Detta inlägg tillhörde först och främst långfredagens händelser, men av okunskap lyckades jag slarva bort den. Nu har jag försökt att restaurera den.
I Jes 53 står det om Jesus:
5.Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6.Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
7. Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Så Fördes han till Herodes eftersom Judisk domstol inte hade behörighet att döma och verkställa domen.
[Ref: Blinzler, ”Jesus inför rätta” ISBN 22-0102-8]
Så sker korsfästelsen efter en total misshandel. Han blev piskad av den kända romerska piskan som bestod av knippen som skulle bita bra. För att förstärka tortyren var ofta vassa glasbitar, eller benbitar fastsatta i dessa. Namnet på detta redskap var fasches, ett begrepp vi känner igen från ordet faschism. Därför kan vi på filmbiten se hur Jesus nästan blev hudflängd av detta redskap innan han till slut korsfästes.
Även här ser vi Jesu kärlek glimta fram till bödlarna.
Gårdagens inlägg avslutade jag med Carmina Burana, av Carl Orff med korta filmklipp av människans framväxt av vrånghet.
Då slog mig en strof av Nils Ferlin ur dikten ”vid diktens port”.
”Människan sitter vid Diktens port, hon är kommen en gång från okänd ort. Hon har gått genom piska och pest och brand och ökensand. Ondska och blod har följt henne åt till cirkusglädje och ödslig gråt. Men dröm och syn bar hon också med som en fågellåt över alp och hed, som envist dallrande sång om ljus kring frusna källor och döda hus. Besynnerligt vrång blev människans färd i det som vi kallar guds vackra värld.”
Försök att föreställa dig vad som driver människan (inte bara dig och mig) utan människan, som art! Försök att se bort ifrån filosoferande och allmänna tolkningar utan gå inåt, låt ditt innersta få säga sitt. Detta är konst och kultur i ordets djupaste bemärkelse. Ett uttryck i ord, bild eller musik som går som en blixt mellan hjärta och hjärta. Vi behöver inte säga att det ska symbolisera det ena eller det andra. Ett levande inre bara ”vet” innebörden för just den människan. Detta är långt större än ”DJURET” människan”
Jag återgår till detta sista:
Vi är oerhört väl skräddarsydda för att inte bara finnas till i den här världen, utan även att överleva och anpassa oss. Jag började berätta om det igår, nu kommer det lite till: ”Till hjärnstammen hör mellanhjärnan, mitthjärnan, hjärnbryggan och förlängda märgen. Den kallas ibland också för reptilhjärnan ? av två skäl: Dels är de funktioner som däggdjur och människa har, i sin hjärnstam ungefär desamma som de reptiler har i sin hjärna. Dels liknar hjärnstammen också till formen reptilens hjärna. Med reptiler menas ormar och ödlor.
I reptilhjärnan finns många viktiga DNA program, bl. a. de centra som sköter andning och hjärtverksamhet. När det gäller beteendet styrs reptilen i mycket hög grad av fyra centra – man brukar talaom reptilhjärnans ”fyra F”. Med det menas de DNA-program som styr födointag, flykt, försvar och fortplantning. I reptilens hjärna finns inte mycket av nyanser. Etta och nolla, svart eller vitt. Där finns bara vän eller fiende [det är detta våra politiker försöker förstärka i sin agitation, ”vän eller fiende, dom andra är onda, vi är goda, eftersom detta tilltalar våra ingrodda instinkter så verkar indoktrinering som bygger på denna inre nivå vara otäckt efffektiv] , flykt eller försvar. Där tycks heller inte finnas mycket av lekinstinkt.” När det gäller instinkter är dessa ”fyra F” helt överordnade.
Mitt förslag att inte filosofera för mycket kring strofen av Ferlin eller snutten av Carmina burana bygger på ett tips på hur man kan börja finna sitt inre djup, det som kan överskrida instinkterna.
Då först kan man börja ana den andliga verkligheten. Våra kroppsfunktioner är inte samstämda med uppfatta det osynliga, det som tillhör den andliga världen.
Vi får ta med oss kartan och kompassen och orientera vidare…
Jag ska nu försöka att förtydliga det jag har skrivit tidigare och därför kommer kanske en och annan att känna igen resonemanget samtidigt som inläggen blir lite mer ingående. I början av mina blogginlägg och lite vidare skrev jag om skillnaden mellan den synliga världen och den himmelska världen. Denna skillnad existerar ju naturligtvis bara under förutsättning att den osynliga världen (himmelska) är en del av det fullständigt skapade universum Gud gjorde.
Om vi inte tror på det, så finns det ju bara en tillvaro. Det vill säga den tillvaro i vilken vi lever och rör oss och är till och som vi kan uppfatta med våra fem sinnen. För den som bara tror att vi lever här och nu vare sig utan fortsättning efter döden eller att vår tillvaro inte påverkas av högre makter är i stort sett allt styrt av vad vi själva kan åstadkomma och utifrån en erfarenhetsinlärning som styr hur vi fungerar.
Ja, vad är erfarenhetsinlärning då?
Ett exempel:
En 16-åring som bor vid en järnväg, där det kommer kanske tre tåg i veckan. Han/hon har passerat där ett otaligt antal gånger. tittat sig omkring –inget tåg– ”full gas”. Erfarenheten säger att det kommer inget tåg. Så till slut kör vår vän utan att se sig för. (en tro utifrån erfarenhetsinlärning) -En dag kommer det ett tåg… PANG!
Många människor förhåller sig till Gud utifrån erfarenhetsinlärning. Han syns inte, han svarar inte på bön (på det sätt vi föreställt oss), han kan ju inte vara ”god” och allsmäktig, om det händer så mycket ont. Allt detta är erfarenhetsinlärning. De allra flesta människor är alldeles för fångna i en diffus religiös föreställning om hur man ska leva och inte för att duga åt Gud. Att detta har med konkreta saker att göra är det inte många som tänker på. Religion får då en slags filosofiskt känslomässig som inte alls har med kristendom att göra.
Så när jag skriver nu väljer jag att titta på hur vi fungerar i denna tillvaro. – Utan Gud – utan religion som kan betyda nåt. Kom ihåg hur jag valt rubriceringen på denna blogg. BIBELN OCH TILLVARON – både den synliga och och osynliga tillvaron.Idag tänker jag fokusera på den synliga. Kanske också nästa inlägg. Den ”tron” är bedräglig. Jag skulle till och med vilja påstå att det är falsk kunskap.
Men hela vår tillvaro är baserad på det vi kallar vetenskap och beprövad erfarenhet, alltså erfarenhetsinlärning.
Hur djupt sitter då denna typ av inlärning? Jag skulle vilja påstå att den sitter, mycket, mycket djupt! Jag kommer här att citera en artikel av Hugo Lagercrantz , professor i pedriatik och överläkare vid Astrid Lindgrens sjukhus som prenatalt ansvarig.
(Jag tar också med hans överskrift)
”Livets viktigaste händelse!
Nervsystemet är det första organsystem som börjar anläggas i det lilla embryot och det system som tar längst tid på sig att bli färdigutvecklat. Redan under den tredje veckan efter befruktningen, när embryot är ca 1 mm långt, dvs fem veckor efter sista menstruationens första dag påbörjas bildningen av hjärnan och ryggmärgen*. Detta påstås vara livets viktigaste händelse eller det mänskliga livets början. Innan dess är man bara en cellklump.” Det som bildas i denna ”viktiga händelse” är att Amygdala bildas och redan då börjar ta in information. (fostret ca 1 mm) Vidare kommer detta att påverka människans hela förmåga till att hantera faror, agera socialt, och strukturera personligheten. Detta kommer att styra hela vår biologiska förmåga både socialt, kroppsligt och mentalt. Så vitt vi kan bedöma är livet då fött och upplevelser och reaktioner iståndsatta.
I denna lilla ”körtel” ligger försvarsmekanismer, upplevelser av hot och försvarsbeteenden lagrade. LIVET IGENOM!
Så det som är ”erfarenhetsinlärt” lagras redan efter tredje veckan som foster! Inte när vi föds. Här ligger hela vårt beteendemönster grundlagt. Instinkter, om ni så vill! Detta är DJURET människan! Kan vi inte släppa dessa instinkter kommer vi att fortsätta vara djur.
För den instinktsstyrda människan gäller KONTROLL över föda, den egna överlevnaden generellt i alla dess former, försvar, fortplantning, njutning etc.
I Bibeln kallas detta för vilddjuret, dvs. människan (människosläktet) utan förmåga att kontrollera sina drifter.
Därför ser situationen ut som den gör idag. Både våra politiska ledare och de som betraktas som ledare av massorna stöder våra gemensamma drifter. Behov av makt, kontroll över våra liv, behov av hämnd, vällevnad (även om den tar död på andra människor).
Mycket kan sägas, men detta är en bild av ”vilddjuret”. Människan som drivs av sina inre drifter, ondskans orsak i världen.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 