Ja, Jesus är uppstånden och det fick stora konsekvenser för de som sett och upplevt den. URKYRKANS andliga kraft hade sitt ursprung där.

Igår, när jag skrev så hade jag tänkt fortsätta att berätta mer om vad som hände efter uppståndelsen. Det ska jag också gära, men det finns en kommentar som jag måste ta upp innan jag fortsätter där i morgon.

Men det som nu händer kring Korea kändes viktigt att få lägga in även om det ur Biblisk synpunkt kanske kan vara svårt att göra en detaljinterpretation av. Därför ville jag ta upp det just när det händer. De av oss som lever kommer att få se vad den saken kan utvecklas till. Om krisen sprider sig mot länderna kring Israel och och tenderar att involvera så många länder att vi kan tala om ett tredje världskrig, så bör vi som kristna be om förstånd att inte tappa huvudet… då blir det halt avgörande om vi vågar förlita oss till det som står i Bibeln och bönen.

Men det jag nu vill fokusera på handlar om det andra inlägget om bönen jag lade in den 28 mars.  Jag tycker att den är bra och jag står fortfarande för den, men det finns ett ”feltänk” när det gäller tron, som är långt ifrån Bibelns undervisning och det vill jag kommentera innan jag fortsätter kring underberättelserna i urkyrkan, som jag hoppas kommer till stånd i morgon! Redan på förstasidan, innan vi lyssnar till budskapet står det:”By my strong faith, Havenly Father I receive Your Almighty power…. ”, vilket vi på svenska skriver, genom min starka tro…  Här finns det ett totalt ”feltänk”. För mig verkar det som om tron är en subjektiv aktivitet som aktiverar Guds makt. Bibeln beskriver det på ett annat sätt:”17. Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.” (Rom 10:17) Detta står på flera ställen och betyder at den tro som åstadkommer under (se mitt inlägg i morgon) Är direkt kopplad mot Guds ord som berättas eller förkunnas.

Hur många av oss är det inte som tycker att vi inte har tid att stanna upp inför vad som står i Guds ord? ”Vi har inte tid! Vi måste göra dittan och dattan”.

Men så förlorar vi också den kraft som Gud vill ge oss genom våra böner.

Jesu död återspeglar ett kosmiskt skeende, av Gud beslutat före skapelsen.

Detta är STORT, mycket större än vi kan tänka oss!

Jag ska försöka beskriva det här.

När vi läser och tolkar Bibeln, låt oss då skilja mellan EX-egetik (Uttydning) och EIS-egetik (intolkning), när man ser på kyrkornas förkunnelser är det alldeles uppenbart att de tycks ha en preferens för eisegetik.

Man har tagit väldigt lite till sig (eller velat förstå) av vad det som faktiskt står i Bibeln och hur mäktigt det är!

Vilka är vi som kan avfärda ett stycke för vad Bibeln avser eller inte, men naturligtvis kan vi lära oss mer och gå djupare in i både Bibelns texter och deras ”sitz im leben”.

 I 1:a Petribrevet 1:18-20 finns det faktiskt skrivet om ett pris för vad Jesus fick betala för att vi skulle få kallas Guds barn, och VARA hans barn fullt ut.
18. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. 19. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. 20. Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut,  för er skull som tror.

Läs v.20 noggrannt: DET ÄR STORT! Ja, kosmiskt. Det är ju det största i hela Jesu verk!
Korset var inte Jesu lidandes värsta stund, vilket är lätt att tro! Men vårt förstånd kan inte sträcka sig längre.

Smärtan efter döden på korset är oändligt mycket värre, det handlar om en tid i dödsriket (helvetet)! Därför Svettades Jesus blod inför det som skulle hända. I Luk 22:44 läser vi: ”I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken”.

Här har vi några versar ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:
Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket.
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?

Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall.

Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)

Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.

VARFÖR SKA VI FÖRNEKA DET? I Jesaja står det:
Detta skriver Jesaja (53:3-12)

”3. Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
4. Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
5. Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6. Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
7. Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
8Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
9. Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
10Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
11. När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
12. Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.

 

Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!
Detta är vad Jesus egentligen gjorde!

 

 

Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan…

”Det finns hänvisningar, i det Jesus säger om tiden innan han ska komma igen som helt klart går att applicera på detta. Kanske dock inte så tydliga, men de som har en levande tro på ”Fadern” kommer att känna igen och förstå tidsandan. I Joh 15:18 säger han ”Om värl­den ha­tar er, kom då ihåg att den har ha­tat mig före er. Om ni tillhörde värl­den skul­le värl­den äls­ka er som si­na eg­na. Men nu tillhör ni in­te värl­den, ut­an jag har kal­lat er ut ur värl­den, och därför ha­tar värl­den er.”

Detta citat behöver kommenteras lite. ”Världen” i detta sammanhang står för hur vi som varelser tillhörande denna ”värld” är skapade för att överhuvudtaget kunna överleva.

1.  för att kunna anpassa oss här på jorden och

2 . för att medvetet eller omedvetet uppfatta det andliga och för våra fem sinnen saker som inte kan uppfattas (för det mesta) annat än som talgdankar, magkänslor. Ibland blir det synligt, men eftersom det är långt ifrån det vanliga hos den moderna människan och oftast inte vetenskapligt kan bevisas, så anses det officiellt som suspekt .

Därför håller många, många sina andliga erfarenheter gömda. Ingen vill ju ses som suspekt. Hur många gånger har jag inte fått höra berättelser som jag faktiskt tror på av många olika skäl, men där de säger efteråt: ”Men du säger väl inte det här för någon?”
Vad jag då har försökt beskriva här i de senare inläggen är hur Gud skapade människan som en helhet. (Det Hebreiska ordet för den skapade människan är ”näfäsh”, och betyder helhet [men också människa])

Då blir ju frågan hur helheten ser ut: Jag tar upp ordförklaringen från 1917 års Bibel en gång till för att försöka klargöra det. Men kom ihåg, att detta är Bibelns syn och den ligger rätt långt vår naturvetenskapliga tankegång. Den tillhör ”denna världen” som Jesus talar om och den troende människan har en tillgång till den gränsöverskridande tillvaron (himmelska). Både  till förståelse av oss själva och omgivningen och vår möjlighet till handlingar som kan uppfattas övernaturliga.

Själisk.jpg

För att förstå denna text måste man inse att allt vi blir medvetna om måste gå igenom vår hjärna. Det är den, och inget annat som i bibeln kallas själ. Om inte signalerna går genom hjärnan uppfattar vi dem naturligtvis inte. De blir ”osynliga”.  Alltså förutsätter Bibeltexterna att det finns två ”inputs” till hjärnan (själen) Det ena är kroppen som vi väl nästan alla hyggligt känner till. Vi ser, hör etc. så processas det i hjärnan och blir till en del av vårt sätt att tänka. Det andra, den andliga sidan=hjärtat, ”själva levandet” som lever vidare efter vår död,  är svårare att ta på eftersom mycket kommer in via vägar vi inte riktigt har pejl på. Där finns det en värld på andra sidan: en barriär som naturligtvis också kommer in i vårt sätt att tänka. Där kommer både Gud, Guds änglar och olika demoner inklusive satan själv in samma väg. Vad som har lättare att ta sig in har att göra med hur vi matar vårt sinne. Idag kan vi nästan inte läsa en tidning utan att läsa om olika destruktiva händelser utförda av destruktiva personer, eller berättelser om hur  klimatet kommer att att gå överstyr. Det tolkas då naturvetenskapligt eftersom Gud inte hör hemma där.  Kvar finns bara en fasansfull skräck för livsbetingelser som skenar.

”Det matas våra barn med dagligen på skolan, det finns inget hopp! Pär Lagerkvist utgjuter detta:

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

Detta läser vi i DN idag:”Men är det då möjligt att över huvud taget ha en samling i kyrkan i advent som ju i sig är en religiös högtid?

Vi menar att det är möjligt. En sådan samling får dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Det är därför inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap.

I kyrkan förmedlar det heliga kyrkorummet Guds närhet och härlighet. Det är, menar jag, en av orsakerna till att människor trivs i en Gudstjänstlokal. Guds härlighet i verksamhet! Men varför är Gud på ett särskilt sätt där? Där är ett ställer man ber, välsignelsen uttalas över de närvarande och gågna generationers böner ekar fortfarande mellan väggarna! Det är alltså en makt utanför naturvetenskapens gränser i bönen och välsignelserna. Trygghet bara i att sitta i ett tomt kyrkorum.

Allt detta ska i naturvetenskapens namn folk fråntas Jag känner vånda inför våra unga idag. ”Ångerst, ångest..”

Ska vi verkligen i vetenskapens namn frånta människor detta i Kyrkan?

Konsekvenserna hos mig utvecklas – I realtid.

Först vill jag tacka er alla som troget återkommit för att kika in på min blog. Jag hoppas att mina inlägg kommer tätare hädanefter, de kommer, men hur tätt vågar jag inte lova eftersom det ni fick läsa i mina fyra första avsnitt om min väg tills idag… Var ett sammandrag av ett långt skeende. Det handlade i stort sett om tjugo år.

När jag sedan skrev om ”konsevenser”, trodde jag att jag hade börjat se målet. Men Ojjj… så fel jag hade! När jag hade skrivit det fjärde avsnittet upptäckte jag att jag fortfarande var på vandring. Mitt liv, min inställning och mina insikter förändrades hala tiden. För varje ”steg” [andligt] jag tog, kom nya aspekter fram. Genom Bibeln, men också genom Guds egen ledning förändrades jag sakta men säkert.

Det som stod i Bibeln och som jag var säker på var sant ville inte fungera i mitt liv. Jag hade tusen förklaringar till det ena och det andra. (Gud brydde sig inte, åtminstone då inte om mig, tänk om han inte finns, av någon orsak kanske inte mina böner gick fram?) Eller var det bara en psykologisk förvillelse?

Men om jag jämförde hur saker stod till med lite längre mellanrum, så upptäckte jag att det hände saker varje vecka. Det var en utveckling, där jag traskade på en väg med en guide som var osynlig, men bestämd. För de av er som söker Gud har på samma sätt denne guide vid sidan och inom er. Det är den helige ande, Guds ledsagare.

Hur långsamt eller fort det går har nog mer att göra med hur motspänstiga vi är mot förändring än så mycket annat.

Jag började mitt förra inlägg med: ”För länge sedan lovade jag att detta avsnitt skulle handla om konsekvenser av de fyra avsnitt i blogen jag kallade ”Min väg till den tro jag har idag”

Allt det andra var bara en berättelse om en lång utvecklingstid och för mig rätt lätt att skriva. Jag, liksom ni, trodde att denna avslutande blog skulle komma i samma takt. Men, men…

När jag började skriva upptäckte jag att jag inte själv heller hade svaret. Så vad skulle jag skriva? En teoretisk och teologisk framställning utifrån vad Bibeln säger? Eller något som var fungerande och levande för mig – IDAG? En väg jag skulle kunna visa på så att det skulle fungera för andra också? Inte bara en berättelse om vad jag hade gått igenom! Så jag var tvungen att stanna upp för att få tag i svaret på frågan, vilka konsekvenser kan jag visa på? – Och hur har dessa kommit till? Det har faktiskt varit riktigt pärsigt!

Det är ingen tvekan om att det jag hittills har berättat har varit fråga om en utvecklingstid, men var står jag nu? DET VAR JU DET JAG VILLE BERÄTTA!

Detta gäller fortfarande, men jag ser för var dag tydligare att tron inte är något hjärnspöke, den är en del av att få vola i ett levande väsens omsorg. Ibland förstår vi det inte och ibland förstår vi det först långt efteråt.

Just nu får ni följa min utveckling i att leva i Guds omsorg i realtid. Det är därför det tar sådan tid för mig att komma fram till något att skriva. Samtidigt som det jag skriver innehåller ett större utflöde från Gud i kraft och liv än innan jag började försöka beskriva det för er.

Men en sak kan jag säga; Det är inte Gud som döljer sig och inte vill vara nära oss, utan det är vi som är mer eller mindre blinda för vem han är och vad han vill göra!

Det är den utvecklingen jag nu går igenom och som också några av er andra gör tills vi säger STOPP! För han går vid vår sida vare sig vi ser det eller inte.

Om vi inte ser det blir det nog jobbigare än om vi kan slappna av vid det löftet, det vågar jag nog också påstå.

Gud sviker inte sina löften!

Bonden på taket som skulle klara sig själv…

Det finns en liten historia som berättades när jag var en liten pojke.

Om den verkligen har hänt eller ej vet jag inte, men likväl, slutsatserna av den håller. Det handlade om en bonde som skulle fixa taket på ladugården. Det var spåntak man då lade. Ni vet, man hyvlade spån i ungefär 5 mm. tjocklek och lade ut dem på taket. De fästes med nubb. Högst uppe på taget började gubben glida, det gick fortare och fortare. Eftersom han inte direkt gillade de som brukade på i bönhuset, så var väl Gud inte den förste han tänkte på. Men ni vet ju hur vi människor är: när alla andra hopp är ute kastar vi iväg en bön. [hur många som fått hjälp av Gud på det sättet vet jag inte, men jag har en känsla av att det är många]! Det gjorde nu bonnen också. Då fastnade rocken i en femtumsspik som inte var nerslagen ordentligt. Nu blev bonden genast lite kaxigare och sa ”Hörru vänta, nu klarar jag mig själv!” Då släppte spiken.

Felet bonden gjorde var nog inte att han svor (tja, det kanske han gjorde, men det var inte själva problemet), utan tågordningen var följande: Han bad, för han klarade sig inte själv, hjälpen kom och istället för att säga ”tack”, sa han att han klarade sig själv. Och då fick han göra det.

Det jag nu berättade var en  händelse

Liknande händelser tror jag att de flesta av oss varit med om. Jag skulle kunna räkna upp många där jag minst av allt skulle förvänta mig en bön av de som bad.

Men Gud vill att vi ska leva i hans beskydd livet igenom. Från händelse till händelse, när det går väl och likadant när det knakar. I psalt 118:7 står det ”HERREN är med mig, han är min hjälpare

Nu vill jag visa på en bön som finns i 4 Mos 6:22-27 och som Gud själv lärde Mose, Arons bror för hur man ger människor Guds välsignelse.

”HERREN talade till Mose. Han sade: [Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem: HERREN välsigne dig och bevare dig. HERREN må låta sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid. På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.]”

[VÄLSIGNA= ge lycka, skänka framgång]

Välsigna är ett gammalt uttryck som gäller både hälsa och välstånd liksom naturligtvis Guds närvaro. Så det är en bön om att mottagaren ska bli bevarad och beskyddad också. Det största vi kan ge vår barn, dem vi bryr oss om, är att be denna bön varje dag över dem. Här är Guds löfte kravlöst.  Tänk till över den sista meningen som har fet stil. Det finns inget hos dig eller mig som tycks kunna göra att det inte fungerar. Det står bara: ”På detta sätt…” Om vi inte gör som bonden förstås, vi vill klara oss själva!

Situationen är tung, men det finns hopp!

Se er omkring.

Titta på hur tillvaron ser ut, både människor emellan och hur naturen håller på att kollapsa! Eftersom många håller på att både tappa modet och känslan för framtiden av det jag skriver vet jag att det inte är populärt.

Jag har en och annan vän som läser min blogg liksom ett av mina barn som också tror på Gud. De tycker att jag ska skriva mer om Guds kärlek. Självklart finns den där. Men jag kan ju inte skriva bara om den när jag samtidigt ser hur andra delar av Bibelns utsagor verkar gå i uppfyllelse (idag nästan ordagrant).

Jag har tidigare skrivit om följande:

Här ska jag visa en text ur NT som beskriver vad vi ser idag, sedan lägger jag ner ett lite äldre inlägg som nedkallar Guds närvaro och kärlek mitt i alltihop.

Här ska jag citera en text ur Matt 24, där Jesus talar om utvecklingen på jorden inför tidens slut. Mina kommentarer inom klammer.

Lärljungarna frågade Jesus: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?” 4. Jesus svarade: ”Se upp så att ingen bedrar er. 5. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många.

[Messias= ”den efterlängtade samlande, räddande gestalten.” Mördaren i Norge trodde att han var det, folk har börjat beskriva Stoltenberg i sådana termer. Mänskligheten tycks ropa efter en LEDARE! Vem som helst tycks duga, bara vederbörande kan hålla ihop människoflockarna]

Vidare till Jesus: ”6. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 7. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike,”

[Här finns det en för vår tid intressant utsaga som blir särskilt talande när man läser detta i grundtexten(grekiska). Det som här är översatt med ”folk” har i grundtexten ordet ”ethnos” (Jfr. etnicitet) Alltså talar Jesus om etniska motsättningar. ”Rike mot rike känner vi dock alltför väl igen.]

…och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. 8. Allt detta är början på födslovärkarna.” [Jesus jämför det vi går igenom som ett slags framfödande av hans återkomst och tidens slut]

ÄR DET INTE SÅ DÅ? ? ?

Det är ju bara att läsa i massmedia om det som sker idag runt omkring oss! Jordbävningar med förödande konsekvenser, Inte minst det som skett i Japan. I upp 3: 10. ”Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. 11. Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.

Första gången detta hände var i Tjernobyl, som på Ukrainska betyder  Malört! Betydelseöverföringen till det som händer i Japan är vanlig när det gäller Bibliska profetior! Därför kan man ana en överföring.

Det som hände på Utøya blev helt klart identifierat med en större ondska än det i praktiken nu tycks vara. Men ÄR det så? Om man ser det ur ett andligt perspektiv som jag försöker belysa, så är det en del av vår tids ondska som visade sig. Människor mördar och mördas, gruppvåldtäkter, Det vi kallar näthat, är egentligen bara uttryck för männisors inneboende hat under tillväxt. Bibeln kallar det antikrists ande.

Därför är det så viktigt för mig att trycka på att vi behöver ”laddas” med kärlekens ord och Guds närvaro genom den lovsång som även utan att vi förstår den (dvs. dess ord) ändå laddas av dess innebörd och himmelska melodier.

Detta är motsatsen till det onda jag skrivit ovan

En del av trygghetens nyckel!

%d bloggare gillar detta: