Första advent

Idag är det den första advent.

Advent kommer av latinets ”adventus” som betyder ankomst och är den inledande perioden i det kristna kyrkoåret.

Därför är de predikningar som föregår passionsberättelserna i bibeltexterna kopplade till Jesu återkomst och ett mäktigt avslut på mänsklighetens historia.

Vår syn på adventstidens slut har tappat sin makt. Det är julens stora geschäft. Vi lever i en tid fylld av tomtar och julklappar. Vad det handlar om är inte Kristi ankomst. Bibeln talar tydligt om att det kommer att finnas tecken för den STORA och Slutgiltiga ankomsten.

32. Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 33. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. 34. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 35. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36. Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Så låt oss sluta spekulera för det som kommer är att det för de som litar på detta kommer att få uppleva ett STORT HOSIANNA.


Published in: on 2 december, 2018 at 16:56  Kommentera  

När människan tar ett steg bort från Gud -syndens intåg i skapelsen

 

 

Läs Genisis 2:4-4:26 [1 Mos 2:4-4:26]. Där beskrivs tiden närmast efter skapelsen, Guds plats i sin skapelse, gemenskapen med människan och hur livet blomstrade.

Här beskrivs hur Gud lät jorden bli fruktbar, hur växter, fiskar och djur kom till. Hur människan formades av jorden. [Om ingen har tänkt på det förr, så består vi av jordens mineraler. Inget extra. Järn, magnesium, kalk, Kalcium, väte, kol, syre bundet i olika former av oxider och så vidare. när vi dör återgår vår kropp till de mineraler vi skapats ur.] Som vi säger i jordfästningsritualen:”Av jord är du kommen och till jord ska du återvända”. Likadant är det med djuren, insekterna och växterna.

Nu vill jag inte ta en diskussion om hur Gud gjorde, men i ovanstående kan vi se mixen. Vi kan också se hur Gud gick (eller hur det nu gick till) i paradiset. Han pratade med människan, instruerade och såg till att det alltid skulle finnas de förnödenheter som behövdes för ett gott liv genom den nära kontakten med skaparen..

Men över ett träd hängde ett demoklessvärd… Det var kunskapens träd på gott och ont. ”Äter du av detta skall du döden dö”.

(Inom parentes skriver jag nu att det är detta som kallas för den första döden! Den inre döden som skiljer oss från Guds närhet och ger som resultat en inre känsla av tomhet och meningslöshet. Men för människan blir det viktigt då att kunna själv och bestämma själv. För vi ”vet” ju då vad som är gott och vad som är ont.)

Stegvis blir detta en väg bort från Guds närhet och omsorg. Här beskrivs det som en död.

Vad människan inte då begrep var att hon förändrades i sitt sinne. Människan gömde sig för Gud, livets källa. När Gud kom dit för att dela gemenskap, var Adam och Eva puts väck! ”var är ni någonstans”, frågade Gud. Tja, vi skämdes för vi upptäckte att vi var nakna… Nu hade den mentala förändringen, bort från vad Gud hade tänkt, påbörjats! Likaså distansen till Gud och den livsuppehållande källan han hade skapat hade börjat öka. Därför blev människan distanserad från sitt inre (verkliga) jag, det som hörde ihop med Gudsgemenskapen. Människan blev utelämnad till sig själv för sin försörjning och överlevnad. Avundsjukan började spira och därmed tanken på att göra sig av med ”konkurrenter”. [Kain och Abel] Döden hade börjat med sin invasion av människan och skapelsen. Jo faktiskt: Skapelsen också eftersom allt är beroende av Guds närhet.

I dess alla former. Sjukdomar, mord, kamp mot den mark som från början var tänkt att vara livgivaren från Gud själv. Distansen fortsatte att öka och i 1 Mos 4:26 kan vi för första gången läsa om hur man började åkalla Gud: ”Vid den tiden började man åkalla HERRENS namn.” Han var distanserad. Man kunde inte längre umgås ansikte mot ansikte med Gud.

Här kan vi se förklaringen till varför det som kallades kunskapens träd på gott och ont orsakade död och slutlig ondska. Gud kom på distans och människan tyckte att hon kunde själv!

Detta är synd, det som skiljer oss från livets källa, SKAPAREN!

 

Published in: on 13 november, 2018 at 10:52  Kommentera  

Sissel sjunger Andrew Lloyd Webber: ”Pie Jesu”

 

Pie Jesu – på Svenska
Jesus full av nåd
Som borttager världens synder
Giv dem vila
O Guds lamm
Som borttager världens synder
Giv dem vila

Som varar för alltid.

Jesus säger i Joh 14:27

”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.”

I Markusevangeliets sista kapitel står det [16:20] ”Men de (lärljungarna) gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Detta gäller också oss, den sena tidens kristna. Men det är ju klart att vi måste veta vad som står i Ordet för att kunna göra anspråk på det.

Jag tänker nu berätta om en händelse som visar på hur det konkret kan ske. Jag känner den sjukvårdsanställda kvinnan mycket väl och kan gå i god för att det är sant.

Det var en ung kvinna som arbetade som vårdbiträde på ett sjukhus här i Sverige. På en avdelning fanns det en äldre kvinna som var arg och svårtillgänglig. När hon skulle kläs gjorde hon också aggressivt motstånd.

En eftermiddag när vår unga kvinna fick en stund över gick hon in till patienten och satte sig på sängkanten. Hon bad tyst för den gamla kvinnan som vår vän inte haft kontakt med tidigare och efter en stund säger damen: ”Jag kan aldrig bli frälst”.

Hon fick då veta att det var till för alla och fick en öppen förbön.

Därefter ber hon om att få hjälp till toaletten. På väg tillbaks säger hon att hon inte har ont längre. Efter den händelsen  utstrålade hon frid och harmoni.

 

Published in: on 11 november, 2018 at 10:31  Kommentera  

Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger Herren

Rubriken till det här inlägget har många gånger givit mig kraft och en ny förtröstan på Gud. Så har det också varit för många andra som upplevt sig kraftlösa och modlösa.

I Joh 14:27 säger Jesus ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Men jag känner ju ingen frid! Hela tillvaron jag ser omkring mig tycks vara på väg att rämna, och vilken människa är det som kan greppa det problemet? Ärligt, inte är det då jag! Mänskligheten släcker sina lampor en timme samtidigt /år. För att markera vikten av att göra något tillsammans! Den som tror att det hjälper räcker upp sin hand! Hur många händer åkte upp, tror ni?

Snarare känns det som Pär Lagerkvist skriver i sin dikt:

”Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Det finns en väldigt stor skillnad mellan de två förhållningssätten här. Det handlar om två åtskilda världar.  När Serubbabel (i Sakarja 4:6-7)  Hade fått i uppdrag av Gud själv att bygga ett nytt tempel ifrågasatte han hur det skulle gå till och hur han skulle klara av det. Som ni vet var det ju inga småstenar som dessa byggnader byggdes med. Då säger Gud: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7. Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark.

Vi har alltså två vägar att välja på i vår livsvandring. Göra det själv, eller lita på att Gud greppar det jag har framför mig. Det är just denna tillit som är grundläggande i den frid Jesus talade om. Att verkligen få vila i att vi har en slags superpappa i det fördolda som som har all makt i himlen och på jorden! När han omsluter oss får vi veta att allt är väl.

Det fanns en sång som vi fick lära oss när jag var ung:

Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga har gör vad människor inte förmår. Det är i praktiken samma sak som slutet på bibeltexten jag citerade ovan.

Vad handlar bergen om i bägge texterna om då? Det går inte att räkna upp allt här, men det är saker, tillstånd, hat, negativ utveckling, oro för våra barn och barnbarn, vårt eget åldrande, ekonomi…  Name it!

Alla vägarna går ihop på ett och samma ställe: Golgata. Jesu läge i döden och att han reste sig från det döda. De texter som finns även utanför bibeln om detta är fullt tillräckliga för att verifiera att detta har hänt. Man behöver alltså inte vara kristen för att hålla detta för sant, men att tro att det ger oss gemenskap och hjälp av Gud själv, HÄR kommer den kristna tron in!

Vad som än ser olösligt ut, Guds Ande löser det.

Låt oss lyssna på en sång som bygger på just den saken!

Jesu död återspeglar ett kosmiskt skeende, av Gud beslutat före skapelsen.

Detta är STORT, mycket större än vi kan tänka oss!

Jag ska försöka beskriva det här.

När vi läser och tolkar Bibeln, låt oss då skilja mellan EX-egetik (Uttydning) och EIS-egetik (intolkning), när man ser på kyrkornas förkunnelser är det alldeles uppenbart att de tycks ha en preferens för eisegetik.

Man har tagit väldigt lite till sig (eller velat förstå) av vad det som faktiskt står i Bibeln och hur mäktigt det är!

Vilka är vi som kan avfärda ett stycke för vad Bibeln avser eller inte, men naturligtvis kan vi lära oss mer och gå djupare in i både Bibelns texter och deras ”sitz im leben”.

 I 1:a Petribrevet 1:18-20 finns det faktiskt skrivet om ett pris för vad Jesus fick betala för att vi skulle få kallas Guds barn, och VARA hans barn fullt ut.
18. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. 19. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. 20. Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut,  för er skull som tror.

Läs v.20 noggrannt: DET ÄR STORT! Ja, kosmiskt. Det är ju det största i hela Jesu verk!
Korset var inte Jesu lidandes värsta stund, vilket är lätt att tro! Men vårt förstånd kan inte sträcka sig längre.

Smärtan efter döden på korset är oändligt mycket värre, det handlar om en tid i dödsriket (helvetet)! Därför Svettades Jesus blod inför det som skulle hända. I Luk 22:44 läser vi: ”I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken”.

Här har vi några versar ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:
Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket.
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?

Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall.

Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)

Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.

VARFÖR SKA VI FÖRNEKA DET? I Jesaja står det:
Detta skriver Jesaja (53:3-12)

”3. Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
4. Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
5. Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6. Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
7. Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
8Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
9. Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
10Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
11. När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
12. Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.

 

Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!
Detta är vad Jesus egentligen gjorde!

Published in: on 19 april, 2014 at 20:49  Kommentera  

En glimt av himmelens härlighet

Published in: on 15 juni, 2013 at 10:59  Comments (1)  
Tags: , ,

Tänk konkret: Född på nytt, då finns det inget förflutet.

Nu har jag hållit på länge om vilken makt vi har eftersom Gud skapade oss till sin avbild. Vi har makt att göra så att Guds vilja sker! Beroende på hur flitiga vi är i kampen för det goda och hur tydligt vi har tagit in vilka vi är (eller kan vara) genom tron på den som skapat oss, kommer detta allt tydligare till synes.

Om vi på motsvarande sätt accepterar hur djävulen tänker och tar till oss vad han vill, så kommer vi genom hur vi är skapade på samma sätt att låta hans vilja komma till uttryck.

 

Eftersom Gud är god och bara god, så innebär det att allt ont vi ser omkring oss och får uppleva har djävulen som ursprung. Den kristna tron innebär genom vad Bibeln säger att det finns åtminstone två världar som behärskas av två väsen som i allra högsta grad är verkliga även om vi inte är så uppövade i att uppfatta dem. Vi ser konsekvenserna i vår egen tillvaro tydligt, men inte det som hör den osynliga världen till.

Ni har nog redan räknat ut att dessa väsen är Jahvé, vår skapare och djävulen som vill destruera och ta över skapelsen. I dagsläget ser det ut som om han är på väg att lyckas. Mer om detta senare.

Den som inte lever med dessa saker som verkliga inför sina inre ögon, lever i en tom tillvaro utan koppling till något ursprung. Einstein lär ha sagt att ”Gud kastar inte tärning”, men en tillvaro utan Gud kommer alltid att uppfattas så. Slumpen avgör. Det är detta Satan försöker intala oss, för om vi uppfattar livet så, blir vi bara ett rö för slumpens vindar.

Men kom ihåg att Jesus aldrig skulle ha kunnat uppstå från de döda om inte dödens furste hade blivit besegrad. 1 Kor 15:4-6 ”att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.” Här skriver alltså Paulus i praktiken till korintierna att om ni inte tror mig, så fråga de andra som sett Jesus uppstånden. Det hände inte bara på den tiden. Även t.ex Dalademokratens chefsredaktör Göran Greider har berättat att han sett den uppståndne.

Djävulens makt är inte längre oemotståndlig: men han kan fortfarande påverka tankar och känslor hos alla människor. Det gör han också. Eftersom han är en lögnare kan han ansätta även de troende och anklaga dem för sådant som redan är förlåtet och glömt. Han vet nämligen att det liv vi levt ”i köttet” [ utifrån kroppens och våra mentala drifter] lätt kan ge skuldkänslor och grämelse.-Och en människa som lever under skuldmedvetande är inte någon segervinnare. Vi måste ständigt tänka till och förvissa oss om att vår synd blev utraderad i samma ögonblick som vi bekände Jesus Kristus som vår livlina. Om du har gjort det, eller kommer att göra det så är vi enligt Bibeln nya skapelser – och en ny skapelse har inget förflutet!

Ingenting, som hörde den gamla människan till kan därför anklaga och fördöma oss. Inte ens i dödens ögonblick. Rom 8:1 ”1. Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.

Det jag har skrivit här betyder att det finns ingenting av mörkret i ditt liv, rädsla, oro, fruktan eller annat som har gjort djupa sår i ditt förflutna, som är hopkopplat med Gud. ALLT sådant har bara ett ursprung (mörkrets furste). Låt oss omslutas av Guds omsorg och våga lita på att det han lovat håller han också!

Hur kan människan påverka tidsskeendet för när Jesus kommer tillbaks?

Nu tänker jag ta upp en annan och egentligen mycket intressant aspekt på hur tidsangivelser utpekas i Bibeln.  Oftast anges det endast för något som är uttalat för framtiden.  När saker ska hända! Ett sådant sätt att se på framtiden kan både innehålla ett, som vi ser det normalt händelseförlopp (alltså jordiskt) som när det skrivs om att ett barn ska födas. Då följer den biologiska klockan sin tid och man kan alltså säga ”när tiden var/är inne, så föddes…

Men i Bibeln är denna tidsangivelse mycket mer avhängigt av vad, och hur saker sker. Där blir tidsuppfyllelsen inte någon fixerad tid, utan har mera att göra med vilka saker som ska genomföras eller ske för att det ska vara läge för att den uttalade händelsen ska ske. Till exempel frågade lärjungarna om när allt han hade försutsagt om sin återkomst skulle ske. I Mark 13:4 står det: Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?Lärljungarna var alltså klara över att det handlade om en förberedd tid, då tiden skulle vara inne. Därför frågar de efter tecknen, signalerna, på detta. Liknande tankegångar finns det i Gal 6:9

Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp.” Ge upp? Ge upp med vad? På andra ställen i NT sägs det  att vi inte ska ge upp med att leva i tron och de goda gärningarna som Gud har kallat oss till. [Här måste jag göra ytterligare en kommentar: På grund av att vi är varelser som är inskolade i det  som hör vår onda natur till, öga för öga, tand för tand. ja, det räcker väl att jag  återkopplar till 2 Tim:1-3. Med andra ord finns det inte en enda människa som klarar av att uppfylla något för att bli god]

Det var därför Jesus kom. Tron på honom gör oss rena och rättfärdiga i Guds ögon! Det är den tron vi inte får ge upp. (Gal 6:9) Jesus är liksom länken mellan oss och Fadern, skaparen själv.

Vidare finns det en sak till som hör ihop med det här. I Mark 13:22 läser vi som en fortsättning på lärljungarnas fråga om när detta ska ske. ”Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himmlen, inte ens sonen, ingen utom fadern.” Det är inte en fastställd tidpunkt, Utan  vissa kriterier måste vara uppfyllda först. Först då är tiden inne! I 2 Petr 3:12 kan vi se en annan konsekvens av detta sätt att se på dessa dynamiska tidsangivelser. ”12. medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta.Här sägs alltså att denna händelse kan påskyndas!  –Och det av människor! Hur ska det då gå till?

Jo, bland förutsättningarna innan ”tiden är inne” för slutskedet av tillvaron på jorden i Apg 1:8 står det vi: ”Men ni skall få kraft när den he­li­ga an­den kom­mer över er, och ni skall vitt­na om mig i Je­ru­sa­lem och i he­la Ju­deen och Sa­ma­ri­en och ända till jor­dens yt­ters­ta gräns.” För att ingen ska kunna säga att ”vi visste inte ”, så kommer den dagen först när evangeliet är förkunnat för alla människor. Men de som har dött och inte haft en chans, hur blir det med dom då? Är det någon som undrat över var Jesus fanns när han var död? ”Jesus lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.” [Apg 2:29] _och vad gjorde han där då, om man får fråga? I Petr 3:19 Står det:och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.

INGEN kommer alltså att kunna säga: ”Jag har aldrig hört det”!

Med en förtydligande avrundning av de sista inläggen jag skrivit!

Detta skriver jag för att tydliggöra vad jag ville få fram. OM någon tycker att jag återupprepar mig, så hoppas jag att ni förstår att man i grunden aldrig kan vara för tydlig.

Låt oss tänka oss barnet på upptäcksfärd i sig själv och i omgivningen. Först gäller det att äta, sova och få värme. Helt beroende av mamman. En dag börjar barnet titta upp och se andra ögon. Leende i full tillit börjar det jollra, så är det första steget till verbal kommunikation taget. Som vuxen förstår jag det inte, men barnet har helt klart en mening i de för oss obegripliga uttrycken. Tiden går, och barnet börjar röra sig på golvet. Med stöd av stolar och annat reser det sig upp. Men , fungerar inte. Framåt tar det sig på det sätt det har lärt sig. en del kryper, och en del hasar på baken med hjälp av ena benet. Nyfikenheten är redan där, man vill upptäcka och se! Världen börjar öppna sig. Den man kan se, lyssna och ta på. Har någon av er följt ett litet barn i skogen? Det ser en myra! ”Kom nu” säger den vuxne ”det är ju bara en myra”. Men för barnet är det en del av livets upptäckt. Vi kan få vänta en kvart, och barnet bara upptäcker och upptäcker….

På så sätt tar barnet in denna världens tillvaro. Den värld som faktiskt har förstaprioritet när det gäller hur vi förstår och anpassar oss till den värld vi lever i. Redan i moderlivet och i mycket tidiga barnaår programmeras vår hjärna för att tolka tillvaron.

Så jordelivets programmering av hjärnan har alltså förstatjing på hur vi ser på och uppfattar alla signaler som kommer in.

Detta senaste är viktigt eftersom för att ett intryck ska kunna bli medvetet och uttalbart måste det tolkas av en förprogrammerad hjärna. I den förprogrammerade hjärnan uppstår inte döda, inte heller blir människor friska genom förbön. För att den insikten ska kunna bli bekräftad av vår hjärna måste den programmeras från en annan värld. Den världen presenteras för hjärnan av Guds ord. Guds ord levandegörs av den helige Ande som är Guds eget tilltal till vårt hjärta. Ibland vet vi inte ens att vi går Guds ärende eftersom hjärnan inte har fattat detta och kan sätta ord på det. Det är därför jag har varit så noggrann med att poängtera vikten av den andliga läsningen, för utan denna får vi inte tillräckligt med förståelse för vår hjärna för att det som står i Mark 16:20 ska kunna fullföljas:”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Jag har vid flera tillfällen sett detta i ”skarpt läge”, så här är det inte  för mig en fråga om tro = förställa sig, hoppas. Det fungerar så!

Nu är det ju så med tron att det finns ett liv efter detta

Min rubrik i inlägget igår var ”Människan kommer ur jorden, men är också en himmelsk varelse” De sista inläggen jag har haft har också byggt på denna dubbelhet. Ja, inte bara det. Hela Bibeln bygger sin världsbild på på den dubbelheten. Bibeln blir nästan obegriplig om man inte  dels kan förstå vad det innebär och dels förstå hur vi ska förhålla oss (och varför…) för att få en förståelse för det himmelska.

Nu är det ju så med tron att det finns ett liv efter detta, att det finns en himmel, änglar, demoner, en uppståndelse från det döda och så vidare. Det är ju en del av vår tro. Det finns en vägg mellan vår värld och den himmelska. Våra kroppsliga sinnen som hör denna värld till kan inte i normalläget uppfatta de saker som finns bakom den väggen. Så bibeln är inte någon form av endast religiös skrift, det är en slags kartbok om stigarna mellan det jordiska och det himmelska. Den är inte heller bara en slags moral för hur vi ska leva eller lagtext för att veta hur vårt liv kommer att bli bedömt en dag.

Så här fungerar vårt sinne: Jag minns när jag gick första kursen i hur hjärnan fungerar. Lektionen började med att hälften fick plastlappar som var genomskinliga, men knallblå, den andra hälften fick lappar som var röda. Så tittade vi genom dem mot fönstren, när vi sedan tog ner dem så hade hjärnan vänt på färgerna så att vi med blå lappar såg rummet i gult och de med röda lappar såg rummet i grönt. Hjärnan hade helt enkelt ställt in sig på att ”normalisera” det vi såg. Hjärnan svarar på fyra basfärger: rött, blått, gult och grönt. De står i motsatsförhållande till varandra så här: Blått-gult, rött-grönt. Järnan kan ”normalisera” tillvaron på det sättet. Lika så projiceras det vi ser upp och ner i ögonbotten. Men vi ser det rättvänt. Det har gjorts försök med att låta folk gå med glasögon som vände det sedda upp och ner. Efter en vecka hade hjärnan ställt om så att det såg ”normalt” ut. När sedan glasögonen togs av tyckte försökspersonerna att allt var upp och ner, men efter ett tag hade allt normaliserats. Hela vårt nervsystem är alltså uppbyggt för att kunna uppfatta det vi ser, hör, känner och smakar/doftar efter hur behovet ser ut.

Varför jag tar upp detta är att jag vill visa på hur hela vårt sinne är uppbyggt för att ta in och tolka denna världens tillvaro på ett rationellt sätt. Från första början, redan långt innan vi är födda , tar hjärnan in olika upplevelser, känslor, hot etc. I en hjärna som sedan följer oss genom hela livet. Så föds vi, vi lär oss att vi inte längre är i symbios med mamman. Vi lär oss att se att vi är egna individer, skilda från omgivningen. Genom ”try and error” lär vi oss hur vår tillvaro är beskaffad. Men det är ”denna världens tillvaro” vi tar in. Fram til 4-5 års ålder tar vi även in andra saker. Barn kan se änglar, de kan se andra andliga ting som lika verkliga som stolen vid bordet. De andliga tingen börjar avta i klarhet och till sist tar de jordiska sakerna överhanden. Väggen, jag talade om, kommer på plats.

Vi blir alltså alltmer inprogrammerade på den här tillvaron. Det andliga blir alltmer till en diffus känsla och förklaras som en myt. Men ändå: fler än man kan tro har sett änglar (särskilt barn), kring olika bordseanser är det inte ovanligt att folk har sett eller upplevt demonisk närvaro, På sista tiden har det alltmer kommit fram att folk sett Jesus i olika situationer.

Därför är det viktigt att inte ta de värderingar som kommer sig av det denna världens människor låter sig styras av. (nu pratar jag inte om de som kämpar med tvivel, tar sig ett glas ibland, gillar att dansa, eller något sådant) Utan om de som uppfyller det jag har citerat ur 2 Tim 3: ”2. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4. svekfulla, hänsynslösa och inbilska.

I detta finns det inget utrymme för att finna och växa till i tro. De lever som om inte det finns något bortom det synliga. Det är detta jag vill att ni ska akta er för eftersom det är detta som leder till den dom som Jesus talar om.

Jesus är inte ens i tankarna då!

Published in: on 22 maj, 2013 at 20:03  Comments (2)  
Tags: , ,
%d bloggare gillar detta: