Ondskans ursprung och verklighet

I Jobs bok 1:1-2:3 kan vi läsa om anklagaren och detta är ett uttryck för djävulen själv!

I Hesekiel 28:12-19 ser vi den sanna bilden av Satan. “Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet… Du var en smord, beskyddande kerub (Alltså en av ärkeänglarna) och jag hade satt dig på Guds heliga berg. … Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades…”

Detta liknar överhuvudtaget inte den typiska bilden av Satan som så många människor har. Han var faktiskt en smord kerub. Han var satt i himlen, ett väsen av högsta rang och i upphöjd ställning. Skapad av Gud, fullkomlig i skönhet.

En ärkeängels fall

Men Satan vände blicken bort från sin Skapare och började beundra skapelsen; sig själv. “Du fördärvade din visdom på grund av din prakt” (Hes 28:17) Han blev stolt och upphöjde sig själv och ville härska. Han ville ta Guds plats och viskade lögner tills han fick en tredjedel av himlens härskaror på sin sida.

“Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken! Du sade i ditt hjärta: ‘Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor (med Guds stjärnor avses här troligen den del av änglahären som betjänar Gud och idag även människor) skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.’” (Jes 14:12-15)

Problemet började med detta ”jag vill”. Satan vände sig bort från Guds röst och började söka sin egen vilja. Att sätta en annan vilja över Guds vilja är samma sak som att säga att Guds vilja inte är fullkomlig. Synden började då Satan sa ”Jag vill”. Gud kallar sig själv vid namnet är och säger ”JAG ÄR”. (2 Mos 3:14). Han ger inte detta namn till någon annan. Den som vill vara något i sig själv står därför i konflikt med Gud och kastas ut.

“Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.” (Upp 12:7-9).

Denna världens furste…

Så kastades Satan ut från himlen och nu ska inte Guds absoluta godhet, vishet och kärlek ifrågasättas. Det ska bevisas att Guds vilja är den enda goda och fullkomliga. Därför fick Satan ta sig för med att härska på denna jord och hans mål är att bli denne världens gud. Jorden ligger inte under direkt kontroll av Gud, utan av Satan som har fått praktiskt sett fria händer att göra som han vill. Jesus kallar Satan ”denna världens furste”. (Joh 12:31). Aposteln Paulus kallar honom ”denna världens gud”. (2 Kor 4:4) Detta är Guds plan för att fullständigt bevisa syndens falskhet och bedrägeri. Det måste bevisas att Satans sätt endast leder till förstörelse och död och tysta alla tvivel.

Satan använder deras egen stolthet för att få dem att vara upptagna av sig själva och sin storhet.

Största delen av världen är inte medveten om att de ”ligger i den ondes våld”. (1 Joh 5:19) Satan använder deras egen stolthet för att få dem att vara upptagna av sig själva och sin storhet och detta påverkar alla aspekter av mänskligheten. Hans mål är att människorna ska vara så säkra på sina mänskliga förmågor att det utesluter behovet för Gud. Han är inte intresserad av att göra världen ond, bara av att få alla under sin makt. Han viskar fortfarande sina lögner i varje öra och sår övermod och tvivel precis som han gjorde medan han var i himlen.

Den onde kommer inte att få vinsten till slut

Trots detta sträcker Gud ut sin hand och hindrar Satan från att utföra sina planer helt och hållet. Han sände Jesus för att öppna en ny väg för människorna att följa. Över hela jorden finns människor som har gett upp sin egen vilja för att följa sin Frälsare och som tror på Guds fullkomliga vilja. Tillsammans formar dessa trofasta själar Guds församling. Denna grupp är taggen i Satans öga. Han arbetar för att så tvivel, stolthet, splittring eller vad som helst bara för att vända människornas hjärta från Gud.

“Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” (1 Pet 5:8). Han söker desperat och vill ha full kontroll över denna jord och han angriper där han kan för att realisera sin plan, men för alla dem med ett hjärta för Gud är det möjligt att stå emot djävulen.

”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. … Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.” (Ef 6:10-17)

Dessa är de som genom sin trofasthet visar att Guds väg är fullkomlig

På grund av denna kraft som finns tillgänglig finns det människor över hela världen som står emot Satans bedrägeri, som segrar över synden och skiner som ett ljus i denna mörka onda värld. Dessa är de som genom sin trofasthet visar att Guds väg är fullkomlig, medan resten av mänskligheten bevisar att Satans väg, detta stolta ”Jag vill, jag tycker, man måste”, bara leder till fördärv. När denna jord är borta, är det Guds vilja som består för all evighet. (Upp 20:10)

Men man kan likt rövaren på korset komma till Jesus. ALLT är förlåtet. Kraven kommer från anklagaren(satan) Han anklagar oss och talar om för oss att vi inte duger.

Gud är inte sådan! Han är bara kärlek och vill ta emot oss som vi är.

Ja, jag svarar gärna på frågor och kommentarer!

Published in: on 22 november, 2020 at 16:53  Kommentera  

Om ni har undrat…

Vi lever i en tid när allt verkar vara utan Guds närvaro. Så jag arbetar fortfarande Men frågan om det ondas närvaro. Hur det ses ur bibliskt perspektiv!

Sedan är döden närvarande på ett sätt vi som moderna människor inte har sett på länge. Även frågan om vad som kan hända då när en människa dör vill jag ta upp!

Jag hoppas att ni orkar vänta på detta!

Published in: on 22 november, 2020 at 15:04  Kommentera  

Till Guds avbild…

Jag börjar med att citera skapelseberättelsen ur Genisis. (första Moseboken)

”1 1I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. 3Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

6Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

9Gud sade: ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.” Och det blev så. 10Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. 12Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

14Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. 15De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. 16Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. 17Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

20Gud sade: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.” 21Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. 22Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.” 23Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24Gud sade: ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.” Och det blev så. 25Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

26Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

29Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 30Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. 31Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

2:1Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. 2Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 3Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

4Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.”

Jag har upptäckt att många kristna inte brukar fördjupa sig i detta, men jag vill ta upp frågan om vad skapelseberättelsen egentligen vill säga.

Jag hävdar att den svenska översättningen här inte är korrekt. Det står i första versen ”himmel” (i singular), men den hebreiska grundtexten skriver ”הַשָּׁמַ֖יִם” (ska läsas från höger) och ”יִם” anger pluralform. Vilket gör att den ska översättas med himlarna. Så Gud skapade ine bara EN himmel utan flera. Vad det betyder vet vi inte, men jag är övertygad om att det finns en betydelse i denna taxt som är större än vad våra hjärnor kan omfatta. Astronomen Heber Curtis sa för 100 år sedan:”Det är en svindlande tanke att vårt eget universum av stjärnor kanske bara är ett av hundratusentals motsvarande universum”.

För det första kom hela skapelsen till genom Guds allsmäktiga skaparord. Alltså all materia som finns. På senare tid har man genom den så kallade strängteorin kommit fram till att all materia är uppbyggd av anergi. Energiprincipen (eller lagen om energins bevarande) är termodynamikens första huvudsats och innebär att energi inte kan skapas eller förstöras, utan endast omvandlas från en form till en annan.

Så någonstans kommer energin ifrån! Jag ser det som en demonstration av Guds makt. Det är den Fader som Jesus vittnade om.

Så när Gud skapade såg han att allt var gott. Jorden strukturerades, det blev vatten, marken började stiga upp, växterna kom till, djuren och sist också människan. Till hans avbild! Inte torde det betyda att Gud har armar och ben, men vi har inom oss av Guds väsen. Alltsåsjälva levandet”, (dvs anden!) om jag får citera mitt barnbarn när hon var ett litet barn. Det betyder Guds väsens likhet.

Genom synden upphörde den likheten, men Jesus dog för att reparera detta. Så den som tror på honom får den helige ande med allt vad det innebär av gudslikhet.

Det är Guds gåva till var och en som tror. Inte tillräckligt mycket eller tillräckligt fylld av goda gärningar. Även rövaren på korset fick det: Lukas 23. ”42 Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” 43 Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.

Guds gåva är det utan motkrav!

Published in: on 18 november, 2020 at 11:03  Kommentera  

Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske…

Rubriken till det här inlägget har många gånger givit mig kraft och en ny förtröstan på Gud. Så har det också varit för många andra som upplevt sig kraftlösa och modlösa. Det som sker runt om i världen idag inger lätt missmod, men tänk på att det är den som skapat universum som kommer att ge oss en ny tillvaro!

I Joh 14:27 säger Jesus ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Men jag känner ju ingen frid! Hela tillvaron jag ser omkring mig tycks vara på väg att rämna, och vilken människa är det som kan greppa det problemet? Ärligt, inte är det då jag! Mänskligheten släcker sina lampor en timme samtidigt /år. För att markera vikten av att göra något tillsammans! Den som tror att det hjälper räcker upp sin hand! Hur många händer åkte upp, tror ni?

Snarare känns det som Pär Lagerkvist skriver i sin dikt:

”Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Det finns en väldigt stor skillnad mellan de två förhållningssätten här. Det handlar om två åtskilda världar.  När Serubbabel (i Sakarja 4:6-7)  Hade fått i uppdrag av Gud själv att bygga ett nytt tempel ifrågasatte han hur det skulle gå till och hur han skulle klara av det. Som ni vet var det ju inga småstenar som dessa byggnader byggdes med. Då säger Gud: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7. Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark.

Vi har alltså två vägar att välja på i vår livsvandring. Göra det själv, eller lita på att Gud greppar det jag har framför mig. Det är just denna tillit som är grundläggande i den frid Jesus talade om. Att verkligen få vila i att vi har en slags superpappa i det fördolda som som har all makt i himlen och på jorden! När han omsluter oss får vi veta att allt är väl.

Det fanns en sång som vi fick lära oss när jag var ung:

Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga har gör vad människor inte förmår. Det är i praktiken samma sak som slutet på bibeltexten jag citerade ovan.

Vad handlar bergen om i bägge texterna om då? Det går inte att räkna upp allt här, men det är saker, tillstånd, hat, negativ utveckling, oro för våra barn och barnbarn, vårt eget åldrande, ekonomi…  Name it!

Alla vägarna går ihop på ett och samma ställe: Golgata. Jesu läge i döden och att han reste sig från det döda. De texter som finns även utanför bibeln om detta är fullt tillräckliga för att verifiera att detta har hänt. Man behöver alltså inte vara kristen för att hålla detta för sant, men att tro att det ger oss gemenskap och hjälp av Gud själv, HÄR kommer den kristna tron in!

Vad som än ser olösligt ut, Guds Ande löser det.

Låt oss lyssna på en sång som bygger på just den saken!

//: Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske ://
utan genom min Ande, säger Herren,
utan genom min Ande.
Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske.

Published in: on 15 november, 2020 at 12:34  Kommentera  

Händelserna på jorden idag gör att jag vill fortsätta med denna blogg. FÖRST: Det är Bibelns innehåll jag utgår ifrån!

Får jag presentera hur dagens akademiska forskare ser på trovärdigheten i bibeln och som visar på ett hopp både i livet och graven?

Jag vill påvisa hur Jesu liv och död har en historiskt tämligen fast grund vi inte bara via de bibliska berättelserna, utan även genom de samtida historiker som Tacitus, Josephus etc.

”Jesus bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten.”

Kring de orden ur Johannesevangeliet kommer människor i vårt land i hundratusental att samlas i hem och kyrkor denna påsk. Men kan man lita på Bibeln, har det den berättar ägt rum?

Bibeln gör anspråk på att vara Guds ord. Men samtidigt gör Bibeln klart att den inte kommit ner färdig från himmelen som Mormons bok, utan att den har författats under konkreta historiska omständigheter av människor utvalda av Gud. Eftersom den är en historisk bok i ordets fulla bemärkelse — liksom kristendomen själv är historisk — kan dess historiska utsagor underkastas en historisk verifieringsprocess. Emellertid överskrider Bibeln historien eftersom dess centrala budskap handlar om Gud, som inte kan bli föremål för historisk verifiering. Detta innebär att medan många bibliska utsagor kan studeras och granskas kritiskt med vanliga historiska metoder, ligger en del av dess utsagor bortom dessa metoders kompetensområde.

I egenskap av en historisk beskrivning av händelser, har de bibliska utsagorna bevisats vara likvärdiga sumeriska, babyloniska, egyptiska, och kananeiska historiska urkunder. Bibelns viktigaste del, Nya testamentet, har en solid förankring i historien. Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet. Redan Jesus kan ha lärt lärjungarna att tradera vissa stycken och mycket av det som sedan skrevs ner hade funnits i det memorerade materialet. Den judiska tekniken att memorera var lika säker som skriftligt material. Det finns därför ingen lucka mellan Jesus och texterna 20 år senare. Ögonvittnena och det memorerade materialet är starka argument för textmaterialets sanningshalt rent historiskt.

I sin ansedda bok ”Roman Society and Roman Law in the New Testament” (1963) – som tar upp beröringspunkter mellan romerskt samhälle, lag och Nya testamentets – säger A.N. Sherwin-White, klassikerprofessor vid Oxford: ”Historiciteten för Apostlagärningarna är överväldigande /…/ Varje försök att tillbakavisa dess grundläggande historicitet, även i fråga om detaljer, måste nu te sig absurt”.

Sherwin-White ger som sin mening tillkänna att evangelisten Lukas var en av antikens pålitligaste historiker .

En fråga som ofta ställs är: ”Kan vi lita på att Bibelns text har bevarats intakt efter tvåtusen år och längre?” Vi råkar faktiskt vara i det lyckliga läget att kunna jämföra vidarebefordran av den bibliska texten med den klassiska litteraturens vidarebefordran. De tidigaste manuskripten som vi har till sådana klassiska verk som till exempel Homeros, Sofokles, Thoukydides, Platon och Demosthenes är skrivna mellan 1200 och 1600 år efter sina original. För Nya testamentets del, finns hela texten bevarad i manuskript skrivna cirka 300 år senare, medan vissa papyrer som innehåller delar av Nya testamentets text, skrevs bara 25-100 år efter originalen. Det finns mer än femtusen manuskript på grekiska med hela eller delar av Nya testamentets bevarade. Bland antika böcker är ingen annan bok bättre omvittnad än Nya testamentet.

Nya testamentet och dess centrala gestalt Jesus har varit måltavla för kritik från hedniska, otroende och ateistiska författare; från Kelsos och Porfyrios på 200-talet e.Kr till Renan och Nietzsche på 1800-talet. Även 1900-talets liberala teologer såsom Biskop John Robinson, som skrev boken ”Honest to God” (1963), deklarerade att han inte trodde på bön i boken ”But that I Can’t Believe” (1967).

Men trots denna spärreld av negativ kritik från alla tänkbara håll har Nya testamentet inte bara stått orubbad, utan även utgått som segrare och respektingivare. Fem år före sin död svarade samme Robinson på frågan “Kan vi lita på Nya testamentet?” med ”Det tror jag fullt och fast att vi kan” (”Can we Trust the New Testament?”, 1977). I Robinsons ”Redating the New Testament”

namnlös1

Men trots denna spärreld av negativ kritik från alla tänkbara håll har Nya testamentet inte bara stått orubbad, utan även utgått som segrare och respektingivare. Fem år före sin död svarade samme Robinson på frågan “Kan vi lita på Nya testamentet?” med ”Det tror jag fullt och fast att vi kan” (”Can we Trust the New Testament?”, 1977). I Robinsons ”Redating the New Testament”

(1976) och sin postuma ”The Priority of John” (1985), överträffar han de konservativa teologerna i sin tidiga datering av Nya testamentets böcker. Men värdet av denna bok ligger inte så mycket i Robinsons tidiga dateringar utan i hur bräckliga deras argument är som försöker datera några av Nya testamentets böcker sent och därmed utesluta apostoliskt författarskap.

Vissa läsare kanske finner att Bibelns tänkesätt och kultur skiljer sig från modernt tänkesätt och kultur. Detta är helt naturligt eftersom det ursprungliga budskapet gavs för länge sedan – till folk av en annan kultur och i andra språk än vårt eget. Det gör emellertid inte Bibeln irrelevant. Tvärtom visar det att budskapet är äkta och givet till människor som levde under verkliga omständigheter. De konfronterades också av konkreta problem, vilka i grunden liknar våra egna.

Slutligen, medan det är möjligt att undersöka Nya testamentet historiska delar, finns det ingen mänsklig metod som kritiskt kan granska utsagor om Gud eller frälsningen. Således, medan vi kan bevisa historiskt (genom till exempel citerandet av evangelierna samt de romerska historikerna Tacitus och Suetonius) att Jesus korsfästes i Jerusalem under Tiberius regering, kan vi inte bevisa med våra historiska metoder att Jesus dog för världens synd.

Men detta betyder inte att försoningsakten inte var en objektiv, historiskt händelse. Den var visserligen inte öppen för allmänheten att beskåda och verifiera, men den var, inte desto mindre, en händelse som ägde rum mellan Jesus och hans Fader, vars resultat är synliga i den kristna kyrkan. Detta utgör faktiskt det starkaste beviset för det bibliska budskapets trovärdighet. Personlig tro på Kristi försonande död på korset har förvandlat miljontals människor, lyft syndare ur syndens träsk, gett hopp till de hopplösa, kraft och styrka till de svaga, och visshet om uppståndelse och evigt liv till dem som älskar Gud. Sålunda utgör Kristushändelsen historiens största faktum.

Published in: on 14 november, 2020 at 10:16  Kommentera  

Första advent

Idag är det den första advent.

Advent kommer av latinets ”adventus” som betyder ankomst och är den inledande perioden i det kristna kyrkoåret.

Därför är de predikningar som föregår passionsberättelserna i bibeltexterna kopplade till Jesu återkomst och ett mäktigt avslut på mänsklighetens historia.

Vår syn på adventstidens slut har tappat sin makt. Det är julens stora geschäft. Vi lever i en tid fylld av tomtar och julklappar. Vad det handlar om är inte Kristi ankomst. Bibeln talar tydligt om att det kommer att finnas tecken för den STORA och Slutgiltiga ankomsten.

32. Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 33. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. 34. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 35. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36. Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Så låt oss sluta spekulera för det som kommer är att det för de som litar på detta kommer att få uppleva ett STORT HOSIANNA.


Published in: on 2 december, 2018 at 16:56  Kommentera  

När människan tar ett steg bort från Gud -syndens intåg i skapelsen

 

 

Läs Genisis 2:4-4:26 [1 Mos 2:4-4:26]. Där beskrivs tiden närmast efter skapelsen, Guds plats i sin skapelse, gemenskapen med människan och hur livet blomstrade.

Här beskrivs hur Gud lät jorden bli fruktbar, hur växter, fiskar och djur kom till. Hur människan formades av jorden. [Om ingen har tänkt på det förr, så består vi av jordens mineraler. Inget extra. Järn, magnesium, kalk, Kalcium, väte, kol, syre bundet i olika former av oxider och så vidare. när vi dör återgår vår kropp till de mineraler vi skapats ur.] Som vi säger i jordfästningsritualen:”Av jord är du kommen och till jord ska du återvända”. Likadant är det med djuren, insekterna och växterna.

Nu vill jag inte ta en diskussion om hur Gud gjorde, men i ovanstående kan vi se mixen. Vi kan också se hur Gud gick (eller hur det nu gick till) i paradiset. Han pratade med människan, instruerade och såg till att det alltid skulle finnas de förnödenheter som behövdes för ett gott liv genom den nära kontakten med skaparen..

Men över ett träd hängde ett demoklessvärd… Det var kunskapens träd på gott och ont. ”Äter du av detta skall du döden dö”.

(Inom parentes skriver jag nu att det är detta som kallas för den första döden! Den inre döden som skiljer oss från Guds närhet och ger som resultat en inre känsla av tomhet och meningslöshet. Men för människan blir det viktigt då att kunna själv och bestämma själv. För vi ”vet” ju då vad som är gott och vad som är ont.)

Stegvis blir detta en väg bort från Guds närhet och omsorg. Här beskrivs det som en död.

Vad människan inte då begrep var att hon förändrades i sitt sinne. Människan gömde sig för Gud, livets källa. När Gud kom dit för att dela gemenskap, var Adam och Eva puts väck! ”var är ni någonstans”, frågade Gud. Tja, vi skämdes för vi upptäckte att vi var nakna… Nu hade den mentala förändringen, bort från vad Gud hade tänkt, påbörjats! Likaså distansen till Gud och den livsuppehållande källan han hade skapat hade börjat öka. Därför blev människan distanserad från sitt inre (verkliga) jag, det som hörde ihop med Gudsgemenskapen. Människan blev utelämnad till sig själv för sin försörjning och överlevnad. Avundsjukan började spira och därmed tanken på att göra sig av med ”konkurrenter”. [Kain och Abel] Döden hade börjat med sin invasion av människan och skapelsen. Jo faktiskt: Skapelsen också eftersom allt är beroende av Guds närhet.

I dess alla former. Sjukdomar, mord, kamp mot den mark som från början var tänkt att vara livgivaren från Gud själv. Distansen fortsatte att öka och i 1 Mos 4:26 kan vi för första gången läsa om hur man började åkalla Gud: ”Vid den tiden började man åkalla HERRENS namn.” Han var distanserad. Man kunde inte längre umgås ansikte mot ansikte med Gud.

Här kan vi se förklaringen till varför det som kallades kunskapens träd på gott och ont orsakade död och slutlig ondska. Gud kom på distans och människan tyckte att hon kunde själv!

Detta är synd, det som skiljer oss från livets källa, SKAPAREN!

 

Published in: on 13 november, 2018 at 10:52  Kommentera  

Sissel sjunger Andrew Lloyd Webber: ”Pie Jesu”

 

Pie Jesu – på Svenska
Jesus full av nåd
Som borttager världens synder
Giv dem vila
O Guds lamm
Som borttager världens synder
Giv dem vila

Som varar för alltid.

Jesus säger i Joh 14:27

”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.”

I Markusevangeliets sista kapitel står det [16:20] ”Men de (lärljungarna) gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Detta gäller också oss, den sena tidens kristna. Men det är ju klart att vi måste veta vad som står i Ordet för att kunna göra anspråk på det.

Jag tänker nu berätta om en händelse som visar på hur det konkret kan ske. Jag känner den sjukvårdsanställda kvinnan mycket väl och kan gå i god för att det är sant.

Det var en ung kvinna som arbetade som vårdbiträde på ett sjukhus här i Sverige. På en avdelning fanns det en äldre kvinna som var arg och svårtillgänglig. När hon skulle kläs gjorde hon också aggressivt motstånd.

En eftermiddag när vår unga kvinna fick en stund över gick hon in till patienten och satte sig på sängkanten. Hon bad tyst för den gamla kvinnan som vår vän inte haft kontakt med tidigare och efter en stund säger damen: ”Jag kan aldrig bli frälst”.

Hon fick då veta att det var till för alla och fick en öppen förbön.

Därefter ber hon om att få hjälp till toaletten. På väg tillbaks säger hon att hon inte har ont längre. Efter den händelsen  utstrålade hon frid och harmoni.

 

Published in: on 11 november, 2018 at 10:31  Kommentera  

Jesu död återspeglar ett kosmiskt skeende, av Gud beslutat före skapelsen.

Detta är STORT, mycket större än vi kan tänka oss!

Jag ska försöka beskriva det här.

När vi läser och tolkar Bibeln, låt oss då skilja mellan EX-egetik (Uttydning) och EIS-egetik (intolkning), när man ser på kyrkornas förkunnelser är det alldeles uppenbart att de tycks ha en preferens för eisegetik.

Man har tagit väldigt lite till sig (eller velat förstå) av vad det som faktiskt står i Bibeln och hur mäktigt det är!

Vilka är vi som kan avfärda ett stycke för vad Bibeln avser eller inte, men naturligtvis kan vi lära oss mer och gå djupare in i både Bibelns texter och deras ”sitz im leben”.

 I 1:a Petribrevet 1:18-20 finns det faktiskt skrivet om ett pris för vad Jesus fick betala för att vi skulle få kallas Guds barn, och VARA hans barn fullt ut.
18. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. 19. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. 20. Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut,  för er skull som tror.

Läs v.20 noggrannt: DET ÄR STORT! Ja, kosmiskt. Det är ju det största i hela Jesu verk!
Korset var inte Jesu lidandes värsta stund, vilket är lätt att tro! Men vårt förstånd kan inte sträcka sig längre.

Smärtan efter döden på korset är oändligt mycket värre, det handlar om en tid i dödsriket (helvetet)! Därför Svettades Jesus blod inför det som skulle hända. I Luk 22:44 läser vi: ”I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken”.

Här har vi några versar ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:
Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket.
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?

Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall.

Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)

Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.

VARFÖR SKA VI FÖRNEKA DET? I Jesaja står det:
Detta skriver Jesaja (53:3-12)

”3. Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
4. Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
5. Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6. Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
7. Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
8Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
9. Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
10Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
11. När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
12. Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.

 

Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!
Detta är vad Jesus egentligen gjorde!

Published in: on 19 april, 2014 at 20:49  Kommentera  

En glimt av himmelens härlighet

Published in: on 15 juni, 2013 at 10:59  Comments (1)  
Tags: , ,
%d bloggare gillar detta: