BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Askonsdag.. den dag då evangeliergna berättar om hur Jesus gick till Jerusalem den sista påsken. Han berättade om vad som skulle hända och sin framtida återkomst. (Matt 24)

Allt talar för att det inte var någon tillfällighet att Jesus skulle lida och dö under påsken och att den sista måltiden efter åsneritten in i Jerusalem som av samtliga evangelister har definierats som den judiska påskmåltiden. Den var enligt GT instiftad till minne av den sista måltiden innan judarna lämnade fångenskapen i Egypten. Påskmåltiden var direkt kopplad mot den sista måltiden de åt innan uttåget.

Den som börjar läsa bibeln upptäcker väldigt många händelser som verkar sammankopplade och som har likartade syften.

Blodets förhållande mellan människan och Gud  hör samman med att blodet tycks betraktas som bäraren av vårt liv, med en andlig kontakt direkt till himlen. Orsaken till detta kan ses i:

”1 Mos 9:4 Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta,”här är livet direkt kopplat till sambandet mellan blodet och livet.

Ett liknande ställe ser vi i berättelsen om hur Kain dödade Abel:

”1 Mos 4:10 Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!” Här måste vi tänka med vår innersta del av vårt väsen för att förstå. Blodet -livet ropar från marken. Detta är en tydlig koppling till blodet som en bärare av livet och som har en andlig förmåga att ”ropa från marken”, eftersom det var sammanlänkat med Gud. Även hos djur. Tre citat ur andra mosebok kring detta offer:

”2 Mos 12:5 Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna.

2 Mos 12:6 Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen.

2 Mos 12:7 Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det.”

”2 Mos 12:12 Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. Jag är HERREN.

2 Mos 12:13 Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.

2 Mos 12:14 Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en HERRENS högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte.”

Detta är bakgrunden till påskmåltiden Jesus och hans läljungar var på väg upp till Jerusalem för att fira. Det var bara det att nu var det Jesus som var påskalammet och han var på väg att instifta en ”ny påsk” och ett nytt förbund mellan Gud och människor. Instiftelseorden för nattvarden talar för detta: ”Tag och ät. Detta är min kropp, som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.” Likaså tog han kalken, tackade och gav åt lärjungarna och sade: ”Drick av den alla. Denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse.”

Bibeln beskriver det som två händelser, men med identisk innebörd!” 

Onsdagens berättelser i bibeln går långt utöver påskhändelsen och vi lever fortfarande i avslutningen på vad Jesus säger.

Påsken är för mig personligen den största högtiden kyrkan har att förvalta.