Jag har utvecklats i en vetenskaplig tro på bibeln, men det har alltmer gjort att jag har tappat trons djupare aspekter. Jag har fått lära mig att När bibelns författare berättar, så väljer de ut det som ”stämmer” med deras föreställning om vad saker betyder. Alltså: berättelsen säger mer om den som skriver än vad det betyder i sak.
Jag har tänkt efter och detta har jag kommit fram till: I Gal 2:11-14 kan vi läsa vad Paulus skrev om ”Kefas” (Petrus):”11. Men när Kefas kom till Antiochia vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv. 12. Ty innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit ville han inte vara med längre utan drog sig undan av fruktan för dem som höll fast vid omskärelsen. 13. Samma hyckleri gjorde sig också de andra judarna skyldiga till, så att till och med Barnabas drogs med. 14. Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: ”Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?”Men Paulus själv, då? I Apostlagärningarna 15:37-40 kan vi läsa om Paulus: ”37. Barnabas ville att Johannes som kallades Markus också skulle följa med. 38. Men Paulus hävdade att den som hade övergett dem i Pamfylien och inte stannat hos dem i deras arbete, den skulle de inte ha med sig. 39. Det kom till ett så häftigt uppträde att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade över till Cypern. 40. Paulus däremot utsåg Silas till sin följeslagare, och sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd bröt han upp.”
Om Paulus står det: ”11. Gud gjorde märkliga under genom Paulus; 12. man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem.” Detta trots att han till och med hade gått emot det som finns sagt efter ”Herren bön”: ”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.”
Ändå dög det för att Paulus skulle bli bekräftad som Guds sändebud på jorden trots sina brister och jag är övertygad om att trots dina brister räcker det för dig också om du vill ha det!
I tro under himmelens skyar
har fäderna skördat och sått,
och än genom städer och byar
går väckelseropet de fått.
Se, tiden är fullbordad,
för Herren Krist ge rum,
gör bättring ifrån synden,
tro evangelium.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
2.
Gud mötte med nåden oss alla
i dopets välsignade stund,
med ordet han än vill oss kalla
och tukta och trösta i grund.
Kring helga nattvardsbordet
han samlar än sitt folk,
där möter han de sina,
en evig kärleks tolk.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
3.
Den eld som vår Frälsare tände
skall föras från vän och till vän,
till alla han budskapet sände,
som själv han ju bjuder oss än:
Gå ut i hela världen
förkunnande mitt ord
för allt som Fadern skapat,
för folken på vår jord.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
4.
I tro under himmelens skyar
vi vandrar i fädernas spår,
vi bidar i städer och byar
en Andens och Gudsrikets vår.
Vår saliga förvissning,
vårt fäste och vårt mod
är syndernas förlåtelse
i Kristi namn och blod.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
5.
I tro under himmelens skyar
vi nalkas den skimrande strand,
i hoppet, som städse förnyar
vår lovsång i jordlivets land,
kring Lammets tron vi sjunger
en gång i Faderns hus
den sällsamt nya sången,
lik stora vattens brus.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera