(Korrigerat) En profetia om hur Jesus skulle ses i Kristineberg? En profetia som inte bara är en skröna!

Det lilla gruvsamhället Kristineberg, c:a 5 mil norr om Lycksele, har fått sitt namn förknippat med ett omtalat och känt gruvschakt, den berömda Jesusbilden däri och en gammal, märklig profetia… [I slutet på 1800-talet var det en gammal dam som uttalade denna profetia. Den blev under en tid traderat muntligt, men skrevs sedan ner och detta dokument förvaras numera vid länsmuséet i Umeå.)

I denna profetia finns det en inte helt oviktig passus: ”
Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud ”
Denna senare bild finns på ett marmorstycke som hittades ovan jord och som idag är uppsatt inne i Kristinebergs kyrka. Bilden är identisk, men ser ut som ett fotonegativ av bilden inne i kyrkan.
Jag har sett detta, allt är sant.

Den 29 November 1946 hände det som gjort denna gruva berömd – när man sprängt inne i gruvan och dammet lagt sig, framträdde en silverskimrande bild av Jesus på bergväggen. En tre meter hög gestalt – på 107 meters djup, mitt inne i berget! – hade uppenbarat sig för världen…

Gruvledningen ville fortsätta att spränga, vilket skulle inneburit att Jesusbilden skulle ha förstörts, men arbetarna vägrade. [Senare undersökningar visar att om man fortsatt att spränga, skulle hela gruvan ha rasat, då den ”pelare” som Jesusbilden finns på utgör själva det bärande massivet av gruvan. Arbetarnas respekt för denna gestalt räddade förmodligen många liv. 

Men denna Jesusbild, som uppenbarat sig mitt inne i urberget, är inte bara en märklig och fascinerande bild. Det finns nämligen en mycket gammal profetia som blev aktualiserad i och med denna händelse. Denna profetia, som under årtionden hade bevarats i folkmun, frambars av en kvinna i Vilhelmina lappmark flera årtionden innan denna märkliga gestalt uppenbarades i gruvan. Profetian blev så småningom nedskriven och lades i förvar på Länsmuseet i Umeå.

Så här lyder profetian:
”I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstadkommit undret. Framtidens människor kommer att göra stora uppfinningar, ja, så stora, att de anser att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ.

Människorna kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. På den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vill ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.

Men i Norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv tillrett.

Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig, och dess boning inte krossats av människohänder.

Albert Jönsson var silverfärgad och påminde om sericitkvartsit. Även andra personer som arbetade i gruvan såg bilden, varför gruvfogden slutligen tillkallade en fotograf för att dokumentera händelsen.

Bilden fotograferades, spreds med berättelsen i tidningar, och människor från hela världen vallfärdade till gruvan för att se den. Att ta sig dit medförde besvär, eftersom besökare fick ta sig ner till 120 meters djup och därefter klättra upp till platsen på en stege, men detta bekom inte besökarna som anlände i massor. Med tiden mörknade dock bilden bort och gruvan blev fylld av grus, varmed tillströmningen av besökare avtog. Kristusbilden var emellertid förevigad genom fotografier, och en reproduktion av denna är altartavla i Björksele kyrka.

1985 påbörjades uppförandet av en kyrka i gruvan,[1] nära den plats bilden visades, och en kopia av Kristusbilden har målats dit på väggen. Kyrkan är uppkallad efter sankta Anna, som är skyddshelgon för gruvarbetare. Invigningen skedde 1990. Förutom gudstjänster, vigslar och dop, sker visningar av kyrkan året runt. Verksamheten bedrivs av Kristinebergs Fritid ekonomisk förening.

I Kristineberg inträffade en likartad händelse 1968, då en föreståndare för Konsum såg en Kristusliknande bild på en marmorplatta från hans affär efter en restauration. Denna marmorplatta förvaras numera i underjordskyrkan. Enligt lokala legender skall jorden gå under efter att Kristus visat sig en tredje gång, denna gång på toppen av berget Vitterliden som byn ligger på foten till.

Den vita bilden av Kristus utgjordes av kvartsit omgiven av en svart migmatitmalm. Idag har det byggts upp ett litet kyrkorum där,

Denna händelse skedde efter en profetian. När jag var en ung man fick jag se en liten, marmorskiva som hade kommit fram strax därefter. Det var också sten, och bilden var exakt sådan som den såg ut inne i gruvan. Det ger bara en aning om vad som återstår av händelserna som profetian talar om!

Published in: on 10 januari, 2021 at 09:33  Comments (2)  

Jesus dog på riktigt. Inte mellan två ljusstakar på ett altare!

Jag har berättat om Bibelns berättelser om Jesus, hans död och uppståndelse. – Men Jesus uppfattas som en legend av många om inte tror.

Det hävdas ibland att det inte finns några ickebibliska dokument som visar att han verkligen har funnits.

I själva verket finns det flera samtida dokument bevarade som omnämner Jesus. Dessa här skrifter är helt ickebibliska till sitt ursprung och måste alltså betraktas som neutrala, objektiva, historiska verifikat för att Jesus verkligen levde i Palestina för snart 2 000 år sedan och avrättades av de romerska ockupanterna.

En notis om Jesus finns hos den berömde judisk-romerske historikern Flavius Joséfus från första århundradet:

”Han [översteprästen Hannas] sammankallade Sanhedrin (även benämnt Stora rådet eller Rådet, var det judiska folkets högsta politiska och religiösa organ under grekisk-romersk tid) till rättegång och ställde bland annat Jakob, brodern till Jesus (som kallades Kristus) inför dess sanhedrins medlemmar  samt några andra som Hannas anklagade för att ha brutit mot lagen och sålunda överlämnades till att stenas till döds.”

I slutet av det första århundradet berättade den romerske historikern Suetonius att kejsaren Claudius år 49 hade förbjudit alla judar att vistas i staden Rom (en händelse som också finns omnämnd i bibeln, i Apg 18:2): ”Då judarna i Rom oavbrutet orsakade oroligheter, därtill uppviglade av Chrestus, fördrev han dem ur staden.”

De här upploppen var förmodligen en följd av kristendomens ankomst till Rom, vilket sannolikt orsakade en hel del konflikter inom den judiska kolonin där, liksom på andra håll (se t ex i Apg 21:31). Suetonius, som skrev detta flera år senare, uppfattade – precis som så många människor gör i dag – utan tvekan ordet Kristus (i själva verket det grekiska ordet för titeln ”messias”, dvs ”Guds smorde”) som ”Chrestus” och ett egennamn på en person. ”Chrestus” är emellertid ett namn som ingen jude någonsin burit. Det förekommer helt enkelt inte som judiskt namn.

En mer detaljerad berättelse om Jesus kommer från den romerske historieskrivaren, ämbetsmannen och konsuln Publius Cornelius Tacitus. I sitt historiska verk ”Annaler”, som han skrev mellan år 115 och 117, berättar han att kejsar Nero försökte lägga skulden för den förödande branden i Rom på de kristna. Tacitus skriver:

”Som skyldiga ådömde Nero de mest raffinerade straff åt de kristna.” Och han fortsätter med att beskriva dessa kristna: ”De fick sitt namn från Kristus, som avrättades enligt beslut av landshövding Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Det satte stopp för den farliga vidskepelsen en kort tid, men den tog fart på nytt – inte bara i Judéen, där denna pest först uppstod, utan även i själva Rom, där all världens hemska och skamlösa saker samlas och finner ett hem” (Annaler, XV, 44).

Det framgår klart av Tacitus kommentarer att han inte hyser några som helst sympatier för de kristna. Men för honom var det inte någon tvekan om att rörelsens upphovsman verkligen levt 90 år tidigare och avrättats av Pontius Pilatus, då denne var landshövding över Judéen.

Så finns det många kristna som vägrar se den blodiga historien bakom Jesu offer. I nattvardens ”för dig utgiven och för dig utgjutet” lägger sig riten som en dimma. Vi vill att det ska vara som på altaret! – Ett silverkors mellan silverljusstakar och blommor. Jag tror inte alls att det var den föreställningen Petrus och de andra lärljungarna såg framför sig när de tänkte tillbaka på Jesu död!

Jag är ledsen om jag med detta har fråntagit någon känslan av att triumfen på korset kunde ses med ögonen. Denna bild visar på ett effektfullt sätt hur han bar alla människors ondska och felsteg. Efter detta kan INGEN anklaga oss inför Gud för vad vi har varit, är eller kommer att vara.

Första gången Djävulen nämns i Bibeln kallas han för åklagaren. HÄR FRÅNTOGS HAN DEN MAKTEN! Så triumfen låg i offret. Han bar allas ogärning. Naturligtvis mina, dina ogärningar. Men se på honom!  Han bar även Stalins massmord, Hitlers, Neros… Hur skulle han kunna bära det utan allt detta lidande?

Blev då dessa värsta mördare räddade i och med detta? NEJ!

Ja, förresten om de kommit till besinning. Men alla vi som kommer till Fadern och hänvisar till att Jesus dött för oss blir friförklarade. Därefter kan vi uppleva hur vi blir burna av Herren genom livets svåra skeden!

1.
Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2.
O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3.
Låt mig då, Herre, vara ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Published in: on 9 januari, 2021 at 17:30  Comments (3)  
Tags: , ,

Gör er inga bekymmer…

(Matt 6:31-34)

31Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 32Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.

Var dag har nog av sin egen plåga.

Published in: on 4 januari, 2021 at 21:33  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: