Jesus i dödsriket!

Under rubriken ”Strax före händelserna i Getsemane, mobbades Jesus rätt hårt och blev även grymt misshandlad” har jag lagt in två filmsnuttar som bägge handlar om Jesu lidande i samband med korsfästelsen.

Titta och lyssna där, det är betydelsefullt. Det handlar om ett lidande för Jesus som den människa han också var. Nu talar vi om den biologiska kroppen, ”född av kvinna

Det finns en vers i 1:a Mosebok om hur Gud skapade människan:   ”7. då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Det finns två saker i den här versen som pekar på människans väsen från ursprunget.

a) Kroppens ursprung är skapat ur jorden. Det innebär att ALLT kroppen innehåller också finns i marken. Det låter väl logiskt? Jag ska här inte gå in så djupt på det, men alla kroppens beståndsdelar hör hemma någonstans i marken. (Natrium, kalcium, Magnesium, Zink, järn etc.)

Som det sägs vid jordfästningen. ”Av jord är du kommen och jord ska du åter bli”. Mitt barnbarn (då i 4-årsåldern)  sa när hon stod och såg på sin döde morfar. ”Det är inte kroppen som far till himlen, utan det är själva levandet)! Denna förståelse hos barnet visar oss varför Jesus höll barnen så högt. Jag tror inte att det var för att han i största allmänhet tyckte att barnen var så gulliga, utan att barnen har en bättre förståelse för de osynliga tingen. i Matt 19:13 kan vi läsa: [”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som dem.” ] Naturligtvis var det ju inte för att barnen följde alla regelsystem som GT var fylld av, utan för att barnens  sätt att tänka och fungera är väl kopplad till den andliga världen. I Matt 11:25 säger Jesus: Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. ” Här skijer Jesus på hjärnans ”klokskap” och Anden.

b) Det barnet kallade själva levandet var den livsluft (ande) som Herren Gud hade blåste in i människorna.

Denna livsluft är helt klart det kunnande och den kontakt vi har med den andliga världen. Med avseende på hur frigjorda vi är från den ”gamla människan”, kroppen, desto  mer kraft får vi genom gemenskapen med den himmelska världen och Gud själv. Om vi betänker och förstår den här saken så inser vi ju varifrån Jesus fick sin makt över sjukdomar och jordens raseri, både när det gällde klimathändelser, sjukdomar och kampen mod djävulens anfall (som också är kopplade till den andliga världen).

Så blev Jesus förrådd, pinad och korsfäst och till synes alltmer kravlös i sin ande och kontakt med fadern. I Matt 26 kan vi läsa:”Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?)”  Det var alldeles när Jesus dog. Här bar Jesus fullt ut den Synd som alla människor begått. Gud,  (Fadern var inte längre där) Jesus som människosonen var ensam. På väg in i döden med all  synd. Hela världens från skapelsen i det förflutna till väldens undergång.
 

Så dog människosonen, vid nionde timmen (klockan tre, vår tid) Kroppen hängde kvar, men var fanns Jesus?

Det är så oändligt mycket lättare för oss människor som inte bara är födda av en kvinna, utan också som lever jorden, av jorden och kommer ur jorden att identifiera oss med den döende människan på korsen och det lidande han fick utstå. Därför har Jesu död och uppståndelse blivit centrum i den kristna påsktraditionen.

Men det finns mer att säga!

Det är lätt för oss att glömma att Jesus i sitt väsen var syndfri. Han hade aldrig haft dåligt samvete för nåt. Inte heller hade han haft någon existensiell ångest för att Gud inte längre var närvarande. Men nu stod han inför något han aldrig upplevt förut. Genom domen och korsfästelsen bar han all den synd mänskligheten alltifrån begynnelsen, tills dess och allt framöver. Kontakten med Fadern var bruten:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”

Likaså:

Korset är något oändligt värre!  Här har vi några verser ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:

”Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket. 
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?”

Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall. Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)

Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.

Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!

Detta är vad Jesus egentligen gjorde!

Människan kommer ur jorden, men är också en himmelsk varelse.

Men varför tycker jag då att allt detta är så viktigt? Varför är det viktigt hur vi tänker på tillvaron? Hur vi matar oss med intryck och till sist låter dessa intryck få ta överhanden över våra liv och värderingar?

Till sist blir vi nermalda av negativa känslor och ser en slags lösning i att låta knivarna och nävarna tala. För somliga rent konkret och för andra med ett molande inre hat och förakt. Våra tungor får också en eld av detta. Idag talas det mycket om ”näthat”, men troligen har det mer att göra med att en inre oförlöst bitterhet tanklöst får komma till uttryck inte bara i skrift, utan det har en tendens att växa till en nästan ohanterbar ”brand” som är omöjlig att släcka ut. Den skapar i sin tur en våldsspiral som även tar sig uttryck i aktiva attacker mot andra människor. Paulus skriver i 2 Tim 3:1-4 ”1.Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 2. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4. svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud.” Känner vi igen oss om vi ser oss omkring?

Men hur kommer detta sig? Det kan ju inte vara så att människorna genetiskt är uppdelade i onda och goda? Det jag har beskrivit i det förra stycket finns ju i varje människa. Det ligger i vår natur som människor. Jag ska försöka förklara hur Bibeln ser på saken.

I 1 Mos (som egentligen heter Genisis, dvs. ursprungsboken) i den första skapelseberättelsen som tar upp hur Gud skapade hela totalen. Inte bara jorden, utan allt som existerar, synligt som osynligt. Där finns det en problematisk översättning av första versen på de flesta europeiska språken, där det står ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Det problematiska här är att man får känslan av att Gud skapade en himmel och en jord. Men så står det faktiskt inte på grundtexten. Det gör mycket av Bibeln svår att förstå om man vill tränga in lite i även andra texter. Hebreiskan använder här ordet himmel i plural [הַשָּׁמַ֖יִם] I I den nya amerikanskspråkliga översättningen (NIV) Är detta ord översatt till himlarna. Så 1 mos 1:1 ska korrekt vara ”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden” Men varför ska det vara så viktigt då? Jo, det antyder att den himmelska världen inte bara är den himmel där Gud själv bor, utan också den plats där den demoniska världen härskar.

Så går vi vidare i texten. När Gud skapade människan står det i 1 mos 2:7  att han [7 formade människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.] Vad består då kroppen av? 97 % av den mänskliga kroppsvikten är uppbyggd av Syre (O), Kol (C), Väte (H), Kväve (N) i olika kombinationer. I kroppen finns även Kalcium (Ca), Fosfor (P), Kalium (K), Svavel (S), Natrium (Na), Klor (Cl), Magnesium (Mg), Jod (I) och Järn (Fe). Detta är från jorden i marken. Så lade Gud till ”själva levandet”, anden om jag får återcitera mitt barnbarn.

Är det någon som känner igen orden från jordfästningsritualen? ”Av jord är du kommen och till jord ska du åter bliva”. Men själva levandet finns någon annanstans.

I morgondagens inlägg kommer jag utifrån det jag nu har skrivit att förtydliga. Varför det är så viktigt att komma in i, och förstå den andliga världens sätt att fungera för att bli hel.

Konkreta iaktagbara konsekvenser av vårt förhållande till det andliga

Till er som kanske sitter lite undrande inför de två senaste inläggen vill jag nu gå tillbaks till det jag skrev för länge sedan om skapelsen, människan och Gud. Texterna som innehåller detta utgör i praktiken en förklaring till hur Bibeln ser på människan, skapelsen och kampen mellan gott och ont.

Bibeln är faktiskt så pass praktiskt inriktad att man både kan se hur skapelsen var tänkt,och praktiskt genomförda händelser. Skeenden var daterade på det sätt som den tidens historiker brukade datera. . (Som t.ex vid Jesu födelse… -när Quirinius var landshövding…)Ni som vill läsa mer om detta kan söka på ”förankring i historien” i sökrutan på min blogg.

Det betyder att det genom att Bibeln har en lång tillkomsttid (om vi även tar med GT),  är möjligt att med moderna metoder forska på det Bibeln berättar om. Men kom ihåg att detta gäller händelser och skeenden som är tilgängliga, de andliga tingen är utanför vår vetenskapliga forskning. Här kommer tron in. Det är ett fåtal -egentligen inga- andra religioners källskrifter som har den egenheten. Alla sådana hänvisningar i t.ex koranen är hämtade ur GT. Om vi går till vedaskrifterna, de Buddhistiska mahayana eller hinayana innehåller de enbart raligiös vägledning till att släcka ut livstörsten som driver återfödelsens hjul. Likaså hinduismen eller new age som är en avläggare därifrån. Jag tar inte upp fler, och jag skriver inte att de är utan andlig kraft, men att det är andra makter som styr när man går åt det hållet.  Första gången jag såg resultatet av detta var när det kom en man till kliniken som i praktiken var psykotisk, det liknade schizofreni, men det fanns många saker som inte stämde, så jag blev helt ställd. Likaså min mentor. Vi fick kontakt med N-O Jakobsson som berättade om detta som ett nytt fenomen som hörde samman med vissa typer av meditation. För den intresserade kan jag nämna var han har skrivit om fenomenet: http://kundalini.se/vack_ej.html

På samma sätt som jag vill berätta om Guds makt måste jag ju också berätta om att det jag kallar ”motståndaren” och som i bibeln benämns med begrepp som ”denna härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” är harmlösa psykologiska fenomen. De är lika verkliga som Gud och vi kan genom våra skapade bilder, verbala uttryck, föreställningar om hur vi tror att saker ska bli och hur vi låter våra känslor bli övertagna av destruktiva osynliga men omedvetna makter skapa ett elände. Jesus säger i Joh 10: ”10. Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att ni ska ha liv och ha mer än nog.

Alltså: när vi känner igen att vår dåliga tillvaro börjar inifrån oss själva, skapas en destruktiv våg. Vänd sinnet mot Jesus så försvinner destruktiviteten. När vi känner igen detta kan vi alltså välja.Vi har varit med om det så många gånger här i huset att jag nästan vågar lova att det blir så!

Så tillbaks till skapelsen, När Gud skapade människan till sin avbild är det svårt att tro att Gud har mänskliga drag. Som en gammal gubbe, vitt hår och skägg… Så ”avbilden” måste avse något annat. Jag återgår till en sak mitt barnbarn sa när hon som 5-åring följde med för att se sin döda gammelmorfar. Hon stod vid dödsbädden och stämningen var tung. Så säger hon ”Det är inte kroppen som far till himlen, DET ÄR SJÄLVA LEVANDET”. Barnet ger tron lyftkraft. Som hos de allra flesta hade ingen pratat med henne om döden.

Hon hade förstått! Den ande som är Guds avbild inom oss är SJÄLVA LEVANDET. Smaka på det! -Guds avbild. Den totala gemenskapen med Gud var inlagd i själva skapelsen. Du har den, jag har den! Den finns där, så subtil att vi knappt kan förnimma vilken makt våra val har. De kan genom vad som står i Bibeln påverka hela skapelsen. Idag kan vi se hur mänskligheten kräver ”respekt” (rädsla?), i pur ångest för att inte få ett gott liv tar vi för oss av vad vi kan från de svagare. Vi dödar för att -återigen- få den respekten.  Vi förgör de som inte ställer upp, ja vi förgör till och med vår planet. Så kommer plötsligt Jesu ord igen när det gäller människan: Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att ni ska ha liv och ha mer än nog.” DÅ gällde uttrycket djävulen, nu handlar det om resultatet av människans vägval!

Därför är det jag skrivit om att förlösa Guds makt så viktigt. Där har vi en uppgift. Så fort vi gör det har allt som står Guds vilja emot på defensiven. Och vi blir omslutna av hans kärleks kraft!

VIDARE gäller!

Gud med makt och myndighet på jorden. Vi kan påskynda, men inte stoppa!

Nu blir ju då frågan,  Var det jag skrev under påsken och igår bara det man kan kalla religiös teori? Eller vad handlar det hela om?

Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar bibelns tillvaro och vår jordiska på två helt olika sätt.

Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Allt vi kallar vetenskap har sin grund i de erfarenheter som våra sinnen kan iaktta och vår hjärna kan analysera. Det är detta bibeln kallar köttsligt. Det är alltså en del av den synliga skapelsen. Om vi får vara med om något utanför dessa ramar (som när Jesus gick på vattnen) kallar vi det övernaturligt, eller också vägrar många att alls tro på det. Men tro mig, det övernaturliga finns och har mycket mer att göra med tillvaron än vad vi kan tro.

Bibelns tillvaro fungerar utanför vår begränsade värld. Utifrån den kommer alltså det vi kallar under  eller övernaturligt. När vi uttalar oss om kring någon övertygelse, och lägger in osynliga makter kring det vi uttrycker så skapar det också en kraft och en rikting i det vi uttrycker.   När vi uppmanas att be till Gud och i enlighet med hans löftesord innebär det att vi genom vår bön aktiverar Guds löftesord.

Det är viktigt att låta det vi läser eller hör från Bibeln gå in i oss och skapa en inre ro som hör samman med Guds löften.  I Mark. 11:24 läser vi ”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”I Mark 16:20 står det:
Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”  Lägg märke till att det finns en koppling mellan Guds ord och de handlingar som inte bara Jesus gjorde, utan även det lärljungarna gjorde efter Jesu himmelsfärd.
Jag ska komma till detta senare.

Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer alltså genom att vi läser Bibeln med förväntan! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och vi förväntar oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!

Här vill jag lägga till det som står i  Matt 6:27Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”  Du tappar bara mark med all oro!

Lukas, som skrev inte bara Lukasevangeliet, utan också apostlagärningarna (acts, på engelska) skrev :”Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.” Lukas evangelium 1:3,4.

Lukas berättar inte mycket om sig själv. Han förklarar att Jesus inte bara är judarnas utan hela världens Frälsare. Lukas beskriver mer än de andra evangelieförfattarna hur Jesus hjälpte samhällets utstötta och människor i stor nöd: fattiga, sjuka, syndare. I Apostlagärningarna beskriver han hur Jesus efter sin himmelsfärd fortsatte sitt verk på jorden genom den helige Ande hos de troende” Så vitt vi vet var Lukas en mycket nära lierad person med de kristna i Jerusalems församling som varit med Jesus, sett hans gärningar, och deltagit i Jesu avrättning. Likaså hade han en nära kontakt med kvinnorna vid graven och hade därför en klar berättelse om hur de fick uppleva situationen när de kom dit och graven var tom.

Detta var vad Lukas ville berätta, och som han skriver (till Teofilus) . Både genom evangeliet och sedan apostlagärningarna ville han ge en detaljerad bild av vad han fått sig till livs…

Händelserna han berättar där är makalösa.

Dessutom är de en fortsättning på avslutningen i Markusevangeliet (som ingen tycks veta om han hade tagit del av). Där står det: ”17. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18. de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

Så kommer alltså slutet som är helt avgörande för min berättelse och för mitt senare inlägg:

Guds ord till dig idag

Mark 16: [20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]

 

Döm inte, så blir ni inte dömda…

1. Döm inte, så blir ni inte dömda. 2. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. 3. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 4. Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? 5. Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.

[Matt 7:1-5]

7. Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 8. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 9. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd 10. eller ger honom en orm när han ber om en fisk? 11. Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? 12. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

[Matt 7:7-12]

Published in: on 9 augusti, 2011 at 08:39  Comments (2)  

Guds avbild – att leva i två världar

Det är mycket som har hänt sedan jag skrev senast. Mycket som nästan förlamande har drabbat tufft. En del mer och andra mindre.

Det står i skapelseberättelsen att Gud skapade människan till sin avbild.

Det kan ju inte betyda att Gud ser ut som en människa. (som faster Svea eller morbror Gustav) Likheten ligger djupare än så. Om man läser Bibeln i sin helhet kan man se att människans förhållningssätt och tro faktiskt och reellt påverkar tillvaron. Både när det gäller människor och när det gäller olika händelser i naturen.

Gud är ande och fixade skapelsen med sitt blotta ord. Så likheten består i att vi är också ande och skapar vår tillvaro med vårt inre!

Sätt din tro till fruktan och du kommer att bli paralyserad av fruktan. Tro på dina tvivel, och du kommer att bli osäker och frågande. Tro på dig själv och du kommer att falla gång på gång. Tro på dina känslor och du kommer att oupphörligt bli besviken. Men sätt din tro till Jesus och du får del av hans seger.Den som sätter sin tro till den levande Guden är den som övervinner världen, och den segern kommer att visa sig i hans/hennes dagliga liv.

Vad jag menar är att som Guds avbild har vi en makt som sträcker sig långt utöver den jordiska tillvaron. Vad vi säger och gör blir till företeelser som kan hända. De förverkligas av att vi fokuserar på olika möjliga skeenden. Det kan vara abstrakta saker som fruktan (eller en känsla av att om det kan gå åt skogen så gör det så)! Det vi mentalt fokuserar på har en tendens att gå i fullbordan. Tillhör det vi fokuserar på lögnens, hatets och destruktivitetens herre, sätter vi honom på tronen i våra liv. Tillhör det vi fokuserar på Guds väsen, så åkallar vi honom vare sig vi tänker på det eller inte och han börjar sakta omforma oss att fungera i kärlekens och trygghetens tjänst.

Gud är alltså inte en abstrakt tankeprodukt, och det är inte satan heller. Både människan och satan som den avfallna ängel han är har inom sig inbyggt en andlig makt.

Vet vi det inte, eller om vi struntar i det är vi hemfallna åt de makter som bär destruktionens kännetecken.

Jag sänder med en lovsång till Gud där det finns människor av alla raser och sorter, men att de bär fram glädje och tacksamhet går det inte att ta miste på.

Published in: on 8 augusti, 2011 at 20:52  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: