(Korrigerat) En profetia om hur Jesus skulle ses i Kristineberg? En profetia som inte bara är en skröna!

Det lilla gruvsamhället Kristineberg, c:a 5 mil norr om Lycksele, har fått sitt namn förknippat med ett omtalat och känt gruvschakt, den berömda Jesusbilden däri och en gammal, märklig profetia… [I slutet på 1800-talet var det en gammal dam som uttalade denna profetia. Den blev under en tid traderat muntligt, men skrevs sedan ner och detta dokument förvaras numera vid länsmuséet i Umeå.)

I denna profetia finns det en inte helt oviktig passus: ”
Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud ”
Denna senare bild finns på ett marmorstycke som hittades ovan jord och som idag är uppsatt inne i Kristinebergs kyrka. Bilden är identisk, men ser ut som ett fotonegativ av bilden inne i kyrkan.
Jag har sett detta, allt är sant.

Den 29 November 1946 hände det som gjort denna gruva berömd – när man sprängt inne i gruvan och dammet lagt sig, framträdde en silverskimrande bild av Jesus på bergväggen. En tre meter hög gestalt – på 107 meters djup, mitt inne i berget! – hade uppenbarat sig för världen…

Gruvledningen ville fortsätta att spränga, vilket skulle inneburit att Jesusbilden skulle ha förstörts, men arbetarna vägrade. [Senare undersökningar visar att om man fortsatt att spränga, skulle hela gruvan ha rasat, då den ”pelare” som Jesusbilden finns på utgör själva det bärande massivet av gruvan. Arbetarnas respekt för denna gestalt räddade förmodligen många liv. 

Men denna Jesusbild, som uppenbarat sig mitt inne i urberget, är inte bara en märklig och fascinerande bild. Det finns nämligen en mycket gammal profetia som blev aktualiserad i och med denna händelse. Denna profetia, som under årtionden hade bevarats i folkmun, frambars av en kvinna i Vilhelmina lappmark flera årtionden innan denna märkliga gestalt uppenbarades i gruvan. Profetian blev så småningom nedskriven och lades i förvar på Länsmuseet i Umeå.

Så här lyder profetian:
”I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstadkommit undret. Framtidens människor kommer att göra stora uppfinningar, ja, så stora, att de anser att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ.

Människorna kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. På den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vill ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.

Men i Norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv tillrett.

Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig, och dess boning inte krossats av människohänder.

Albert Jönsson var silverfärgad och påminde om sericitkvartsit. Även andra personer som arbetade i gruvan såg bilden, varför gruvfogden slutligen tillkallade en fotograf för att dokumentera händelsen.

Bilden fotograferades, spreds med berättelsen i tidningar, och människor från hela världen vallfärdade till gruvan för att se den. Att ta sig dit medförde besvär, eftersom besökare fick ta sig ner till 120 meters djup och därefter klättra upp till platsen på en stege, men detta bekom inte besökarna som anlände i massor. Med tiden mörknade dock bilden bort och gruvan blev fylld av grus, varmed tillströmningen av besökare avtog. Kristusbilden var emellertid förevigad genom fotografier, och en reproduktion av denna är altartavla i Björksele kyrka.

1985 påbörjades uppförandet av en kyrka i gruvan,[1] nära den plats bilden visades, och en kopia av Kristusbilden har målats dit på väggen. Kyrkan är uppkallad efter sankta Anna, som är skyddshelgon för gruvarbetare. Invigningen skedde 1990. Förutom gudstjänster, vigslar och dop, sker visningar av kyrkan året runt. Verksamheten bedrivs av Kristinebergs Fritid ekonomisk förening.

I Kristineberg inträffade en likartad händelse 1968, då en föreståndare för Konsum såg en Kristusliknande bild på en marmorplatta från hans affär efter en restauration. Denna marmorplatta förvaras numera i underjordskyrkan. Enligt lokala legender skall jorden gå under efter att Kristus visat sig en tredje gång, denna gång på toppen av berget Vitterliden som byn ligger på foten till.

Den vita bilden av Kristus utgjordes av kvartsit omgiven av en svart migmatitmalm. Idag har det byggts upp ett litet kyrkorum där,

Denna händelse skedde efter en profetian. När jag var en ung man fick jag se en liten, marmorskiva som hade kommit fram strax därefter. Det var också sten, och bilden var exakt sådan som den såg ut inne i gruvan. Det ger bara en aning om vad som återstår av händelserna som profetian talar om!

Published in: on 10 januari, 2021 at 09:33  Comments (2)  

Jesus dog på riktigt. Inte mellan två ljusstakar på ett altare!

Jag har berättat om Bibelns berättelser om Jesus, hans död och uppståndelse. – Men Jesus uppfattas som en legend av många om inte tror.

Det hävdas ibland att det inte finns några ickebibliska dokument som visar att han verkligen har funnits.

I själva verket finns det flera samtida dokument bevarade som omnämner Jesus. Dessa här skrifter är helt ickebibliska till sitt ursprung och måste alltså betraktas som neutrala, objektiva, historiska verifikat för att Jesus verkligen levde i Palestina för snart 2 000 år sedan och avrättades av de romerska ockupanterna.

En notis om Jesus finns hos den berömde judisk-romerske historikern Flavius Joséfus från första århundradet:

”Han [översteprästen Hannas] sammankallade Sanhedrin (även benämnt Stora rådet eller Rådet, var det judiska folkets högsta politiska och religiösa organ under grekisk-romersk tid) till rättegång och ställde bland annat Jakob, brodern till Jesus (som kallades Kristus) inför dess sanhedrins medlemmar  samt några andra som Hannas anklagade för att ha brutit mot lagen och sålunda överlämnades till att stenas till döds.”

I slutet av det första århundradet berättade den romerske historikern Suetonius att kejsaren Claudius år 49 hade förbjudit alla judar att vistas i staden Rom (en händelse som också finns omnämnd i bibeln, i Apg 18:2): ”Då judarna i Rom oavbrutet orsakade oroligheter, därtill uppviglade av Chrestus, fördrev han dem ur staden.”

De här upploppen var förmodligen en följd av kristendomens ankomst till Rom, vilket sannolikt orsakade en hel del konflikter inom den judiska kolonin där, liksom på andra håll (se t ex i Apg 21:31). Suetonius, som skrev detta flera år senare, uppfattade – precis som så många människor gör i dag – utan tvekan ordet Kristus (i själva verket det grekiska ordet för titeln ”messias”, dvs ”Guds smorde”) som ”Chrestus” och ett egennamn på en person. ”Chrestus” är emellertid ett namn som ingen jude någonsin burit. Det förekommer helt enkelt inte som judiskt namn.

En mer detaljerad berättelse om Jesus kommer från den romerske historieskrivaren, ämbetsmannen och konsuln Publius Cornelius Tacitus. I sitt historiska verk ”Annaler”, som han skrev mellan år 115 och 117, berättar han att kejsar Nero försökte lägga skulden för den förödande branden i Rom på de kristna. Tacitus skriver:

”Som skyldiga ådömde Nero de mest raffinerade straff åt de kristna.” Och han fortsätter med att beskriva dessa kristna: ”De fick sitt namn från Kristus, som avrättades enligt beslut av landshövding Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Det satte stopp för den farliga vidskepelsen en kort tid, men den tog fart på nytt – inte bara i Judéen, där denna pest först uppstod, utan även i själva Rom, där all världens hemska och skamlösa saker samlas och finner ett hem” (Annaler, XV, 44).

Det framgår klart av Tacitus kommentarer att han inte hyser några som helst sympatier för de kristna. Men för honom var det inte någon tvekan om att rörelsens upphovsman verkligen levt 90 år tidigare och avrättats av Pontius Pilatus, då denne var landshövding över Judéen.

Så finns det många kristna som vägrar se den blodiga historien bakom Jesu offer. I nattvardens ”för dig utgiven och för dig utgjutet” lägger sig riten som en dimma. Vi vill att det ska vara som på altaret! – Ett silverkors mellan silverljusstakar och blommor. Jag tror inte alls att det var den föreställningen Petrus och de andra lärljungarna såg framför sig när de tänkte tillbaka på Jesu död!

Jag är ledsen om jag med detta har fråntagit någon känslan av att triumfen på korset kunde ses med ögonen. Denna bild visar på ett effektfullt sätt hur han bar alla människors ondska och felsteg. Efter detta kan INGEN anklaga oss inför Gud för vad vi har varit, är eller kommer att vara.

Första gången Djävulen nämns i Bibeln kallas han för åklagaren. HÄR FRÅNTOGS HAN DEN MAKTEN! Så triumfen låg i offret. Han bar allas ogärning. Naturligtvis mina, dina ogärningar. Men se på honom!  Han bar även Stalins massmord, Hitlers, Neros… Hur skulle han kunna bära det utan allt detta lidande?

Blev då dessa värsta mördare räddade i och med detta? NEJ!

Ja, förresten om de kommit till besinning. Men alla vi som kommer till Fadern och hänvisar till att Jesus dött för oss blir friförklarade. Därefter kan vi uppleva hur vi blir burna av Herren genom livets svåra skeden!

1.
Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2.
O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3.
Låt mig då, Herre, vara ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Published in: on 9 januari, 2021 at 17:30  Comments (3)  
Tags: , ,

Gör er inga bekymmer…

(Matt 6:31-34)

31Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 32Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.

Var dag har nog av sin egen plåga.

Published in: on 4 januari, 2021 at 21:33  Kommentera  

Vi är kallade att leva i Guds seger, inte i fruktan.

Vem känner inte igen sig i detta?

”Jag är misslyckad.”

-jag är inte till någon nytta för Gud.

-Jag förstår inte varför han bryr sig om mig.

-Han svarar inte på mina böner.

-Jag kommer tillbaka till honom och bekänner samma synd. Den ena gången efter den andra.

Varför har så många, fast de tror på Jesus så många behov som aldrig blir fyllda? Kan tron på honom sätta oss i stånd till att leva i frihet från fruktan, oro och depression, smärtor, sjukdom och syndafall.

Om så är, hur kan jag få den tron i mitt liv? Jesus sa att ”sanningen ska göra oss fria…” (Joh 8:32)

Vad är det då för sanning som Jesus talar om?

Även om den moderna psykologin kan ha varit till hjälp för en del, så kan den likväl inte leda dem ut i den frihet som Jesus talade om. Den tro han talade om, var tron på Gud, vem han är och vad han har gjort för oss. Det är DEN tron, som inte bara gör oss fria, men också sätter oss i ständ att förbli fria, så att vi upplever vad Paulus kallar ”Guds barns härliga frihet”.

Jesus säger: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina efterföljare; Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria. -Om nu sonen befriar er, blir ni verkligen fria” (Joh8:31,32, 36)

De flesta människor lever på känslor, men Gud vill lära oss att leva av tro. Iställer för att se oss själva genom diset av vår fruktan och våra känslor, vill han visa oss, hur han ser på oss. Därefter kan vi bli i ständ till att reagera positivt i situationer där vi tidigare reagerat negativt.

I Jobs bok står det: ” det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.” (Job 3:25)

Men Guds sanningar vill frigöra oss och hjälpa oss att leva i frihet. De vill slå rot i våra hjärtan, så att vi får positiv attityd och kan övervinna det som är negativt. Vår kallelse är alltså att inte vara underdåniga och lydiga utan att vara övervinnare i kraft av Guds ord!

Vi behöver alltså inte bara veta vad som är sanning utan också få nåd att leva i dess kraft.

Published in: on 30 december, 2020 at 18:26  Kommentera  

Du vet väl om att du är värdefull?

 

I ett modernt sekulariserat land skulle nog Jesus hamna längst ner i status bland arbetslösa och ”samhällssnyltare”. [Många kan tycka att det är för lätt att leva utan att arbeta] Om du också känner dig eländig och utan mening så kom ihåg: Han var ju delaktig i skapelsen av allting och Guds son! (Joh 1:1) ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn” (Joh 1:12)

Så om du känner dig värdelös så är du i gott sällskap med Jesus. Är du kristen är du alltså en barn av Gud! Det räknas inte i samhället, men i universum räknas du bland de största! I 1 Kor 6:3 står det ”Vet ni inte att vi skall döma änglar?”

Vår roll i världen är ofantligt mycket mer än vad vi gör, det handlar om vad vi är!



1 Finns det kors allt för tunga att bära,
Blir prövningen stundom för svår?
Finns det ingen som ser dina tårar,
Och ingen som nöden förstår?


Kör: Någonstans bland alla skuggorna står Jesus,
För att hjälpa dig i nöden är han där.
Ser du efter, skall du finna att där står han,
För att lätta alla bördor som du bär.



2 Har de brustna förhoppningars skugga
Förvandlat din dag uti natt?
Kanske allting dig synes förgäves,
Och trons låga flämtar så matt.


3 Kanske molnen har kommit för solen,
Så livet syns mörkt för din del.
Är du bitter måhända i hjärtat,
Att drömmen om lycka slog fel?
Published in: on 24 december, 2020 at 21:50  Kommentera  

I have heard about a town above the cloud

Published in: on 7 december, 2020 at 12:53  Kommentera  

Minns ni kopparormen i öknen?

Även ett barn vet vem Jesus är utan att bli undervisad -faktiskt!

I (Luk 18:15-17) ”15 Folk kom också fram med sina barn till honom för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna fick se det och visade bort dem, 16 men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 17 Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in.” Det viktiga för oss är just barnperspektivet. Att ta emot precis som det står! Inga omtolkningar eller tydningar. Så hur tar vi emot Jesus när han kommer? Den sista meningen , den i vers 17 påminner mig om ett ställe i gamla testamentet. I 4 Mos. 21:7-9 Kan vi läsa: ”7 Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.”Mose bad för folket, 8 och Herren sade till Mose: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.” 9 Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.

De behövde inte tro på ett speciellt sätt, ”titta och du blir helad”. Den enkla bönen, antingen själv eller tillsammans med andra har det goda med sig har det goda med sig att man blir engagerad med HONOM, man tänker på honom och då vänder man sig bort från sig själv och sina bekymmer. Bort från den ohälsosamma självupptagenheten. Man vänder blicken till Jesus. Då vänder vi oss bort från fruktan -från pinsamma sår -från smärtsamma minnesbilder av synd och syndare – sorg och grämelse – finansiella och andra orostankar. Vi vänder oss till vår själs läkare och tröstare.

Israels folk ute i öknen måste få snabb hjälp eller dö. Det var inte de många och djupa sanningarna som skulle hjälpa dem. Ingen tid för undervisning och bönemöten. Det var omvändelse, sinnets omvändelse. Det var antingen att se på ormarna eller att se på boten. Och var och en som tittade på Guds bot blev vid liv. Man måste alltså inte tro på någon speciellt sätt. Det räckte att se på den uppsatta ormen. Det behövdes inte mer!

Detta är bara EN av alla saker i Gamla Testamentet som pekar direkt på Jesus. Så se på JESUS och du har vad din själ behöver.

Som en härlig gudomskälla
Rik och mäktig, djup och stor
Är den kärlek, nåd och sanning
Som i Jesus hjärta bor

Han har öppnat pärleporten
Så att jag kan komma in
Genom blodet har han frälst mig
Och bevarat mig som sin
Under över alla under

Allt förlät han mig en gång
Om hans underbara godhet
Glad jag sjunger nu min sång
Han har öppnat pärleporten
Så att jag kan komma in

Genom blodet har han frälst mig
Och bevarat mig som sin
När en gång i livets morgon
Till den gyllne port jag når
Då för Jesus stora kärlek
Och för mig den…
Published in: on 7 december, 2020 at 12:27  Kommentera  

Guds vapenrustning

Av det jag har skrivit före adventsinlägget framgår det att Det pågår en kamp i ”himlarymderna” och som människor är vi inblandade i denna kamp. Den kampen handlar inte i första hand om att vi ska följa en massa moraliska regler eller regelsystem för att duga inför Gud. Utan snarare att fästa ögonen på Jesus.

Det betyder att be Jesus att komma in i hjärtat, öppna sin inre dörr så han kan skapa nytt i ditt liv. Han säger ”Se, jag gör allting nytt.” (Upp 21:5). Han säger också: ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Guds rustning

”Så vi är inte hjälplöst utlämnade åt ondskan! I Ef 6:10-20 Kan vi läsa om detta. ”10Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. 13Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. 14Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar 15och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om frid. 16Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, 17och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga. 19Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet, 20vars sändebud jag är i min fångenskap. Be att jag förkunnar det så frimodigt som jag bör.

Några kommentarer:

hålla stånd mot djävulens lömska angrepp” Djävulen är lögnare och kommer ofta åt vårt känsloliv så vi orkar inte stå kvar i ordet när vi känner oss missmodiga. I sin förbön för sina trogna ber Jesus:”Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.” (Joh 17:17)

Kampen är inte mot människor utan mot mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.

Därför..

Behöver vi en andlig vapenrustning! 1. SANNINGEN (Guds ord och löften). 2. RÄTTFÄRDIGHETENS PANSAR (vi är rättfärdiggjorda genom Jesus). 3. På fötterna behöver vi ha villigheten att gå ut med evangeliet. 4. TRONS SKÖLD, det vill säga att våga lita på det som står i Bibeln även när livet verkar tungt. Själafienden skapar alltid problem och mental oro som gör oss modfällda. 5. Den HJÄLM (som skyddar vårt tankeliv) och ANDENS SVÄRD (som vi får genom att leva nära Jesus genom hans ord).

Detta fungerar!

1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vår sköld och värja.
Han hjälper oss ur nöd och sorg
och allt som vill oss snärja.
Nu mörkrets furste vred
han vill oss trampa ned.
Stor makt och mycken list
hans rustning är förvisst.
Likväl vi må ej frukta.
2.
Vår egen kraft är här för svag,
vi vore snart nedgjorda,
men för oss går till strid och slag
vår hjälte, Herrens smorda.
Du frågar vem han är.
Han namnet Kristus bär.
Vår Herre Sebaot,
vem kan stå honom mot?
Han fältet skall behålla.
3.
Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
så länge Gud ibland oss bor
alls intet oss förfärar.
Må världens furste då
förgrymmad mot oss stå.
Han skadar dock ej här,
ty dömd han redan är.
Ett ord kan honom fälla.
4.
Guds ord de måste låta stå,
det kan de ej fördärva.
Med oss skall Gud i striden gå,
hans Ande gör oss djärva.
Vi fritt och glatt till mods
ger ära, liv och gods.
Det allt de taga må,
stor vinst de icke får.
Guds rike vi behåller.
Published in: on 30 november, 2020 at 08:45  Kommentera  
Tags: ,

Advent

Jag har fått rätt många nya läsare från just USA och det glädjer mig. Så därför kommer några rader om adventstiden här i Sverige. Jag vet också att det i USA finns några som ser adventstiden (de fyra söndagarna före jul) som en förberedelse inför julen. Andra går på julen direkt, fullt UT! Omgående!*BOOM*. JUL! Man drar i julvisslan direkt efter Thanksgiving.

Adventstiden handlar om Jesu ankomst på olika sätt.

Första söndagen: Jesus kommer in i Jerusalem ridande på en åsna! Inte med makt och myndighet för hans storhet var av ett helt annat slag. ”Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.” (Matt 21:5)

Andra söndagen: ”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån.
Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas.
Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.” (Luk 21:25-28) Nu kanske vi kan känna igen lite av detta i vår tid!

Tredje söndagen: Handlar om hur Jesus kommer med makt, men inte sådan som jordiska kungar har. Johannes döparen satt i fängelse och hade frågat… ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?”
Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:
att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”

Den fjärde adventssöndagen berättar om Maria. Hon som får uppdraget av ängeln Gabriel att föda Jesus. Trots att hon var kvinna, fattig, ogift och alldeles vanlig väljer Gud henne och lovar att vara hos henne. Och hon sjunger sin sång till livet och Gud. (Luk 1)

Därefter föds Jesus och Gud själv kommer till jorden i människogestalt.

Texten som sjungs:

1. Sions dotter, lyft din panna:
himmelriket är dej när!
Jubla högt ditt Hosianna,
se din konung nu är här!
Gud sin Son till jorden sänt,
fröjda dej, det är advent!

2. Kom med famnen full av palmer,
låt ditt hjärta vidga sej!
Kom med sånger, kom med psalmer,
ärans Konung möter dej!
Salighetens dag han tänt,
fröjda dig, det är advent!

3. Sions jubel kan ej stanna,
liksom stora vattens dån
ljuder evigt: Hosianna,
Hosianna, Davids Son!
Sådan fröjd ej världen känt –
fröjda dej, det är advent!

Published in: on 29 november, 2020 at 12:27  Kommentera  

Akta er för religion där ryms mycket ont men Jesus är inte religion!

Jag har ju tagit upp detta med Guds motståndare, den fallne änglen! ANKLAGAREN, som det står om i Jobs bok. Och vilka är hans anklaganden och har det något syfte?

Han valde att sätta sig upp mot Herren, vår Gud och blev därmed Guds fiende. Då förvandlades ”ljusbringaren” till Guds ”motståndare” och när han fördes ner till dödsriket tog han även med sig andra fallna änglar (Upp 12:4). Sedan dess har satan kallats för ”denna tidsålders gud” (2 Kor 4:4) Med ”denna tidsålder” avses den tid mänskligheten finns på jorden. I 1 Petr 5:8-9 Kan vi läsa: ”Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.

Bilden av ett rytande lejon påminner oss om att Satan är farlig. Han bedriver en verksamhet där han gör allt för att leda människor bort från Jesus och lägga dem under sin makt. Aposteln påminner oss om att göra : ”Motstånd mot honom, orubbliga i tron” (v. 9).

Lite om religion: Paulus skriver om: ”Falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar.” (2 Kor 11:13) Han säger också: ”Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel.” (v. 14)

Det är lockande med en ljusets ängel. Han frestar oss genom att framställa lögnen som en tilldragande och ofarlig sanning, och så kan han leda oss till fall. Det Paulus avslutar med att säga om detta blir då allvarligt: ”Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten.” (2 Kor 11:15)

Vad är det som fienden anklagar oss för då och som vi har så lätt för att godta? Det ser kristet och ”rätt” ut med de olika religiösa budskapen: ”Du ska, du måste, du får inte..”. Du duger inte om du inte följer ”våra” regler!

Det är exakt detta som är den demoniska sidan av religion utan Jesu närhet. Jag tar bara upp ETT exempel på detta ur Mark.2:23-28

En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.

Fariséerna tyckte att de stod för det rätta och goda och det som gällde för ett sunt liv.

De ansåg att Jesus och lärjungarna syndade här..

Vi människor har många svagheter och gör oss skyldiga till mycket ont, Ibland kan vi förstå det. Ibland inte. Ibland är vi satta i en situation där vi måste välja väg och vilken väg vi än väljer blir det fel.

Han dog för våra synders skull och uppstod för att vi skulle få en ny ande.

Här har vi några verser ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:

”Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket. 

Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.

Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.

Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.

Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.

Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.

Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.

Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? .

Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?”

Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och tog straffet för synden, som var ett andligt förfall. Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd ÄR synd. Inte bara syndar i största allmänhet!

Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet!

1 Tess 5:17 Som resultat av det är att det gamla är förgånget… Vårt förflutna dog med Jesus i dopet och sedan finns det ingen fördömelse. ”Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar” Rom 8:17

Published in: on 26 november, 2020 at 12:46  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: