Är det svårt att hitta nåt att tacka Gud för?

Published in: on 13 april, 2013 at 16:19  Kommentera  
Tags: , ,

Det gamla ska förgås och något nytt ska komma.

I går skrev jag om hur ondskan håller på att förstöra jorden, och om man läser Bibeln lite noggrannare ser det ut som om allt detta är ett kosmiskt skeende, inte bara ett jordiskt. men eftersom vi som människor bara kan se så långt näsn räcker, så har vi svårt att ens se de mest diaboliska uttrycken för vad vi delvis redan är inne i.

Det finns några saker jag tycker är viktiga att få påpeka och som hör till ett helt annat skeende och som Jesus överlämnade till lärljungarna.

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Detta är ett löfte från Jesus till alla som tror, inte bara i den tiden, utan i alla tider. Så hur illa det än ser ut har Jesus givit oss makt att stå emot allt destruktivt i kraft av det ord som har fått sjunka in i oss. Det är inte bara min tro som åstadkommer det, utan Guds mäktiga ord som vi tagit in och som vi agerar utifrån.

Detta är så viktigt att jag återciterar det jag nyss skrivit med ett litet tillägg:

Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

Oro för jordens undergång. Men om det säger Jesus: Då ska ni lyfta upp era huvuden, för då nalkas er räddning.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste.

LITE KYRKOHISTORIA

De kristna församlingarna var kraftigt förfljda de första århundraderna, det var under den tiden man talar om urkyrkan. De kunde inte förvänta sig någon hjälp från månniskor, det enda de kunde sätta sin tillit till var Herren själv. Under den tiden är berättelserna om tecken och under från Gud rätt frekventa. Denna utveckling pågick fram till år 313.

Trots svåra förföljelser fortsatte medlemsantalet i de kristna församlingarna att öka. Förföljelserna blev än värre under 200-talets andra hälft men en vändning var nära förestående. Under kejsar Diocletianus i slutet av 200-talet skedde de sista riktigt stora statsstödda förföljelserna.

Under tiden fram till 313 då kristendomen blev förklarad laglig avrättades tiotusentals kristna, och bland dem flera biskopar och andra ledare inom kristendomen. DÄREFTER, Försvann berättelserna om Guds väldiga gärningar annat än fläckvis.

Den troliga orsaken var att man hade fått en annan hjälpare än Gud, 
den himmelska världens kraft lyste alltmer med sin frånvaro.

MEN DEN TID VI NU STÅR INFÖR GER OSS ETT VÄGSKÄL:

Antingen förgås vi av ångest och undergångskänslor eller också börjar vi liksom de första kristna i katakomberna se GUD som vår hjälpare och det kommer han också att leva upp till.

Många gånger tvivlar jag, men jag har sett för mycket för att kunna förneka det.

 

Två världar. Den synliga världen och den osynliga, där den synliga är på väg att gå under. Men det finns hopp!

Här kommer jag att ta upp flera saker som är avgörande för vad kristen tro är. Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste. När Jesus berättade för lärljungarna i Joh 12 sade han:

31. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.

DET ÄR BEFRIELSENS ORD TILL OSS ALLA.

I Ef 1 kan vi läsa:I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.Vi är alltså friköpta från allt som binder oss.:”över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade Gud under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen.”

Om vi ska få glädje av det, gäller att…

..vi är fria ifrån det som binder oss, på två sätt: Det förflutna är borta och det som kommer kan aldrig binda oss mer. Frågan är bara om vi vågar eller känner för att ta emot det. När jag avslutade ett avsnitt kring Jesu uppståndelse skrev jag:

FASTNA alltså inte i Jesu död, utan be också om att

få del av kraften och glädjen i den tomma graven!

Jaag kan skriva det på ett annat sätt: Älta alltså inte de gamla misstagen, låt inte ”Anklagaren” plåga dig  med saker Jesus redan har dött för och släckt ut på korset (Anklagaren… se Job)). När det förflutna förföljer dig, tacka då Gud för att han genom Kristus har valt att inte se det mer. (I Bibeln står det att det gamla är förgånget och något nytt har kommit) I den tomma gravens kraft finns Anden som vi har fått och som gör att vi kan tro som Jesus.

Jesus sa:”för Gud är allting möjligt.” Men han sa ockå ”Allt är möjligt  för den som tror.” Alltså den troende. Hisnande, inte sant??  Det har jag varit med om själv, så det tror jag på.

Att det har fungerat har inte med min ”starka tro” att göra, utan att jag i de stunderna inte varit lömsk på Gud, fylld av bitterhet och fruktan. Just då, i de stunderna fungerar Guds ande hos mig. Det är den auktoritet som den helige Ande ger och som då kommer till uttryck genom mig.

I 1 Kor 15:19 står det:”17. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Det är inte döden som skapar den andliga kraften, det är uppståndelsen.

Ja, Jesus är uppstånden och det fick stora konsekvenser för de som sett och upplevt den. URKYRKANS andliga kraft hade sitt ursprung där.

Igår, när jag skrev så hade jag tänkt fortsätta att berätta mer om vad som hände efter uppståndelsen. Det ska jag också gära, men det finns en kommentar som jag måste ta upp innan jag fortsätter där i morgon.

Men det som nu händer kring Korea kändes viktigt att få lägga in även om det ur Biblisk synpunkt kanske kan vara svårt att göra en detaljinterpretation av. Därför ville jag ta upp det just när det händer. De av oss som lever kommer att få se vad den saken kan utvecklas till. Om krisen sprider sig mot länderna kring Israel och och tenderar att involvera så många länder att vi kan tala om ett tredje världskrig, så bör vi som kristna be om förstånd att inte tappa huvudet… då blir det halt avgörande om vi vågar förlita oss till det som står i Bibeln och bönen.

Men det jag nu vill fokusera på handlar om det andra inlägget om bönen jag lade in den 28 mars.  Jag tycker att den är bra och jag står fortfarande för den, men det finns ett ”feltänk” när det gäller tron, som är långt ifrån Bibelns undervisning och det vill jag kommentera innan jag fortsätter kring underberättelserna i urkyrkan, som jag hoppas kommer till stånd i morgon! Redan på förstasidan, innan vi lyssnar till budskapet står det:”By my strong faith, Havenly Father I receive Your Almighty power…. ”, vilket vi på svenska skriver, genom min starka tro…  Här finns det ett totalt ”feltänk”. För mig verkar det som om tron är en subjektiv aktivitet som aktiverar Guds makt. Bibeln beskriver det på ett annat sätt:”17. Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.” (Rom 10:17) Detta står på flera ställen och betyder at den tro som åstadkommer under (se mitt inlägg i morgon) Är direkt kopplad mot Guds ord som berättas eller förkunnas.

Hur många av oss är det inte som tycker att vi inte har tid att stanna upp inför vad som står i Guds ord? ”Vi har inte tid! Vi måste göra dittan och dattan”.

Men så förlorar vi också den kraft som Gud vill ge oss genom våra böner.

Bara hos Gud finner jag ro

6Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
7Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.
8Från Gud kommer min hjälp och min ära,
Gud är min tillflykt, min starka klippa.
9Sätt alltid din lit till honom, du folk,
öppna ditt hjärta inför honom.
Gud är vår tillflykt.
11Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer,
förtrösta inte på den.
Texten är hämtad ur Psaltaren 62.
Bara några kommentarer kring den första delen:
Hur kommer man till att finna ro hos Gud? Vi har alltför lätt att föreställa oss att det som händer när vi ber till Gud antingen kommer att läggas till rätta pga våra egna positiva tankar. Vi framkallar det som händer oss. Det är då så vi föreställer oss tron. -Eller också att att vi får hälp från Gud på något övernaturligt sätt. Och, jaa det händer. jag har sett många sådana händelser. Men det måste inte vara så. Jesus kunde gå på vattnet, åtminstone tror då jag på den berättelsen, men för det mesta använde han båt!
Från v.11 beskrivs hur den som inte tror skaffar sig en upplevelse av trygghet. Den upplevda tryggheten säger psalmisten, är inte tillförlitlig.
Hur får vi då en tro som håller och är en verklig tillit till Gud och som resulterar i att GUd i praktiken handlar med och genom oss? I Rom 10:17 kan vi läsa: ”17. Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.
Har vi inte tid att sitta ner med Bibeln en halvtimme om dagen och bara låta det vi läser  (kanske bara en vers) få plats i vårt inre?
Hur är det? Ger vi oss inte tid att äta? Allt laga till maten? De som behöver motion ger sig tid till att motionera. Det vi tycker är viktigt ger vi oss oftast tid till.
Vi ger oss till och med tid att vattna blommorna i fönstret, så varför skulle vi inte ge oss tid att vattna vår inre människa.
Published in: on 20 mars, 2013 at 15:06  Comments (4)  
Tags: ,

Konsekvenserna hos mig utvecklas – I realtid.

Först vill jag tacka er alla som troget återkommit för att kika in på min blog. Jag hoppas att mina inlägg kommer tätare hädanefter, de kommer, men hur tätt vågar jag inte lova eftersom det ni fick läsa i mina fyra första avsnitt om min väg tills idag… Var ett sammandrag av ett långt skeende. Det handlade i stort sett om tjugo år.

När jag sedan skrev om ”konsevenser”, trodde jag att jag hade börjat se målet. Men Ojjj… så fel jag hade! När jag hade skrivit det fjärde avsnittet upptäckte jag att jag fortfarande var på vandring. Mitt liv, min inställning och mina insikter förändrades hala tiden. För varje ”steg” [andligt] jag tog, kom nya aspekter fram. Genom Bibeln, men också genom Guds egen ledning förändrades jag sakta men säkert.

Det som stod i Bibeln och som jag var säker på var sant ville inte fungera i mitt liv. Jag hade tusen förklaringar till det ena och det andra. (Gud brydde sig inte, åtminstone då inte om mig, tänk om han inte finns, av någon orsak kanske inte mina böner gick fram?) Eller var det bara en psykologisk förvillelse?

Men om jag jämförde hur saker stod till med lite längre mellanrum, så upptäckte jag att det hände saker varje vecka. Det var en utveckling, där jag traskade på en väg med en guide som var osynlig, men bestämd. För de av er som söker Gud har på samma sätt denne guide vid sidan och inom er. Det är den helige ande, Guds ledsagare.

Hur långsamt eller fort det går har nog mer att göra med hur motspänstiga vi är mot förändring än så mycket annat.

Jag började mitt förra inlägg med: ”För länge sedan lovade jag att detta avsnitt skulle handla om konsekvenser av de fyra avsnitt i blogen jag kallade ”Min väg till den tro jag har idag”

Allt det andra var bara en berättelse om en lång utvecklingstid och för mig rätt lätt att skriva. Jag, liksom ni, trodde att denna avslutande blog skulle komma i samma takt. Men, men…

När jag började skriva upptäckte jag att jag inte själv heller hade svaret. Så vad skulle jag skriva? En teoretisk och teologisk framställning utifrån vad Bibeln säger? Eller något som var fungerande och levande för mig – IDAG? En väg jag skulle kunna visa på så att det skulle fungera för andra också? Inte bara en berättelse om vad jag hade gått igenom! Så jag var tvungen att stanna upp för att få tag i svaret på frågan, vilka konsekvenser kan jag visa på? – Och hur har dessa kommit till? Det har faktiskt varit riktigt pärsigt!

Det är ingen tvekan om att det jag hittills har berättat har varit fråga om en utvecklingstid, men var står jag nu? DET VAR JU DET JAG VILLE BERÄTTA!

Detta gäller fortfarande, men jag ser för var dag tydligare att tron inte är något hjärnspöke, den är en del av att få vola i ett levande väsens omsorg. Ibland förstår vi det inte och ibland förstår vi det först långt efteråt.

Just nu får ni följa min utveckling i att leva i Guds omsorg i realtid. Det är därför det tar sådan tid för mig att komma fram till något att skriva. Samtidigt som det jag skriver innehåller ett större utflöde från Gud i kraft och liv än innan jag började försöka beskriva det för er.

Men en sak kan jag säga; Det är inte Gud som döljer sig och inte vill vara nära oss, utan det är vi som är mer eller mindre blinda för vem han är och vad han vill göra!

Det är den utvecklingen jag nu går igenom och som också några av er andra gör tills vi säger STOPP! För han går vid vår sida vare sig vi ser det eller inte.

Om vi inte ser det blir det nog jobbigare än om vi kan slappna av vid det löftet, det vågar jag nog också påstå.

Gud sviker inte sina löften!

Tron och det som händer i den osynliga världen…

Vi förändras som människor av att ta in. Många ser bibeln som en sagobok eftersom de inte förstår innehållet i förhållande till praktiken.

Gör man det missar man poängen med tron. I Hebreerbrevet 11:1 läser vi om tron:”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.

Tron är ingen erfarenhetsinlärning som handlar om vad vi varit med om och sett förr.  Den ”tron” är bedräglig. Jag skulle till och med vilja påstå att det är falsk kunskap. Tänk på följande exempel som handlar om erfarenhetsinlärning:

16-åringen som bor vid en järnväg, det kommer kanske tre tåg i veckan. Han/hon har passerat där ett otaligt antal gånger. tittat sig omkring –inget tåg– ”full gas”. Erfarenheten säger att det kommer inget tåg. Så till slut kör vår vän utan att se sig för. (en tro utifrån erfarenhetsinlärning) -En dag kommer det ett tåg… PANG!

Många människor förhåller sig till Gud utifrån erfarenhetsinlärning. Han syns inte, han svarar inte på bön (på det sätt vi föreställt oss), han kan ju inte vara ”god” och allsmäktig, om det händer så mycket ont. Allt detta är erfarenhetsinlärning.

Men vad vi då glömmer är att Han har överlåtit sin makt över skapelsen till människorna, och i syndafallet överlämnade vi i vår tur den makten till satan. JfrMatt 4:8 ff.

”Matt 4:8 Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.  Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.

Jesus sade inte att det var fel att ”det hade blivit givet åt djävulen”, men det var fel att han skulle tillbes. Djävulen hade fått makten för att behålla den.

Vi måste inte utifrån vår erfarenhet förstå allt som står i bibeln. Då går det som för mopedisten jag skrev om ovan.

Men om vi helt enkelt tar in det som står skrivet ger vi tillbaka makten åt Gud och han får makten igen.

Vi kan alltså genom vårt förhållningssätt till Gud påverka vår synliga tillvaro, detta har att göra med hur vår bön tränger igenom ända till Guds tron!

Bonden på taket som skulle klara sig själv…

Det finns en liten historia som berättades när jag var en liten pojke.

Om den verkligen har hänt eller ej vet jag inte, men likväl, slutsatserna av den håller. Det handlade om en bonde som skulle fixa taket på ladugården. Det var spåntak man då lade. Ni vet, man hyvlade spån i ungefär 5 mm. tjocklek och lade ut dem på taket. De fästes med nubb. Högst uppe på taget började gubben glida, det gick fortare och fortare. Eftersom han inte direkt gillade de som brukade på i bönhuset, så var väl Gud inte den förste han tänkte på. Men ni vet ju hur vi människor är: när alla andra hopp är ute kastar vi iväg en bön. [hur många som fått hjälp av Gud på det sättet vet jag inte, men jag har en känsla av att det är många]! Det gjorde nu bonnen också. Då fastnade rocken i en femtumsspik som inte var nerslagen ordentligt. Nu blev bonden genast lite kaxigare och sa ”Hörru vänta, nu klarar jag mig själv!” Då släppte spiken.

Felet bonden gjorde var nog inte att han svor (tja, det kanske han gjorde, men det var inte själva problemet), utan tågordningen var följande: Han bad, för han klarade sig inte själv, hjälpen kom och istället för att säga ”tack”, sa han att han klarade sig själv. Och då fick han göra det.

Det jag nu berättade var en  händelse

Liknande händelser tror jag att de flesta av oss varit med om. Jag skulle kunna räkna upp många där jag minst av allt skulle förvänta mig en bön av de som bad.

Men Gud vill att vi ska leva i hans beskydd livet igenom. Från händelse till händelse, när det går väl och likadant när det knakar. I psalt 118:7 står det ”HERREN är med mig, han är min hjälpare

Nu vill jag visa på en bön som finns i 4 Mos 6:22-27 och som Gud själv lärde Mose, Arons bror för hur man ger människor Guds välsignelse.

”HERREN talade till Mose. Han sade: [Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem: HERREN välsigne dig och bevare dig. HERREN må låta sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid. På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.]”

[VÄLSIGNA= ge lycka, skänka framgång]

Välsigna är ett gammalt uttryck som gäller både hälsa och välstånd liksom naturligtvis Guds närvaro. Så det är en bön om att mottagaren ska bli bevarad och beskyddad också. Det största vi kan ge vår barn, dem vi bryr oss om, är att be denna bön varje dag över dem. Här är Guds löfte kravlöst.  Tänk till över den sista meningen som har fet stil. Det finns inget hos dig eller mig som tycks kunna göra att det inte fungerar. Det står bara: ”På detta sätt…” Om vi inte gör som bonden förstås, vi vill klara oss själva!

Vad tjänar du på dina bekymmer?

Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar den himmelska tillvaron och vår jordiska på två helt olika sätt, fast de i allra högsta grad påverkar varandra.

Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Sjukdomar av olika slag löser sig genom de föresvarsmekanismer vi har i kroppen eller via läkarinsatser. Om det inte fungerar, är vi sålda åt förgängelsen. Om det fungerar  känner vi oss förtröstansfulla vid detta.

Om någon skulle be och bli frisk, så kallar vi det övernaturligt. Visst är det så på ett sätt. Det går utanför vad vi känner till genom våra naturlagar. (Och därmed också utanför det vi kallar vetenskap) Jag har sett det många gånger.

Men om vår vetenskap eller våra försvarsmekanismer inte fungerar, ser vi Gud bara som en nödlösning, om ens det. Bönen blir den sista utvägen! Inte en Guds lösning. Hur många av oss känner inte igen uttrycket  när livet är hotat: ”Då får vi hoppas och be”! Men inte säger bibeln ”hoppas” och be! I Mark. 11:24 läser vi ”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”

Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer genom att vi stannar upp inför den andliga världen i stillhet! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och kan förvänta oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!

När jag hade närmare med tonårsarbete att göra brukade de försöka sätta åt mig kring Guds allmakt med en fråga: ”Kan Gud skapa en så stor sten att han inte orkar lyfta den”? Själva frågan innehåller ett cirkelresonemang som gör att det inte går att svara på.

Samma sak när vi undrar över hur Gud som är både allsmäktig och god kan acceptera allt ont så som vi ser omkring oss. Till detta existerar det en svarsnyckel. De onda makterna tar över om vi inte åkallar Guds namn i ödmjuk bön. Vi lever i en fallen värld.

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”  [Matt 6:27] 

%d bloggare gillar detta: