Från mörker till ljus.

Nu har jag varit tyst här på sidan ett tag. Det är en sådan period när jag har ägnat mig åt att dels läsa Bibeln  och låta det få sjunka in i mitt inre och på det sättet få ta del av Guds egen härlighet. Jag har ägnat mit en del åt bön också.

När det hade gått ett tag märkte jag hur Guds kraft av och till omslöt mig och det blev alldeles stilla. Så som Jesus sa till lärljungarna i Joh14:27: ”Frid lämnar jag kvar år er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” Jag har under den här perioden upptäckt en sak som jag läst många gånger men inte riktigt tagit in. Guds handlande är förknippat med hans eget ord. I Markusevangeliets sista kapitel står det: ”19 När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det

Just nu har jag ett konkret exempel på detta i en sak som har hänt mig. Att Gud svarar på bön har inget att göra med hur goda människor vi är eller inte. Utan det har att göra med om vi låter hans ord smälta in i oss. Då får vi leva ett spännande liv i olika omständigheter.

Redan när jag var 18 år konstaterades det att jag har högt blodtryck. Detta utreddes på alla upptänkliga sätt, men jag fick min medicin och min läkare sa mig att det nog skulle vara livslångt. Allteftersom tiden fick jag starkare och nya mediciner. Flera om dan.

Under den här perioden började jag be om att få tillfriskna från detta. En kväll för ca 6 veckor sedan la min fru sin hand på mig och bade. Efter detta började jag knoppa av tablett efter tablett. och blodtrycet fortsatte att sjunka. Idag har jag varit medicinfri i 5 veckor och mitt blodtryck är lägre än det var när jag åt min medicin. Min läkare instruerade mig att ta blodtrycet tre gånger  om dagen, och om det skulle börja stiga igen skulle jag snabbt återinsätta tabletterna och återkomma till honom.

Jag tror att det är Herrens ingripande, men jag behövde läsa och ta in hans ord för att det skulle kunna ske.

.

 

Tänk konkret: Född på nytt, då finns det inget förflutet.

Nu har jag hållit på länge om vilken makt vi har eftersom Gud skapade oss till sin avbild. Vi har makt att göra så att Guds vilja sker! Beroende på hur flitiga vi är i kampen för det goda och hur tydligt vi har tagit in vilka vi är (eller kan vara) genom tron på den som skapat oss, kommer detta allt tydligare till synes.

Om vi på motsvarande sätt accepterar hur djävulen tänker och tar till oss vad han vill, så kommer vi genom hur vi är skapade på samma sätt att låta hans vilja komma till uttryck.

 

Eftersom Gud är god och bara god, så innebär det att allt ont vi ser omkring oss och får uppleva har djävulen som ursprung. Den kristna tron innebär genom vad Bibeln säger att det finns åtminstone två världar som behärskas av två väsen som i allra högsta grad är verkliga även om vi inte är så uppövade i att uppfatta dem. Vi ser konsekvenserna i vår egen tillvaro tydligt, men inte det som hör den osynliga världen till.

Ni har nog redan räknat ut att dessa väsen är Jahvé, vår skapare och djävulen som vill destruera och ta över skapelsen. I dagsläget ser det ut som om han är på väg att lyckas. Mer om detta senare.

Den som inte lever med dessa saker som verkliga inför sina inre ögon, lever i en tom tillvaro utan koppling till något ursprung. Einstein lär ha sagt att ”Gud kastar inte tärning”, men en tillvaro utan Gud kommer alltid att uppfattas så. Slumpen avgör. Det är detta Satan försöker intala oss, för om vi uppfattar livet så, blir vi bara ett rö för slumpens vindar.

Men kom ihåg att Jesus aldrig skulle ha kunnat uppstå från de döda om inte dödens furste hade blivit besegrad. 1 Kor 15:4-6 ”att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.” Här skriver alltså Paulus i praktiken till korintierna att om ni inte tror mig, så fråga de andra som sett Jesus uppstånden. Det hände inte bara på den tiden. Även t.ex Dalademokratens chefsredaktör Göran Greider har berättat att han sett den uppståndne.

Djävulens makt är inte längre oemotståndlig: men han kan fortfarande påverka tankar och känslor hos alla människor. Det gör han också. Eftersom han är en lögnare kan han ansätta även de troende och anklaga dem för sådant som redan är förlåtet och glömt. Han vet nämligen att det liv vi levt ”i köttet” [ utifrån kroppens och våra mentala drifter] lätt kan ge skuldkänslor och grämelse.-Och en människa som lever under skuldmedvetande är inte någon segervinnare. Vi måste ständigt tänka till och förvissa oss om att vår synd blev utraderad i samma ögonblick som vi bekände Jesus Kristus som vår livlina. Om du har gjort det, eller kommer att göra det så är vi enligt Bibeln nya skapelser – och en ny skapelse har inget förflutet!

Ingenting, som hörde den gamla människan till kan därför anklaga och fördöma oss. Inte ens i dödens ögonblick. Rom 8:1 ”1. Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.

Det jag har skrivit här betyder att det finns ingenting av mörkret i ditt liv, rädsla, oro, fruktan eller annat som har gjort djupa sår i ditt förflutna, som är hopkopplat med Gud. ALLT sådant har bara ett ursprung (mörkrets furste). Låt oss omslutas av Guds omsorg och våga lita på att det han lovat håller han också!

Så till sist, två världar. Vad är vi? Barfotabarn i livet?

Efter skapelsen och fram till syndafallet beskriver Bibeln relatiionen mellan Gud och människan som samlevnadsmässigt likvärdig. De kunde samverka, träffas och umgås. Hur det gick till vet jag inte, men men texterna är rätt tydliga här.  I lustgården, som tycktes ha nära kontakt med Guds himmelska härlighet associerar jag läget till hur GUd hade tänkt den felfria skapelsen. Sedan fick de lämna lustgården, det första brodermordet genomfördes och sedan utvecklades ondskan allteftersom.

Så den situation vi befinner oss i idag är något som genom årtusenena har utvecklats och det som hände Jesus var för skapelsen en oerhörd händelse, men ändå var det bara ett steg på vägen. Han blev mottagen så som ondskans människor agerar mot det som är gott. Det var ingen religiös händelse i osdet religiös. Det var två makter som stod mot varandra. Jesus kallades människorsonen som den representant han var det människosläkte Gud ville rädda.

Men ”väggen” var redan på plats. Så människorna förstod inte vem Jesus var, annat än de som lät sitt inre ta emot honom. (Maggropskänsla)

*  *  *  *  *  * *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

Här kommer förklaringen:

Från och med syndafallet slutade vi kunna uppleva Gud eller den himmelska världens närvaro. För att kunna förstå detta måste det gå genom vår hjärna som jag beskrev i det senaste inlägget. Hjärnan hör jorden och kroppen till, så i sig är den utan förmåga att fatta vad som hör det andliga till. Redan när vi föds är det första vi uppfattar ljuset, ljuden, egentligen ett totalt kaos. Sedan börjar vi ”utforska världen”, så som jag beskrev det i förra inlägget. Allt vi utforskar hör till det konkreta i tillvaron. Mammans bröst, känslor som förs över till oss, ”älskad eller inte”. Kampen för att lära oss att stå eller gå, lust-olust…Allt detta detta hör ihop med barnets adaptioin till den värld som ska bebos under ett litet tag. Separationsångest, dödsångest avläsningen av omgivningens ångest, de som ska ge oss trygghet. Allt detta utgör en bas för inlärningen av hur vi kommer att förhålla oss till hela vår tillvaro. En del vår leva med ångestan i sitt inre, handra får en grundläggande trygghet genom samma process.

Det är den jordiska världens situation. Den är inlärd genom vad jag har skrivit här.

Men, och det är ett viktigt men vi kan även lära in hur den andra sidan av tillvaron verkligen fungerar. På samma sätt som vi måste få vår hjärna programmerad för att överleva i denna tillvaro, så behöver vi få hjärnan att uppfatta det osynliga. Det görs på ett helt annat sätt, den andliga vägen.

Om man säger så måste man ”berätta” för hjärnan utifrån den andliga tillvaron hur saker ska tillämpas.Då kan de människor som har gått före oss på denna väg skänka oss insikt om GUs vägar, som leder på ett helt annat sätt än var vi har föreställt oss. Men andlig läsning kan man inte förrätta hur som helst. Bönen utspelar sig på hjärtats nivå, och hjärtat kan inte näras med rent förståndsmässig föda. Med 2härta” menas här inte känslornas nivå utan den mänskliga personliga personlighetens innerst kärna., där förståndet, viljan och sinnena har sitt ursprung.

-Och hur lång tid ska man avsätta till andlig läsning? Utan regelbundn andlig läsning  gör man inga framsteg i bönen, och det finns inte ens hopp om att man ska framhärda i det andliga livet. Att här ge ett tidsminimum ser jag som ett vanskligt försök. Ty Guds någ för står alltid att anpassa sig efter omständigheterna… Man kan i alla fal säga att den som utan tvingande orsaker reducerar den andliga läsningen till under 3 tim/vecka kommer att låta sin själ dö av svält.

-Det här har jag varit inne på tidigare. Och orsaken ligger i att den andliga läsningen skapar en förutsättning i vår hjärna till att kunna ta mot och förstå allt som kommer till oss från ”den andra sidan”. För de saker vi anser nödvändiga tar vi oss alltid tid.

Så är inte vårt eviga liv erfarenhet av den andliga världen värt detta?

Det är i denna läsning vår tillvaro blir gränsöverskridande. I den läsningen ser vi att det går att bota sjuka. I Mark 16:20 står det. ”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Då förstår ni vikten av att ta in Guds ord!  Det är där kraften ligger!

20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det

Men hur många av oss är inte barfotabarn i livet, vi har tappat meningen?

 

 

Om att annulera sina böner.

Den stora händelsen i mitt liv som gjorde att jag hittade tillbaks till Gud och hans makt var när en bok som satt fastkilad i en bokhylla och då menar jag fastkilad. Hyllan var så tätpackad att det till och med var besvärligt att dra fram en en bok utan att riskera att det skulle gå söner. Boken lämnade sin plats och small till i ett trappräcke två meter ifrån hyllan. Den var uppslagen, och när jag läste såg jag att det var ett citat som var läst en kväll några månader tidigare i en aftonbön hos mina föräldrar och som redan då talade starkt till mig.

Det var ett uppdrag som Serubabel hade fått att bygga upp ett tempel och han tvivlade på om han skulle klara det, då sa Herren:”Inte genom någon människas kraft eller styrka ska det ske utan genom min ande!

Jag har i inlägg efter inlägg skrivit att tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord. Men hur ska det gå till om man inte ens tror på Bibeln som Guds ord? Detta ord syftar säkert inte bara på det predikade ordet för andra, utan syftar lika mycket på att man får höra sig själv uttala Guds ord. Vare sig du kan tro det eller inte: Säg Gud har sagt, eller Gud har lovat… Orden vi då uttalar producerar tro snabbare än ord vi bara hör andra säga. Guds ord upplivar mitt hjärta till handling och att ta in detta ord som en andlig sanning. Det handlar inte om mig som person, utan om mitt allra innersta, där Gud själv vill ta sin boning genom sin ande. Vi vet ju att våra samtal med oss själva styr oss i många andra sammanhang.

Låter det flummigt? ALLTSÅ: Vår muns uttalade ord (bekännelse) ska vara överens med Ordet vi har hört eller läst. Det är lika sant när vi säger det vare sig vi tror på det eller inte. För tron kommer av att tala. Ordet bekänna betyder faktiskt ”säga samma sak som”.

Om vi inte säger samma sak som Ordet, är vi inte överens med Gud utan ger då plats för tankens otro och resonemang.

Det kan t.ex ske sedan du har bett om en bestämd sak som grundar sig på Guds löften och Bibelns uttalande att Gud ska svara. Bönesvaret är i allra högsta grad avgörande av vad du efteråt säger. Man kan nämligen annulera sin bön med negativa bekännelser som: ”Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag har bett till Gud men…

På det sättet byter vi ut vad Gud har lovat mot vår egen fruktan.  – och så blev det med den bönen.

Jesus angår också Hinduer, Muslimer, Buddhister, newagare, Mormoner, svenska vetenskapstroende och agnostiker med flera.

Det finns en sak jag utgår ifrån när jag pratar om Jesus, och det är att Jesus faktiskt fullt ut är och var Guds son. -Därför angår det alla! Både troende och inte troende i kristen bemärkelse, men han angår också Hinduer, Muslimer, Buddhister, newagare, Mormoner, svenska vetenskapstroende och agnostiker med flera.

Som jag uppfattat saken så har alla dessa rörelser, vissa sanningar i sin tro. Så det är inte bara tomt och meningslöst. Men man står handfallen mot ”ondskans andemakter i himlarymderna” I Efesiebrevet 6:12  :”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.” Undra då på att vi känner oss stå med lera upp till bröstet kring allt vi ser och läser om idag. Jag önskar som alla andra att mina barn och barnbarn skulle få se framåt, planera och tro på att tillvaron skulle kunna stabiliseras. Våra barn och ungdomar är inte dumma. De har insett läget, men de inser också att vi vuxna är utan kraft inför framtiden.

Vittnesbörden i den första kristna kyrkan är så tydligt och kraftfullt med avseende på Jesus som Guds son (inte profet). Undren han gjorde, hur hans existens och orsaken till hans existens är så tydligt uttalade av profeterna i GT, och då särskilt i Jes 53. (slå upp kapitlet och tänk efter!)

Men som människor har vi en benägenhet att slå ifrån oss, eller uppfatta en aktiv tro på en andevärld som oförnuftig. Därför når vi inte fram till den andliga kraften. ”Redskapen” finns beskrivna i Ef 6:10-17. Avsnittet börjar med:”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.”Men kom ihåg en sak: Det är skillnad mellan att veta och kunna. T.ex kan du cykla, men beskriv det för någon så att denna bara kan sätta sig på sadeln och ”dra iväg”. Att veta vad som står i Bibeln är långt från att nå fram till att använda den kraften!

Alltså utgår jag från att Jesus är Guds son och kraften till under borde funnits/finnas där hela tiden oavsett omständigheterna, men om det hade varit så hade han fungerat som en slags trollkarl.

När han var i sin hemstad hände inte mycket: I Mark 6:1-6 står det: ”1. Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. 2. När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: ”Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? 3. Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Så blev han en stötesten för dem. 4. Men Jesus sade till dem: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.” 5. Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. 6. Och han förvånade sig över att de inte ville tro.”

Sammanhanget antyder att de som bodde i Nasaret var lite för väl medvetna om hans bakgrund. Jag är övertygad om att Jesus som barn lekte med de andra barnen. Ramlade och skrapade knäna, grät när det gjorde ont. Han var som barn är mest. Nu låg det honom till last. Det gjorde att folk inte ville ta till sig hans undervisning.  För oss finns det andra orsaker. Det är tvåtusen år sedan han verkade här som Guds son. Undren stämmer inte med den världsbild de flesta av oss tagit till oss. Dessutom vill vi inte acceptera att Gud är allsmäktig och god. Många av oss tycker sig nog ha både ett och annat att gå till rätta med om vi skulle träffa på vår Skapare.

Men tänk om han, vilket går att skymta i Bibeltexterna, på grund av vår panik, oro och otro samt ilska mot Gud precis som i Jesu hemstad inte kan slå igenom.

Då betyder det att vi kan hindra Gud att verka och på den andra sidan av myntet kan aktivera hans kraft genom vår tilltro och bön? I 2 Petr 3:12 står det: ”12. medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta.” Så vad betyder då detta? Eftersom det finns många liknande textställen just med en liknande mening vågar jag påstå att på samma sätt som vi kan bromsa Guds verk på jorden, så kan vi accelerera Guds planer genom att sätta oss in i vad han vill och be om det.

Har du någon gång tänkt till över vad som är det viktigaste i ditt liv?

Jag tänker på två liknelser som Jesus gav sina lärjungar. Enligt min uppfattning innehåller dessa liknelser några av de mest djupgående sanningar en kristen kan få tag på:

”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.” (Matt 13:44-45)

Nu kanske du tänker: ”Vad är det som är så dolt med dessa sanningar? Alla som har läst Bibeln vet att Jesus är den mycket dyrbara pärlan och skatten som är nedgrävd i åkern. Det är ingen stor hemlighet.” Men du förstår, det finns dolt föda från himlen i dessa två liknelser, och bara en handfull kristna har upptäckt det. Varför? De har aldrig tagit sig tid till att gräva som mannen i den här liknelsen gjorde. Ja, dessa två desperata personer – den grävande mannen och den ihärdiga köpmannen visar tydligt vad Jesus menar: Guds hemligheter måste bli det mest åtråvärda i våra liv.

Detta är så viktigt just därför att det vi fokuserar på blir en del av hur vårt liv utvecklas och åt viket håll saker går. Det här är en andlig sanning och det fungerar bara så. I alla lägen. Grotta ner dig i din oro eller det förflutnas fallgropar och du kommer ständigt att få slåss med detta. Ser du på den himmelska tillvarons löften, och inser hur värdefulla de är, du talar om dem, läser dem i Bibeln, tackar Gud för dem så kommer också denna skinande pärla att lysa upp din väg. Hur du ska gå både bland medmänniskorna och och aktivera Guds allsmäktiga väsen i ditt liv.

Published in: on 24 april, 2013 at 22:24  Comments (8)  

Till er som är intresserade av att själva läsa Bibeln och att inte falla i föutfattade meningar!

1
–>

1. Skrift ska tolka skrift.

Dvs. att Ordet inte kan tolkas av känslor, upplevelser eller olika auktoriteter utan vidare. Jfr Gal 1:8 ”Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.” Detta eftersom Både Paulus och de tolv apostlarna har fått undervisning från Kristus själv. ”Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor.” (Gal.1.11)

 2.  Klara bibelställen förklarar dunkla.

3. Centrala bibelord förklarar perifera.

4. Upplevelser måste alltså ses i ljuset av Ordet, inte Ordet i ljuset av upplevelser

5. Bibelns syfte är inte i första hand att öka vår kunskap eller stilla vår nyfikenhet, utan syftet är att förvandla våra liv. Detta innebär att den helige Ande ger sanningen åt, och förvandlar dem som med ödmjukt hjärta söker Gud för att lyssna, lyda och bli förvandlade.

6. Ett bibelord har grundläggande en betydelse och det avgörs av det sammanhang i vilket det står, men kan ha flera tillämpningar. Vi ser ett exempel på detta i Apg! Apg 10:10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning. Apg 10:11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, Apg 10:12 och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Apg 10:13 Och en röst kom till honom: ”Stig upp, Petrus, slakta och ät!” Apg 10:14 Petrus svarade: ”Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent”. Apg 10:15 Då sade en röst för andra gången till honom: ”Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent.” Apg 10:16 Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen.

Detta gällde särskilt för Petrus just i den stunden och vid det tillfället men tillämpningen av denna händelse lever vi i ännu idag.

7. Den bokstavliga meningen i sitt bibelsammanhang är den rätta meningen. Det betyder vad det står skrivet, och inte något annat fördolt.

8. Varje person är beroende av den helige Ande för att förstå Skrifterna.Joh 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

9. Varje person har själv friheten, rätten och ansvaret att utforska och följa Ordet efter sitt av den helige Ande upplysta samvete.

10. Kyrkohistoria och traditioner kan vara vägledande, men är på intet sätt avgörande för förståelsen av Ordet.

11. Guds löften genom hela Bibeln är tillgängliga genom den helige Ande för varje troende i varje generation.

12. Centrum i Bibeln är Jesus Kristus. Han är ”Ordets kärna (centrum) och stjärna (ljus och klarhet)”. Både i GT och NT. Han var till före skapelsen (Joh 1:1-12)

13. Likaså ska för oss klara bibelställen vara vägledande för att förstå för oss dunkla ställen.

14. Den primära betydelsen kan man  aldrig förstå utanför sitt sammanhang. Det är viktigt att veta hur en vers förhåller sig till det som står före och det som står efter. Sammanhanget måste följas, liksom parallell- sammanhang.

15. Likaså kan man inte heller se bort ifrån vilken typ av text man läser eftersom Bibeln består av flera olika texttyper: Profetiska, Historiska, Poetiska, Evangelier, brev, Apokalyptiska etc. Tolkar vi olika texter på samma sätt, kommer vi att hamna i en förvirrande situation med skenbara oklarheter och motsägelser.

Så Bibeln kan alltså inte bara läsas som en roman eller som en normal historisk text. Om man inte förstår detta, så är man bara hänvisad till sådana som jag.

Published in: on 22 april, 2013 at 19:14  Comments (1)  
Tags: , ,

Hur Gud verkar här och nu så som jag har berättat om det från Bibeln den senaste tiden.

Ofta när jag hör talas om, eller läser om någon som varit med om Guds undergörande kraft så handlar det om berättelser i andra eller tredje hand. ”Någon som känner någon som hört talas om någon!. Då blir jag alltid misstänksam, trots att jag har många i min nära krets som jag vet har upplevt sådant. De flesta väljer att backa när jag frågar om de inte skulle kunna skriva och berätta. Men här kommer det en nedskriven berättelse av en person som jag känner mycket väl och vars ärlighet jag litar på till 110%! Detta är en nedskriven förstahandsberättelse.

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

När jag blev ombedd att återge en händelse i mitt liv där jag tydligt sett Guds handlande kände jag mig väldigt tveksam. Ibland är jag övertygad om att det verkligen var Gud som handlade, men det går lite fram och tillbaka beroende på vart jag just då står i förhållande till min egen tro. Så tänker jag också på hur ni som läser detta ska tänka: ”men hur vet h*n om det verkligen är Gud?”.

Egentligen finns erfarenheten alltid där som en konkret händelse som jag inte kan bortförklara. Men det känns som om andras ifrågasättande får min glädje och minne bara att glida bort ett tag.

Men – eftersom det är så viktigt att andra får se vad Gud kan göra och gör så skriver jag här i alla fall!

Den första händelsen inträffade när jag var kring 20 år. Jag kämpade under den tiden med vilken ställning om någon, Gud skulle få ha i mitt liv.

Jag trodde på Guds existens och hans kärlek till mig, men hade väldigt svårt att lita på honom. För mig handlade det om antingen eller. Antingen var Gud allsmäktig, svarade på bön, och var den jag ville bygga mitt liv på, eller så var allt jag lärt mig värdelöst och tron inget värd. Jag ville tro på bönens makt, men vågade inte lite på den.

En helg under den här perioden hade jag lovat följa med några kompisar till en kyrka på en kvällsmässa. Jag hade aldrig varit i den kyrkan. På eftermiddagen samma dag började jag känna mig sjuk. Jag fick frossa och ont i halsen och började tänka att jag nog inte skulle följa med.

Jag kan tillägga att jag är en vekling som i vanliga fall stannar hemma för en vanlig förkylning.

Jag följde med till kyrkan, och medan jag satt där i bänkraden började jag ifrågasätta min logik. ”Jag skulle ha stannat hemma” tänkte jag. ”Jag tyckte synd om mig själv, jag mådde jättedåligt, och predikan fick jag då inget ut av…”. Mitt i min självömkan tittade jag upp och såg ett stort kors framme i kyrkan. Jag minns idag inte om jag tänkte något särskilt om det, om det var vackert, speciellt, eller något särskilt, men jag minns att jag fokuserade på det. Så började jag svettas. Febern gick ner i rasande takt, och jag blev då åter medveten om mina symptom. ”Håller jag på att bli bättre?” ”Nej, jag mår nog fortfarande inte så bra…”

Frossan kom tillbaka. ”Usch, det var väl det jag tänkte, STACKARS mig…” Så kom korset tillbaka i mitt synfält. Jag tappade fokus på mig och mitt, och fokuserade på Korset igen. Men det var ju inte på träbiten jag fokuserade!

Svetten kom tillbaka, jag kände mig bättre. Detta hände ett par tre gånger innan mitt tröga sinne insåg vikten av det som skedde. När jag äntligen insåg vad som höll på att ske hade jag svårt att inte skratta högt, eller gråta, eller både och… När jag fokuserade på korset blev jag frisk. När jag bara såg mig själv och mina problem förblev jag sjuk, det var så enkelt (jag kunde inte låta bli att prova konceptet ett par gånger till när jag insett vidden av det som hänt!). Efter gudstjänsten var över var febern borta och jag var i princip bra!

Jag har en otrolig hjälp av att minnas denna starka händelse, vilket jag tror var Guds sätt att ge mig en grund att stå på även i framtiden.

Maggie

%d bloggare gillar detta: