Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger Herren

Rubriken till det här inlägget har många gånger givit mig kraft och en ny förtröstan på Gud. Så har det också varit för många andra som upplevt sig kraftlösa och modlösa.

I Joh 14:27 säger Jesus ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Men jag känner ju ingen frid! Hela tillvaron jag ser omkring mig tycks vara på väg att rämna, och vilken människa är det som kan greppa det problemet? Ärligt, inte är det då jag! Mänskligheten släcker sina lampor en timme samtidigt /år. För att markera vikten av att göra något tillsammans! Den som tror att det hjälper räcker upp sin hand! Hur många händer åkte upp, tror ni?

Snarare känns det som Pär Lagerkvist skriver i sin dikt:

”Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Det finns en väldigt stor skillnad mellan de två förhållningssätten här. Det handlar om två åtskilda världar.  När Serubbabel (i Sakarja 4:6-7)  Hade fått i uppdrag av Gud själv att bygga ett nytt tempel ifrågasatte han hur det skulle gå till och hur han skulle klara av det. Som ni vet var det ju inga småstenar som dessa byggnader byggdes med. Då säger Gud: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7. Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark.

Vi har alltså två vägar att välja på i vår livsvandring. Göra det själv, eller lita på att Gud greppar det jag har framför mig. Det är just denna tillit som är grundläggande i den frid Jesus talade om. Att verkligen få vila i att vi har en slags superpappa i det fördolda som som har all makt i himlen och på jorden! När han omsluter oss får vi veta att allt är väl.

Det fanns en sång som vi fick lära oss när jag var ung:

Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga har gör vad människor inte förmår. Det är i praktiken samma sak som slutet på bibeltexten jag citerade ovan.

Vad handlar bergen om i bägge texterna om då? Det går inte att räkna upp allt här, men det är saker, tillstånd, hat, negativ utveckling, oro för våra barn och barnbarn, vårt eget åldrande, ekonomi…  Name it!

Alla vägarna går ihop på ett och samma ställe: Golgata. Jesu läge i döden och att han reste sig från det döda. De texter som finns även utanför bibeln om detta är fullt tillräckliga för att verifiera att detta har hänt. Man behöver alltså inte vara kristen för att hålla detta för sant, men att tro att det ger oss gemenskap och hjälp av Gud själv, HÄR kommer den kristna tron in!

Vad som än ser olösligt ut, Guds Ande löser det.

Låt oss lyssna på en sång som bygger på just den saken!

Från mörker till ljus.

Nu har jag varit tyst här på sidan ett tag. Det är en sådan period när jag har ägnat mig åt att dels läsa Bibeln  och låta det få sjunka in i mitt inre och på det sättet få ta del av Guds egen härlighet. Jag har ägnat mit en del åt bön också.

När det hade gått ett tag märkte jag hur Guds kraft av och till omslöt mig och det blev alldeles stilla. Så som Jesus sa till lärljungarna i Joh14:27: ”Frid lämnar jag kvar år er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Jag har under den här perioden upptäckt en sak som jag läst många gånger men inte riktigt tagit in. Guds handlande är förknippat med hans eget ord. I Markusevangeliets sista kapitel står det: ”19 När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det

Just nu har jag ett konkret exempel på detta i en sak som har hänt mig. Att Gud svarar på bön har inget att göra med hur goda människor vi är eller inte. Utan det har att göra med om vi låter hans ord smälta in i oss. Då får vi leva ett spännande liv i olika omständigheter.

Redan när jag var 18 år konstaterades det att jag har högt blodtryck. Detta utreddes på alla upptänkliga sätt, men jag fick min medicin och min läkare sa mig att det nog skulle vara livslångt. Allteftersom tiden fick jag starkare och nya mediciner. Flera om dan.

Under den här perioden började jag be om att få tillfriskna från detta. En kväll för ca 6 veckor sedan la min fru sin hand på mig och bade. Efter detta började jag knoppa av tablett efter tablett. och blodtrycet fortsatte att sjunka. Idag har jag varit medicinfri i 5 veckor och mitt blodtryck är lägre än det var när jag åt min medicin. Min läkare instruerade mig att ta blodtrycet tre gånger  om dagen, och om det skulle börja stiga igen skulle jag snabbt återinsätta tabletterna och återkomma till honom.

Jag tror att det är Herrens ingripande, men jag behövde läsa och ta in hans ord för att det skulle kunna ske.

.

 

Gud idag, på en annan kontinent.

Jag fann idag på Expressen en blogg på ett tema : ” Afrika runt på 40 dagar av Terese Christiansson och Jonte Venzel. 

Det sltog mig då ett faktum jag hört många gånger. Det är nästan bara i Sverige det andliga inte uppfattas verkligt. Är andra folkslag dummare, eller är Svensken utan insikt om tillvaron.

Läs och gläds!

Jesus blod skyddar oss

2013-05-29 Av Terese Cristiansson
Kategori: Okategoriserade

Pastor Shanda är inte bara präst i baptistkyrkan i Kitwe i kopparbältet i Zambia. Han har också ett tryckeri, säljer vattenpumpar och driver tillsammans med några andra ett boende för 1000 föräldralösa barn.  Dessutom är han taxichaufför och körde mig och Jonte tillbaka till huvudstaden Lusaka igår. En överlevnadskonstnär med andra ord – som många andra här i Zambia.

Det gick förstås inte att åka bil med en pastor utan att komma in på religion. Jag kan utan överdriva säga att det var en sju timmar lång Hallelujaresa som inleddes med att han frågade om vi var religiösa. Vi fick snabbt klart för oss att resan var välsignad. Han hade dessutom stora klistermärken i bilen som det stod ”den här bilen är skyddad av Jesus blod” och det får man ju kalla skydd.

Men även om vi hade lite sår i öronen på slutet har pastor Shanda tveklöst ett stort hjärta och brinner för sitt folk.

Det intressantaste var inte hur han försökte få oss att förstå att vi var syndare och måste börja gå i kyrkan. (Något man ofta får höra här i Afrika, betydligt oftare än jag fick höra det av muslimerna i Afghanistan där jag bodde i 2,5 år) Nej, det intressanta var hur han såg på det enorma inflyttandet av internationella företag här i Zambia.

–Myndigheterna säger att allt är bra men jag möter församlingarna, människorna och de blir bestulna sina rättigheter.

I stort menade han att regimen måste bli bättre på att kontrollera de internationella företagen.

Som det ser ut nu växer bara gapet mellan de sociala klasserna.

På ett något paradoxalt sätt ökar det tillväxten i hans kyrka.

–Allt fler går med i kyrkan. Det är naturligt. De fattiga söker Gud för stöd och de rika för att de behöver en större mening. Men vi tar emot alla och ber för dem, säger han.

Pastor Shanda brydde sig dock inte så mycket om antalet församlingsmedlemmar utan verkade ha hjärtat på rätt ställe.

–Vi måste skydda vårt folk och barnen. Samtidigt som vissa blir allt rikare dumpar mammor sina barn i plastpåsar utanför vårt barnhem för att de inte har råd att ta hand om dem. Då är något väldigt fel.

Guds kärleks väsen och hur får vi del av detta

Det tar tid att bygga upp en nära och hållbar relation, en utan misstänksamhet och oro att bli övergiven. Det räcker inte med att träffas helt kort ibland. Man måste få tid till att förstå djupet av de känslor och intentioner  den andre har. Då först kan vi svara med all den kärlek vi är kapabla till.

Som människor tenderar vi att svika även de vi håller av mest, och faktiskt verkligen vill stå upp för. Det kan vara våra barn, vår make eller maka, våra föräldrar som vi ofta har en komplex relation till eftersom de också har svikit i sin tur. Antag då, att vi i det läget verkligen blir förlåtna. Nu pratar jag inte om ursäktade, för då handlar det om att man har en orsak som man kan hänvisa till som orsak till sveket, jag pratar om villkorslös förlåtelse och kärlek. ”Den som har fått mycket förlåtet, älskar också mycket”. Här ligger en paradox. Svikarens kärlek byggs upp av de förlåtna sveken. Detta belyses som mest av det faktum att det ofta är de som står eller har stått oss närmast vi har störst behov av att föråta. Även oss själva. Många människor går under av att de bär på ett självförakt som är obetvingligt om man inte kan släppa bitterheten och självföraktet. Jag tror att detta är den kraftfullaste frigörande kraften vi kan uppamma. Just detta är så svårt att åstadkomma eftersom vi många gånger tycker att vi har ett objektivt skäl att förakta. (Vem det nu vara må) Eller hålla fast vid bitterheten. Den fungerar som en vägg i förhållande till omgivningen, oss själva eller till Gud.

Här kan vi välja: Förlösning eller bundenhet! Den som lär känna Gud kommer att få se hur konkret detta faktiskt fungerar. Men jag vet också människor som blivit fria även om de inte lämnat över sina liv till Gud, utan bara det som binder. Det är ju bra så, men jag vill gå ett steg längre i min blogg.

Jag vill visa på en väg i trygghet även under svåra tider.

Kom ihåg (eller läs om) texten ut 2 Tim 3:1-5. Det som står där är den oförsonliga människans beteende som beskrivs och som där sägs utvecklas i sin kraft under den sista tiden. Att leva i det kommer att bli tufft. Eftersom vi redan är på  väg in i den situationen tror jag att de flesta av oss kan förstå läget. Men för den som känner Gud och är villig att förlåta och få förlåtelse kommer Gud att hålla sin beskyddande hand omkring, vi blir alltså inneslutna i hans makts beskydd och ledning.

Det gäller att inte  vara högmodig och stursk inför erbjudandet om förlåtese eller att inte vara beredd att frikostigt ge förlåtelse. Det är alltså inte så att Gud väljer bort att hålla sina löften utan att dels känner vi inte riktigt till vad han sagt och dels gör vi som 4-åringen ”KAN SJÄLV”! –Och det kan vi inte.

Gud med makt och myndighet på jorden. Vi kan påskynda, men inte stoppa!

Nu blir ju då frågan,  Var det jag skrev under påsken och igår bara det man kan kalla religiös teori? Eller vad handlar det hela om?

Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar bibelns tillvaro och vår jordiska på två helt olika sätt.

Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Allt vi kallar vetenskap har sin grund i de erfarenheter som våra sinnen kan iaktta och vår hjärna kan analysera. Det är detta bibeln kallar köttsligt. Det är alltså en del av den synliga skapelsen. Om vi får vara med om något utanför dessa ramar (som när Jesus gick på vattnen) kallar vi det övernaturligt, eller också vägrar många att alls tro på det. Men tro mig, det övernaturliga finns och har mycket mer att göra med tillvaron än vad vi kan tro.

Bibelns tillvaro fungerar utanför vår begränsade värld. Utifrån den kommer alltså det vi kallar under  eller övernaturligt. När vi uttalar oss om kring någon övertygelse, och lägger in osynliga makter kring det vi uttrycker så skapar det också en kraft och en rikting i det vi uttrycker.   När vi uppmanas att be till Gud och i enlighet med hans löftesord innebär det att vi genom vår bön aktiverar Guds löftesord.

Det är viktigt att låta det vi läser eller hör från Bibeln gå in i oss och skapa en inre ro som hör samman med Guds löften.  I Mark. 11:24 läser vi ”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”I Mark 16:20 står det:
Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”  Lägg märke till att det finns en koppling mellan Guds ord och de handlingar som inte bara Jesus gjorde, utan även det lärljungarna gjorde efter Jesu himmelsfärd.
Jag ska komma till detta senare.

Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer alltså genom att vi läser Bibeln med förväntan! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och vi förväntar oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!

Här vill jag lägga till det som står i  Matt 6:27Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”  Du tappar bara mark med all oro!

Lukas, som skrev inte bara Lukasevangeliet, utan också apostlagärningarna (acts, på engelska) skrev :”Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.” Lukas evangelium 1:3,4.

Lukas berättar inte mycket om sig själv. Han förklarar att Jesus inte bara är judarnas utan hela världens Frälsare. Lukas beskriver mer än de andra evangelieförfattarna hur Jesus hjälpte samhällets utstötta och människor i stor nöd: fattiga, sjuka, syndare. I Apostlagärningarna beskriver han hur Jesus efter sin himmelsfärd fortsatte sitt verk på jorden genom den helige Ande hos de troende” Så vitt vi vet var Lukas en mycket nära lierad person med de kristna i Jerusalems församling som varit med Jesus, sett hans gärningar, och deltagit i Jesu avrättning. Likaså hade han en nära kontakt med kvinnorna vid graven och hade därför en klar berättelse om hur de fick uppleva situationen när de kom dit och graven var tom.

Detta var vad Lukas ville berätta, och som han skriver (till Teofilus) . Både genom evangeliet och sedan apostlagärningarna ville han ge en detaljerad bild av vad han fått sig till livs…

Händelserna han berättar där är makalösa.

Dessutom är de en fortsättning på avslutningen i Markusevangeliet (som ingen tycks veta om han hade tagit del av). Där står det: ”17. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18. de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

Så kommer alltså slutet som är helt avgörande för min berättelse och för mitt senare inlägg:

Guds ord till dig idag

Mark 16: [20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]

 

Två världar. Den synliga världen och den osynliga, där den synliga är på väg att gå under. Men det finns hopp!

Här kommer jag att ta upp flera saker som är avgörande för vad kristen tro är. Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste. När Jesus berättade för lärljungarna i Joh 12 sade han:

31. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.

DET ÄR BEFRIELSENS ORD TILL OSS ALLA.

I Ef 1 kan vi läsa:I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.Vi är alltså friköpta från allt som binder oss.:”över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade Gud under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen.”

Om vi ska få glädje av det, gäller att…

..vi är fria ifrån det som binder oss, på två sätt: Det förflutna är borta och det som kommer kan aldrig binda oss mer. Frågan är bara om vi vågar eller känner för att ta emot det. När jag avslutade ett avsnitt kring Jesu uppståndelse skrev jag:

FASTNA alltså inte i Jesu död, utan be också om att

få del av kraften och glädjen i den tomma graven!

Jaag kan skriva det på ett annat sätt: Älta alltså inte de gamla misstagen, låt inte ”Anklagaren” plåga dig  med saker Jesus redan har dött för och släckt ut på korset (Anklagaren… se Job)). När det förflutna förföljer dig, tacka då Gud för att han genom Kristus har valt att inte se det mer. (I Bibeln står det att det gamla är förgånget och något nytt har kommit) I den tomma gravens kraft finns Anden som vi har fått och som gör att vi kan tro som Jesus.

Jesus sa:”för Gud är allting möjligt.” Men han sa ockå ”Allt är möjligt  för den som tror.” Alltså den troende. Hisnande, inte sant??  Det har jag varit med om själv, så det tror jag på.

Att det har fungerat har inte med min ”starka tro” att göra, utan att jag i de stunderna inte varit lömsk på Gud, fylld av bitterhet och fruktan. Just då, i de stunderna fungerar Guds ande hos mig. Det är den auktoritet som den helige Ande ger och som då kommer till uttryck genom mig.

I 1 Kor 15:19 står det:”17. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Det är inte döden som skapar den andliga kraften, det är uppståndelsen.

Nu är det klart. Jesus är uppstånden. Hans makt kan överlämnas till de som tror.

 

Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan…

”Det finns hänvisningar, i det Jesus säger om tiden innan han ska komma igen som helt klart går att applicera på detta. Kanske dock inte så tydliga, men de som har en levande tro på ”Fadern” kommer att känna igen och förstå tidsandan. I Joh 15:18 säger han ”Om värl­den ha­tar er, kom då ihåg att den har ha­tat mig före er. Om ni tillhörde värl­den skul­le värl­den äls­ka er som si­na eg­na. Men nu tillhör ni in­te värl­den, ut­an jag har kal­lat er ut ur värl­den, och därför ha­tar värl­den er.”

Detta citat behöver kommenteras lite. ”Världen” i detta sammanhang står för hur vi som varelser tillhörande denna ”värld” är skapade för att överhuvudtaget kunna överleva.

1.  för att kunna anpassa oss här på jorden och

2 . för att medvetet eller omedvetet uppfatta det andliga och för våra fem sinnen saker som inte kan uppfattas (för det mesta) annat än som talgdankar, magkänslor. Ibland blir det synligt, men eftersom det är långt ifrån det vanliga hos den moderna människan och oftast inte vetenskapligt kan bevisas, så anses det officiellt som suspekt .

Därför håller många, många sina andliga erfarenheter gömda. Ingen vill ju ses som suspekt. Hur många gånger har jag inte fått höra berättelser som jag faktiskt tror på av många olika skäl, men där de säger efteråt: ”Men du säger väl inte det här för någon?”
Vad jag då har försökt beskriva här i de senare inläggen är hur Gud skapade människan som en helhet. (Det Hebreiska ordet för den skapade människan är ”näfäsh”, och betyder helhet [men också människa])

Då blir ju frågan hur helheten ser ut: Jag tar upp ordförklaringen från 1917 års Bibel en gång till för att försöka klargöra det. Men kom ihåg, att detta är Bibelns syn och den ligger rätt långt vår naturvetenskapliga tankegång. Den tillhör ”denna världen” som Jesus talar om och den troende människan har en tillgång till den gränsöverskridande tillvaron (himmelska). Både  till förståelse av oss själva och omgivningen och vår möjlighet till handlingar som kan uppfattas övernaturliga.

Själisk.jpg

För att förstå denna text måste man inse att allt vi blir medvetna om måste gå igenom vår hjärna. Det är den, och inget annat som i bibeln kallas själ. Om inte signalerna går genom hjärnan uppfattar vi dem naturligtvis inte. De blir ”osynliga”.  Alltså förutsätter Bibeltexterna att det finns två ”inputs” till hjärnan (själen) Det ena är kroppen som vi väl nästan alla hyggligt känner till. Vi ser, hör etc. så processas det i hjärnan och blir till en del av vårt sätt att tänka. Det andra, den andliga sidan=hjärtat, ”själva levandet” som lever vidare efter vår död,  är svårare att ta på eftersom mycket kommer in via vägar vi inte riktigt har pejl på. Där finns det en värld på andra sidan: en barriär som naturligtvis också kommer in i vårt sätt att tänka. Där kommer både Gud, Guds änglar och olika demoner inklusive satan själv in samma väg. Vad som har lättare att ta sig in har att göra med hur vi matar vårt sinne. Idag kan vi nästan inte läsa en tidning utan att läsa om olika destruktiva händelser utförda av destruktiva personer, eller berättelser om hur  klimatet kommer att att gå överstyr. Det tolkas då naturvetenskapligt eftersom Gud inte hör hemma där.  Kvar finns bara en fasansfull skräck för livsbetingelser som skenar.

”Det matas våra barn med dagligen på skolan, det finns inget hopp! Pär Lagerkvist utgjuter detta:

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

Detta läser vi i DN idag:”Men är det då möjligt att över huvud taget ha en samling i kyrkan i advent som ju i sig är en religiös högtid?

Vi menar att det är möjligt. En sådan samling får dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Det är därför inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap.

I kyrkan förmedlar det heliga kyrkorummet Guds närhet och härlighet. Det är, menar jag, en av orsakerna till att människor trivs i en Gudstjänstlokal. Guds härlighet i verksamhet! Men varför är Gud på ett särskilt sätt där? Där är ett ställer man ber, välsignelsen uttalas över de närvarande och gågna generationers böner ekar fortfarande mellan väggarna! Det är alltså en makt utanför naturvetenskapens gränser i bönen och välsignelserna. Trygghet bara i att sitta i ett tomt kyrkorum.

Allt detta ska i naturvetenskapens namn folk fråntas Jag känner vånda inför våra unga idag. ”Ångerst, ångest..”

Ska vi verkligen i vetenskapens namn frånta människor detta i Kyrkan?

Som en bro över mörka vatten

På samma sätt som Guds frid kommer oss närmare när vi lovsjunger (eller lyssnar till) lovsång till Gud, kortsluter hatet och hämndbegär så skapar konsumption av onskans aktiviteter, vare sig vi är utsatta för dem själva eller vi läser om dem just en inre spänning med hat och hämndbegär som resultat. Att hänge sig åt dessa tankar är som att hälla gödsel på ogräs.

I Ef 5:9 kan vi läsa:”

Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning

I Gal.5;22-23 står det: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23. trohet, mildhet och självbehärskning.” Detta är grunden till Jesu kärleksbudskap. Genom att ta in det som anden ger blir dessa egenskaper förhärskande.

Det är ingen tvekan om att det vi sett i Norge nu är raka motsatsen till det jag nu skrivit. Det är ondska i så tydlig form som det nästan kan bli. I min tro kan jag se sataniska makter i verksamhet. Dessa går inte att bekämpa med vapen.Inte heller med hårda ord och förakt. Då väljer vi att kliva in i samma smet som har orsakat den katastrof i ser och som många med rätta fruktar ska eskalera. Gud och Guds sande är ljuset som fördriver allt detta mörker.

För ungefär 15 år sedan kunde jag se hur samhällsklimatet började hårdna. Sedan dess har det eskalerat för nästan varje dag. Slå upp en tidning och titta. Ondskan framträder inte bara i det som nu har skett och som är i våra tankar. Vår kallelse är att tända ljus där mörker råder.

Men för att kunna göra det, måste vi först kunna se och förstå, eller åtminstone ana Guds förmåga att också förvandla våra egna liv.

Published in: on 25 juli, 2011 at 13:49  Kommentera  

Som kristen om Norgehändelsen

När den vise kommer in i ett mörkt rum, förbannar han inte mörkret.

Han tänder ett ljus.

Jag är världens ljus, säger Jesus.

%d bloggare gillar detta: