Så till sist, två världar. Vad är vi? Barfotabarn i livet?

Efter skapelsen och fram till syndafallet beskriver Bibeln relatiionen mellan Gud och människan som samlevnadsmässigt likvärdig. De kunde samverka, träffas och umgås. Hur det gick till vet jag inte, men men texterna är rätt tydliga här.  I lustgården, som tycktes ha nära kontakt med Guds himmelska härlighet associerar jag läget till hur GUd hade tänkt den felfria skapelsen. Sedan fick de lämna lustgården, det första brodermordet genomfördes och sedan utvecklades ondskan allteftersom.

Så den situation vi befinner oss i idag är något som genom årtusenena har utvecklats och det som hände Jesus var för skapelsen en oerhörd händelse, men ändå var det bara ett steg på vägen. Han blev mottagen så som ondskans människor agerar mot det som är gott. Det var ingen religiös händelse i osdet religiös. Det var två makter som stod mot varandra. Jesus kallades människorsonen som den representant han var det människosläkte Gud ville rädda.

Men ”väggen” var redan på plats. Så människorna förstod inte vem Jesus var, annat än de som lät sitt inre ta emot honom. (Maggropskänsla)

*  *  *  *  *  * *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

Här kommer förklaringen:

Från och med syndafallet slutade vi kunna uppleva Gud eller den himmelska världens närvaro. För att kunna förstå detta måste det gå genom vår hjärna som jag beskrev i det senaste inlägget. Hjärnan hör jorden och kroppen till, så i sig är den utan förmåga att fatta vad som hör det andliga till. Redan när vi föds är det första vi uppfattar ljuset, ljuden, egentligen ett totalt kaos. Sedan börjar vi ”utforska världen”, så som jag beskrev det i förra inlägget. Allt vi utforskar hör till det konkreta i tillvaron. Mammans bröst, känslor som förs över till oss, ”älskad eller inte”. Kampen för att lära oss att stå eller gå, lust-olust…Allt detta detta hör ihop med barnets adaptioin till den värld som ska bebos under ett litet tag. Separationsångest, dödsångest avläsningen av omgivningens ångest, de som ska ge oss trygghet. Allt detta utgör en bas för inlärningen av hur vi kommer att förhålla oss till hela vår tillvaro. En del vår leva med ångestan i sitt inre, handra får en grundläggande trygghet genom samma process.

Det är den jordiska världens situation. Den är inlärd genom vad jag har skrivit här.

Men, och det är ett viktigt men vi kan även lära in hur den andra sidan av tillvaron verkligen fungerar. På samma sätt som vi måste få vår hjärna programmerad för att överleva i denna tillvaro, så behöver vi få hjärnan att uppfatta det osynliga. Det görs på ett helt annat sätt, den andliga vägen.

Om man säger så måste man ”berätta” för hjärnan utifrån den andliga tillvaron hur saker ska tillämpas.Då kan de människor som har gått före oss på denna väg skänka oss insikt om GUs vägar, som leder på ett helt annat sätt än var vi har föreställt oss. Men andlig läsning kan man inte förrätta hur som helst. Bönen utspelar sig på hjärtats nivå, och hjärtat kan inte näras med rent förståndsmässig föda. Med 2härta” menas här inte känslornas nivå utan den mänskliga personliga personlighetens innerst kärna., där förståndet, viljan och sinnena har sitt ursprung.

-Och hur lång tid ska man avsätta till andlig läsning? Utan regelbundn andlig läsning  gör man inga framsteg i bönen, och det finns inte ens hopp om att man ska framhärda i det andliga livet. Att här ge ett tidsminimum ser jag som ett vanskligt försök. Ty Guds någ för står alltid att anpassa sig efter omständigheterna… Man kan i alla fal säga att den som utan tvingande orsaker reducerar den andliga läsningen till under 3 tim/vecka kommer att låta sin själ dö av svält.

-Det här har jag varit inne på tidigare. Och orsaken ligger i att den andliga läsningen skapar en förutsättning i vår hjärna till att kunna ta mot och förstå allt som kommer till oss från ”den andra sidan”. För de saker vi anser nödvändiga tar vi oss alltid tid.

Så är inte vårt eviga liv erfarenhet av den andliga världen värt detta?

Det är i denna läsning vår tillvaro blir gränsöverskridande. I den läsningen ser vi att det går att bota sjuka. I Mark 16:20 står det. ”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Då förstår ni vikten av att ta in Guds ord!  Det är där kraften ligger!

20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det

Men hur många av oss är inte barfotabarn i livet, vi har tappat meningen?

”Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet,
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.”

Detta är en jubeldag!

Ef 1: 17-20

17. Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom.

18. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga,

19. hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt

20. lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,

21. högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande.

Halleluja!  Sjung om Jesus,
han är den som spiran bär.
Halleluja! Hans är makten,
hans allena segern bär.
Hör, hur sångerna från Sion
brusar som en mäktig flod.
Jesus alla folk och stammar
återlöses med sitt blod.

Halleluja! Ingen ensam,
Ingen hjälplös lämnats kvar.
Halleluja! Tron sin tillflykt
och sitt ljus i Jesus har.
Fastän skyar honom lyfte
bort och ingen honom ser,
glömmer vi ej vad han lovat:
”Alltid skall jag bo hos er.”

Halleluja! Du som bjuder
syndare till bords med dig!
Halleluja! Öppnad famnen
är för alla och för mig.
Över jordens vidd din förbön
genom dag och natt oss når.
Bed för mig inför din Fader,
du som vid hans sida står!

Halleluja! Konungarnas
konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna
är du, och du blev som vi.
Stor dina härlighet i himlen,
speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger
och oss mättar vid ditt bord.

Published in: on 5 april, 2021 at 10:02  Kommentera  
Tags: , ,

Du bar ditt kors o Jesu mild..

Du bar ditt kors, o Jesu mild,
Då dödens väg du trädde,
Till frälsning för den värld som vild
Och full av hat dig gav.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dig förfölja.

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock
Med världens skulder mina,
Och bland de otacksammas flock,
Som du vill nämna dina,
Är också jag,
Fast dag från dag
Din kärlek mig besöker.

3. Du bar ditt kors. Din härlighet
Som alla himlar prisa,
Din makt, som icke gränser vet,
Du lade av, att visa
Det intet finns,
Som icke vinns
Av kärleken, som lider.

4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig,
O Segerhjälte, vinna,
Och uppå korsets helga stig
Till himlamålet hinna.
Då är min själ
Förvarad väl
Och lever i din kärlek.

Published in: on 2 april, 2021 at 16:23  Kommentera  

Påsken och Jesu återkomst i de yttersta tiderna

Jag hade börjat att skriva om påsken. Varför kommer jag då med detta? Vad har en profetia som delvis är uppfylld med påsken att göra?

Det är inte så konstigt som det kan verka. Kom ihåg att Jesus och lärjungarna tog upp frågan om vilket som skulle bli tecknet till hans återkomst. I kap. 24 startar detta med att Jesus sa när de tittade på tempelbyggnaderna ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.” I versen efter kommer lärjungarna och frågar:”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?”

Bibeln sätter alltså samman fallet av templet (som hände år 70 Efter Kristus) och dess kommande historia med hans återkonst. I förhöret innan han korsfästes svarar Jesus översteprästen:[Mark 14:621-62] ”61. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades son?” 62. Jesus svarade: ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.”

Vår slutsats måste bli att påsken är inte bara Jesu lidande och uppståndelse. Påsken har en mycket större betydelse. Det är startskottet av nedräkningen av tid innan han återkommer i makt och härlighet.

Kristinebergshändelsen är hur konstigt det än kan låta en del av påskhändelsen sett ur ett evighetsperspektiv.

Detta är ett kors där Jesus har uppstått
Published in: on 25 mars, 2021 at 10:53  Kommentera  

En profetia om hur Jesus skulle ses i Kristineberg. En profetia som inte bara är en skröna!

Det lilla gruvsamhället Kristineberg, c:a 5 mil norr om Lycksele, har fått sitt namn förknippat med ett omtalat och känt gruvschakt, den berömda Jesusbilden däri och en gammal, märklig profetia… [I slutet på 1800-talet var det en gammal dam som uttalade denna profetia. Den blev under en tid delad muntligt, men skrevs sedan ner och detta dokument förvaras numera vid länsmuséet i Umeå.]

Den 29 November 1946 hände det som gjort denna gruva berömd – när man sprängt inne i gruvan och dammet lagt sig, framträdde en silverskimrande bild av Jesus på bergväggen.

Professor Owe Wikström skriver om detta:”Strax innan maskinborrare Johan Olofsson skulle gå av
sitt skift, 107,6 meter under jord i Kristinebergsgruvan
sköt han ett sista sprängskott. Allt verkade vara precis som vanligt när han lämnade jobbet i gruvan.
Klockan fem följande morgon, 29 november 1946, kom
hans arbetskamrat, Albert Jönsson till brytningsrummet
och skulle fortsätta med arbetet. Han möttes av en märklig syn. På bergväggen framträdde en Kristusgestalt i
silverglänsande vit cerisitkvartsit inramad av mörkare kloritkvartsit. Jönsson gick till sina arbetskamrater och berättade att han hade fått en ”rumskompis”. De följde
honom tillbaka och tittade på den ovanliga formationen.
Jönsson fortsatte med sitt arbete och varje gång han riktade sin pannlampa mot bergväggen framträdde Jesusgestalten.
Vid åttatiden kom gruvfogden, Erik Eriksson på sin inspektionsrunda. Det var frukostrast, inga arbetare var kvar i rummet, men när han som vanligt lät blicken fara över de nya borrfälten för att kontrollera att allt var i ordning, upptäckte även han fenomenet, utan att någon
förvarnat honom. När han sedan fortsatte sin runda till andra ställen de sprängt på, berättade han om bilden och efter
frukost var det flera arbetare från andra orter som besökte gruvrummet.
Fotograf Helmer Andersson tillkallades
och formationen fotograferades.

När Johan Olofsson kom till sitt eftermiddagsskift, mötte
han Jönsson som sa: ”Du har en bild på väggen”. Olofsson trodde att man satt upp ett vykort eller liknande, men när
han kom längst in i rummet framträdde kristusbilden även för honom och han blev helt förstummad.
Om effekten av sprängningen hade fortsatt eller väggen fått en stöt när man tog bort löst berg hade bilden inte uppstått, men
det märkliga var att bilden visade sig ändå.

Gruvledningen ville fortsätta att spränga, vilket skulle inneburit att Kristusbilden skulle ha förstörts, men arbetarna vägrade. [Senare undersökningar visar att om man fortsatt att spränga, skulle hela gruvan ha rasat, då den ”pelare” som Ktistusbilden fanns på utggjorde själva det bärande massivet av gruvan. Arbetarnas respekt för denna gestalt räddade förmodligen många liv.]

Men denna Kristusbild, som uppenbarat sig mitt inne i urberget, är inte bara en märklig och fascinerande bild. Det finns nämligen en mycket gammal profetia som blev aktualiserad i och med denna händelse. Denna profetia, som under årtionden hade bevarats i folkmun, frambars av en kvinna i Vilhelmina lappmark flera årtionden innan denna märkliga gestalt uppenbarades i gruvan. Profetian blev så småningom nedskriven och lades i förvar på Länsmuseet i Umeå.


”I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstadkommit undret. Framtidens människor kommer att göra stora uppfinningar, ja så stora, att de anser att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ.

Människorna kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. På den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vill ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.

Men i Norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv tillrett.

Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Ytterligare gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig, och dess boning inte krossats av människohänder.”

Den var silverfärgad och bestod av sericitkvartsit. Även andra personer som arbetade i gruvan såg bilden, varför gruvfogden slutligen tillkallade en fotograf för att dokumentera händelsen.

Bilden fotograferades, spreds med berättelsen i tidningar, och människor från hela världen vallfärdade till gruvan för att se den. Att ta sig dit medförde besvär, eftersom besökare fick ta sig ner till 120 meters djup och därefter klättra upp till platsen på en stege, men detta bekom inte besökarna som anlände i massor. Med tiden mörknade dock bilden av och gruvan blev fylld av grus, varmed tillströmningen av besökare avtog. Kristusbilden var emellertid förevigad genom fotografier, och en reproduktion av denna är i altartavlan i Björksele gruva.

1985 påbörjades uppförandet av en kyrka i gruvan, nära den plats bilden visades, och en kopia av Kristusbilden har målats dit på väggen. Kyrkan är uppkallad efter sankta Anna, som är skyddshelgon för gruvarbetare. Invigningen av kyrkan skedde 1990. Förutom gudstjänster, vigslar och dop, sker visningar av kyrkan året runt. Verksamheten bedrivs av Kristinebergs Fritid ekonomisk förening.

I Kristineberg inträffade en likartad händelse 1968, då en föreståndare för Konsum såg en Kristusliknande bild på en från hans affär efter en restauration. Denna marmorplatta förvaras numera i underjordskyrkan. Det står att jorden skall gå under efter att Kristus visat sig uppe på toppen av berget Vitterliden så att alla ska kunna se det. Detta har ännu inte skett.

När jag var en ung man fick jag se marmorskivan som hade kommit fram. Detta ger bara en aning om vad som återstår av händelserna som profetian talar om!

Published in: on 25 mars, 2021 at 08:20  Kommentera  

Inför påsken…


Askonsdag.. den dag då evangeliergna berättar om hur Jesus gick till Jerusalem den sista påsken. Han berättade om vad som skulle hända och sin framtida återkomst. (Matt 24)

Allt talar för att det inte var någon tillfällighet att Jesus skulle lida och dö under påsken och att den sista måltiden efter åsneritten in i Jerusalem som av samtliga evangelister har definierats som den judiska påskmåltiden. Den var enligt GT instiftad till minne av den sista måltiden innan judarna lämnade fångenskapen i Egypten. Påskmåltiden var direkt kopplad mot den sista måltiden de åt innan uttåget.

Den som börjar läsa bibeln upptäcker väldigt många händelser som verkar sammankopplade och som har likartade syften.

Blodets förhållande mellan människan och Gud  hör samman med att blodet tycks betraktas som bäraren av vårt liv, med en andlig kontakt direkt till himlen. Orsaken till detta kan ses i:

1 Mos 9:4 Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta,”här är livet direkt kopplat till sambandet mellan blodet och livet.

Ett liknande ställe ser vi i berättelsen om hur Kain dödade Abel:

1 Mos 4:10 Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!” Här måste vi tänka med vår innersta del av vårt väsen för att förstå. Blodet -livet ropar från marken. Detta är en tydlig koppling till blodet som en bärare av livet och som har en andlig förmåga att ”ropa från marken”, eftersom det var sammanlänkat med Gud. Även hos djur. Tre citat ur andra mosebok kring detta offer:

”2 Mos 12:5 Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna.

2 Mos 12:6 Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen.

2 Mos 12:7 Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det.”

 

”2 Mos 12:12 Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. Jag är HERREN.

2 Mos 12:13 Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.

2 Mos 12:14 Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en HERRENS högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte.”

Detta är bakgrunden till påskmåltiden Jesus och hans läljungar var på väg upp till Jerusalem för att fira. Det var bara det att nu var det Jesus som var påskalammet och han var på väg att instifta en ”ny påsk” och ett nytt förbund mellan Gud och människor. Instiftelseorden för nattvarden talar för detta: Tag och ät. Detta är min kropp, som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.” Likaså tog han kalken, tackade och gav åt lärjungarna och sade: ”Drick av den alla. Denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse.

Bibeln beskriver det som två händelser, men med identisk innebörd!” 

Onsdagens berättelser i bibeln går långt utöver påskhändelsen och vi lever fortfarande i avslutningen på vad Jesus säger.

Påsken är för mig personligen den största högtiden kyrkan har att förvalta.

Published in: on 22 mars, 2021 at 15:52  Kommentera  

Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.

Oavsett hur vi vill se på orsakerna, är det tydligt att vi har fått ett allt ”hårdare klimat” på klotet och nu talar jag om ett mentalt klimat.

Det är bara att se sig omkring. Människor emellan, klimatförändringar, alltfler jordbävningar och katastrofer. Vi läser om det, många av oss försöker tänka bort ifrån det och en del försöker analysera, så det liksom blir lite mindre hemskt. Andra tror att människan rår för det och kan påverka det. Och kämpar den vägen. en del har bara hittat en ny nisch att tjäna pengar… I vilket fall påverkas vi alla, med minskad kraft och svagare framtidstro som följd.

Vi börjar känna oss som ”bonden på taket”*. Det finns ett märkligt samband mellan människans oro och benägenhet att närma sig Gud. Jesus säger kanska klart i Joh 14:27 ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.[pengar och vår synligt ordnade tillvaro, min kommentar] Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.

I en av böckerna i gamla testamentet kan vi läsa om en man som hette Jabes, första Krönikerboken 4:9-10: [Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta”, sade hon. 10 Jabes ropade till Israels Gud och sade: ”O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det ske som han bad om.]

Det med fetstil är en bön vi kan be för oss själva när vi känner oro och och inte vet vad framtiden kommer att bära med sig. Gud lyssnar, och för honom är att lyssna och svara samma sak.

*Bonden på taket som skulle klara sig själv…

Det finns en liten historia som berättades när jag var en liten pojke.

Om den verkligen har hänt eller ej vet jag inte, men likväl, slutsatserna av den håller. Det handlade om en bonde som skulle fixa taket på ladugården. Det var spåntak man då lade. Ni vet, man hyvlade spån i ungefär 5 mm. tjocklek och lade ut dem på taket. De fästes med nubb. Högst uppe på taget började gubben glida, det gick fortare och fortare. Eftersom han inte direkt gillade de som brukade på i bönhuset, så var väl Gud inte den förste han tänkte på. Men ni vet ju hur vi människor är: när alla andra hopp är ute kastar vi iväg en bön. [hur många som fått hjälp av Gud på det sättet vet jag inte, men jag har en känsla av att det är många]! Det gjorde nu bonden också. Då fastnade rocken i en femtumsspik som inte var nerslagen ordentligt. Nu blev bonden genast lite kaxigare och sa ”Hör du vänta, nu klarar jag mig själv!” Då släppte spiken.

Felet bonden gjorde var nog inte att han svor (tja, det kanske han gjorde, men det var inte själva problemet), utan tågordningen var följande: Han bad, för han klarade sig inte själv, hjälpen kom och istället för att säga ”tack”, sa han att han klarade sig själv. Och då fick han göra det.

Published in: on 21 mars, 2021 at 11:27  Kommentera  

Det Jesus gör på korset är grunden till ett liv i seger.

Det jag nu skriver vet jag att många har svårt att ta till sig. Så frågor eller kommentarer är välkomna!

Om vi vill leva ett segerrikt kristet liv gäller det att vara medveten om att det i den andliga världen inte finns något mitt emellan som är neutralt.

(1Petr. 5:9) ”Stå honom emot, fasta i tron”.

Vi ser i det här ordet, hur intimt sambandet är mellan attack och försvar. Du kan inte gå till motattack när satan angriper, om du inte är fast i din tro på bibelordet. Striden är redan utkämpad och segern vunnen. Vi skall veta detta och i den tron stå emot djävulens attacker. Vi är dock inte automatiskt skyddade av Jesu seger.
Inbilla dig inte, att därför du är frälst, så kan han inte komma och invadera ditt hus, din kropp, och stjäla din hälsa. Det kan han visst det! Om du inte står honom emot med den auktoritet Jesus har gett dig. Han kan göra det svårt för dina barn eller din ekonomi -eller genom att -åstadkomma trätor i släkten -eller på ditt arbete. Han kan stjäla vår frid eller ställa till förtret med tusen olika knep. Han ”går ständigt omkring för att se vem han kan uppsluka”.

Han kan även få dig att tro att Gud har övergett dig. -Eller att det är Gud som ha sänt olyckorna till dig för din fostrans skull.

Om du till exempel utbrister: ”Vad menar Gud egentligen”? Då ler otäckingen skadeglatt. -Och du är redan på väg att gå på en mina.

Det är viktigt för en kristen att inte bara jämra sig över lidandet utan också ta reda på vem som ligger bakom dessa attacker och i Jesu namn gå emot detta.

Det här kan man se i vardagen. Man lär sig känna igen det.

Vi tänker oss ofta in i att Jesus dog för våra synders skull… Men det var inte bara det. I Jesaja 23:4 kan vi läsa:
”Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad”.

Published in: on 17 mars, 2021 at 16:17  Kommentera  

Duger inte din tro??

Jag har utvecklats i en vetenskaplig tro på bibeln, men det har alltmer gjort att jag har tappat trons djupare aspekter. Jag har fått lära mig att När bibelns författare berättar, så väljer de ut det som ”stämmer” med deras föreställning om vad saker betyder. Alltså: berättelsen säger mer om den som skriver än vad det betyder i sak.

Jag har tänkt efter och detta har jag kommit fram till: I Gal 2:11-14 kan vi läsa vad Paulus skrev om ”Kefas” (Petrus):”11. Men när Kefas kom till Antiochia vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv. 12. Ty innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit ville han inte vara med längre utan drog sig undan av fruktan för dem som höll fast vid omskärelsen. 13. Samma hyckleri gjorde sig också de andra judarna skyldiga till, så att till och med Barnabas drogs med. 14. Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: ”Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?”Men Paulus själv, då? I Apostlagärningarna 15:37-40 kan vi läsa om Paulus: ”37. Barnabas ville att Johannes som kallades Markus också skulle följa med. 38. Men Paulus hävdade att den som hade övergett dem i Pamfylien och inte stannat hos dem i deras arbete, den skulle de inte ha med sig. 39. Det kom till ett så häftigt uppträde att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade över till Cypern. 40. Paulus däremot utsåg Silas till sin följeslagare, och sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd bröt han upp.”

Om Paulus står det: ”11. Gud gjorde märkliga under genom Paulus; 12. man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem.” Detta trots att han till och med hade gått emot det som finns sagt efter ”Herren bön”: ”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.”

Ändå dög det för att Paulus skulle bli bekräftad som Guds sändebud på jorden trots sina brister och jag är övertygad om att trots dina brister räcker det för dig också om du vill ha det!

1.
I tro under himmelens skyar
har fäderna skördat och sått,
och än genom städer och byar
går väckelseropet de fått.
Se, tiden är fullbordad,
för Herren Krist ge rum,
gör bättring ifrån synden,
tro evangelium.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
2.
Gud mötte med nåden oss alla
i dopets välsignade stund,
med ordet han än vill oss kalla
och tukta och trösta i grund.
Kring helga nattvardsbordet
han samlar än sitt folk,
där möter han de sina,
en evig kärleks tolk.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
3.
Den eld som vår Frälsare tände
skall föras från vän och till vän,
till alla han budskapet sände,
som själv han ju bjuder oss än:
Gå ut i hela världen
förkunnande mitt ord
för allt som Fadern skapat,
för folken på vår jord.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
4.
I tro under himmelens skyar
vi vandrar i fädernas spår,
vi bidar i städer och byar
en Andens och Gudsrikets vår.
Vår saliga förvissning,
vårt fäste och vårt mod
är syndernas förlåtelse
i Kristi namn och blod.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
5.
I tro under himmelens skyar
vi nalkas den skimrande strand,
i hoppet, som städse förnyar
vår lovsång i jordlivets land,
kring Lammets tron vi sjunger
en gång i Faderns hus
den sällsamt nya sången,
lik stora vattens brus.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.

Published in: on 13 mars, 2021 at 15:31  Kommentera  

När Gud varnar vill han se en åtgärd.

Gud varnar på grund av kärlek. Han varnar för det som är skadligt, så att det inte ska behöva drabba oss. Och det gör det inte om vi tar Guds varningar i Bibeln på allvar och följer hans råd.

Published in: on 7 mars, 2021 at 10:48  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: