Så till sist, två världar. Vad är vi? Barfotabarn i livet?

Efter skapelsen och fram till syndafallet beskriver Bibeln relatiionen mellan Gud och människan som samlevnadsmässigt likvärdig. De kunde samverka, träffas och umgås. Hur det gick till vet jag inte, men men texterna är rätt tydliga här.  I lustgården, som tycktes ha nära kontakt med Guds himmelska härlighet associerar jag läget till hur GUd hade tänkt den felfria skapelsen. Sedan fick de lämna lustgården, det första brodermordet genomfördes och sedan utvecklades ondskan allteftersom.

Så den situation vi befinner oss i idag är något som genom årtusenena har utvecklats och det som hände Jesus var för skapelsen en oerhörd händelse, men ändå var det bara ett steg på vägen. Han blev mottagen så som ondskans människor agerar mot det som är gott. Det var ingen religiös händelse i osdet religiös. Det var två makter som stod mot varandra. Jesus kallades människorsonen som den representant han var det människosläkte Gud ville rädda.

Men ”väggen” var redan på plats. Så människorna förstod inte vem Jesus var, annat än de som lät sitt inre ta emot honom. (Maggropskänsla)

*  *  *  *  *  * *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

Här kommer förklaringen:

Från och med syndafallet slutade vi kunna uppleva Gud eller den himmelska världens närvaro. För att kunna förstå detta måste det gå genom vår hjärna som jag beskrev i det senaste inlägget. Hjärnan hör jorden och kroppen till, så i sig är den utan förmåga att fatta vad som hör det andliga till. Redan när vi föds är det första vi uppfattar ljuset, ljuden, egentligen ett totalt kaos. Sedan börjar vi ”utforska världen”, så som jag beskrev det i förra inlägget. Allt vi utforskar hör till det konkreta i tillvaron. Mammans bröst, känslor som förs över till oss, ”älskad eller inte”. Kampen för att lära oss att stå eller gå, lust-olust…Allt detta detta hör ihop med barnets adaptioin till den värld som ska bebos under ett litet tag. Separationsångest, dödsångest avläsningen av omgivningens ångest, de som ska ge oss trygghet. Allt detta utgör en bas för inlärningen av hur vi kommer att förhålla oss till hela vår tillvaro. En del vår leva med ångestan i sitt inre, handra får en grundläggande trygghet genom samma process.

Det är den jordiska världens situation. Den är inlärd genom vad jag har skrivit här.

Men, och det är ett viktigt men vi kan även lära in hur den andra sidan av tillvaron verkligen fungerar. På samma sätt som vi måste få vår hjärna programmerad för att överleva i denna tillvaro, så behöver vi få hjärnan att uppfatta det osynliga. Det görs på ett helt annat sätt, den andliga vägen.

Om man säger så måste man ”berätta” för hjärnan utifrån den andliga tillvaron hur saker ska tillämpas.Då kan de människor som har gått före oss på denna väg skänka oss insikt om GUs vägar, som leder på ett helt annat sätt än var vi har föreställt oss. Men andlig läsning kan man inte förrätta hur som helst. Bönen utspelar sig på hjärtats nivå, och hjärtat kan inte näras med rent förståndsmässig föda. Med 2härta” menas här inte känslornas nivå utan den mänskliga personliga personlighetens innerst kärna., där förståndet, viljan och sinnena har sitt ursprung.

-Och hur lång tid ska man avsätta till andlig läsning? Utan regelbundn andlig läsning  gör man inga framsteg i bönen, och det finns inte ens hopp om att man ska framhärda i det andliga livet. Att här ge ett tidsminimum ser jag som ett vanskligt försök. Ty Guds någ för står alltid att anpassa sig efter omständigheterna… Man kan i alla fal säga att den som utan tvingande orsaker reducerar den andliga läsningen till under 3 tim/vecka kommer att låta sin själ dö av svält.

-Det här har jag varit inne på tidigare. Och orsaken ligger i att den andliga läsningen skapar en förutsättning i vår hjärna till att kunna ta mot och förstå allt som kommer till oss från ”den andra sidan”. För de saker vi anser nödvändiga tar vi oss alltid tid.

Så är inte vårt eviga liv erfarenhet av den andliga världen värt detta?

Det är i denna läsning vår tillvaro blir gränsöverskridande. I den läsningen ser vi att det går att bota sjuka. I Mark 16:20 står det. ”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Då förstår ni vikten av att ta in Guds ord!  Det är där kraften ligger!

20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det

Men hur många av oss är inte barfotabarn i livet, vi har tappat meningen?

 

 

Konkreta iaktagbara konsekvenser av vårt förhållande till det andliga

Till er som kanske sitter lite undrande inför de två senaste inläggen vill jag nu gå tillbaks till det jag skrev för länge sedan om skapelsen, människan och Gud. Texterna som innehåller detta utgör i praktiken en förklaring till hur Bibeln ser på människan, skapelsen och kampen mellan gott och ont.

Bibeln är faktiskt så pass praktiskt inriktad att man både kan se hur skapelsen var tänkt,och praktiskt genomförda händelser. Skeenden var daterade på det sätt som den tidens historiker brukade datera. . (Som t.ex vid Jesu födelse… -när Quirinius var landshövding…)Ni som vill läsa mer om detta kan söka på ”förankring i historien” i sökrutan på min blogg.

Det betyder att det genom att Bibeln har en lång tillkomsttid (om vi även tar med GT),  är möjligt att med moderna metoder forska på det Bibeln berättar om. Men kom ihåg att detta gäller händelser och skeenden som är tilgängliga, de andliga tingen är utanför vår vetenskapliga forskning. Här kommer tron in. Det är ett fåtal -egentligen inga- andra religioners källskrifter som har den egenheten. Alla sådana hänvisningar i t.ex koranen är hämtade ur GT. Om vi går till vedaskrifterna, de Buddhistiska mahayana eller hinayana innehåller de enbart raligiös vägledning till att släcka ut livstörsten som driver återfödelsens hjul. Likaså hinduismen eller new age som är en avläggare därifrån. Jag tar inte upp fler, och jag skriver inte att de är utan andlig kraft, men att det är andra makter som styr när man går åt det hållet.  Första gången jag såg resultatet av detta var när det kom en man till kliniken som i praktiken var psykotisk, det liknade schizofreni, men det fanns många saker som inte stämde, så jag blev helt ställd. Likaså min mentor. Vi fick kontakt med N-O Jakobsson som berättade om detta som ett nytt fenomen som hörde samman med vissa typer av meditation. För den intresserade kan jag nämna var han har skrivit om fenomenet: http://kundalini.se/vack_ej.html

På samma sätt som jag vill berätta om Guds makt måste jag ju också berätta om att det jag kallar ”motståndaren” och som i bibeln benämns med begrepp som ”denna härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” är harmlösa psykologiska fenomen. De är lika verkliga som Gud och vi kan genom våra skapade bilder, verbala uttryck, föreställningar om hur vi tror att saker ska bli och hur vi låter våra känslor bli övertagna av destruktiva osynliga men omedvetna makter skapa ett elände. Jesus säger i Joh 10: ”10. Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att ni ska ha liv och ha mer än nog.

Alltså: när vi känner igen att vår dåliga tillvaro börjar inifrån oss själva, skapas en destruktiv våg. Vänd sinnet mot Jesus så försvinner destruktiviteten. När vi känner igen detta kan vi alltså välja.Vi har varit med om det så många gånger här i huset att jag nästan vågar lova att det blir så!

Så tillbaks till skapelsen, När Gud skapade människan till sin avbild är det svårt att tro att Gud har mänskliga drag. Som en gammal gubbe, vitt hår och skägg… Så ”avbilden” måste avse något annat. Jag återgår till en sak mitt barnbarn sa när hon som 5-åring följde med för att se sin döda gammelmorfar. Hon stod vid dödsbädden och stämningen var tung. Så säger hon ”Det är inte kroppen som far till himlen, DET ÄR SJÄLVA LEVANDET”. Barnet ger tron lyftkraft. Som hos de allra flesta hade ingen pratat med henne om döden.

Hon hade förstått! Den ande som är Guds avbild inom oss är SJÄLVA LEVANDET. Smaka på det! -Guds avbild. Den totala gemenskapen med Gud var inlagd i själva skapelsen. Du har den, jag har den! Den finns där, så subtil att vi knappt kan förnimma vilken makt våra val har. De kan genom vad som står i Bibeln påverka hela skapelsen. Idag kan vi se hur mänskligheten kräver ”respekt” (rädsla?), i pur ångest för att inte få ett gott liv tar vi för oss av vad vi kan från de svagare. Vi dödar för att -återigen- få den respekten.  Vi förgör de som inte ställer upp, ja vi förgör till och med vår planet. Så kommer plötsligt Jesu ord igen när det gäller människan: Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att ni ska ha liv och ha mer än nog.” DÅ gällde uttrycket djävulen, nu handlar det om resultatet av människans vägval!

Därför är det jag skrivit om att förlösa Guds makt så viktigt. Där har vi en uppgift. Så fort vi gör det har allt som står Guds vilja emot på defensiven. Och vi blir omslutna av hans kärleks kraft!

VIDARE gäller!

Om någon säger, jag tror inte på Gud, …men

Jag tänkte ägna ett inlägg, (eller om det blir fler?) åt ett av de största ämnena som överhuvudtaget finns i Bibeln,

Jag tänker uppehålla mig kring Gud som han presenteras i Bibeln, men också försöka avgränsa detta mot andra religioner som också använder ett Gudsbegrepp eller åtminstone något i närheten.

Första gången vi stöter på Gud är i skapelseberättelsen. Där används begreppet elohim [אֱלֹהִים] som sedan genomgående kommer igen i hela GT. Hebreiskan har många fler kasus är svenskan. Vi har bara två. Böjningsformen på Gudsnamnet stämmer bäst mot vårt nominativ och uttrycker ägande i någon form.

Det som beskriver detta förhållande blir rätt tydligt när man tänker på att den som beskrivs är skaparen.

Efter varje dag som beskrivs i den första skapelseberättelsen så står det att Gud ”såg att det var gott”. Skapelsen blev alltså utsprungen ur Guds eget väsen. Det betyder att den ursprungliga skapelsen per definition var god eftersom den kom ur Guds eget hjärta. Likaså att krafter, synliga eller osynliga som tar avstånd från Guds väsen kommer att destruera det som har sitt ursprung ur Gud själv.

Det betyder för mig att när vi har lyckats att sabotera den här tillvaron kommer [”Nya himlar och en ny jord” (2 Petr 3:13)] att sakna alla destruktiva drag. Det blir skaparen som restaurerar alltihop i enlighet med hans egen tanke. Så säger Bibeln och det tror jag på. Särskilt som jag ser mig omkring på allt som sker idag.

LÄGG MÄRKE TILL EN SAK:

Skälet till att jag skrev ut Guds namn på hebreiska (som inte är Gud, utan gud är en funktion ), så visar det på att funktionen Gud finns i många religioner. Men elohim [אֱלֹהִים] är ett egennamn som bara syftar på ett väsen.

När någon säger att h*n inte tror på Gud, så måste en naturlig motfråga bli, vilken Gud tror du inte på? För begrreppet kan syfta på många saker. Svenken avser oftast den gode skaparen som ingriper i skapelsen även nu, och som är Jesu Gud och fader. Vi har liksom uppfattningen, som kommer utifrån vår egen föreställning att en allsmäktig Gud som också är god inte kan existera i vår tillvaro. Antingen är han inte allsmäktig, eller också är han inte god. Så vi använder då en egen föreställning om hur Gud ska vara för att vi ens ska acceptera hans existens.

Genom hela Bibeln är han ett väsen som ingriper. Liksom han fortfarande ingriper i det vi upplever idag.

Det handlar inte om ”pie in the sky when you die”, utan om en ständig närvaro som vi kan få uppleva om vi tar till oss erbjudandena.

I Apg 17:28 [acts17:28] står det ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till,” Detta gäller ju alla varelser på jorden. Både de som vill acceptera sin skapare eller inte, eller byta ut honom mot något annat.

Men varför sker det onda då? Jo, för att inte bara människorna, utan HELA skapelsen är under det ondas våld. Det ondas ursprung är inte människan. Det ondas ursprung är inte heller Gud. Det onda har sitt ursprung i en varelse som är obeskrivligt ondskefull, kallad satan, djävulen och Lucifer. Hes. 29 och Jes. 14 beskriver denna varelses ursprung.

ISLAM SOM OCKSÅ KALLAR ALLAH FÖR GUD… (men märk att allah har ett helt annat urstprung)

Gud och Allah står inte för samma sak för mig. Det är två olika saker. Det viktigaste skälet till detta är att Allah, vetenskapligt kom ur en dyrkad mångud först 600 år efter Kristus! Denna tog Muhammed till sig när han ”uppenbarade” Allahs vilja!

  • I Mekka fanns en gud som hette Hubal som var Herre över  Kabah.
  • Denne Hubal var en mångud.

· En muslimsk apologet erkände att en bild av månguden Hubal lades på taket av Kaba omkring 400 år före Muhammed. Detta kan faktiskt vara ursprunget till varför månskäran är överst på varje minaret vid Kaba i dag och den centrala symbolen för islam på varje moské i hela världen:

· Månguden var även kallad ”al-ilah”.

  • ”al-ilah” förkortades senare till Allah innan Muhammed började främja sin nya religion 610 AD.

· Det finns bevis för att Hubal kallades ”Allah”.

· När Muhammed kom med sina uppenbarelser, accepterade han alla hänvisningar till namnet ”Hubal” men behöll avledningen ”Allah”.

· Muhammad behöll nästan alla hedniska ritualer från araberna på Kaba och omdefinierade dem i monoteistiska termer.

· Oberoende av uppgifter om de faktiska omständigheterna, är det tydligt att islam härstammar från en hedendom som en gång tillbad en mångud.

· Även om Islam i dag är en monoteistisk religion, har den sina rötter i den hedendom som fanns i Ur som Abraham lämnade och som finns  i nuvarande Irak. Han kom så småningom till nuvarande Palestina, där Muhammed fick sina möten med ängeln Gabriel.

[KÄLLA:  Karen Armstrong (2000,2002). Islam: A Short History. ISBN 0-8129-6618-x]

Oavsett hur man tolkar det,

kan inte Allah, mot denna bakgrund vara den skapande och allsmäktige Guden. Han är nåt annat.

Därför kan han inte heller skydda oss och ge oss räddning när skapelsen håller på att gå mot sitt slut.

Men det kan den Gud som har skapat himmel och jord. Och som alltid har kontrollen. Därför är Gud för mig den ende och sanne Guden!

SAMMANFATTNINGSVIS

Gud (elohim) är skapelsens ursprung. Han är dess uppehållare. Genom att människan kan välja vad vi vill tro och tjäna, kan vi antingen genom att ge Gud vår tillbedjan eller avvisa honom skapa det livsklimat vi vill leva i. Det gör vi genom vad vi tar in och därmed skapar tro till. Om vi tar in den skrift från koranen, som ligger bakom nedanstående logon, tar vi också in en annan Gud.

DEN SOM SER DESSA LOGON OCH FÖRSTÅR, INSER OCKSÅ HUR FRUKTEN SMAKAR.

Fatah
HAMAS
Genom denna lovsång till ”Elohim” Har jag valt sida!

Det gamla ska förgås och något nytt ska komma.

I går skrev jag om hur ondskan håller på att förstöra jorden, och om man läser Bibeln lite noggrannare ser det ut som om allt detta är ett kosmiskt skeende, inte bara ett jordiskt. men eftersom vi som människor bara kan se så långt näsn räcker, så har vi svårt att ens se de mest diaboliska uttrycken för vad vi delvis redan är inne i.

Det finns några saker jag tycker är viktiga att få påpeka och som hör till ett helt annat skeende och som Jesus överlämnade till lärljungarna.

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Detta är ett löfte från Jesus till alla som tror, inte bara i den tiden, utan i alla tider. Så hur illa det än ser ut har Jesus givit oss makt att stå emot allt destruktivt i kraft av det ord som har fått sjunka in i oss. Det är inte bara min tro som åstadkommer det, utan Guds mäktiga ord som vi tagit in och som vi agerar utifrån.

Detta är så viktigt att jag återciterar det jag nyss skrivit med ett litet tillägg:

Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

Oro för jordens undergång. Men om det säger Jesus: Då ska ni lyfta upp era huvuden, för då nalkas er räddning.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste.

LITE KYRKOHISTORIA

De kristna församlingarna var kraftigt förfljda de första århundraderna, det var under den tiden man talar om urkyrkan. De kunde inte förvänta sig någon hjälp från månniskor, det enda de kunde sätta sin tillit till var Herren själv. Under den tiden är berättelserna om tecken och under från Gud rätt frekventa. Denna utveckling pågick fram till år 313.

Trots svåra förföljelser fortsatte medlemsantalet i de kristna församlingarna att öka. Förföljelserna blev än värre under 200-talets andra hälft men en vändning var nära förestående. Under kejsar Diocletianus i slutet av 200-talet skedde de sista riktigt stora statsstödda förföljelserna.

Under tiden fram till 313 då kristendomen blev förklarad laglig avrättades tiotusentals kristna, och bland dem flera biskopar och andra ledare inom kristendomen. DÄREFTER, Försvann berättelserna om Guds väldiga gärningar annat än fläckvis.

Den troliga orsaken var att man hade fått en annan hjälpare än Gud, 
den himmelska världens kraft lyste alltmer med sin frånvaro.

MEN DEN TID VI NU STÅR INFÖR GER OSS ETT VÄGSKÄL:

Antingen förgås vi av ångest och undergångskänslor eller också börjar vi liksom de första kristna i katakomberna se GUD som vår hjälpare och det kommer han också att leva upp till.

Många gånger tvivlar jag, men jag har sett för mycket för att kunna förneka det.

 

Gud med makt och myndighet på jorden. Vi kan påskynda, men inte stoppa!

Nu blir ju då frågan,  Var det jag skrev under påsken och igår bara det man kan kalla religiös teori? Eller vad handlar det hela om?

Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar bibelns tillvaro och vår jordiska på två helt olika sätt.

Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Allt vi kallar vetenskap har sin grund i de erfarenheter som våra sinnen kan iaktta och vår hjärna kan analysera. Det är detta bibeln kallar köttsligt. Det är alltså en del av den synliga skapelsen. Om vi får vara med om något utanför dessa ramar (som när Jesus gick på vattnen) kallar vi det övernaturligt, eller också vägrar många att alls tro på det. Men tro mig, det övernaturliga finns och har mycket mer att göra med tillvaron än vad vi kan tro.

Bibelns tillvaro fungerar utanför vår begränsade värld. Utifrån den kommer alltså det vi kallar under  eller övernaturligt. När vi uttalar oss om kring någon övertygelse, och lägger in osynliga makter kring det vi uttrycker så skapar det också en kraft och en rikting i det vi uttrycker.   När vi uppmanas att be till Gud och i enlighet med hans löftesord innebär det att vi genom vår bön aktiverar Guds löftesord.

Det är viktigt att låta det vi läser eller hör från Bibeln gå in i oss och skapa en inre ro som hör samman med Guds löften.  I Mark. 11:24 läser vi ”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”I Mark 16:20 står det:
Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”  Lägg märke till att det finns en koppling mellan Guds ord och de handlingar som inte bara Jesus gjorde, utan även det lärljungarna gjorde efter Jesu himmelsfärd.
Jag ska komma till detta senare.

Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer alltså genom att vi läser Bibeln med förväntan! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och vi förväntar oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!

Här vill jag lägga till det som står i  Matt 6:27Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”  Du tappar bara mark med all oro!

Lukas, som skrev inte bara Lukasevangeliet, utan också apostlagärningarna (acts, på engelska) skrev :”Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.” Lukas evangelium 1:3,4.

Lukas berättar inte mycket om sig själv. Han förklarar att Jesus inte bara är judarnas utan hela världens Frälsare. Lukas beskriver mer än de andra evangelieförfattarna hur Jesus hjälpte samhällets utstötta och människor i stor nöd: fattiga, sjuka, syndare. I Apostlagärningarna beskriver han hur Jesus efter sin himmelsfärd fortsatte sitt verk på jorden genom den helige Ande hos de troende” Så vitt vi vet var Lukas en mycket nära lierad person med de kristna i Jerusalems församling som varit med Jesus, sett hans gärningar, och deltagit i Jesu avrättning. Likaså hade han en nära kontakt med kvinnorna vid graven och hade därför en klar berättelse om hur de fick uppleva situationen när de kom dit och graven var tom.

Detta var vad Lukas ville berätta, och som han skriver (till Teofilus) . Både genom evangeliet och sedan apostlagärningarna ville han ge en detaljerad bild av vad han fått sig till livs…

Händelserna han berättar där är makalösa.

Dessutom är de en fortsättning på avslutningen i Markusevangeliet (som ingen tycks veta om han hade tagit del av). Där står det: ”17. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18. de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

Så kommer alltså slutet som är helt avgörande för min berättelse och för mitt senare inlägg:

Guds ord till dig idag

Mark 16: [20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]

 

Nu är det klart. Jesus är uppstånden. Hans makt kan överlämnas till de som tror.

 

Om Jesu död återspeglar ett kosmiskt skeende, av Gud beslutat före skapelsen, vad återspeglar inte hans uppståndelse då?

När jag skulle skriva senast, och tänkte ta upp det jag nu skriver, så kom jag att tänka på det innehåll som det då kom att handla om. Konfrontationen mellan Himmel och helvete, mellan Gud och människa.

Det var detta som utlöste påskdramat!

Herodes sång från Jesu Christ superstar är som konstruerad för att belysa detta. Ondskan, mobbingen, utstöttheten…

Jes 53:7
7. Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
På det sättet korsfästes vår goda Gudason, han korsfästes, dog och hamnade i helvetet.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Jesus var skuld så varför skulle då inte Faderns vrede drabba honom? – eller var Jesus oskyldig?
Jes 53
5. Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
När han dog upphörde inte hans liv (lika lite som vårt gör det). Gud hatar inte och straffar människan. Det är våra missgärningar (obs, jag skriver i presens). När Jesus fortsatte sitt liv efter korsdöden bar han allas vår missgärning ner där de hör hemma: Till helvetet!
Kan inte människan hamna i helvetet, då?
Jovisst kan vi det, men bara om vi vårdar oss om det onda i våra liv som Jesus redan burit.
Herodes visade i sin sång ett utklipp av denna ondska. Det drabbade inte bara Jesus, det visade på något som var inneboende inom Herodes själv, och kan vara inneboende i dig och mig om vi släpper till för det!

Så det viktigaste av allt!

UPPSTÅNDELSEN

ANKLAGANDET, GRIPANDET, ”RÄTTEGÅNGEN”, DOMEN… ALLT detta hörde jorden till. Genom att Jesus tog på sig våra synder förlorade han sitt himmelska medborgarskap. Jesu ord på korset: ”vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?) (Mark 15:34)

Verifikaten av uppståndelsen.

I 1 Kor 15:19 står det:17. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.Det är inte döden som skapar den andliga kraften, det är uppståndelsen.

När sedan Paulus sk beskriva hur man kan veta att Jesus faktiskt hade uppstått använder han sig av olika vittnesbörd. Läs och begrunda: Det står i 1 kor 15.

4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5. och att han visade sig för Kefas [Petrus] och sedan för de tolv. 6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. [ Här hänvisar Paulus till en konkret händelse som vi inte riktigt vet så mycket om, men han säger i praktiken till brevets mottagare att de kan ju själva fråga de som var med och ännu lever, så får ni ett överväldigande vittnesmål!!] 7. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

FASTNA alltså inte i Jesu död, utan be också om att få del av kraften och glädjen i den tomma graven!

Vad tjänar du på dina bekymmer?

Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar den himmelska tillvaron och vår jordiska på två helt olika sätt, fast de i allra högsta grad påverkar varandra.

Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Sjukdomar av olika slag löser sig genom de föresvarsmekanismer vi har i kroppen eller via läkarinsatser. Om det inte fungerar, är vi sålda åt förgängelsen. Om det fungerar  känner vi oss förtröstansfulla vid detta.

Om någon skulle be och bli frisk, så kallar vi det övernaturligt. Visst är det så på ett sätt. Det går utanför vad vi känner till genom våra naturlagar. (Och därmed också utanför det vi kallar vetenskap) Jag har sett det många gånger.

Men om vår vetenskap eller våra försvarsmekanismer inte fungerar, ser vi Gud bara som en nödlösning, om ens det. Bönen blir den sista utvägen! Inte en Guds lösning. Hur många av oss känner inte igen uttrycket  när livet är hotat: ”Då får vi hoppas och be”! Men inte säger bibeln ”hoppas” och be! I Mark. 11:24 läser vi ”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”

Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer genom att vi stannar upp inför den andliga världen i stillhet! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och kan förvänta oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!

När jag hade närmare med tonårsarbete att göra brukade de försöka sätta åt mig kring Guds allmakt med en fråga: ”Kan Gud skapa en så stor sten att han inte orkar lyfta den”? Själva frågan innehåller ett cirkelresonemang som gör att det inte går att svara på.

Samma sak när vi undrar över hur Gud som är både allsmäktig och god kan acceptera allt ont så som vi ser omkring oss. Till detta existerar det en svarsnyckel. De onda makterna tar över om vi inte åkallar Guds namn i ödmjuk bön. Vi lever i en fallen värld.

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”  [Matt 6:27] 

– Nada te turbe – ”Låt ingenting störa dig”

Jag återgår till gårdagens inlägg.

Jag vill försöka beskriva vargarnas väsen från Bibelns synpunkt, men vare sig man tror på Bibeln eller inte fungerar det så.

De två vargarna är två olika väsen som påverkar oss och som ”vargberättelsen” visar så blir påverkan på oss starkare och starkare beroende på hur mycket vi ”matar” var och en av vargarna.

Men hur matar vi dem då? Jo, genom att nära de känslor och egenskaper var och en står för. Som ett exempel kan jag nämna att ofta har jag sett hur den som hatar, anser sig ha rätt att hata och när det. I samma stund åkallar vi den andliga kraft som bär hatet till vårt hjärta. Frukten av hat blir död och fördärv. Det skapar alltså en önskan att skada. Det märkliga är att det faktiskt skapar skada och fördärv bara genom att vi när det i vårt bröst. Samma sak gäller att inte vilja förlåta om någon /något skadat oss.

MÄRK: jag använde ordet vilja. Normalt brukar vi säga ”kunna”.  De som är svårast att förlåta är de som står/stått oss närmast: De vi älskat/älskar. Det finns också lägen där vi inte kan förlåta oss själva för saker vi tror vi orsakat. Något som vi tror skadat oss själva, någon när och kär eller någon relation som varit viktig.

Det är oerhört destruktivt eftersom det skadar alla livskrafter i och omkring oss.  Endast genom förlåtelsen släpper det destruktiva och livskrafterna börjar blomma. Vad som händer är att livet självt börjar förändras. Därför bygger hela Guds närhet på förlåtelse.

Att livet självt börjar förändras är inte orsakat av hur vi tänker, utan av att när vi kan släppa det som binder oss kan Guds skaparkraft verka fullt ut.

Därför är det så viktigt vilken kraft vi väljer att ge makt i våra liv!

%d bloggare gillar detta: