtill uppviglade av Chrestus, fördrev han dem ur staden.”

De här upploppen var förmodligen en följd av kristendomens ankomst till Rom, vilket sannolikt orsakade en hel del konflikter inom den judiska kolonin där, liksom på andra håll (se t ex i Apg 21:31). Suetonius, som skrev detta flera år senare, uppfattade – precis som så många människor gör i dag – utan tvekan ordet Kristus (i själva verket det grekiska ordet för titeln ”messias”, dvs ”Guds smorde”) som ”Chrestus” och ett egennamn på en person. ”Chrestus” är emellertid ett namn som ingen jude någonsin burit. Det förekommer helt enkelt inte som judiskt namn.

En mer detaljerad berättelse om Jesus kommer från den romerske historieskrivaren, ämbetsmannen och konsuln Publius Cornelius Tacitus. I sitt historiska verk ”Annaler”, som han skrev mellan år 115 och 117, berättar han att kejsar Nero försökte lägga skulden för den förödande branden i Rom på de kristna. Tacitus skriver:

”Som skyldiga ådömde Nero de mest raffinerade straff åt de kristna.” Och han fortsätter med att beskriva dessa kristna: ”De fick sitt namn från Kristus, som avrättades enligt beslut av landshövding Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Det satte stopp för den farliga vidskepelsen en kort tid, men den tog fart på nytt – inte bara i Judéen, där denna pest först uppstod, utan även i själva Rom, där all världens hemska och skamlösa saker samlas och finner ett hem” (Annaler, XV, 44).

Det framgår klart av Tacitus kommentarer att han inte hyser några som helst sympatier för de kristna. Men för honom var det inte någon tvekan om att rörelsens upphovsman verkligen levt 90 år tidigare och avrättats av Pontius Pilatus, då denne var landshövding över Judéen.

Så finns det många kristna som vägrar se den blodiga historien bakom Jesu offer. I nattvardens ”för dig utgiven och för dig utgjutet” lägger sig riten som en dimma. Vi vill att det ska vara som på altaret! – Ett silverkors mellan silverljusstakar och blommor. Jag tror inte alls att det var den föreställningen Petrus och de andra lärljungarna såg framför sig när de tänkte tillbaka på Jesu död!

Jag är ledsen om jag med detta har fråntagit någon känslan av att triumfen på korset kunde ses med ögonen. Denna bild visar på ett effektfullt sätt hur han bar alla människors ondska och felsteg. Efter detta kan INGEN anklaga oss inför Gud för vad vi har varit, är eller kommer att vara.

Första gången Djävulen nämns i Bibeln kallas han för åklagaren. HÄR FRÅNTOGS HAN DEN MAKTEN! Så triumfen låg i offret. Han bar allas ogärning. Naturligtvis mina, dina ogärningar. Men se på honom!  Han bar även Stalins massmord, Hitlers, Neros… Hur skulle han kunna bära det utan allt detta lidande?

Blev då dessa värsta mördare räddade i och med detta? NEJ!

Ja, förresten om de kommit till besinning. Men alla vi som kommer till Fadern och hänvisar till att Jesus dött för oss blir friförklarade. Därefter kan vi uppleva hur vi blir burna av Herren genom livets svåra skeden!

1.
Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2.
O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3.
Låt mig då, Herre, vara ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Published in: on 9 januari, 2021 at 17:30  Comments (3)  
Tags: , ,

Gör er inga bekymmer…

(Matt 6:31-34)

31Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 32Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.

Var dag har nog av sin egen plåga.

Published in: on 4 januari, 2021 at 21:33  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: