Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger Herren

Rubriken till det här inlägget har många gånger givit mig kraft och en ny förtröstan på Gud. Så har det också varit för många andra som upplevt sig kraftlösa och modlösa.

I Joh 14:27 säger Jesus ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Men jag känner ju ingen frid! Hela tillvaron jag ser omkring mig tycks vara på väg att rämna, och vilken människa är det som kan greppa det problemet? Ärligt, inte är det då jag! Mänskligheten släcker sina lampor en timme samtidigt /år. För att markera vikten av att göra något tillsammans! Den som tror att det hjälper räcker upp sin hand! Hur många händer åkte upp, tror ni?

Snarare känns det som Pär Lagerkvist skriver i sin dikt:

”Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Det finns en väldigt stor skillnad mellan de två förhållningssätten här. Det handlar om två åtskilda världar.  När Serubbabel (i Sakarja 4:6-7)  Hade fått i uppdrag av Gud själv att bygga ett nytt tempel ifrågasatte han hur det skulle gå till och hur han skulle klara av det. Som ni vet var det ju inga småstenar som dessa byggnader byggdes med. Då säger Gud: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7. Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark.

Vi har alltså två vägar att välja på i vår livsvandring. Göra det själv, eller lita på att Gud greppar det jag har framför mig. Det är just denna tillit som är grundläggande i den frid Jesus talade om. Att verkligen få vila i att vi har en slags superpappa i det fördolda som som har all makt i himlen och på jorden! När han omsluter oss får vi veta att allt är väl.

Det fanns en sång som vi fick lära oss när jag var ung:

Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga har gör vad människor inte förmår. Det är i praktiken samma sak som slutet på bibeltexten jag citerade ovan.

Vad handlar bergen om i bägge texterna om då? Det går inte att räkna upp allt här, men det är saker, tillstånd, hat, negativ utveckling, oro för våra barn och barnbarn, vårt eget åldrande, ekonomi…  Name it!

Alla vägarna går ihop på ett och samma ställe: Golgata. Jesu läge i döden och att han reste sig från det döda. De texter som finns även utanför bibeln om detta är fullt tillräckliga för att verifiera att detta har hänt. Man behöver alltså inte vara kristen för att hålla detta för sant, men att tro att det ger oss gemenskap och hjälp av Gud själv, HÄR kommer den kristna tron in!

Vad som än ser olösligt ut, Guds Ande löser det.

Låt oss lyssna på en sång som bygger på just den saken!

Från mörker till ljus.

Nu har jag varit tyst här på sidan ett tag. Det är en sådan period när jag har ägnat mig åt att dels läsa Bibeln  och låta det få sjunka in i mitt inre och på det sättet få ta del av Guds egen härlighet. Jag har ägnat mit en del åt bön också.

När det hade gått ett tag märkte jag hur Guds kraft av och till omslöt mig och det blev alldeles stilla. Så som Jesus sa till lärljungarna i Joh14:27: ”Frid lämnar jag kvar år er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Jag har under den här perioden upptäckt en sak som jag läst många gånger men inte riktigt tagit in. Guds handlande är förknippat med hans eget ord. I Markusevangeliets sista kapitel står det: ”19 När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det

Just nu har jag ett konkret exempel på detta i en sak som har hänt mig. Att Gud svarar på bön har inget att göra med hur goda människor vi är eller inte. Utan det har att göra med om vi låter hans ord smälta in i oss. Då får vi leva ett spännande liv i olika omständigheter.

Redan när jag var 18 år konstaterades det att jag har högt blodtryck. Detta utreddes på alla upptänkliga sätt, men jag fick min medicin och min läkare sa mig att det nog skulle vara livslångt. Allteftersom tiden fick jag starkare och nya mediciner. Flera om dan.

Under den här perioden började jag be om att få tillfriskna från detta. En kväll för ca 6 veckor sedan la min fru sin hand på mig och bade. Efter detta började jag knoppa av tablett efter tablett. och blodtrycet fortsatte att sjunka. Idag har jag varit medicinfri i 5 veckor och mitt blodtryck är lägre än det var när jag åt min medicin. Min läkare instruerade mig att ta blodtrycet tre gånger  om dagen, och om det skulle börja stiga igen skulle jag snabbt återinsätta tabletterna och återkomma till honom.

Jag tror att det är Herrens ingripande, men jag behövde läsa och ta in hans ord för att det skulle kunna ske.

.

 

Tänk konkret: Född på nytt, då finns det inget förflutet.

Nu har jag hållit på länge om vilken makt vi har eftersom Gud skapade oss till sin avbild. Vi har makt att göra så att Guds vilja sker! Beroende på hur flitiga vi är i kampen för det goda och hur tydligt vi har tagit in vilka vi är (eller kan vara) genom tron på den som skapat oss, kommer detta allt tydligare till synes.

Om vi på motsvarande sätt accepterar hur djävulen tänker och tar till oss vad han vill, så kommer vi genom hur vi är skapade på samma sätt att låta hans vilja komma till uttryck.

 

Eftersom Gud är god och bara god, så innebär det att allt ont vi ser omkring oss och får uppleva har djävulen som ursprung. Den kristna tron innebär genom vad Bibeln säger att det finns åtminstone två världar som behärskas av två väsen som i allra högsta grad är verkliga även om vi inte är så uppövade i att uppfatta dem. Vi ser konsekvenserna i vår egen tillvaro tydligt, men inte det som hör den osynliga världen till.

Ni har nog redan räknat ut att dessa väsen är Jahvé, vår skapare och djävulen som vill destruera och ta över skapelsen. I dagsläget ser det ut som om han är på väg att lyckas. Mer om detta senare.

Den som inte lever med dessa saker som verkliga inför sina inre ögon, lever i en tom tillvaro utan koppling till något ursprung. Einstein lär ha sagt att ”Gud kastar inte tärning”, men en tillvaro utan Gud kommer alltid att uppfattas så. Slumpen avgör. Det är detta Satan försöker intala oss, för om vi uppfattar livet så, blir vi bara ett rö för slumpens vindar.

Men kom ihåg att Jesus aldrig skulle ha kunnat uppstå från de döda om inte dödens furste hade blivit besegrad. 1 Kor 15:4-6 ”att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.” Här skriver alltså Paulus i praktiken till korintierna att om ni inte tror mig, så fråga de andra som sett Jesus uppstånden. Det hände inte bara på den tiden. Även t.ex Dalademokratens chefsredaktör Göran Greider har berättat att han sett den uppståndne.

Djävulens makt är inte längre oemotståndlig: men han kan fortfarande påverka tankar och känslor hos alla människor. Det gör han också. Eftersom han är en lögnare kan han ansätta även de troende och anklaga dem för sådant som redan är förlåtet och glömt. Han vet nämligen att det liv vi levt ”i köttet” [ utifrån kroppens och våra mentala drifter] lätt kan ge skuldkänslor och grämelse.-Och en människa som lever under skuldmedvetande är inte någon segervinnare. Vi måste ständigt tänka till och förvissa oss om att vår synd blev utraderad i samma ögonblick som vi bekände Jesus Kristus som vår livlina. Om du har gjort det, eller kommer att göra det så är vi enligt Bibeln nya skapelser – och en ny skapelse har inget förflutet!

Ingenting, som hörde den gamla människan till kan därför anklaga och fördöma oss. Inte ens i dödens ögonblick. Rom 8:1 ”1. Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.

Det jag har skrivit här betyder att det finns ingenting av mörkret i ditt liv, rädsla, oro, fruktan eller annat som har gjort djupa sår i ditt förflutna, som är hopkopplat med Gud. ALLT sådant har bara ett ursprung (mörkrets furste). Låt oss omslutas av Guds omsorg och våga lita på att det han lovat håller han också!

Hur kan människan påverka tidsskeendet för när Jesus kommer tillbaks?

Nu tänker jag ta upp en annan och egentligen mycket intressant aspekt på hur tidsangivelser utpekas i Bibeln.  Oftast anges det endast för något som är uttalat för framtiden.  När saker ska hända! Ett sådant sätt att se på framtiden kan både innehålla ett, som vi ser det normalt händelseförlopp (alltså jordiskt) som när det skrivs om att ett barn ska födas. Då följer den biologiska klockan sin tid och man kan alltså säga ”när tiden var/är inne, så föddes…

Men i Bibeln är denna tidsangivelse mycket mer avhängigt av vad, och hur saker sker. Där blir tidsuppfyllelsen inte någon fixerad tid, utan har mera att göra med vilka saker som ska genomföras eller ske för att det ska vara läge för att den uttalade händelsen ska ske. Till exempel frågade lärjungarna om när allt han hade försutsagt om sin återkomst skulle ske. I Mark 13:4 står det: Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?Lärljungarna var alltså klara över att det handlade om en förberedd tid, då tiden skulle vara inne. Därför frågar de efter tecknen, signalerna, på detta. Liknande tankegångar finns det i Gal 6:9

Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp.” Ge upp? Ge upp med vad? På andra ställen i NT sägs det  att vi inte ska ge upp med att leva i tron och de goda gärningarna som Gud har kallat oss till. [Här måste jag göra ytterligare en kommentar: På grund av att vi är varelser som är inskolade i det  som hör vår onda natur till, öga för öga, tand för tand. ja, det räcker väl att jag  återkopplar till 2 Tim:1-3. Med andra ord finns det inte en enda människa som klarar av att uppfylla något för att bli god]

Det var därför Jesus kom. Tron på honom gör oss rena och rättfärdiga i Guds ögon! Det är den tron vi inte får ge upp. (Gal 6:9) Jesus är liksom länken mellan oss och Fadern, skaparen själv.

Vidare finns det en sak till som hör ihop med det här. I Mark 13:22 läser vi som en fortsättning på lärljungarnas fråga om när detta ska ske. ”Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himmlen, inte ens sonen, ingen utom fadern.” Det är inte en fastställd tidpunkt, Utan  vissa kriterier måste vara uppfyllda först. Först då är tiden inne! I 2 Petr 3:12 kan vi se en annan konsekvens av detta sätt att se på dessa dynamiska tidsangivelser. ”12. medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta.Här sägs alltså att denna händelse kan påskyndas!  –Och det av människor! Hur ska det då gå till?

Jo, bland förutsättningarna innan ”tiden är inne” för slutskedet av tillvaron på jorden i Apg 1:8 står det vi: ”Men ni skall få kraft när den he­li­ga an­den kom­mer över er, och ni skall vitt­na om mig i Je­ru­sa­lem och i he­la Ju­deen och Sa­ma­ri­en och ända till jor­dens yt­ters­ta gräns.” För att ingen ska kunna säga att ”vi visste inte ”, så kommer den dagen först när evangeliet är förkunnat för alla människor. Men de som har dött och inte haft en chans, hur blir det med dom då? Är det någon som undrat över var Jesus fanns när han var död? ”Jesus lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.” [Apg 2:29] _och vad gjorde han där då, om man får fråga? I Petr 3:19 Står det:och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.

INGEN kommer alltså att kunna säga: ”Jag har aldrig hört det”!

Om att förlösa Guds makt

Ni som har följt mina inlägg har säkert tänkt på att jag lagt in lovsånger av olika slag. Orsaken är inte att jag bara har velat lägga in dem som några slags smycken i det jag skriver, utan det är en andlig makt i lovsången.

Det verkar vara en förlösning av det vi uttrycker i bild, ord eller sånger. Det är något vi utlöser hos den makt som står för det vi uttrycker. Det var därför jag satte fatahs logga mot lovsången i det senaste inlägget. Svärden hör till koranen, lovsången aktiverar Guds kärleks väsen. Genom vad vi då uttrycker skapas en förlösning av det vi uttrycker.

I Ef 6:10-12 står det ”10. Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.”  Det är på det här planet i tillvaron vi finns och verkar vare sig vi tror eller inte. Enkelt uttryckt: det är mäktigt och vi är inblandade. Det är också därför jag har kallat min blogg ”BIBELN OCH TILLVARON”! En gång började det hela genom att Gud uttalade sitt ”VARDE. Medan skapelsen fortfarande finns till gäller det som står i  Apg 17:27: ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till

Det jag nu skrivit tror jag är en princip av stor betydelse: Grunda inte din tro på om du får bönhörelse på en gång eller inte eller på vad du tycker dig se eller känna efter bönen. Det verkligt pålitliga är det vi inte upplever direkt, det som Ordet utlovar. Ja, detta är trons dårskap som är Guds vishet.

Eftersom vår bön griper in i jordiska förhållanden försöker ”denna världens furste att förhindra det. Därför är vi uppmanade till att vara uthålliga i vår bön och därigenom upprätthålla trons kontakt med Gud.

Så kommer jag då åter till lovsången som ett andligt vapen. Det talar Bibeln mycket om. Konung David skriver i palm 27:”Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig och jag skall offra i hans hydda jublets offer. Jag vill sjunga till Herrens ära och lovsäga honom.” Lägg märke till orden jag skall offra …  jublets offer.

Vi tycker nog att vi är minst hågade att lovsjunga när vi känner oss vissna, eller när omständigheterna nästan driver oss i panik, och allting går emot. Det är då vi ska offra jublets offer. I det läget blir det verkligen en uppoffring att lovsjunga Gud. Det märkliga är att om vi gör det tycks det verkligen  förlösa en kraft som i praktiken förändrar hela situationen. Så krysta fram en tacksägelse så gott det går, eller lyssna på någon av lovsångerna som finns här. Glid så in i sången och musiken, tänk då på Gud. Det fungerar också, om smärtan och oron är för svår.

Guds kärleks väsen och hur får vi del av detta

Det tar tid att bygga upp en nära och hållbar relation, en utan misstänksamhet och oro att bli övergiven. Det räcker inte med att träffas helt kort ibland. Man måste få tid till att förstå djupet av de känslor och intentioner  den andre har. Då först kan vi svara med all den kärlek vi är kapabla till.

Som människor tenderar vi att svika även de vi håller av mest, och faktiskt verkligen vill stå upp för. Det kan vara våra barn, vår make eller maka, våra föräldrar som vi ofta har en komplex relation till eftersom de också har svikit i sin tur. Antag då, att vi i det läget verkligen blir förlåtna. Nu pratar jag inte om ursäktade, för då handlar det om att man har en orsak som man kan hänvisa till som orsak till sveket, jag pratar om villkorslös förlåtelse och kärlek. ”Den som har fått mycket förlåtet, älskar också mycket”. Här ligger en paradox. Svikarens kärlek byggs upp av de förlåtna sveken. Detta belyses som mest av det faktum att det ofta är de som står eller har stått oss närmast vi har störst behov av att föråta. Även oss själva. Många människor går under av att de bär på ett självförakt som är obetvingligt om man inte kan släppa bitterheten och självföraktet. Jag tror att detta är den kraftfullaste frigörande kraften vi kan uppamma. Just detta är så svårt att åstadkomma eftersom vi många gånger tycker att vi har ett objektivt skäl att förakta. (Vem det nu vara må) Eller hålla fast vid bitterheten. Den fungerar som en vägg i förhållande till omgivningen, oss själva eller till Gud.

Här kan vi välja: Förlösning eller bundenhet! Den som lär känna Gud kommer att få se hur konkret detta faktiskt fungerar. Men jag vet också människor som blivit fria även om de inte lämnat över sina liv till Gud, utan bara det som binder. Det är ju bra så, men jag vill gå ett steg längre i min blogg.

Jag vill visa på en väg i trygghet även under svåra tider.

Kom ihåg (eller läs om) texten ut 2 Tim 3:1-5. Det som står där är den oförsonliga människans beteende som beskrivs och som där sägs utvecklas i sin kraft under den sista tiden. Att leva i det kommer att bli tufft. Eftersom vi redan är på  väg in i den situationen tror jag att de flesta av oss kan förstå läget. Men för den som känner Gud och är villig att förlåta och få förlåtelse kommer Gud att hålla sin beskyddande hand omkring, vi blir alltså inneslutna i hans makts beskydd och ledning.

Det gäller att inte  vara högmodig och stursk inför erbjudandet om förlåtese eller att inte vara beredd att frikostigt ge förlåtelse. Det är alltså inte så att Gud väljer bort att hålla sina löften utan att dels känner vi inte riktigt till vad han sagt och dels gör vi som 4-åringen ”KAN SJÄLV”! –Och det kan vi inte.

Men lek med tanken att Gud är god och BARA god!

En sak som brukar utgöra det största motståndet mot tanken att Gud är god och inget annat än god är funderingar om varför han, allsmäktig som han är, tillåter att ondskan får breda ut sig. Trots allt tänker vi människor alltför kortsiktigt och primitivt. Om Gud nu skulle vara God och allsmäktig så skulle vi ju få ha en superfarsa i höjden som fixade till allt utan vår påverkan.

Vad vi då har glömt är en sak jag skrivit om tidigare: Vi människor är i allra högsta grad medverkande till vilken makt som kommer till skott. Sedan  är vår föväntan om ett ”bra resultat” av våra böner i praktiken motsägelsefull.

Lek med tanken att vi har två idrottslag som båda ber till Gud om hjälp att vinna: Så är det mänskliga sinnet. Så skulle då inte Gud finnas till för de som förlorat? Det är mycket ego i vårt sätt att be och förhålla oss till Gud. Ofta tänker vi faktiskt inte längre än så. Men det är två makter som strider om människans själ. Det vi kan påverka är vilken makt som kan (får) påverka våra sinnen och våra tankar. Eftersom  vi alla, utan undantag, är styrda av hur vi uppfattar tillvaron som i sin tur är påverkad av skapelsns förfall, blir det i våra tankar nästan omöjligt att se lösningar som ligger utanför de erfarenheter som vi genom våra sinnen har av tillvaron. Gud blir i våra tankar liksom bara en figur som, hur han än är presenterad i Ordet, bara strider mot alla våra erfarenheter.

Om vi har den uppfattningen och följer den så gäller det bara att se till sin egen hyska, liksom. Resultatet blir det som står i andra Timoteusbrevet när de flesta människor har valt sida och sätt att hantera sina problem.

I 2 Tim 3 står det:

 ”1. Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 2. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4. svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. 5. De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft.

Om jag då går tillbaks till det vi ser och hör om tillvaron, är det någon som känner igen läget? Öppna tidningarna, lyssna på hur folk tänker. Är det helt fel?

Lägg märke till vers 5! Här tycks även kyrkor och kristna människor vara medräknade!

Varför? Jag tror att det beror på att även dessa kommer att ha ett behov av att skjuta ifrån sig denna obehagliga tanke.

Men! Jag vet av egen erfarenhet att det som sker inte är orsakat av Gud. Hur många gånger har vi inte fått hjälp, visserligen i sista sekund, men ändå hjälp i svåra stunder. Orsaken till hela skeendet är hur vi som människor struntat i de råd vi fått av Gud, inte minst i fråga om faran att dyrka ”mammon”.

Vi kommer alla att behöva hjälp från en högre makt. (Gud) I alla de avseenden jag har tecknat här. Men om vi tror att han är en del av orsaken, varför skulle han då vilja hjälpa? Det är detta problem jag ser som en orsak till att vi inte får svar när vi ber. Vi har fel Gudsbild när vi ber. Därför tillber vi en Gud som vi är tveksamma om att han inte rent av är inblandad i det vi drabbas av.

Så låt oss inse att Gud är god. Bara god. Bibeln säger att inget mörker finns i honom. Det är den Guden jag bekänner mig till och det är denne som sände sin son Jesus för att alla skulle få trygghet och ro.

Det som sker idag är orsakat av att Satan skapat en föreställning hos oss att Gud inte är att lita på. Därför måste vi fixa det själva. Här ser vi resultatet.

Det handlar faktiskt inte bara om en stol i himlen eller en plats i himlakören, utan om en relation med vår skapare här och nu.

 

Det gamla ska förgås och något nytt ska komma.

I går skrev jag om hur ondskan håller på att förstöra jorden, och om man läser Bibeln lite noggrannare ser det ut som om allt detta är ett kosmiskt skeende, inte bara ett jordiskt. men eftersom vi som människor bara kan se så långt näsn räcker, så har vi svårt att ens se de mest diaboliska uttrycken för vad vi delvis redan är inne i.

Det finns några saker jag tycker är viktiga att få påpeka och som hör till ett helt annat skeende och som Jesus överlämnade till lärljungarna.

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Detta är ett löfte från Jesus till alla som tror, inte bara i den tiden, utan i alla tider. Så hur illa det än ser ut har Jesus givit oss makt att stå emot allt destruktivt i kraft av det ord som har fått sjunka in i oss. Det är inte bara min tro som åstadkommer det, utan Guds mäktiga ord som vi tagit in och som vi agerar utifrån.

Detta är så viktigt att jag återciterar det jag nyss skrivit med ett litet tillägg:

Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

Oro för jordens undergång. Men om det säger Jesus: Då ska ni lyfta upp era huvuden, för då nalkas er räddning.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste.

LITE KYRKOHISTORIA

De kristna församlingarna var kraftigt förfljda de första århundraderna, det var under den tiden man talar om urkyrkan. De kunde inte förvänta sig någon hjälp från månniskor, det enda de kunde sätta sin tillit till var Herren själv. Under den tiden är berättelserna om tecken och under från Gud rätt frekventa. Denna utveckling pågick fram till år 313.

Trots svåra förföljelser fortsatte medlemsantalet i de kristna församlingarna att öka. Förföljelserna blev än värre under 200-talets andra hälft men en vändning var nära förestående. Under kejsar Diocletianus i slutet av 200-talet skedde de sista riktigt stora statsstödda förföljelserna.

Under tiden fram till 313 då kristendomen blev förklarad laglig avrättades tiotusentals kristna, och bland dem flera biskopar och andra ledare inom kristendomen. DÄREFTER, Försvann berättelserna om Guds väldiga gärningar annat än fläckvis.

Den troliga orsaken var att man hade fått en annan hjälpare än Gud, 
den himmelska världens kraft lyste alltmer med sin frånvaro.

MEN DEN TID VI NU STÅR INFÖR GER OSS ETT VÄGSKÄL:

Antingen förgås vi av ångest och undergångskänslor eller också börjar vi liksom de första kristna i katakomberna se GUD som vår hjälpare och det kommer han också att leva upp till.

Många gånger tvivlar jag, men jag har sett för mycket för att kunna förneka det.

 

Gud med makt och myndighet på jorden. Vi kan påskynda, men inte stoppa!

Nu blir ju då frågan,  Var det jag skrev under påsken och igår bara det man kan kalla religiös teori? Eller vad handlar det hela om?

Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar bibelns tillvaro och vår jordiska på två helt olika sätt.

Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Allt vi kallar vetenskap har sin grund i de erfarenheter som våra sinnen kan iaktta och vår hjärna kan analysera. Det är detta bibeln kallar köttsligt. Det är alltså en del av den synliga skapelsen. Om vi får vara med om något utanför dessa ramar (som när Jesus gick på vattnen) kallar vi det övernaturligt, eller också vägrar många att alls tro på det. Men tro mig, det övernaturliga finns och har mycket mer att göra med tillvaron än vad vi kan tro.

Bibelns tillvaro fungerar utanför vår begränsade värld. Utifrån den kommer alltså det vi kallar under  eller övernaturligt. När vi uttalar oss om kring någon övertygelse, och lägger in osynliga makter kring det vi uttrycker så skapar det också en kraft och en rikting i det vi uttrycker.   När vi uppmanas att be till Gud och i enlighet med hans löftesord innebär det att vi genom vår bön aktiverar Guds löftesord.

Det är viktigt att låta det vi läser eller hör från Bibeln gå in i oss och skapa en inre ro som hör samman med Guds löften.  I Mark. 11:24 läser vi ”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”I Mark 16:20 står det:
Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”  Lägg märke till att det finns en koppling mellan Guds ord och de handlingar som inte bara Jesus gjorde, utan även det lärljungarna gjorde efter Jesu himmelsfärd.
Jag ska komma till detta senare.

Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer alltså genom att vi läser Bibeln med förväntan! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och vi förväntar oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!

Här vill jag lägga till det som står i  Matt 6:27Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”  Du tappar bara mark med all oro!

Lukas, som skrev inte bara Lukasevangeliet, utan också apostlagärningarna (acts, på engelska) skrev :”Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.” Lukas evangelium 1:3,4.

Lukas berättar inte mycket om sig själv. Han förklarar att Jesus inte bara är judarnas utan hela världens Frälsare. Lukas beskriver mer än de andra evangelieförfattarna hur Jesus hjälpte samhällets utstötta och människor i stor nöd: fattiga, sjuka, syndare. I Apostlagärningarna beskriver han hur Jesus efter sin himmelsfärd fortsatte sitt verk på jorden genom den helige Ande hos de troende” Så vitt vi vet var Lukas en mycket nära lierad person med de kristna i Jerusalems församling som varit med Jesus, sett hans gärningar, och deltagit i Jesu avrättning. Likaså hade han en nära kontakt med kvinnorna vid graven och hade därför en klar berättelse om hur de fick uppleva situationen när de kom dit och graven var tom.

Detta var vad Lukas ville berätta, och som han skriver (till Teofilus) . Både genom evangeliet och sedan apostlagärningarna ville han ge en detaljerad bild av vad han fått sig till livs…

Händelserna han berättar där är makalösa.

Dessutom är de en fortsättning på avslutningen i Markusevangeliet (som ingen tycks veta om han hade tagit del av). Där står det: ”17. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18. de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

Så kommer alltså slutet som är helt avgörande för min berättelse och för mitt senare inlägg:

Guds ord till dig idag

Mark 16: [20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]

 

Två världar. Den synliga världen och den osynliga, där den synliga är på väg att gå under. Men det finns hopp!

Här kommer jag att ta upp flera saker som är avgörande för vad kristen tro är. Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste. När Jesus berättade för lärljungarna i Joh 12 sade han:

31. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.

DET ÄR BEFRIELSENS ORD TILL OSS ALLA.

I Ef 1 kan vi läsa:I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.Vi är alltså friköpta från allt som binder oss.:”över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade Gud under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen.”

Om vi ska få glädje av det, gäller att…

..vi är fria ifrån det som binder oss, på två sätt: Det förflutna är borta och det som kommer kan aldrig binda oss mer. Frågan är bara om vi vågar eller känner för att ta emot det. När jag avslutade ett avsnitt kring Jesu uppståndelse skrev jag:

FASTNA alltså inte i Jesu död, utan be också om att

få del av kraften och glädjen i den tomma graven!

Jaag kan skriva det på ett annat sätt: Älta alltså inte de gamla misstagen, låt inte ”Anklagaren” plåga dig  med saker Jesus redan har dött för och släckt ut på korset (Anklagaren… se Job)). När det förflutna förföljer dig, tacka då Gud för att han genom Kristus har valt att inte se det mer. (I Bibeln står det att det gamla är förgånget och något nytt har kommit) I den tomma gravens kraft finns Anden som vi har fått och som gör att vi kan tro som Jesus.

Jesus sa:”för Gud är allting möjligt.” Men han sa ockå ”Allt är möjligt  för den som tror.” Alltså den troende. Hisnande, inte sant??  Det har jag varit med om själv, så det tror jag på.

Att det har fungerat har inte med min ”starka tro” att göra, utan att jag i de stunderna inte varit lömsk på Gud, fylld av bitterhet och fruktan. Just då, i de stunderna fungerar Guds ande hos mig. Det är den auktoritet som den helige Ande ger och som då kommer till uttryck genom mig.

I 1 Kor 15:19 står det:”17. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Det är inte döden som skapar den andliga kraften, det är uppståndelsen.

%d bloggare gillar detta: