Nu tänker jag utgå ifrån ett bibelställe och återigen skriva om den tid vi lever i idag.
I Matt 25:1-12 berättar Jesus om sin tillkommelse.
”1. Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. 2. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. 4. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. 5. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. 6. Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här, kom ut och möt honom! 7. Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. 8. De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra facklor slocknar. 9. De kloka svarade: Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja. 10. Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. 11. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: Herre, herre, öppna för oss! 12. Men han svarade: Sannerligen, jag känner er inte. 13.Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”
Situationen är precis som idag och hur den har utvecklats under lång tid. Jesus pratar här om människor som tror på Honom, som tror att han kommer att komma tillbaks, men allteftersom tiden har gått har alla somnat.
Hur många gånger har jag inte fått höra när jag berättat om att ”det är inte lång tid kvar”: Svaret blir, ”ja så har man sagt i alla tider”. Men det Jesus säger i vers 6 visar på ett helt annat läge.
De som somnat blir väckta av ropet: ”Nu är det dags”! Det intressanta är att det är inte bara sovande kristna som känner av ropet. Hela jorden befinner sig i en undergångsstämning.
Tecknen i tiden är våldsamma. Domedagsprofeterna kommer inte från kyrkligt håll trist nog. Det är våra vetenskapsmän som tutar för undergång.
Det vi ser förebådar hans ankomst, slutet för klotet och det som det står om i 2 Petr brev.
”2 Petr 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.
2 Petr 3:10 Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.
2 Petr 3:11 Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva,”
Det är detta som är inplanterat i hela människorsläktet idag genom en andlig insikt. Men vi ser bara fram till undergången, men bibeln talar om en fortsättning. Detta borde vara en tröst till oss alla!
Nu har jag hållit på länge om vilken makt vi har eftersom Gud skapade oss till sin avbild. Vi har makt att göra så att Guds vilja sker! Beroende på hur flitiga vi är i kampen för det goda och hur tydligt vi har tagit in vilka vi är (eller kan vara) genom tron på den som skapat oss, kommer detta allt tydligare till synes.
Om vi på motsvarande sätt accepterar hur djävulen tänker och tar till oss vad han vill, så kommer vi genom hur vi är skapade på samma sätt att låta hans vilja komma till uttryck.
Eftersom Gud är god och bara god, så innebär det att allt ont vi ser omkring oss och får uppleva har djävulen som ursprung. Den kristna tron innebär genom vad Bibeln säger att det finns åtminstone två världar som behärskas av två väsen som i allra högsta grad är verkliga även om vi inte är så uppövade i att uppfatta dem. Vi ser konsekvenserna i vår egen tillvaro tydligt, men inte det som hör den osynliga världen till.
Ni har nog redan räknat ut att dessa väsen är Jahvé, vår skapare och djävulen som vill destruera och ta över skapelsen. I dagsläget ser det ut som om han är på väg att lyckas. Mer om detta senare.
Den som inte lever med dessa saker som verkliga inför sina inre ögon, lever i en tom tillvaro utan koppling till något ursprung. Einstein lär ha sagt att ”Gud kastar inte tärning”, men en tillvaro utan Gud kommer alltid att uppfattas så. Slumpen avgör. Det är detta Satan försöker intala oss, för om vi uppfattar livet så, blir vi bara ett rö för slumpens vindar.
Men kom ihåg att Jesus aldrig skulle ha kunnat uppstå från de döda om inte dödens furste hade blivit besegrad. 1 Kor 15:4-6 ”att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.” Här skriver alltså Paulus i praktiken till korintierna att om ni inte tror mig, så fråga de andra som sett Jesus uppstånden. Det hände inte bara på den tiden. Även t.ex Dalademokratens chefsredaktör Göran Greider har berättat att han sett den uppståndne.
Djävulens makt är inte längre oemotståndlig: men han kan fortfarande påverka tankar och känslor hos alla människor. Det gör han också. Eftersom han är en lögnare kan han ansätta även de troende och anklaga dem för sådant som redan är förlåtet och glömt. Han vet nämligen att det liv vi levt ”i köttet” [ utifrån kroppens och våra mentala drifter] lätt kan ge skuldkänslor och grämelse.-Och en människa som lever under skuldmedvetande är inte någon segervinnare. Vi måste ständigt tänka till och förvissa oss om att vår synd blev utraderad i samma ögonblick som vi bekände Jesus Kristus som vår livlina. Om du har gjort det, eller kommer att göra det så är vi enligt Bibeln nya skapelser – och en ny skapelse har inget förflutet!
Ingenting, som hörde den gamla människan till kan därför anklaga och fördöma oss. Inte ens i dödens ögonblick. Rom 8:1 ”1. Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.”
Det jag har skrivit här betyder att det finns ingenting av mörkret i ditt liv, rädsla, oro, fruktan eller annat som har gjort djupa sår i ditt förflutna, som är hopkopplat med Gud. ALLT sådant har bara ett ursprung (mörkrets furste). Låt oss omslutas av Guds omsorg och våga lita på att det han lovat håller han också!
För ca 25 år sedan annonserade dåvarande docenten Hillerdal i tidningarna och bad att folk som hade sett Jesus skulle skriva till honom. Han fick så många svar som han kontrollerade äktheten av att det blev till en bok som heter ”De såg och hörde Jesus”. Det var både troende och icke troende som svarade, liksom människor från alla samhällsskikt.
Som jag har nämnt tidigare berättade Göran Greider, chefsredaktör på Dalademokraten i ett radioprogram hur han en gång plötsligt fick se Jesus i hallen.
Likaså det här med änglarna. När Jesus talar om barnen säger han: ”
Matt 18:10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.
En liten sann berättelse från mitt liv.
Det var en superkall vinter för att antal år sedan. Ett av mina barn hade varit hos en kompis och kom inte hem. Det var under -20° och barnet var runt 4 år. Vi bad för henne och efter ett tag kommer hon hem. Alla kläder orivna, ingen mössa eller vantar.
Så berättar hon att hon inte hade hittat hem, så hon hade börjat klä av sig eftersom hon började bli varm. (kölden höll alltså på att ta henne).
Men då kom det en stor farbror som hade vita kläder och som tog henne i handen och följde henne hem. Så säger hon: ”Men han försvann bara när vi kom hit.”
Jag följde hennes spår i nysnön och såg bara hennes egna spår. På platsen där hon hade satt sig hade hon gjort en snöängel och där låg också hennes mössa och vantar.
Det finns en sak som Bibeln egentligen är helt ensam om, och det är hur den berättar om Guds ingripande i det vi kallar historiska händelser. Det vill säga sådana saker som har hänt och som den beskriver i dåtida historiska termer. Det vill säga hur händelser kopplas ihop med (fortfarande för oss) kända händelser som finns beskrivna i utombibliska källor.
Bara ett exempel ur Daniels bok: I Dan 1:1 står det, ” I Juda kung Jojakims tredje regeringsår kom Nebukadnessar, kungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det.” Detta är en verifierad historisk händelse. I fortsättningen av kapitlet finns det om ett antal kända historiska händelser som tillskrivs Guds handlande. Så här beskrivs i Bibeln Guds handlande i historien.
Bibeln gör anspråk på att vara Guds ord. Men samtidigt gör Bibeln klart att den inte kommit ner färdig från himmelen som Mormons bok, utan att den har författats under konkreta historiska omständigheter av människor utvalda av Gud. Eftersom den är en historisk bok i ordets fulla bemärkelse — liksom kristendomen själv är historisk — kan dess historiska utsagor underkastas en historisk verifieringsprocess. Emellertid överskrider Bibeln historien eftersom dess centrala budskap handlar om Gud, som inte kan bli föremål för historisk verifiering. Detta innebär att medan många bibliska utsagor kan studeras och granskas kritiskt med vanliga historiska metoder, ligger en del av dess utsagor bortom dessa metoders kompetensområde.
Jesus beskrivs som den som vandrade på jorden. Här hänvisar jag till hela NT, samt till en del icke-kristna källor.
Plinius d.y, romersk ståthållare i Mindre Asien. Han frågade kejsar Trajanus, hur han skulle förfara med ”en församling som dyrkar en Kristus som Gud” och inte ville offra åt kejsaren.
Tacitus en romersk historieskrivare skriver i sina ”Annales” omkring år 115 om Roms brand under kejsaren Nero (64) som beskyllde judarna som beskyllde ”kristianer”. ”Kristus, varifrån namnet ”kristianer” härstammar, har under Tiberius’ regeringstid blivit avrättad genom landshövdingen Pontius Pilatus. Men den för ögonblicket kuvade vidskepelsen kom fram igen inte bara i Judeen, där den hade uppstått, utan även i Rom, dit alla råa och skamliga ting sammanströmmar och där de finner bifall”. Suetonius, en hög ämbetsman på 120-talet under kejsaren Trajanus berättar om oroligheter bland judarna i Rom ”på anstiftande av Chrestus”. Flavius Josefus, den judiske historieskrivaren i romersk tjänst (37-97), skriver i sitt verk ”Det judiska kriget”: ”Jesus, en vis människa, om man får kalla honom så … gjorde uppseendeväckande verk … dömd till döden på korset … visade sig efter tre dagar … de kristnas sekt finns ännu idag.” Han talar också om Jakobs [Jesu brors] avrättning, ”en broder till Jesus som kallas Kristus”.
Från 200-talet förekom fler anspelningar på Kristus och de kristna. Tonen blev fränare i och med att de kristna fick större betydelse. Celsus, en grekisk filosof omkring 180 anför i sina ”Sanningsord” en rad argument mot kristendomen. Men han förutsätter Jesus som en historisk person.
Så långt Jesus. Men modern forskning i antik historia är lika övertygande när det gäller GT som var avgörande för de berättelser som gäller folkvandringar, släkten och släktled som var ytterst noggrant angivna för att de ansågs mycket viktiga som när det gällde Jesu liv. Lägg märke till att släktleden alltid angavs utifrån fädernet.
Vidare angav speciellt de apokryfiska böckerna Första och Andra Mackabeerboken, som berättar om Alexander den store och följderna av hans rike, kan klassifieras som historieskrivning. Historien hade för hebréerna en mycket viktigare roll än för grekerna. Det som alldeles speciellt skiljer israeliternas historia från andra folks historia är att deras historia sammanfaller med en universell historia. Gamla testamentet berättar inte bara om hur Herren leder sitt utvalda folk, utan även om hela mänsklighetens öde. Jämfört med den kristna frälsningshistorien är judarnas heliga historia inomvärldslig. Till skillnad från andra samtida folk hade det gamlatestamentliga Israel en skriven historia. I Gamla testamentet anges ställvis exakta dateringar, vilket har betecknats som kännetecknande för (vetenskaplig) historia till skillnad från legender.
Jag nöjer mig här eftersom den antika historien är gigantisk och till största delen verifierad.
ALLTSÅ: Googla gärna på dessa historieskrivare och fundera på vilka historiska författare som på motsvarande sätt bekräftar koranen, de buddhistiska skrifterna, Mormons bok, hinduismens tankegångar, natureligionernas bakgrund.Detta är den stora skillnaden mellan Bibelns budskap och andra trosläror. Händelserna är klart verifierade, men sedan blir det en fråga om vad man tror när man försöker skilja agnarna från vetet!
Efter skapelsen och fram till syndafallet beskriver Bibeln relatiionen mellan Gud och människan som samlevnadsmässigt likvärdig. De kunde samverka, träffas och umgås. Hur det gick till vet jag inte, men men texterna är rätt tydliga här. I lustgården, som tycktes ha nära kontakt med Guds himmelska härlighet associerar jag läget till hur GUd hade tänkt den felfria skapelsen. Sedan fick de lämna lustgården, det första brodermordet genomfördes och sedan utvecklades ondskan allteftersom.
Så den situation vi befinner oss i idag är något som genom årtusenena har utvecklats och det som hände Jesus var för skapelsen en oerhörd händelse, men ändå var det bara ett steg på vägen. Han blev mottagen så som ondskans människor agerar mot det som är gott. Det var ingen religiös händelse i osdet religiös. Det var två makter som stod mot varandra. Jesus kallades människorsonen som den representant han var det människosläkte Gud ville rädda.
Men ”väggen” var redan på plats. Så människorna förstod inte vem Jesus var, annat än de som lät sitt inre ta emot honom. (Maggropskänsla)
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Här kommer förklaringen:
Från och med syndafallet slutade vi kunna uppleva Gud eller den himmelska världens närvaro. För att kunna förstå detta måste det gå genom vår hjärna som jag beskrev i det senaste inlägget. Hjärnan hör jorden och kroppen till, så i sig är den utan förmåga att fatta vad som hör det andliga till. Redan när vi föds är det första vi uppfattar ljuset, ljuden, egentligen ett totalt kaos. Sedan börjar vi ”utforska världen”, så som jag beskrev det i förra inlägget. Allt vi utforskar hör till det konkreta i tillvaron. Mammans bröst, känslor som förs över till oss, ”älskad eller inte”. Kampen för att lära oss att stå eller gå, lust-olust…Allt detta detta hör ihop med barnets adaptioin till den värld som ska bebos under ett litet tag. Separationsångest, dödsångest avläsningen av omgivningens ångest, de som ska ge oss trygghet. Allt detta utgör en bas för inlärningen av hur vi kommer att förhålla oss till hela vår tillvaro. En del vår leva med ångestan i sitt inre, handra får en grundläggande trygghet genom samma process.
Det är den jordiska världens situation. Den är inlärd genom vad jag har skrivit här.
Men, och det är ett viktigt men vi kan även lära in hur den andra sidan av tillvaron verkligen fungerar. På samma sätt som vi måste få vår hjärna programmerad för att överleva i denna tillvaro, så behöver vi få hjärnan att uppfatta det osynliga. Det görs på ett helt annat sätt, den andliga vägen.
Om man säger så måste man ”berätta” för hjärnan utifrån den andliga tillvaron hur saker ska tillämpas.Då kan de människor som har gått före oss på denna väg skänka oss insikt om GUs vägar, som leder på ett helt annat sätt än var vi har föreställt oss. Men andlig läsning kan man inte förrätta hur som helst. Bönen utspelar sig på hjärtats nivå, och hjärtat kan inte näras med rent förståndsmässig föda. Med 2härta” menas här inte känslornas nivå utan den mänskliga personliga personlighetens innerst kärna., där förståndet, viljan och sinnena har sitt ursprung.
-Och hur lång tid ska man avsätta till andlig läsning? Utan regelbundn andlig läsning gör man inga framsteg i bönen, och det finns inte ens hopp om att man ska framhärda i det andliga livet. Att här ge ett tidsminimum ser jag som ett vanskligt försök. Ty Guds någ för står alltid att anpassa sig efter omständigheterna… Man kan i alla fal säga att den som utan tvingande orsaker reducerar den andliga läsningen till under 3 tim/vecka kommer att låta sin själ dö av svält.
-Det här har jag varit inne på tidigare. Och orsaken ligger i att den andliga läsningen skapar en förutsättning i vår hjärna till att kunna ta mot och förstå allt som kommer till oss från ”den andra sidan”. För de saker vi anser nödvändiga tar vi oss alltid tid.
Så är inte vårt eviga liv erfarenhet av den andliga världen värt detta?
Det är i denna läsning vår tillvaro blir gränsöverskridande. I den läsningen ser vi att det går att bota sjuka. I Mark 16:20 står det. ”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”
Då förstår ni vikten av att ta in Guds ord! Det är där kraften ligger!
20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det
Men hur många av oss är inte barfotabarn i livet, vi har tappat meningen?
”Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet,
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.”
”17. Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom.
18. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga,
19. hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt
20. lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,
21. högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande.”
Halleluja! Sjung om Jesus,
han är den som spiran bär.
Halleluja! Hans är makten,
hans allena segern bär.
Hör, hur sångerna från Sion
brusar som en mäktig flod.
Jesus alla folk och stammar
återlöses med sitt blod.
Halleluja! Ingen ensam,
Ingen hjälplös lämnats kvar.
Halleluja! Tron sin tillflykt
och sitt ljus i Jesus har.
Fastän skyar honom lyfte
bort och ingen honom ser,
glömmer vi ej vad han lovat:
”Alltid skall jag bo hos er.”
Halleluja! Du som bjuder
syndare till bords med dig!
Halleluja! Öppnad famnen
är för alla och för mig.
Över jordens vidd din förbön
genom dag och natt oss når.
Bed för mig inför din Fader,
du som vid hans sida står!
Halleluja! Konungarnas
konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna
är du, och du blev som vi.
Stor dina härlighet i himlen,
speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger
och oss mättar vid ditt bord.
Du bar ditt kors, o Jesu mild, Då dödens väg du trädde, Till frälsning för den värld som vild Och full av hat dig gav. O kärleks höjd! Du blöder böjd för dem som dig förfölja.
2. Du bar ditt kors. Då bar du ock Med världens skulder mina, Och bland de otacksammas flock, Som du vill nämna dina, Är också jag, Fast dag från dag Din kärlek mig besöker.
3. Du bar ditt kors. Din härlighet Som alla himlar prisa, Din makt, som icke gränser vet, Du lade av, att visa Det intet finns, Som icke vinns Av kärleken, som lider.
4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig, O Segerhjälte, vinna, Och uppå korsets helga stig Till himlamålet hinna. Då är min själ Förvarad väl Och lever i din kärlek.
Jag hade börjat att skriva om påsken. Varför kommer jag då med detta? Vad har en profetia som delvis är uppfylld med påsken att göra?
Det är inte så konstigt som det kan verka. Kom ihåg att Jesus och lärjungarna tog upp frågan om vilket som skulle bli tecknet till hans återkomst. I kap. 24 startar detta med att Jesus sa när de tittade på tempelbyggnaderna ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.” I versen efter kommer lärjungarna och frågar:”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?”
Bibeln sätter alltså samman fallet av templet (som hände år 70 Efter Kristus) och dess kommande historia med hans återkonst. I förhöret innan han korsfästes svarar Jesus översteprästen:[Mark 14:621-62] ”61. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades son?” 62. Jesus svarade: ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.”
Vår slutsats måste bli att påsken är inte bara Jesu lidande och uppståndelse. Påsken har en mycket större betydelse. Det är startskottet av nedräkningen av tid innan han återkommer i makt och härlighet.
Kristinebergshändelsen är hur konstigt det än kan låta en del av påskhändelsen sett ur ett evighetsperspektiv.
Det lilla gruvsamhället Kristineberg, c:a 5 mil norr om Lycksele, har fått sitt namn förknippat med ett omtalat och känt gruvschakt, den berömda Jesusbilden däri och en gammal, märklig profetia… [I slutet på 1800-talet var det en gammal dam som uttalade denna profetia. Den blev under en tid delad muntligt, men skrevs sedan ner och detta dokument förvaras numera vid länsmuséet i Umeå.]
Den 29 November 1946 hände det som gjort denna gruva berömd – när man sprängt inne i gruvan och dammet lagt sig, framträdde en silverskimrande bild av Jesus på bergväggen.
Professor Owe Wikström skriver om detta:”Strax innan maskinborrare Johan Olofsson skulle gå av sitt skift, 107,6 meter under jord i Kristinebergsgruvan sköt han ett sista sprängskott. Allt verkade vara precis som vanligt när han lämnade jobbet i gruvan. Klockan fem följande morgon, 29 november 1946, kom hans arbetskamrat, Albert Jönsson till brytningsrummet och skulle fortsätta med arbetet. Han möttes av en märklig syn. På bergväggen framträdde en Kristusgestalt i silverglänsande vit cerisitkvartsit inramad av mörkare kloritkvartsit. Jönsson gick till sina arbetskamrater och berättade att han hade fått en ”rumskompis”. De följde honom tillbaka och tittade på den ovanliga formationen. Jönsson fortsatte med sitt arbete och varje gång han riktade sin pannlampa mot bergväggen framträdde Jesusgestalten. Vid åttatiden kom gruvfogden, Erik Eriksson på sin inspektionsrunda. Det var frukostrast, inga arbetare var kvar i rummet, men när han som vanligt lät blicken fara över de nya borrfälten för att kontrollera att allt var i ordning, upptäckte även han fenomenet, utan att någon förvarnat honom. När han sedan fortsatte sin runda till andra ställen de sprängt på, berättade han om bilden och efter frukost var det flera arbetare från andra orter som besökte gruvrummet. Fotograf Helmer Andersson tillkallades och formationen fotograferades.
När Johan Olofsson kom till sitt eftermiddagsskift, mötte han Jönsson som sa: ”Du har en bild på väggen”. Olofsson trodde att man satt upp ett vykort eller liknande, men när han kom längst in i rummet framträdde kristusbilden även för honom och han blev helt förstummad. Om effekten av sprängningen hade fortsatt eller väggen fått en stöt när man tog bort löst berg hade bilden inte uppstått, men det märkliga var att bilden visade sig ändå.
Gruvledningen ville fortsätta att spränga, vilket skulle inneburit att Kristusbilden skulle ha förstörts, men arbetarna vägrade. [Senare undersökningar visar att om man fortsatt att spränga, skulle hela gruvan ha rasat, då den ”pelare” som Ktistusbilden fanns på utggjorde själva det bärande massivet av gruvan. Arbetarnas respekt för denna gestalt räddade förmodligen många liv.]
Men denna Kristusbild, som uppenbarat sig mitt inne i urberget, är inte bara en märklig och fascinerande bild. Det finns nämligen en mycket gammal profetia som blev aktualiserad i och med denna händelse. Denna profetia, som under årtionden hade bevarats i folkmun, frambars av en kvinna i Vilhelmina lappmark flera årtionden innan denna märkliga gestalt uppenbarades i gruvan. Profetian blev så småningom nedskriven och lades i förvar på Länsmuseet i Umeå.
”I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstadkommit undret. Framtidens människor kommer att göra stora uppfinningar, ja så stora, att de anser att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ.
Människorna kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. På den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vill ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.
Men i Norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv tillrett.
Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Ytterligare gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig, och dess boning inte krossats av människohänder.”
Den var silverfärgad och bestod av sericitkvartsit. Även andra personer som arbetade i gruvan såg bilden, varför gruvfogden slutligen tillkallade en fotograf för att dokumentera händelsen.
Bilden fotograferades, spreds med berättelsen i tidningar, och människor från hela världen vallfärdade till gruvan för att se den. Att ta sig dit medförde besvär, eftersom besökare fick ta sig ner till 120 meters djup och därefter klättra upp till platsen på en stege, men detta bekom inte besökarna som anlände i massor. Med tiden mörknade dock bilden av och gruvan blev fylld av grus, varmed tillströmningen av besökare avtog. Kristusbilden var emellertid förevigad genom fotografier, och en reproduktion av denna är i altartavlan i Björksele gruva.
1985 påbörjades uppförandet av en kyrka i gruvan, nära den plats bilden visades, och en kopia av Kristusbilden har målats dit på väggen. Kyrkan är uppkallad efter sankta Anna, som är skyddshelgon för gruvarbetare. Invigningen av kyrkan skedde 1990. Förutom gudstjänster, vigslar och dop, sker visningar av kyrkan året runt. Verksamheten bedrivs av Kristinebergs Fritid ekonomisk förening.
I Kristineberg inträffade en likartad händelse 1968, då en föreståndare för Konsum såg en Kristusliknande bild på en från hans affär efter en restauration. Denna marmorplatta förvaras numera i underjordskyrkan. Det står att jorden skall gå under efter att Kristus visat sig uppe på toppen av berget Vitterliden så att alla ska kunna se det. Detta har ännu inte skett.
När jag var en ung man fick jag se marmorskivan som hade kommit fram. Detta ger bara en aning om vad som återstår av händelserna som profetian talar om!
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 