Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger Herren

Rubriken till det här inlägget har många gånger givit mig kraft och en ny förtröstan på Gud. Så har det också varit för många andra som upplevt sig kraftlösa och modlösa.

I Joh 14:27 säger Jesus ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Men jag känner ju ingen frid! Hela tillvaron jag ser omkring mig tycks vara på väg att rämna, och vilken människa är det som kan greppa det problemet? Ärligt, inte är det då jag! Mänskligheten släcker sina lampor en timme samtidigt /år. För att markera vikten av att göra något tillsammans! Den som tror att det hjälper räcker upp sin hand! Hur många händer åkte upp, tror ni?

Snarare känns det som Pär Lagerkvist skriver i sin dikt:

”Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Det finns en väldigt stor skillnad mellan de två förhållningssätten här. Det handlar om två åtskilda världar.  När Serubbabel (i Sakarja 4:6-7)  Hade fått i uppdrag av Gud själv att bygga ett nytt tempel ifrågasatte han hur det skulle gå till och hur han skulle klara av det. Som ni vet var det ju inga småstenar som dessa byggnader byggdes med. Då säger Gud: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7. Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark.

Vi har alltså två vägar att välja på i vår livsvandring. Göra det själv, eller lita på att Gud greppar det jag har framför mig. Det är just denna tillit som är grundläggande i den frid Jesus talade om. Att verkligen få vila i att vi har en slags superpappa i det fördolda som som har all makt i himlen och på jorden! När han omsluter oss får vi veta att allt är väl.

Det fanns en sång som vi fick lära oss när jag var ung:

Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga har gör vad människor inte förmår. Det är i praktiken samma sak som slutet på bibeltexten jag citerade ovan.

Vad handlar bergen om i bägge texterna om då? Det går inte att räkna upp allt här, men det är saker, tillstånd, hat, negativ utveckling, oro för våra barn och barnbarn, vårt eget åldrande, ekonomi…  Name it!

Alla vägarna går ihop på ett och samma ställe: Golgata. Jesu läge i döden och att han reste sig från det döda. De texter som finns även utanför bibeln om detta är fullt tillräckliga för att verifiera att detta har hänt. Man behöver alltså inte vara kristen för att hålla detta för sant, men att tro att det ger oss gemenskap och hjälp av Gud själv, HÄR kommer den kristna tron in!

Vad som än ser olösligt ut, Guds Ande löser det.

Låt oss lyssna på en sång som bygger på just den saken!

Gud förvandlar

  • Breanna Albers

    Breanna Albers 4 veckor sedan

    At 18 I gave my life to God. I came from being a drug user, partying everyday, smoking weed everyday, fighting, stealing disrespecting my family to loving God more then anything! My life changed so quickly in just a few days. God IS amazing. I love the testimonies! I am so glad for you !

    ++++++

    Breanna,

    Thanks!
 I’m also happy for you. What you do not know about is that I did my last post 2011. I still have about 2000 visitors / year after 4 years of silence. Jesus called me to resume this because I did not think that what I wrote was so important. Then I saw your comment and my tears began to drain. I have quite a few visits from other countries even though I am writing in Swedish. So now it is possible to read English as well.

    With warm thoughts
    Johnny

Gud idag, på en annan kontinent.

Jag fann idag på Expressen en blogg på ett tema : ” Afrika runt på 40 dagar av Terese Christiansson och Jonte Venzel. 

Det sltog mig då ett faktum jag hört många gånger. Det är nästan bara i Sverige det andliga inte uppfattas verkligt. Är andra folkslag dummare, eller är Svensken utan insikt om tillvaron.

Läs och gläds!

Jesus blod skyddar oss

2013-05-29 Av Terese Cristiansson
Kategori: Okategoriserade

Pastor Shanda är inte bara präst i baptistkyrkan i Kitwe i kopparbältet i Zambia. Han har också ett tryckeri, säljer vattenpumpar och driver tillsammans med några andra ett boende för 1000 föräldralösa barn.  Dessutom är han taxichaufför och körde mig och Jonte tillbaka till huvudstaden Lusaka igår. En överlevnadskonstnär med andra ord – som många andra här i Zambia.

Det gick förstås inte att åka bil med en pastor utan att komma in på religion. Jag kan utan överdriva säga att det var en sju timmar lång Hallelujaresa som inleddes med att han frågade om vi var religiösa. Vi fick snabbt klart för oss att resan var välsignad. Han hade dessutom stora klistermärken i bilen som det stod ”den här bilen är skyddad av Jesus blod” och det får man ju kalla skydd.

Men även om vi hade lite sår i öronen på slutet har pastor Shanda tveklöst ett stort hjärta och brinner för sitt folk.

Det intressantaste var inte hur han försökte få oss att förstå att vi var syndare och måste börja gå i kyrkan. (Något man ofta får höra här i Afrika, betydligt oftare än jag fick höra det av muslimerna i Afghanistan där jag bodde i 2,5 år) Nej, det intressanta var hur han såg på det enorma inflyttandet av internationella företag här i Zambia.

–Myndigheterna säger att allt är bra men jag möter församlingarna, människorna och de blir bestulna sina rättigheter.

I stort menade han att regimen måste bli bättre på att kontrollera de internationella företagen.

Som det ser ut nu växer bara gapet mellan de sociala klasserna.

På ett något paradoxalt sätt ökar det tillväxten i hans kyrka.

–Allt fler går med i kyrkan. Det är naturligt. De fattiga söker Gud för stöd och de rika för att de behöver en större mening. Men vi tar emot alla och ber för dem, säger han.

Pastor Shanda brydde sig dock inte så mycket om antalet församlingsmedlemmar utan verkade ha hjärtat på rätt ställe.

–Vi måste skydda vårt folk och barnen. Samtidigt som vissa blir allt rikare dumpar mammor sina barn i plastpåsar utanför vårt barnhem för att de inte har råd att ta hand om dem. Då är något väldigt fel.

Med en förtydligande avrundning av de sista inläggen jag skrivit!

Detta skriver jag för att tydliggöra vad jag ville få fram. OM någon tycker att jag återupprepar mig, så hoppas jag att ni förstår att man i grunden aldrig kan vara för tydlig.

Låt oss tänka oss barnet på upptäcksfärd i sig själv och i omgivningen. Först gäller det att äta, sova och få värme. Helt beroende av mamman. En dag börjar barnet titta upp och se andra ögon. Leende i full tillit börjar det jollra, så är det första steget till verbal kommunikation taget. Som vuxen förstår jag det inte, men barnet har helt klart en mening i de för oss obegripliga uttrycken. Tiden går, och barnet börjar röra sig på golvet. Med stöd av stolar och annat reser det sig upp. Men , fungerar inte. Framåt tar det sig på det sätt det har lärt sig. en del kryper, och en del hasar på baken med hjälp av ena benet. Nyfikenheten är redan där, man vill upptäcka och se! Världen börjar öppna sig. Den man kan se, lyssna och ta på. Har någon av er följt ett litet barn i skogen? Det ser en myra! ”Kom nu” säger den vuxne ”det är ju bara en myra”. Men för barnet är det en del av livets upptäckt. Vi kan få vänta en kvart, och barnet bara upptäcker och upptäcker….

På så sätt tar barnet in denna världens tillvaro. Den värld som faktiskt har förstaprioritet när det gäller hur vi förstår och anpassar oss till den värld vi lever i. Redan i moderlivet och i mycket tidiga barnaår programmeras vår hjärna för att tolka tillvaron.

Så jordelivets programmering av hjärnan har alltså förstatjing på hur vi ser på och uppfattar alla signaler som kommer in.

Detta senaste är viktigt eftersom för att ett intryck ska kunna bli medvetet och uttalbart måste det tolkas av en förprogrammerad hjärna. I den förprogrammerade hjärnan uppstår inte döda, inte heller blir människor friska genom förbön. För att den insikten ska kunna bli bekräftad av vår hjärna måste den programmeras från en annan värld. Den världen presenteras för hjärnan av Guds ord. Guds ord levandegörs av den helige Ande som är Guds eget tilltal till vårt hjärta. Ibland vet vi inte ens att vi går Guds ärende eftersom hjärnan inte har fattat detta och kan sätta ord på det. Det är därför jag har varit så noggrann med att poängtera vikten av den andliga läsningen, för utan denna får vi inte tillräckligt med förståelse för vår hjärna för att det som står i Mark 16:20 ska kunna fullföljas:”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Jag har vid flera tillfällen sett detta i ”skarpt läge”, så här är det inte  för mig en fråga om tro = förställa sig, hoppas. Det fungerar så!

Så till sist, två världar. Vad är vi? Barfotabarn i livet?

Efter skapelsen och fram till syndafallet beskriver Bibeln relatiionen mellan Gud och människan som samlevnadsmässigt likvärdig. De kunde samverka, träffas och umgås. Hur det gick till vet jag inte, men men texterna är rätt tydliga här.  I lustgården, som tycktes ha nära kontakt med Guds himmelska härlighet associerar jag läget till hur GUd hade tänkt den felfria skapelsen. Sedan fick de lämna lustgården, det första brodermordet genomfördes och sedan utvecklades ondskan allteftersom.

Så den situation vi befinner oss i idag är något som genom årtusenena har utvecklats och det som hände Jesus var för skapelsen en oerhörd händelse, men ändå var det bara ett steg på vägen. Han blev mottagen så som ondskans människor agerar mot det som är gott. Det var ingen religiös händelse i osdet religiös. Det var två makter som stod mot varandra. Jesus kallades människorsonen som den representant han var det människosläkte Gud ville rädda.

Men ”väggen” var redan på plats. Så människorna förstod inte vem Jesus var, annat än de som lät sitt inre ta emot honom. (Maggropskänsla)

*  *  *  *  *  * *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

Här kommer förklaringen:

Från och med syndafallet slutade vi kunna uppleva Gud eller den himmelska världens närvaro. För att kunna förstå detta måste det gå genom vår hjärna som jag beskrev i det senaste inlägget. Hjärnan hör jorden och kroppen till, så i sig är den utan förmåga att fatta vad som hör det andliga till. Redan när vi föds är det första vi uppfattar ljuset, ljuden, egentligen ett totalt kaos. Sedan börjar vi ”utforska världen”, så som jag beskrev det i förra inlägget. Allt vi utforskar hör till det konkreta i tillvaron. Mammans bröst, känslor som förs över till oss, ”älskad eller inte”. Kampen för att lära oss att stå eller gå, lust-olust…Allt detta detta hör ihop med barnets adaptioin till den värld som ska bebos under ett litet tag. Separationsångest, dödsångest avläsningen av omgivningens ångest, de som ska ge oss trygghet. Allt detta utgör en bas för inlärningen av hur vi kommer att förhålla oss till hela vår tillvaro. En del vår leva med ångestan i sitt inre, handra får en grundläggande trygghet genom samma process.

Det är den jordiska världens situation. Den är inlärd genom vad jag har skrivit här.

Men, och det är ett viktigt men vi kan även lära in hur den andra sidan av tillvaron verkligen fungerar. På samma sätt som vi måste få vår hjärna programmerad för att överleva i denna tillvaro, så behöver vi få hjärnan att uppfatta det osynliga. Det görs på ett helt annat sätt, den andliga vägen.

Om man säger så måste man ”berätta” för hjärnan utifrån den andliga tillvaron hur saker ska tillämpas.Då kan de människor som har gått före oss på denna väg skänka oss insikt om GUs vägar, som leder på ett helt annat sätt än var vi har föreställt oss. Men andlig läsning kan man inte förrätta hur som helst. Bönen utspelar sig på hjärtats nivå, och hjärtat kan inte näras med rent förståndsmässig föda. Med 2härta” menas här inte känslornas nivå utan den mänskliga personliga personlighetens innerst kärna., där förståndet, viljan och sinnena har sitt ursprung.

-Och hur lång tid ska man avsätta till andlig läsning? Utan regelbundn andlig läsning  gör man inga framsteg i bönen, och det finns inte ens hopp om att man ska framhärda i det andliga livet. Att här ge ett tidsminimum ser jag som ett vanskligt försök. Ty Guds någ för står alltid att anpassa sig efter omständigheterna… Man kan i alla fal säga att den som utan tvingande orsaker reducerar den andliga läsningen till under 3 tim/vecka kommer att låta sin själ dö av svält.

-Det här har jag varit inne på tidigare. Och orsaken ligger i att den andliga läsningen skapar en förutsättning i vår hjärna till att kunna ta mot och förstå allt som kommer till oss från ”den andra sidan”. För de saker vi anser nödvändiga tar vi oss alltid tid.

Så är inte vårt eviga liv erfarenhet av den andliga världen värt detta?

Det är i denna läsning vår tillvaro blir gränsöverskridande. I den läsningen ser vi att det går att bota sjuka. I Mark 16:20 står det. ”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Då förstår ni vikten av att ta in Guds ord!  Det är där kraften ligger!

20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det

Men hur många av oss är inte barfotabarn i livet, vi har tappat meningen?

 

 

Konkreta iaktagbara konsekvenser av vårt förhållande till det andliga

Till er som kanske sitter lite undrande inför de två senaste inläggen vill jag nu gå tillbaks till det jag skrev för länge sedan om skapelsen, människan och Gud. Texterna som innehåller detta utgör i praktiken en förklaring till hur Bibeln ser på människan, skapelsen och kampen mellan gott och ont.

Bibeln är faktiskt så pass praktiskt inriktad att man både kan se hur skapelsen var tänkt,och praktiskt genomförda händelser. Skeenden var daterade på det sätt som den tidens historiker brukade datera. . (Som t.ex vid Jesu födelse… -när Quirinius var landshövding…)Ni som vill läsa mer om detta kan söka på ”förankring i historien” i sökrutan på min blogg.

Det betyder att det genom att Bibeln har en lång tillkomsttid (om vi även tar med GT),  är möjligt att med moderna metoder forska på det Bibeln berättar om. Men kom ihåg att detta gäller händelser och skeenden som är tilgängliga, de andliga tingen är utanför vår vetenskapliga forskning. Här kommer tron in. Det är ett fåtal -egentligen inga- andra religioners källskrifter som har den egenheten. Alla sådana hänvisningar i t.ex koranen är hämtade ur GT. Om vi går till vedaskrifterna, de Buddhistiska mahayana eller hinayana innehåller de enbart raligiös vägledning till att släcka ut livstörsten som driver återfödelsens hjul. Likaså hinduismen eller new age som är en avläggare därifrån. Jag tar inte upp fler, och jag skriver inte att de är utan andlig kraft, men att det är andra makter som styr när man går åt det hållet.  Första gången jag såg resultatet av detta var när det kom en man till kliniken som i praktiken var psykotisk, det liknade schizofreni, men det fanns många saker som inte stämde, så jag blev helt ställd. Likaså min mentor. Vi fick kontakt med N-O Jakobsson som berättade om detta som ett nytt fenomen som hörde samman med vissa typer av meditation. För den intresserade kan jag nämna var han har skrivit om fenomenet: http://kundalini.se/vack_ej.html

På samma sätt som jag vill berätta om Guds makt måste jag ju också berätta om att det jag kallar ”motståndaren” och som i bibeln benämns med begrepp som ”denna härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” är harmlösa psykologiska fenomen. De är lika verkliga som Gud och vi kan genom våra skapade bilder, verbala uttryck, föreställningar om hur vi tror att saker ska bli och hur vi låter våra känslor bli övertagna av destruktiva osynliga men omedvetna makter skapa ett elände. Jesus säger i Joh 10: ”10. Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att ni ska ha liv och ha mer än nog.

Alltså: när vi känner igen att vår dåliga tillvaro börjar inifrån oss själva, skapas en destruktiv våg. Vänd sinnet mot Jesus så försvinner destruktiviteten. När vi känner igen detta kan vi alltså välja.Vi har varit med om det så många gånger här i huset att jag nästan vågar lova att det blir så!

Så tillbaks till skapelsen, När Gud skapade människan till sin avbild är det svårt att tro att Gud har mänskliga drag. Som en gammal gubbe, vitt hår och skägg… Så ”avbilden” måste avse något annat. Jag återgår till en sak mitt barnbarn sa när hon som 5-åring följde med för att se sin döda gammelmorfar. Hon stod vid dödsbädden och stämningen var tung. Så säger hon ”Det är inte kroppen som far till himlen, DET ÄR SJÄLVA LEVANDET”. Barnet ger tron lyftkraft. Som hos de allra flesta hade ingen pratat med henne om döden.

Hon hade förstått! Den ande som är Guds avbild inom oss är SJÄLVA LEVANDET. Smaka på det! -Guds avbild. Den totala gemenskapen med Gud var inlagd i själva skapelsen. Du har den, jag har den! Den finns där, så subtil att vi knappt kan förnimma vilken makt våra val har. De kan genom vad som står i Bibeln påverka hela skapelsen. Idag kan vi se hur mänskligheten kräver ”respekt” (rädsla?), i pur ångest för att inte få ett gott liv tar vi för oss av vad vi kan från de svagare. Vi dödar för att -återigen- få den respekten.  Vi förgör de som inte ställer upp, ja vi förgör till och med vår planet. Så kommer plötsligt Jesu ord igen när det gäller människan: Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att ni ska ha liv och ha mer än nog.” DÅ gällde uttrycket djävulen, nu handlar det om resultatet av människans vägval!

Därför är det jag skrivit om att förlösa Guds makt så viktigt. Där har vi en uppgift. Så fort vi gör det har allt som står Guds vilja emot på defensiven. Och vi blir omslutna av hans kärleks kraft!

VIDARE gäller!

Om att förlösa Guds makt

Ni som har följt mina inlägg har säkert tänkt på att jag lagt in lovsånger av olika slag. Orsaken är inte att jag bara har velat lägga in dem som några slags smycken i det jag skriver, utan det är en andlig makt i lovsången.

Det verkar vara en förlösning av det vi uttrycker i bild, ord eller sånger. Det är något vi utlöser hos den makt som står för det vi uttrycker. Det var därför jag satte fatahs logga mot lovsången i det senaste inlägget. Svärden hör till koranen, lovsången aktiverar Guds kärleks väsen. Genom vad vi då uttrycker skapas en förlösning av det vi uttrycker.

I Ef 6:10-12 står det ”10. Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.”  Det är på det här planet i tillvaron vi finns och verkar vare sig vi tror eller inte. Enkelt uttryckt: det är mäktigt och vi är inblandade. Det är också därför jag har kallat min blogg ”BIBELN OCH TILLVARON”! En gång började det hela genom att Gud uttalade sitt ”VARDE. Medan skapelsen fortfarande finns till gäller det som står i  Apg 17:27: ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till

Det jag nu skrivit tror jag är en princip av stor betydelse: Grunda inte din tro på om du får bönhörelse på en gång eller inte eller på vad du tycker dig se eller känna efter bönen. Det verkligt pålitliga är det vi inte upplever direkt, det som Ordet utlovar. Ja, detta är trons dårskap som är Guds vishet.

Eftersom vår bön griper in i jordiska förhållanden försöker ”denna världens furste att förhindra det. Därför är vi uppmanade till att vara uthålliga i vår bön och därigenom upprätthålla trons kontakt med Gud.

Så kommer jag då åter till lovsången som ett andligt vapen. Det talar Bibeln mycket om. Konung David skriver i palm 27:”Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig och jag skall offra i hans hydda jublets offer. Jag vill sjunga till Herrens ära och lovsäga honom.” Lägg märke till orden jag skall offra …  jublets offer.

Vi tycker nog att vi är minst hågade att lovsjunga när vi känner oss vissna, eller när omständigheterna nästan driver oss i panik, och allting går emot. Det är då vi ska offra jublets offer. I det läget blir det verkligen en uppoffring att lovsjunga Gud. Det märkliga är att om vi gör det tycks det verkligen  förlösa en kraft som i praktiken förändrar hela situationen. Så krysta fram en tacksägelse så gott det går, eller lyssna på någon av lovsångerna som finns här. Glid så in i sången och musiken, tänk då på Gud. Det fungerar också, om smärtan och oron är för svår.

Hur Gud verkar här och nu så som jag har berättat om det från Bibeln den senaste tiden.

Ofta när jag hör talas om, eller läser om någon som varit med om Guds undergörande kraft så handlar det om berättelser i andra eller tredje hand. ”Någon som känner någon som hört talas om någon!. Då blir jag alltid misstänksam, trots att jag har många i min nära krets som jag vet har upplevt sådant. De flesta väljer att backa när jag frågar om de inte skulle kunna skriva och berätta. Men här kommer det en nedskriven berättelse av en person som jag känner mycket väl och vars ärlighet jag litar på till 110%! Detta är en nedskriven förstahandsberättelse.

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

När jag blev ombedd att återge en händelse i mitt liv där jag tydligt sett Guds handlande kände jag mig väldigt tveksam. Ibland är jag övertygad om att det verkligen var Gud som handlade, men det går lite fram och tillbaka beroende på vart jag just då står i förhållande till min egen tro. Så tänker jag också på hur ni som läser detta ska tänka: ”men hur vet h*n om det verkligen är Gud?”.

Egentligen finns erfarenheten alltid där som en konkret händelse som jag inte kan bortförklara. Men det känns som om andras ifrågasättande får min glädje och minne bara att glida bort ett tag.

Men – eftersom det är så viktigt att andra får se vad Gud kan göra och gör så skriver jag här i alla fall!

Den första händelsen inträffade när jag var kring 20 år. Jag kämpade under den tiden med vilken ställning om någon, Gud skulle få ha i mitt liv.

Jag trodde på Guds existens och hans kärlek till mig, men hade väldigt svårt att lita på honom. För mig handlade det om antingen eller. Antingen var Gud allsmäktig, svarade på bön, och var den jag ville bygga mitt liv på, eller så var allt jag lärt mig värdelöst och tron inget värd. Jag ville tro på bönens makt, men vågade inte lite på den.

En helg under den här perioden hade jag lovat följa med några kompisar till en kyrka på en kvällsmässa. Jag hade aldrig varit i den kyrkan. På eftermiddagen samma dag började jag känna mig sjuk. Jag fick frossa och ont i halsen och började tänka att jag nog inte skulle följa med.

Jag kan tillägga att jag är en vekling som i vanliga fall stannar hemma för en vanlig förkylning.

Jag följde med till kyrkan, och medan jag satt där i bänkraden började jag ifrågasätta min logik. ”Jag skulle ha stannat hemma” tänkte jag. ”Jag tyckte synd om mig själv, jag mådde jättedåligt, och predikan fick jag då inget ut av…”. Mitt i min självömkan tittade jag upp och såg ett stort kors framme i kyrkan. Jag minns idag inte om jag tänkte något särskilt om det, om det var vackert, speciellt, eller något särskilt, men jag minns att jag fokuserade på det. Så började jag svettas. Febern gick ner i rasande takt, och jag blev då åter medveten om mina symptom. ”Håller jag på att bli bättre?” ”Nej, jag mår nog fortfarande inte så bra…”

Frossan kom tillbaka. ”Usch, det var väl det jag tänkte, STACKARS mig…” Så kom korset tillbaka i mitt synfält. Jag tappade fokus på mig och mitt, och fokuserade på Korset igen. Men det var ju inte på träbiten jag fokuserade!

Svetten kom tillbaka, jag kände mig bättre. Detta hände ett par tre gånger innan mitt tröga sinne insåg vikten av det som skedde. När jag äntligen insåg vad som höll på att ske hade jag svårt att inte skratta högt, eller gråta, eller både och… När jag fokuserade på korset blev jag frisk. När jag bara såg mig själv och mina problem förblev jag sjuk, det var så enkelt (jag kunde inte låta bli att prova konceptet ett par gånger till när jag insett vidden av det som hänt!). Efter gudstjänsten var över var febern borta och jag var i princip bra!

Jag har en otrolig hjälp av att minnas denna starka händelse, vilket jag tror var Guds sätt att ge mig en grund att stå på även i framtiden.

Maggie

När guds ord fungerar!

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Men hur går detta till och vad händer?

I Joh 1 står det: [1. I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. […Jesus]2. Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. […Skapelsen]4.I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.(...mörkret=ondskan)]….[9.Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 10. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11.Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13. som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

14. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.]

Så här ser jag det, och allt i Bibeln talar för att det är så, men det stämmer inte med vårt jordiska sätt att tänka: Jesus är Ordet, (Gud sade…(återigen Ordet), och skapelsen blev till) Men så kommer det vi har så svårt att greppa (Gå tillbaks och läs vers 9 till 12!) Plötsligt har vi hamnat i den andliga världens sätt att tänka. Lägg ihop allt och då får vi se att Jesus, inte som enbart människa, utan som andlig varelse var delaktig i skapelsen. Han beskrivs ha besegrat ondskan. Det var den Jesus som gick på vattnet, det var den Jesus som botade sjuka och som framförallt: STOD UPP FRÅN DET DÖDA? Så det ord som bekräftades var inte bara det Jesus sagt och pratat om, utan även det faktum att det finns en direkt koppling mellan gudamänniskan (Guds son) och det sagda. 

Så det ord som bekräftades var inte bara det sagda, utan även Jesus själv, UPPSTÅNDEN!

Det bekräftades genom det som står beskrivet framförallt i Apostlagärrningarna, här nämnder jag av utrymmesskäl bara en sak: (Apg 9: 36-43) ”36. I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. 37. Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. 38 Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. 39. Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. 40. Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: ”Tabita, stig upp!” Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. 41. Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. 42. Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43. Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare.

Men varför händer det inte idag daglig dags?

Jag har varit med om liknande saker, men det har känts som om det handlat om ett lotteri. Så var det inte (om vi ska tro Bibeln) för Petrus, Paulus och ”grabbarna”. SÅ VARFÖR?

Jag kan bara fråga mig hur ofta jag läser ordet? – Och hur länge? Varje dag, ja! men mer än en halvtimme Njaaaa…. Har jag låtit det sjunka ner i mitt hjärta? Ännu mera njaa… Liksom bli en del av mig? Det är ju detta som är Ordet = Jesus. Det är ju han som är kraften som övergår hela vår natur. ”Tro” utan Ordets inlemmade helhet fungerar ibland och ibland inte.

Jesus demonstrated that what he said was true by rising from the dead. He demonstrated this beyond all reasonable doubt. We can be forgiven for our selfish arrogant pride. We can know God. There is a life beyond the grave because Jesus died and rose again. God loves us even when we are his enemy. We can be a friend of God instead of his enemy, we can know God and Jesus is the way.

Det gamla ska förgås och något nytt ska komma.

I går skrev jag om hur ondskan håller på att förstöra jorden, och om man läser Bibeln lite noggrannare ser det ut som om allt detta är ett kosmiskt skeende, inte bara ett jordiskt. men eftersom vi som människor bara kan se så långt näsn räcker, så har vi svårt att ens se de mest diaboliska uttrycken för vad vi delvis redan är inne i.

Det finns några saker jag tycker är viktiga att få påpeka och som hör till ett helt annat skeende och som Jesus överlämnade till lärljungarna.

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Detta är ett löfte från Jesus till alla som tror, inte bara i den tiden, utan i alla tider. Så hur illa det än ser ut har Jesus givit oss makt att stå emot allt destruktivt i kraft av det ord som har fått sjunka in i oss. Det är inte bara min tro som åstadkommer det, utan Guds mäktiga ord som vi tagit in och som vi agerar utifrån.

Detta är så viktigt att jag återciterar det jag nyss skrivit med ett litet tillägg:

Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

Oro för jordens undergång. Men om det säger Jesus: Då ska ni lyfta upp era huvuden, för då nalkas er räddning.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste.

LITE KYRKOHISTORIA

De kristna församlingarna var kraftigt förfljda de första århundraderna, det var under den tiden man talar om urkyrkan. De kunde inte förvänta sig någon hjälp från månniskor, det enda de kunde sätta sin tillit till var Herren själv. Under den tiden är berättelserna om tecken och under från Gud rätt frekventa. Denna utveckling pågick fram till år 313.

Trots svåra förföljelser fortsatte medlemsantalet i de kristna församlingarna att öka. Förföljelserna blev än värre under 200-talets andra hälft men en vändning var nära förestående. Under kejsar Diocletianus i slutet av 200-talet skedde de sista riktigt stora statsstödda förföljelserna.

Under tiden fram till 313 då kristendomen blev förklarad laglig avrättades tiotusentals kristna, och bland dem flera biskopar och andra ledare inom kristendomen. DÄREFTER, Försvann berättelserna om Guds väldiga gärningar annat än fläckvis.

Den troliga orsaken var att man hade fått en annan hjälpare än Gud, 
den himmelska världens kraft lyste alltmer med sin frånvaro.

MEN DEN TID VI NU STÅR INFÖR GER OSS ETT VÄGSKÄL:

Antingen förgås vi av ångest och undergångskänslor eller också börjar vi liksom de första kristna i katakomberna se GUD som vår hjälpare och det kommer han också att leva upp till.

Många gånger tvivlar jag, men jag har sett för mycket för att kunna förneka det.

 

%d bloggare gillar detta: