Människan kommer ur jorden, men är också en himmelsk varelse.

Men varför tycker jag då att allt detta är så viktigt? Varför är det viktigt hur vi tänker på tillvaron? Hur vi matar oss med intryck och till sist låter dessa intryck få ta överhanden över våra liv och värderingar?

Till sist blir vi nermalda av negativa känslor och ser en slags lösning i att låta knivarna och nävarna tala. För somliga rent konkret och för andra med ett molande inre hat och förakt. Våra tungor får också en eld av detta. Idag talas det mycket om ”näthat”, men troligen har det mer att göra med att en inre oförlöst bitterhet tanklöst får komma till uttryck inte bara i skrift, utan det har en tendens att växa till en nästan ohanterbar ”brand” som är omöjlig att släcka ut. Den skapar i sin tur en våldsspiral som även tar sig uttryck i aktiva attacker mot andra människor. Paulus skriver i 2 Tim 3:1-4 ”1.Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 2. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4. svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud.” Känner vi igen oss om vi ser oss omkring?

Men hur kommer detta sig? Det kan ju inte vara så att människorna genetiskt är uppdelade i onda och goda? Det jag har beskrivit i det förra stycket finns ju i varje människa. Det ligger i vår natur som människor. Jag ska försöka förklara hur Bibeln ser på saken.

I 1 Mos (som egentligen heter Genisis, dvs. ursprungsboken) i den första skapelseberättelsen som tar upp hur Gud skapade hela totalen. Inte bara jorden, utan allt som existerar, synligt som osynligt. Där finns det en problematisk översättning av första versen på de flesta europeiska språken, där det står ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Det problematiska här är att man får känslan av att Gud skapade en himmel och en jord. Men så står det faktiskt inte på grundtexten. Det gör mycket av Bibeln svår att förstå om man vill tränga in lite i även andra texter. Hebreiskan använder här ordet himmel i plural [הַשָּׁמַ֖יִם] I I den nya amerikanskspråkliga översättningen (NIV) Är detta ord översatt till himlarna. Så 1 mos 1:1 ska korrekt vara ”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden” Men varför ska det vara så viktigt då? Jo, det antyder att den himmelska världen inte bara är den himmel där Gud själv bor, utan också den plats där den demoniska världen härskar.

Så går vi vidare i texten. När Gud skapade människan står det i 1 mos 2:7  att han [7 formade människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.] Vad består då kroppen av? 97 % av den mänskliga kroppsvikten är uppbyggd av Syre (O), Kol (C), Väte (H), Kväve (N) i olika kombinationer. I kroppen finns även Kalcium (Ca), Fosfor (P), Kalium (K), Svavel (S), Natrium (Na), Klor (Cl), Magnesium (Mg), Jod (I) och Järn (Fe). Detta är från jorden i marken. Så lade Gud till ”själva levandet”, anden om jag får återcitera mitt barnbarn.

Är det någon som känner igen orden från jordfästningsritualen? ”Av jord är du kommen och till jord ska du åter bliva”. Men själva levandet finns någon annanstans.

I morgondagens inlägg kommer jag utifrån det jag nu har skrivit att förtydliga. Varför det är så viktigt att komma in i, och förstå den andliga världens sätt att fungera för att bli hel.

Om att förlösa Guds makt

Ni som har följt mina inlägg har säkert tänkt på att jag lagt in lovsånger av olika slag. Orsaken är inte att jag bara har velat lägga in dem som några slags smycken i det jag skriver, utan det är en andlig makt i lovsången.

Det verkar vara en förlösning av det vi uttrycker i bild, ord eller sånger. Det är något vi utlöser hos den makt som står för det vi uttrycker. Det var därför jag satte fatahs logga mot lovsången i det senaste inlägget. Svärden hör till koranen, lovsången aktiverar Guds kärleks väsen. Genom vad vi då uttrycker skapas en förlösning av det vi uttrycker.

I Ef 6:10-12 står det ”10. Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.”  Det är på det här planet i tillvaron vi finns och verkar vare sig vi tror eller inte. Enkelt uttryckt: det är mäktigt och vi är inblandade. Det är också därför jag har kallat min blogg ”BIBELN OCH TILLVARON”! En gång började det hela genom att Gud uttalade sitt ”VARDE. Medan skapelsen fortfarande finns till gäller det som står i  Apg 17:27: ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till

Det jag nu skrivit tror jag är en princip av stor betydelse: Grunda inte din tro på om du får bönhörelse på en gång eller inte eller på vad du tycker dig se eller känna efter bönen. Det verkligt pålitliga är det vi inte upplever direkt, det som Ordet utlovar. Ja, detta är trons dårskap som är Guds vishet.

Eftersom vår bön griper in i jordiska förhållanden försöker ”denna världens furste att förhindra det. Därför är vi uppmanade till att vara uthålliga i vår bön och därigenom upprätthålla trons kontakt med Gud.

Så kommer jag då åter till lovsången som ett andligt vapen. Det talar Bibeln mycket om. Konung David skriver i palm 27:”Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig och jag skall offra i hans hydda jublets offer. Jag vill sjunga till Herrens ära och lovsäga honom.” Lägg märke till orden jag skall offra …  jublets offer.

Vi tycker nog att vi är minst hågade att lovsjunga när vi känner oss vissna, eller när omständigheterna nästan driver oss i panik, och allting går emot. Det är då vi ska offra jublets offer. I det läget blir det verkligen en uppoffring att lovsjunga Gud. Det märkliga är att om vi gör det tycks det verkligen  förlösa en kraft som i praktiken förändrar hela situationen. Så krysta fram en tacksägelse så gott det går, eller lyssna på någon av lovsångerna som finns här. Glid så in i sången och musiken, tänk då på Gud. Det fungerar också, om smärtan och oron är för svår.

Om någon säger, jag tror inte på Gud, …men

Jag tänkte ägna ett inlägg, (eller om det blir fler?) åt ett av de största ämnena som överhuvudtaget finns i Bibeln,

Jag tänker uppehålla mig kring Gud som han presenteras i Bibeln, men också försöka avgränsa detta mot andra religioner som också använder ett Gudsbegrepp eller åtminstone något i närheten.

Första gången vi stöter på Gud är i skapelseberättelsen. Där används begreppet elohim [אֱלֹהִים] som sedan genomgående kommer igen i hela GT. Hebreiskan har många fler kasus är svenskan. Vi har bara två. Böjningsformen på Gudsnamnet stämmer bäst mot vårt nominativ och uttrycker ägande i någon form.

Det som beskriver detta förhållande blir rätt tydligt när man tänker på att den som beskrivs är skaparen.

Efter varje dag som beskrivs i den första skapelseberättelsen så står det att Gud ”såg att det var gott”. Skapelsen blev alltså utsprungen ur Guds eget väsen. Det betyder att den ursprungliga skapelsen per definition var god eftersom den kom ur Guds eget hjärta. Likaså att krafter, synliga eller osynliga som tar avstånd från Guds väsen kommer att destruera det som har sitt ursprung ur Gud själv.

Det betyder för mig att när vi har lyckats att sabotera den här tillvaron kommer [”Nya himlar och en ny jord” (2 Petr 3:13)] att sakna alla destruktiva drag. Det blir skaparen som restaurerar alltihop i enlighet med hans egen tanke. Så säger Bibeln och det tror jag på. Särskilt som jag ser mig omkring på allt som sker idag.

LÄGG MÄRKE TILL EN SAK:

Skälet till att jag skrev ut Guds namn på hebreiska (som inte är Gud, utan gud är en funktion ), så visar det på att funktionen Gud finns i många religioner. Men elohim [אֱלֹהִים] är ett egennamn som bara syftar på ett väsen.

När någon säger att h*n inte tror på Gud, så måste en naturlig motfråga bli, vilken Gud tror du inte på? För begrreppet kan syfta på många saker. Svenken avser oftast den gode skaparen som ingriper i skapelsen även nu, och som är Jesu Gud och fader. Vi har liksom uppfattningen, som kommer utifrån vår egen föreställning att en allsmäktig Gud som också är god inte kan existera i vår tillvaro. Antingen är han inte allsmäktig, eller också är han inte god. Så vi använder då en egen föreställning om hur Gud ska vara för att vi ens ska acceptera hans existens.

Genom hela Bibeln är han ett väsen som ingriper. Liksom han fortfarande ingriper i det vi upplever idag.

Det handlar inte om ”pie in the sky when you die”, utan om en ständig närvaro som vi kan få uppleva om vi tar till oss erbjudandena.

I Apg 17:28 [acts17:28] står det ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till,” Detta gäller ju alla varelser på jorden. Både de som vill acceptera sin skapare eller inte, eller byta ut honom mot något annat.

Men varför sker det onda då? Jo, för att inte bara människorna, utan HELA skapelsen är under det ondas våld. Det ondas ursprung är inte människan. Det ondas ursprung är inte heller Gud. Det onda har sitt ursprung i en varelse som är obeskrivligt ondskefull, kallad satan, djävulen och Lucifer. Hes. 29 och Jes. 14 beskriver denna varelses ursprung.

ISLAM SOM OCKSÅ KALLAR ALLAH FÖR GUD… (men märk att allah har ett helt annat urstprung)

Gud och Allah står inte för samma sak för mig. Det är två olika saker. Det viktigaste skälet till detta är att Allah, vetenskapligt kom ur en dyrkad mångud först 600 år efter Kristus! Denna tog Muhammed till sig när han ”uppenbarade” Allahs vilja!

  • I Mekka fanns en gud som hette Hubal som var Herre över  Kabah.
  • Denne Hubal var en mångud.

· En muslimsk apologet erkände att en bild av månguden Hubal lades på taket av Kaba omkring 400 år före Muhammed. Detta kan faktiskt vara ursprunget till varför månskäran är överst på varje minaret vid Kaba i dag och den centrala symbolen för islam på varje moské i hela världen:

· Månguden var även kallad ”al-ilah”.

  • ”al-ilah” förkortades senare till Allah innan Muhammed började främja sin nya religion 610 AD.

· Det finns bevis för att Hubal kallades ”Allah”.

· När Muhammed kom med sina uppenbarelser, accepterade han alla hänvisningar till namnet ”Hubal” men behöll avledningen ”Allah”.

· Muhammad behöll nästan alla hedniska ritualer från araberna på Kaba och omdefinierade dem i monoteistiska termer.

· Oberoende av uppgifter om de faktiska omständigheterna, är det tydligt att islam härstammar från en hedendom som en gång tillbad en mångud.

· Även om Islam i dag är en monoteistisk religion, har den sina rötter i den hedendom som fanns i Ur som Abraham lämnade och som finns  i nuvarande Irak. Han kom så småningom till nuvarande Palestina, där Muhammed fick sina möten med ängeln Gabriel.

[KÄLLA:  Karen Armstrong (2000,2002). Islam: A Short History. ISBN 0-8129-6618-x]

Oavsett hur man tolkar det,

kan inte Allah, mot denna bakgrund vara den skapande och allsmäktige Guden. Han är nåt annat.

Därför kan han inte heller skydda oss och ge oss räddning när skapelsen håller på att gå mot sitt slut.

Men det kan den Gud som har skapat himmel och jord. Och som alltid har kontrollen. Därför är Gud för mig den ende och sanne Guden!

SAMMANFATTNINGSVIS

Gud (elohim) är skapelsens ursprung. Han är dess uppehållare. Genom att människan kan välja vad vi vill tro och tjäna, kan vi antingen genom att ge Gud vår tillbedjan eller avvisa honom skapa det livsklimat vi vill leva i. Det gör vi genom vad vi tar in och därmed skapar tro till. Om vi tar in den skrift från koranen, som ligger bakom nedanstående logon, tar vi också in en annan Gud.

DEN SOM SER DESSA LOGON OCH FÖRSTÅR, INSER OCKSÅ HUR FRUKTEN SMAKAR.

Fatah
HAMAS
Genom denna lovsång till ”Elohim” Har jag valt sida!

Detta är en jubeldag!

Ef 1: 17-20

17. Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom.

18. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga,

19. hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt

20. lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,

21. högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande.

Halleluja!  Sjung om Jesus,
han är den som spiran bär.
Halleluja! Hans är makten,
hans allena segern bär.
Hör, hur sångerna från Sion
brusar som en mäktig flod.
Jesus alla folk och stammar
återlöses med sitt blod.

Halleluja! Ingen ensam,
Ingen hjälplös lämnats kvar.
Halleluja! Tron sin tillflykt
och sitt ljus i Jesus har.
Fastän skyar honom lyfte
bort och ingen honom ser,
glömmer vi ej vad han lovat:
”Alltid skall jag bo hos er.”

Halleluja! Du som bjuder
syndare till bords med dig!
Halleluja! Öppnad famnen
är för alla och för mig.
Över jordens vidd din förbön
genom dag och natt oss når.
Bed för mig inför din Fader,
du som vid hans sida står!

Halleluja! Konungarnas
konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna
är du, och du blev som vi.
Stor dina härlighet i himlen,
speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger
och oss mättar vid ditt bord.

Published in: on 9 maj, 2013 at 10:02  Kommentera  
Tags: , ,

Gråtande skall de komma…

Vem du än är, vilka livsomständigheter du än befinner dig i, vad du än har ställt till med för dig själv, för din familj eller för någon annan, vare sig du tror eller inte tror så är du älskad av Gud.

Vårt avståndstagande har gjort diket mellan oss och Herren. Detta leder till missmod och inre fattigdom.

MEN han tar emot oss precis som vi är.

Jer 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla.
 
Men nu har han inte tänkt lämna oss som vi är. 
Tänk dig att du går uppför kullen där Jesus är korsfäst. Där finns han, han har tagit allt missmod, all smärta och alla synder, bakåt och fram tills nu, för att kunna ge oss en möjlighet att komma in i ljuset, där Fadern är.
Många människor stannar inför korset, men de tappar bort resten av möjligheten att få del av all den kraft och upprättelse som erbjuds. För den som tittar närmare vid korsets fot upptäcker en liten igenvuxen stig som går förbi korset. Fria från allt elände vi hade i ryggsäcken (vad det nu än kunde vara) vandrar vi nerför stigen som visar sig leda till en grav. Som är tom!
Det är en fridfull plats. Inte alls fylld med den kamp och strid som korset utstrålade.
Här ser vi steg 2 i Guds räddningsplan. Vi är fria från det vi har varit och nu påbörjar Gud att fylla oss med den Helige Ande som följer av uppståndelsen.
Att omvända sig handlar alltså inte om att göra saker annorlunda, mindre egoistiskt och syndfritt för det kan vi inte.
Det handlar om att vända sig om från oron att jag inte ska få det jag vill. Oron för pengar, oron för krig, oron för klimatförändringar, sjukdom och åldrande.
Allt detta är ont och det kan vi inte ändra på själva.
Omvändelsen betyder att vända sig från att se på detta onda till att se på Gud och förlita sig på honom som genom Kristi uppståndelse har försett de som vänder sig till honom med all den kraft, kärlek och frid som Jesus hade.
Så återigen:
Jer 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla.
 
Sjung med:
Published in: on 9 maj, 2013 at 09:37  Kommentera  
Tags: , ,

Like a bridge over Trouble water

Published in: on 1 maj, 2013 at 10:25  Kommentera  
Tags: , ,

En önskan från mig till er alla som läser denna blog!

Jag vet att mitt uppdrag är klart, men kanske inte alltid så att alla kan uppskatta det, men för er som uppskattar det som finns här vill jag bara påpeka några saker. (Även för er som inte alls gillar det)

Långt uppe till vänster på inläggen finns det en knapp som det står ”följer” på. Om ni klickar på den får ni ett meddeande  till er email varje gång jag lagt in något inlägg.

Längst ner (under inlägget) kan man visa vad man tycker om man klickar på DET, man kan också skiva in kommentarer.

 

Allt gott till er alla!//johnny

Published in: on 21 april, 2013 at 18:53  Kommentera  
Tags: , ,

Den troendes nyckel till allt vi ser omkring oss idag.

Jag vill här ge en kommentar till de senaste inläggen där jag blandat signaler på Jordens undergång och Guds kärleksgärningar. Hur går det ihop, månntro?

Vi måste vara klara över att vi människor lever i denna världen. Vi både vill och behöver att den ska bestå. – Dels för att vi ska känna oss trygga och dels för att vi vill kunna se en framtid för oss själva, våra barn och våra barnbarn. För oss är detta gott! Om Gud är god tycker vi att han ska stabilisera upp framtiden så som vi vill att den ska te sig.

Dock talar Bibeln om ”denna världens furste”. I Joh 14:30 står det:Härefter talar jag icke mycket med eder, ty denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till”! I Joh 3:19 står det också:”Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda…Jag ber er stanna upp och tänka till kring detta, i annat fall är det obegripligt eftersom det är en nyckel till allt vi ser runt omkring oss idag.

Jag ska föra ner även detta i en här- och nu- situation. Människans ondska och egoism har alltid funnits i viss grad, och genom att vi tänker, talar och vägrar släppa bitterhet och mordlystnad öppnar vi för det onda och ”denna världens furste” att invardera omkring oss. Det finns en dold dörr inom mänskligheten som orsakar det. Vi tänker utifrån detta, planerar för oss och våra barns framtid utifrån detta och har tills för ett antal år sedan förväntat oss att det ska vara hanterbart. Vi tror att det är vi som orsakat vårt läge och att vi med olika åtgärder också kan rätta till det. Det är först för ca tio – tjugo år sedan vi har börjat få en undergångsstämning på bred front.

Vi har försökt att lösa det på olika sätt. FN, för att fungera som konfliktlösare. [Fungerar det?] Samtidigt som vi väljer en livsstil som skapar och underhåller resistenta virus och bakterier använder vi våra resurser till att skapa alltmer effektiva mordvapen istället för att gå på djupet med vår livsstil. Vi släcker ner elen en timme/år för att rädda klimatet. Klimateffekten är redan överväldigande.  Det har hänt på två år.

Tänk på människan: Vi offrar hälsan för att tjäna pengar, sedan offrar vi pengar för att få tillbaks hälsan. Sedan är vi så angelägna om framtiden att vi inte kan leva i nuet. Konsekvensen blir att vi inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Vi lever som om vi aldrig ska dö. Så dör vi utan att någonsin ha levt. Detta är konsekvensen av vad ”denna världens furste” gör med oss.

Det jag har beskrivit här är signalerna på Jordens undergång, och vad kan Gud då göra? En viktig fråga kommer till: VILL han rädda denna ondskans planet med dess innevånare? Är det detta som är syftet? I 2 Petr 3 står det: ”ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. 13. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.Detta är kulmen på det vi ser starten på idag Så min fråga återkommer, är det verkligen Guds vilja att rädda en förstörd jord och ett släkte som har givit ”denna världens furste” makten över det hela??? Nu har jag skrivit om människosläktet: Men Bibeln talar om en lösning för de som ser på Korset! I 2 Kor 1 står det:”[20.  Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära.]…[  22. han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.]  Här finns det ett löfte om att Gud ska beskydda de som ser på kristi kors när jorden går mot sitt slut.  ( Det motsvarar ondskans sigill som är beskrivet i Upp 13: ”det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan 17. och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. 18. Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.”) Men idag har inte Antikrist framträtt i sin ”glans”, vi ser bara de inledande tecknen.

Varför kan vi då välja?

Jo, Jesus säger i Joh 12:31 strax innan han ska korsfästas ”31. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.”Så vi kan alltså välja, öppna dörren för denna världens härskare så att han kan nästla sig in, och effekterna av detta känner vi, eller välja Jesu härlighet och makt.

Satans makt runt omkring oss är inbjuden genom vårt sätt att vilja hålla fast vid vår bitterhet (vilket vi ju tycker att vi har rätt till) och hämndlystnad. Jesu makt behöver vi bara ta emot eftersom vi redan är fria.

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.” Upp. 21:1 ”Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är             borta.”                                                                                                                                                                                                                                                                 Upp. 21:4

 

 

Hur Gud verkar här och nu så som jag har berättat om det från Bibeln den senaste tiden.

Ofta när jag hör talas om, eller läser om någon som varit med om Guds undergörande kraft så handlar det om berättelser i andra eller tredje hand. ”Någon som känner någon som hört talas om någon!. Då blir jag alltid misstänksam, trots att jag har många i min nära krets som jag vet har upplevt sådant. De flesta väljer att backa när jag frågar om de inte skulle kunna skriva och berätta. Men här kommer det en nedskriven berättelse av en person som jag känner mycket väl och vars ärlighet jag litar på till 110%! Detta är en nedskriven förstahandsberättelse.

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

När jag blev ombedd att återge en händelse i mitt liv där jag tydligt sett Guds handlande kände jag mig väldigt tveksam. Ibland är jag övertygad om att det verkligen var Gud som handlade, men det går lite fram och tillbaka beroende på vart jag just då står i förhållande till min egen tro. Så tänker jag också på hur ni som läser detta ska tänka: ”men hur vet h*n om det verkligen är Gud?”.

Egentligen finns erfarenheten alltid där som en konkret händelse som jag inte kan bortförklara. Men det känns som om andras ifrågasättande får min glädje och minne bara att glida bort ett tag.

Men – eftersom det är så viktigt att andra får se vad Gud kan göra och gör så skriver jag här i alla fall!

Den första händelsen inträffade när jag var kring 20 år. Jag kämpade under den tiden med vilken ställning om någon, Gud skulle få ha i mitt liv.

Jag trodde på Guds existens och hans kärlek till mig, men hade väldigt svårt att lita på honom. För mig handlade det om antingen eller. Antingen var Gud allsmäktig, svarade på bön, och var den jag ville bygga mitt liv på, eller så var allt jag lärt mig värdelöst och tron inget värd. Jag ville tro på bönens makt, men vågade inte lite på den.

En helg under den här perioden hade jag lovat följa med några kompisar till en kyrka på en kvällsmässa. Jag hade aldrig varit i den kyrkan. På eftermiddagen samma dag började jag känna mig sjuk. Jag fick frossa och ont i halsen och började tänka att jag nog inte skulle följa med.

Jag kan tillägga att jag är en vekling som i vanliga fall stannar hemma för en vanlig förkylning.

Jag följde med till kyrkan, och medan jag satt där i bänkraden började jag ifrågasätta min logik. ”Jag skulle ha stannat hemma” tänkte jag. ”Jag tyckte synd om mig själv, jag mådde jättedåligt, och predikan fick jag då inget ut av…”. Mitt i min självömkan tittade jag upp och såg ett stort kors framme i kyrkan. Jag minns idag inte om jag tänkte något särskilt om det, om det var vackert, speciellt, eller något särskilt, men jag minns att jag fokuserade på det. Så började jag svettas. Febern gick ner i rasande takt, och jag blev då åter medveten om mina symptom. ”Håller jag på att bli bättre?” ”Nej, jag mår nog fortfarande inte så bra…”

Frossan kom tillbaka. ”Usch, det var väl det jag tänkte, STACKARS mig…” Så kom korset tillbaka i mitt synfält. Jag tappade fokus på mig och mitt, och fokuserade på Korset igen. Men det var ju inte på träbiten jag fokuserade!

Svetten kom tillbaka, jag kände mig bättre. Detta hände ett par tre gånger innan mitt tröga sinne insåg vikten av det som skedde. När jag äntligen insåg vad som höll på att ske hade jag svårt att inte skratta högt, eller gråta, eller både och… När jag fokuserade på korset blev jag frisk. När jag bara såg mig själv och mina problem förblev jag sjuk, det var så enkelt (jag kunde inte låta bli att prova konceptet ett par gånger till när jag insett vidden av det som hänt!). Efter gudstjänsten var över var febern borta och jag var i princip bra!

Jag har en otrolig hjälp av att minnas denna starka händelse, vilket jag tror var Guds sätt att ge mig en grund att stå på även i framtiden.

Maggie

Det gamla ska förgås och något nytt ska komma.

I går skrev jag om hur ondskan håller på att förstöra jorden, och om man läser Bibeln lite noggrannare ser det ut som om allt detta är ett kosmiskt skeende, inte bara ett jordiskt. men eftersom vi som människor bara kan se så långt näsn räcker, så har vi svårt att ens se de mest diaboliska uttrycken för vad vi delvis redan är inne i.

Det finns några saker jag tycker är viktiga att få påpeka och som hör till ett helt annat skeende och som Jesus överlämnade till lärljungarna.

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Detta är ett löfte från Jesus till alla som tror, inte bara i den tiden, utan i alla tider. Så hur illa det än ser ut har Jesus givit oss makt att stå emot allt destruktivt i kraft av det ord som har fått sjunka in i oss. Det är inte bara min tro som åstadkommer det, utan Guds mäktiga ord som vi tagit in och som vi agerar utifrån.

Detta är så viktigt att jag återciterar det jag nyss skrivit med ett litet tillägg:

Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

Oro för jordens undergång. Men om det säger Jesus: Då ska ni lyfta upp era huvuden, för då nalkas er räddning.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste.

LITE KYRKOHISTORIA

De kristna församlingarna var kraftigt förfljda de första århundraderna, det var under den tiden man talar om urkyrkan. De kunde inte förvänta sig någon hjälp från månniskor, det enda de kunde sätta sin tillit till var Herren själv. Under den tiden är berättelserna om tecken och under från Gud rätt frekventa. Denna utveckling pågick fram till år 313.

Trots svåra förföljelser fortsatte medlemsantalet i de kristna församlingarna att öka. Förföljelserna blev än värre under 200-talets andra hälft men en vändning var nära förestående. Under kejsar Diocletianus i slutet av 200-talet skedde de sista riktigt stora statsstödda förföljelserna.

Under tiden fram till 313 då kristendomen blev förklarad laglig avrättades tiotusentals kristna, och bland dem flera biskopar och andra ledare inom kristendomen. DÄREFTER, Försvann berättelserna om Guds väldiga gärningar annat än fläckvis.

Den troliga orsaken var att man hade fått en annan hjälpare än Gud, 
den himmelska världens kraft lyste alltmer med sin frånvaro.

MEN DEN TID VI NU STÅR INFÖR GER OSS ETT VÄGSKÄL:

Antingen förgås vi av ångest och undergångskänslor eller också börjar vi liksom de första kristna i katakomberna se GUD som vår hjälpare och det kommer han också att leva upp till.

Många gånger tvivlar jag, men jag har sett för mycket för att kunna förneka det.

 

%d bloggare gillar detta: