Det står inget i bibeln om att den kommande svåra tiden, hur lång borta eller hur utdraget det nu kan bli, inte kommer att drabba de troende. Något sådant generellt urval kan man inte se. Ändå finns det en skillnad:
”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
7. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.”
Hur kommer man till att finna ro hos Gud? Vi har alltför lätt att föreställa oss att det som händer när vi ber till Gud antingen kommer att läggas till rätta pga våra egna positiva tankar. Vi framkallar det som händer oss. Det är då så vi föreställer oss tron. -Eller också att att vi får hälp från Gud på något övernaturligt sätt. Och, jaa det händer. jag har sett många sådana händelser. Men det måste inte vara så. Jesus kunde gå på vattnet, åtminstone tror då jag på den berättelsen, men för det mesta använde han båt!
Från v.11 beskrivs hur den som inte tror skaffar sig en upplevelse av trygghet. Den upplevda tryggheten säger psalmisten, är inte tillförlitlig.
Hur får vi då en tro som håller och är en verklig tillit till Gud och som resulterar i att GUd i praktiken handlar med och genom oss? I Rom 10:17 kan vi läsa: ”17. Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.”
Har vi inte tid att sitta ner med Bibeln en halvtimme om dagen och bara låta det vi läser (kanske bara en vers) få plats i vårt inre?
Hur är det? Ger vi oss inte tid att äta? Allt laga till maten? De som behöver motion ger sig tid till att motionera. Det vi tycker är viktigt ger vi oss oftast tid till.
Vi ger oss till och med tid att vattna blommorna i fönstret, så varför skulle vi inte ge oss tid att vattna vår inre människa.
