Under rubriken ”Strax före händelserna i Getsemane, mobbades Jesus rätt hårt och blev även grymt misshandlad” har jag lagt in två filmsnuttar som bägge handlar om Jesu lidande i samband med korsfästelsen.
Titta och lyssna där, det är betydelsefullt. Det handlar om ett lidande för Jesus som den människa han också var. Nu talar vi om den biologiska kroppen, ”född av kvinna”
Det finns en vers i 1:a Mosebok om hur Gud skapade människan: ”7. då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Det finns två saker i den här versen som pekar på människans väsen från ursprunget.
a) Kroppens ursprung är skapat ur jorden. Det innebär att ALLT kroppen innehåller också finns i marken. Det låter väl logiskt? Jag ska här inte gå in så djupt på det, men alla kroppens beståndsdelar hör hemma någonstans i marken. (Natrium, kalcium, Magnesium, Zink, järn etc.)
Som det sägs vid jordfästningen. ”Av jord är du kommen och jord ska du åter bli”. Mitt barnbarn (då i 4-årsåldern) sa när hon stod och såg på sin döde morfar. ”Det är inte kroppen som far till himlen, utan det är själva levandet)! Denna förståelse hos barnet visar oss varför Jesus höll barnen så högt. Jag tror inte att det var för att han i största allmänhet tyckte att barnen var så gulliga, utan att barnen har en bättre förståelse för de osynliga tingen. i Matt 19:13 kan vi läsa: [”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som dem.” ] Naturligtvis var det ju inte för att barnen följde alla regelsystem som GT var fylld av, utan för att barnens sätt att tänka och fungera är väl kopplad till den andliga världen. I Matt 11:25 säger Jesus: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. ” Här skijer Jesus på hjärnans ”klokskap” och Anden.
b) Det barnet kallade själva levandet var den livsluft (ande) som Herren Gud hade blåste in i människorna.
Denna livsluft är helt klart det kunnande och den kontakt vi har med den andliga världen. Med avseende på hur frigjorda vi är från den ”gamla människan”, kroppen, desto mer kraft får vi genom gemenskapen med den himmelska världen och Gud själv. Om vi betänker och förstår den här saken så inser vi ju varifrån Jesus fick sin makt över sjukdomar och jordens raseri, både när det gällde klimathändelser, sjukdomar och kampen mod djävulens anfall (som också är kopplade till den andliga världen).
Så blev Jesus förrådd, pinad och korsfäst och till synes alltmer kravlös i sin ande och kontakt med fadern. I Matt 26 kan vi läsa:”Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?)” Det var alldeles när Jesus dog. Här bar Jesus fullt ut den Synd som alla människor begått. Gud, (Fadern var inte längre där) Jesus som människosonen var ensam. På väg in i döden med all synd. Hela världens från skapelsen i det förflutna till väldens undergång.Så dog människosonen, vid nionde timmen (klockan tre, vår tid) Kroppen hängde kvar, men var fanns Jesus?
Det är så oändligt mycket lättare för oss människor som inte bara är födda av en kvinna, utan också som lever på jorden, av jorden och kommer ur jorden att identifiera oss med den döende människan på korsen och det lidande han fick utstå. Därför har Jesu död och uppståndelse blivit centrum i den kristna påsktraditionen.
Men det finns mer att säga!
Det är lätt för oss att glömma att Jesus i sitt väsen var syndfri. Han hade aldrig haft dåligt samvete för nåt. Inte heller hade han haft någon existensiell ångest för att Gud inte längre var närvarande. Men nu stod han inför något han aldrig upplevt förut. Genom domen och korsfästelsen bar han all den synd mänskligheten alltifrån begynnelsen, tills dess och allt framöver. Kontakten med Fadern var bruten:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”
Likaså:
Döden efter korset är något mycket värre! Här har vi några verser ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 