Tänk konkret: Född på nytt, då finns det inget förflutet.

Nu har jag hållit på länge om vilken makt vi har eftersom Gud skapade oss till sin avbild. Vi har makt att göra så att Guds vilja sker! Beroende på hur flitiga vi är i kampen för det goda och hur tydligt vi har tagit in vilka vi är (eller kan vara) genom tron på den som skapat oss, kommer detta allt tydligare till synes.

Om vi på motsvarande sätt accepterar hur djävulen tänker och tar till oss vad han vill, så kommer vi genom hur vi är skapade på samma sätt att låta hans vilja komma till uttryck.

 

Eftersom Gud är god och bara god, så innebär det att allt ont vi ser omkring oss och får uppleva har djävulen som ursprung. Den kristna tron innebär genom vad Bibeln säger att det finns åtminstone två världar som behärskas av två väsen som i allra högsta grad är verkliga även om vi inte är så uppövade i att uppfatta dem. Vi ser konsekvenserna i vår egen tillvaro tydligt, men inte det som hör den osynliga världen till.

Ni har nog redan räknat ut att dessa väsen är Jahvé, vår skapare och djävulen som vill destruera och ta över skapelsen. I dagsläget ser det ut som om han är på väg att lyckas. Mer om detta senare.

Den som inte lever med dessa saker som verkliga inför sina inre ögon, lever i en tom tillvaro utan koppling till något ursprung. Einstein lär ha sagt att ”Gud kastar inte tärning”, men en tillvaro utan Gud kommer alltid att uppfattas så. Slumpen avgör. Det är detta Satan försöker intala oss, för om vi uppfattar livet så, blir vi bara ett rö för slumpens vindar.

Men kom ihåg att Jesus aldrig skulle ha kunnat uppstå från de döda om inte dödens furste hade blivit besegrad. 1 Kor 15:4-6 ”att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.” Här skriver alltså Paulus i praktiken till korintierna att om ni inte tror mig, så fråga de andra som sett Jesus uppstånden. Det hände inte bara på den tiden. Även t.ex Dalademokratens chefsredaktör Göran Greider har berättat att han sett den uppståndne.

Djävulens makt är inte längre oemotståndlig: men han kan fortfarande påverka tankar och känslor hos alla människor. Det gör han också. Eftersom han är en lögnare kan han ansätta även de troende och anklaga dem för sådant som redan är förlåtet och glömt. Han vet nämligen att det liv vi levt ”i köttet” [ utifrån kroppens och våra mentala drifter] lätt kan ge skuldkänslor och grämelse.-Och en människa som lever under skuldmedvetande är inte någon segervinnare. Vi måste ständigt tänka till och förvissa oss om att vår synd blev utraderad i samma ögonblick som vi bekände Jesus Kristus som vår livlina. Om du har gjort det, eller kommer att göra det så är vi enligt Bibeln nya skapelser – och en ny skapelse har inget förflutet!

Ingenting, som hörde den gamla människan till kan därför anklaga och fördöma oss. Inte ens i dödens ögonblick. Rom 8:1 ”1. Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.

Det jag har skrivit här betyder att det finns ingenting av mörkret i ditt liv, rädsla, oro, fruktan eller annat som har gjort djupa sår i ditt förflutna, som är hopkopplat med Gud. ALLT sådant har bara ett ursprung (mörkrets furste). Låt oss omslutas av Guds omsorg och våga lita på att det han lovat håller han också!

Lite mer kring ”Lidandets problem”.

Detta är ett av de svåraste, men också viktigaste problem vi har att greppa samtidigt som jag tror att det ur ett andligt perspektiv faktiskt finns ett reellt svar. Problemet är att lidandet i egentlig mening, inte kommer från Gud eller vad vi påförs av satan, utan ifrån vår inre tolkning av vad vi upplever! Om vi ser på vad  som förstärkte Jobs upplevelse av lidandet, så kom det ju inifrån honom själv samtidigt som de händelser som skedde var sataniska.

Vi har alltså två två saker som styr vår upplevelse av lidande: a) själva händelsen (händelserna) b) känslan att lidandet tar över utan att vi kan se någon lösning. A) Händelsen är satanisk och orsakas av ett väsen vi inte kan påverka i den situationen.  B) Gud finns inte kvar i någon lösning, den distansen är för stor i vårt tänkande. Så det blir liksom i vårt inre en situation som upplevs som utan lösning! Lägg märke till att det var så Jobs situation beskrevs och därav kom hans frustration trots att han var övertygad om sin oskuld inför Gud.

MEN VARFÖR AGERADE INTE GUD?

Hur många gånger har jag inte mött just denna fråga. Om Gud är allsmäktig och god, varför stoppar han inte bara lidandet? Ur bibelns synpunkt blir den frågan likadan som den jag ofta mött av tonåringar som vill spetsa till frågan: ”Kan Gud skapa en så stor sten att han inte kan lyfta den”? Det intressanta svaret blir att det kan han inte eftersom vilket svar man än väljer kommer de att gå emot varandra. [Kan han skapa den, kan han inte lyfta och om han kan lyfta skulle han inte ha kunnat skapa den!] NIT i bägge fallen! Men svaret på detta är att det är något som händer i våra egna skallar. Så blev det också för Jobs vänner när de skulle trösta Job. Eftersom de hade en föreställning om att det var Gud som orsakade lidandet, så ”måste” ju detta höra ihop med att Job inte var rättfärdig.

Hur många gånger har jag inte när jag var sjukhuspräst sett svårt sjuka människor. Det var av två slag, inte sällan i samma sjukdomar. I det ena fallet kan man säga att det var ”friska” människor som hade en sjukdom. Friska så till vida att de upplevde sjukdomen som något som de fick slåss mot och där Gud deltog i kampen. Inte sällan tillfrisknade dessa, ibland fort, ibland tog det tid. Men det fanns också sjuka människor, ofta, ofta, där man kunde se att de var sjuka. Hela deras väsen, inte bara kroppen var påverkad. Man kunde nästan redan innan de blivit riktigt dåliga ”se” att de gick på döendets stig. Men varför agerade inte Gud där trots alla deras böner? Jag kan bara se ett svar, Gud kunde inte trots sin allmakt.

Det var inte så att han inte brydde sig eller att han inte ville! Det handlade om något annat! Bristen på tillit gjorde att bönerna blockerades av detta inom skallbenet. Bönerna blev bara till tomma ord som aldrig nådde upp till den himmelska tronen. De blev till förtvivlade rop med en känsla av tomhet och en övertygelse om att ”någon därute” inte fanns eller agerade.

Vi vet ju hur det går för våra tonåringar som tappat tilliten till vuxna. MÅNGA går under just på grund av detta! Så blir det ju också för Guds tonåringar….(inte de som ännu fått full tillit!)

Published in: on 19 mars, 2013 at 18:34  Comments (4)  
Tags: , , , ,

Lidandets problem

Både kristna, hedningar och normalhedningar brukar ha svårt att känslomässigt hantera lidande, sjukdom och ondskan så som vi i allra största allmänhet brukar möta den.

[Hedningar= de som inte uppfattar att Bibelns Gud är till för dom.]

Job är en intressant bok. Den är den enda boken i Bibeln som bara handlar om just detta:

Den rättfärdiges lidande (lidandets problem behandlas)
Trots att Job levt rättfärdigt drabbas han av olyckor
” -och inte vilka olyckor som helst, samtidigt som han vidhåller sin övertygelse om att ifall man har levt ett rätt och riktigt liv, så ska Gud ”fixa till” det hela. Därför bestod hans lidande inte bara av de händelser som beskrivs utan även hans reaktion beskrivs som en tuff depression.

-men låt mig gå ett steg djupare! Vad handlar det hela egentligen om? Alldeles i början när jag startade denna blogg berättade jag om hur den andliga världen med dess andliga väsen påverkar oss människor i allra högsta grad. Både från Guds värld där de goda väsendena finns och från den demoniska tillvaron som vill dra människorna från Gud, där finns djävulen. Så har vi våra egna slutsatser och tankar som har byggts upp i vår hjärna och känsloliv som har väl så lätt för att bli infiltrerade från ondskans värld. (Se hur tillvaron utvecklas nu människor emellan.) Detta tar jag upp för att kunna ge en hint av hur berättelsen i Jobs bok hör ihop med detta. Första stycket i kap. 1 berättar om Jobs välgång och rikedom. Så vänder berättelsen med följande mening i v. 6: ”En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem”. Änglarna kallas också för gudasöner och Anklagaren är ett av Satans många olika namn.  -Var har du varit, frågar Herren. Av grundtexten framgår det att svaret är lite ”nonschigt” sådär.. Ja, kors och tvärs över jorden blir svaret… Då frågade Herren om Anklagaren hade lagt märke till Jobs oerhörda fromhet. Då säger Anklagaren:””Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig. 10Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. 11Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.” 12Herren sade till Anklagaren: ”Gör vad du vill med det som tillhör honom, bara du inte rör honom själv.” Så lämnade Anklagaren Herren.

Därefter började olyckorna. Och vad svarade Job då?

”Naken kom jag ur min moders liv,
naken vänder jag åter.
Herren gav och Herren tog,
lovat vare Herrens namn.”
Men det var inte Gud som skapat olyckorna, det var Anklagaren! Skälet var att få Job att förbanna Herren. Det ena lidandet efter det andra drabbade Job. Det gick så långt att han förbannade sin födelsedag.
Men anklagaren var inte färdig där! Job hade tre vänner som han utnyttjade för att övertyga Job om att han hade skuld själv i det som skedde.
Jag lämnar Job där. Istället vill jag berätta om att denna Anklagare intalar oss att vi inte är värda Guds kärlek och omsorg. Vi är liksom inte ens värda att få ta emot vad Jesus gjorde på Golgata. I Jesaja 53 står det om Jesus och hans lidandesvandring som vi bara behöver öppna oss för och ta emot, så är det Guds gåva till oss.
4Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
5Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Vi kan inte beskylla Gud för det lidande som drabbar oss om vi inte låter hans ord gå in i vårt inre. Det var en man som hette Moody som strax före sin död sa att om han fick leva om sitt liv, så skulle han istället för att använda så mycket tid till bön tillbringa mycket mer tid till att begrunda Guds ord. I Joh 15:7 står det..”7 Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.
Om vi inte låter Ordet helga oss i sanningen (Jesus) så blir vi kroniska sökare efter erfarenheter av andliga skeenden.  Därför är det viktigt låta andlig läsning sjunka in och befrukta vårt inre. Det kan räcka med bara några minuter till att börja med. Johannesevangeliet eller Efesierbrevet är oftast bra att börja med.
Så kan  lidandets problem få en ny dimension i våra liv!

 

Published in: on 18 mars, 2013 at 20:17  Kommentera  
Tags:
%d bloggare gillar detta: