Gud idag, på en annan kontinent.

Jag fann idag på Expressen en blogg på ett tema : ” Afrika runt på 40 dagar av Terese Christiansson och Jonte Venzel. 

Det sltog mig då ett faktum jag hört många gånger. Det är nästan bara i Sverige det andliga inte uppfattas verkligt. Är andra folkslag dummare, eller är Svensken utan insikt om tillvaron.

Läs och gläds!

Jesus blod skyddar oss

2013-05-29 Av Terese Cristiansson
Kategori: Okategoriserade

Pastor Shanda är inte bara präst i baptistkyrkan i Kitwe i kopparbältet i Zambia. Han har också ett tryckeri, säljer vattenpumpar och driver tillsammans med några andra ett boende för 1000 föräldralösa barn.  Dessutom är han taxichaufför och körde mig och Jonte tillbaka till huvudstaden Lusaka igår. En överlevnadskonstnär med andra ord – som många andra här i Zambia.

Det gick förstås inte att åka bil med en pastor utan att komma in på religion. Jag kan utan överdriva säga att det var en sju timmar lång Hallelujaresa som inleddes med att han frågade om vi var religiösa. Vi fick snabbt klart för oss att resan var välsignad. Han hade dessutom stora klistermärken i bilen som det stod ”den här bilen är skyddad av Jesus blod” och det får man ju kalla skydd.

Men även om vi hade lite sår i öronen på slutet har pastor Shanda tveklöst ett stort hjärta och brinner för sitt folk.

Det intressantaste var inte hur han försökte få oss att förstå att vi var syndare och måste börja gå i kyrkan. (Något man ofta får höra här i Afrika, betydligt oftare än jag fick höra det av muslimerna i Afghanistan där jag bodde i 2,5 år) Nej, det intressanta var hur han såg på det enorma inflyttandet av internationella företag här i Zambia.

–Myndigheterna säger att allt är bra men jag möter församlingarna, människorna och de blir bestulna sina rättigheter.

I stort menade han att regimen måste bli bättre på att kontrollera de internationella företagen.

Som det ser ut nu växer bara gapet mellan de sociala klasserna.

På ett något paradoxalt sätt ökar det tillväxten i hans kyrka.

–Allt fler går med i kyrkan. Det är naturligt. De fattiga söker Gud för stöd och de rika för att de behöver en större mening. Men vi tar emot alla och ber för dem, säger han.

Pastor Shanda brydde sig dock inte så mycket om antalet församlingsmedlemmar utan verkade ha hjärtat på rätt ställe.

–Vi måste skydda vårt folk och barnen. Samtidigt som vissa blir allt rikare dumpar mammor sina barn i plastpåsar utanför vårt barnhem för att de inte har råd att ta hand om dem. Då är något väldigt fel.

Om att förlösa Guds makt

Ni som har följt mina inlägg har säkert tänkt på att jag lagt in lovsånger av olika slag. Orsaken är inte att jag bara har velat lägga in dem som några slags smycken i det jag skriver, utan det är en andlig makt i lovsången.

Det verkar vara en förlösning av det vi uttrycker i bild, ord eller sånger. Det är något vi utlöser hos den makt som står för det vi uttrycker. Det var därför jag satte fatahs logga mot lovsången i det senaste inlägget. Svärden hör till koranen, lovsången aktiverar Guds kärleks väsen. Genom vad vi då uttrycker skapas en förlösning av det vi uttrycker.

I Ef 6:10-12 står det ”10. Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.”  Det är på det här planet i tillvaron vi finns och verkar vare sig vi tror eller inte. Enkelt uttryckt: det är mäktigt och vi är inblandade. Det är också därför jag har kallat min blogg ”BIBELN OCH TILLVARON”! En gång började det hela genom att Gud uttalade sitt ”VARDE. Medan skapelsen fortfarande finns till gäller det som står i  Apg 17:27: ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till

Det jag nu skrivit tror jag är en princip av stor betydelse: Grunda inte din tro på om du får bönhörelse på en gång eller inte eller på vad du tycker dig se eller känna efter bönen. Det verkligt pålitliga är det vi inte upplever direkt, det som Ordet utlovar. Ja, detta är trons dårskap som är Guds vishet.

Eftersom vår bön griper in i jordiska förhållanden försöker ”denna världens furste att förhindra det. Därför är vi uppmanade till att vara uthålliga i vår bön och därigenom upprätthålla trons kontakt med Gud.

Så kommer jag då åter till lovsången som ett andligt vapen. Det talar Bibeln mycket om. Konung David skriver i palm 27:”Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig och jag skall offra i hans hydda jublets offer. Jag vill sjunga till Herrens ära och lovsäga honom.” Lägg märke till orden jag skall offra …  jublets offer.

Vi tycker nog att vi är minst hågade att lovsjunga när vi känner oss vissna, eller när omständigheterna nästan driver oss i panik, och allting går emot. Det är då vi ska offra jublets offer. I det läget blir det verkligen en uppoffring att lovsjunga Gud. Det märkliga är att om vi gör det tycks det verkligen  förlösa en kraft som i praktiken förändrar hela situationen. Så krysta fram en tacksägelse så gott det går, eller lyssna på någon av lovsångerna som finns här. Glid så in i sången och musiken, tänk då på Gud. Det fungerar också, om smärtan och oron är för svår.

Guds kärleks väsen och hur får vi del av detta

Det tar tid att bygga upp en nära och hållbar relation, en utan misstänksamhet och oro att bli övergiven. Det räcker inte med att träffas helt kort ibland. Man måste få tid till att förstå djupet av de känslor och intentioner  den andre har. Då först kan vi svara med all den kärlek vi är kapabla till.

Som människor tenderar vi att svika även de vi håller av mest, och faktiskt verkligen vill stå upp för. Det kan vara våra barn, vår make eller maka, våra föräldrar som vi ofta har en komplex relation till eftersom de också har svikit i sin tur. Antag då, att vi i det läget verkligen blir förlåtna. Nu pratar jag inte om ursäktade, för då handlar det om att man har en orsak som man kan hänvisa till som orsak till sveket, jag pratar om villkorslös förlåtelse och kärlek. ”Den som har fått mycket förlåtet, älskar också mycket”. Här ligger en paradox. Svikarens kärlek byggs upp av de förlåtna sveken. Detta belyses som mest av det faktum att det ofta är de som står eller har stått oss närmast vi har störst behov av att föråta. Även oss själva. Många människor går under av att de bär på ett självförakt som är obetvingligt om man inte kan släppa bitterheten och självföraktet. Jag tror att detta är den kraftfullaste frigörande kraften vi kan uppamma. Just detta är så svårt att åstadkomma eftersom vi många gånger tycker att vi har ett objektivt skäl att förakta. (Vem det nu vara må) Eller hålla fast vid bitterheten. Den fungerar som en vägg i förhållande till omgivningen, oss själva eller till Gud.

Här kan vi välja: Förlösning eller bundenhet! Den som lär känna Gud kommer att få se hur konkret detta faktiskt fungerar. Men jag vet också människor som blivit fria även om de inte lämnat över sina liv till Gud, utan bara det som binder. Det är ju bra så, men jag vill gå ett steg längre i min blogg.

Jag vill visa på en väg i trygghet även under svåra tider.

Kom ihåg (eller läs om) texten ut 2 Tim 3:1-5. Det som står där är den oförsonliga människans beteende som beskrivs och som där sägs utvecklas i sin kraft under den sista tiden. Att leva i det kommer att bli tufft. Eftersom vi redan är på  väg in i den situationen tror jag att de flesta av oss kan förstå läget. Men för den som känner Gud och är villig att förlåta och få förlåtelse kommer Gud att hålla sin beskyddande hand omkring, vi blir alltså inneslutna i hans makts beskydd och ledning.

Det gäller att inte  vara högmodig och stursk inför erbjudandet om förlåtese eller att inte vara beredd att frikostigt ge förlåtelse. Det är alltså inte så att Gud väljer bort att hålla sina löften utan att dels känner vi inte riktigt till vad han sagt och dels gör vi som 4-åringen ”KAN SJÄLV”! –Och det kan vi inte.

Om att annulera sina böner.

Den stora händelsen i mitt liv som gjorde att jag hittade tillbaks till Gud och hans makt var när en bok som satt fastkilad i en bokhylla och då menar jag fastkilad. Hyllan var så tätpackad att det till och med var besvärligt att dra fram en en bok utan att riskera att det skulle gå söner. Boken lämnade sin plats och small till i ett trappräcke två meter ifrån hyllan. Den var uppslagen, och när jag läste såg jag att det var ett citat som var läst en kväll några månader tidigare i en aftonbön hos mina föräldrar och som redan då talade starkt till mig.

Det var ett uppdrag som Serubabel hade fått att bygga upp ett tempel och han tvivlade på om han skulle klara det, då sa Herren:”Inte genom någon människas kraft eller styrka ska det ske utan genom min ande!

Jag har i inlägg efter inlägg skrivit att tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord. Men hur ska det gå till om man inte ens tror på Bibeln som Guds ord? Detta ord syftar säkert inte bara på det predikade ordet för andra, utan syftar lika mycket på att man får höra sig själv uttala Guds ord. Vare sig du kan tro det eller inte: Säg Gud har sagt, eller Gud har lovat… Orden vi då uttalar producerar tro snabbare än ord vi bara hör andra säga. Guds ord upplivar mitt hjärta till handling och att ta in detta ord som en andlig sanning. Det handlar inte om mig som person, utan om mitt allra innersta, där Gud själv vill ta sin boning genom sin ande. Vi vet ju att våra samtal med oss själva styr oss i många andra sammanhang.

Låter det flummigt? ALLTSÅ: Vår muns uttalade ord (bekännelse) ska vara överens med Ordet vi har hört eller läst. Det är lika sant när vi säger det vare sig vi tror på det eller inte. För tron kommer av att tala. Ordet bekänna betyder faktiskt ”säga samma sak som”.

Om vi inte säger samma sak som Ordet, är vi inte överens med Gud utan ger då plats för tankens otro och resonemang.

Det kan t.ex ske sedan du har bett om en bestämd sak som grundar sig på Guds löften och Bibelns uttalande att Gud ska svara. Bönesvaret är i allra högsta grad avgörande av vad du efteråt säger. Man kan nämligen annulera sin bön med negativa bekännelser som: ”Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag har bett till Gud men…

På det sättet byter vi ut vad Gud har lovat mot vår egen fruktan.  – och så blev det med den bönen.

Jesus angår också Hinduer, Muslimer, Buddhister, newagare, Mormoner, svenska vetenskapstroende och agnostiker med flera.

Det finns en sak jag utgår ifrån när jag pratar om Jesus, och det är att Jesus faktiskt fullt ut är och var Guds son. -Därför angår det alla! Både troende och inte troende i kristen bemärkelse, men han angår också Hinduer, Muslimer, Buddhister, newagare, Mormoner, svenska vetenskapstroende och agnostiker med flera.

Som jag uppfattat saken så har alla dessa rörelser, vissa sanningar i sin tro. Så det är inte bara tomt och meningslöst. Men man står handfallen mot ”ondskans andemakter i himlarymderna” I Efesiebrevet 6:12  :”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.” Undra då på att vi känner oss stå med lera upp till bröstet kring allt vi ser och läser om idag. Jag önskar som alla andra att mina barn och barnbarn skulle få se framåt, planera och tro på att tillvaron skulle kunna stabiliseras. Våra barn och ungdomar är inte dumma. De har insett läget, men de inser också att vi vuxna är utan kraft inför framtiden.

Vittnesbörden i den första kristna kyrkan är så tydligt och kraftfullt med avseende på Jesus som Guds son (inte profet). Undren han gjorde, hur hans existens och orsaken till hans existens är så tydligt uttalade av profeterna i GT, och då särskilt i Jes 53. (slå upp kapitlet och tänk efter!)

Men som människor har vi en benägenhet att slå ifrån oss, eller uppfatta en aktiv tro på en andevärld som oförnuftig. Därför når vi inte fram till den andliga kraften. ”Redskapen” finns beskrivna i Ef 6:10-17. Avsnittet börjar med:”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.”Men kom ihåg en sak: Det är skillnad mellan att veta och kunna. T.ex kan du cykla, men beskriv det för någon så att denna bara kan sätta sig på sadeln och ”dra iväg”. Att veta vad som står i Bibeln är långt från att nå fram till att använda den kraften!

Alltså utgår jag från att Jesus är Guds son och kraften till under borde funnits/finnas där hela tiden oavsett omständigheterna, men om det hade varit så hade han fungerat som en slags trollkarl.

När han var i sin hemstad hände inte mycket: I Mark 6:1-6 står det: ”1. Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. 2. När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: ”Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? 3. Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Så blev han en stötesten för dem. 4. Men Jesus sade till dem: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.” 5. Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. 6. Och han förvånade sig över att de inte ville tro.”

Sammanhanget antyder att de som bodde i Nasaret var lite för väl medvetna om hans bakgrund. Jag är övertygad om att Jesus som barn lekte med de andra barnen. Ramlade och skrapade knäna, grät när det gjorde ont. Han var som barn är mest. Nu låg det honom till last. Det gjorde att folk inte ville ta till sig hans undervisning.  För oss finns det andra orsaker. Det är tvåtusen år sedan han verkade här som Guds son. Undren stämmer inte med den världsbild de flesta av oss tagit till oss. Dessutom vill vi inte acceptera att Gud är allsmäktig och god. Många av oss tycker sig nog ha både ett och annat att gå till rätta med om vi skulle träffa på vår Skapare.

Men tänk om han, vilket går att skymta i Bibeltexterna, på grund av vår panik, oro och otro samt ilska mot Gud precis som i Jesu hemstad inte kan slå igenom.

Då betyder det att vi kan hindra Gud att verka och på den andra sidan av myntet kan aktivera hans kraft genom vår tilltro och bön? I 2 Petr 3:12 står det: ”12. medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta.” Så vad betyder då detta? Eftersom det finns många liknande textställen just med en liknande mening vågar jag påstå att på samma sätt som vi kan bromsa Guds verk på jorden, så kan vi accelerera Guds planer genom att sätta oss in i vad han vill och be om det.

Har du någon gång tänkt till över vad som är det viktigaste i ditt liv?

Jag tänker på två liknelser som Jesus gav sina lärjungar. Enligt min uppfattning innehåller dessa liknelser några av de mest djupgående sanningar en kristen kan få tag på:

”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.” (Matt 13:44-45)

Nu kanske du tänker: ”Vad är det som är så dolt med dessa sanningar? Alla som har läst Bibeln vet att Jesus är den mycket dyrbara pärlan och skatten som är nedgrävd i åkern. Det är ingen stor hemlighet.” Men du förstår, det finns dolt föda från himlen i dessa två liknelser, och bara en handfull kristna har upptäckt det. Varför? De har aldrig tagit sig tid till att gräva som mannen i den här liknelsen gjorde. Ja, dessa två desperata personer – den grävande mannen och den ihärdiga köpmannen visar tydligt vad Jesus menar: Guds hemligheter måste bli det mest åtråvärda i våra liv.

Detta är så viktigt just därför att det vi fokuserar på blir en del av hur vårt liv utvecklas och åt viket håll saker går. Det här är en andlig sanning och det fungerar bara så. I alla lägen. Grotta ner dig i din oro eller det förflutnas fallgropar och du kommer ständigt att få slåss med detta. Ser du på den himmelska tillvarons löften, och inser hur värdefulla de är, du talar om dem, läser dem i Bibeln, tackar Gud för dem så kommer också denna skinande pärla att lysa upp din väg. Hur du ska gå både bland medmänniskorna och och aktivera Guds allsmäktiga väsen i ditt liv.

Published in: on 24 april, 2013 at 22:24  Comments (8)  

Gör er inga bekymmer

Det står inget i bibeln om att den kommande svåra tiden, hur lång borta eller hur utdraget det nu kan bli, inte kommer att drabba de troende.  Något sådant generellt urval kan man inte se. Ändå finns det en skillnad:

”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.

7. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.”

Fil. 4

Published in: on 21 april, 2013 at 13:12  Kommentera  

Hur Gud verkar här och nu så som jag har berättat om det från Bibeln den senaste tiden.

Ofta när jag hör talas om, eller läser om någon som varit med om Guds undergörande kraft så handlar det om berättelser i andra eller tredje hand. ”Någon som känner någon som hört talas om någon!. Då blir jag alltid misstänksam, trots att jag har många i min nära krets som jag vet har upplevt sådant. De flesta väljer att backa när jag frågar om de inte skulle kunna skriva och berätta. Men här kommer det en nedskriven berättelse av en person som jag känner mycket väl och vars ärlighet jag litar på till 110%! Detta är en nedskriven förstahandsberättelse.

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

När jag blev ombedd att återge en händelse i mitt liv där jag tydligt sett Guds handlande kände jag mig väldigt tveksam. Ibland är jag övertygad om att det verkligen var Gud som handlade, men det går lite fram och tillbaka beroende på vart jag just då står i förhållande till min egen tro. Så tänker jag också på hur ni som läser detta ska tänka: ”men hur vet h*n om det verkligen är Gud?”.

Egentligen finns erfarenheten alltid där som en konkret händelse som jag inte kan bortförklara. Men det känns som om andras ifrågasättande får min glädje och minne bara att glida bort ett tag.

Men – eftersom det är så viktigt att andra får se vad Gud kan göra och gör så skriver jag här i alla fall!

Den första händelsen inträffade när jag var kring 20 år. Jag kämpade under den tiden med vilken ställning om någon, Gud skulle få ha i mitt liv.

Jag trodde på Guds existens och hans kärlek till mig, men hade väldigt svårt att lita på honom. För mig handlade det om antingen eller. Antingen var Gud allsmäktig, svarade på bön, och var den jag ville bygga mitt liv på, eller så var allt jag lärt mig värdelöst och tron inget värd. Jag ville tro på bönens makt, men vågade inte lite på den.

En helg under den här perioden hade jag lovat följa med några kompisar till en kyrka på en kvällsmässa. Jag hade aldrig varit i den kyrkan. På eftermiddagen samma dag började jag känna mig sjuk. Jag fick frossa och ont i halsen och började tänka att jag nog inte skulle följa med.

Jag kan tillägga att jag är en vekling som i vanliga fall stannar hemma för en vanlig förkylning.

Jag följde med till kyrkan, och medan jag satt där i bänkraden började jag ifrågasätta min logik. ”Jag skulle ha stannat hemma” tänkte jag. ”Jag tyckte synd om mig själv, jag mådde jättedåligt, och predikan fick jag då inget ut av…”. Mitt i min självömkan tittade jag upp och såg ett stort kors framme i kyrkan. Jag minns idag inte om jag tänkte något särskilt om det, om det var vackert, speciellt, eller något särskilt, men jag minns att jag fokuserade på det. Så började jag svettas. Febern gick ner i rasande takt, och jag blev då åter medveten om mina symptom. ”Håller jag på att bli bättre?” ”Nej, jag mår nog fortfarande inte så bra…”

Frossan kom tillbaka. ”Usch, det var väl det jag tänkte, STACKARS mig…” Så kom korset tillbaka i mitt synfält. Jag tappade fokus på mig och mitt, och fokuserade på Korset igen. Men det var ju inte på träbiten jag fokuserade!

Svetten kom tillbaka, jag kände mig bättre. Detta hände ett par tre gånger innan mitt tröga sinne insåg vikten av det som skedde. När jag äntligen insåg vad som höll på att ske hade jag svårt att inte skratta högt, eller gråta, eller både och… När jag fokuserade på korset blev jag frisk. När jag bara såg mig själv och mina problem förblev jag sjuk, det var så enkelt (jag kunde inte låta bli att prova konceptet ett par gånger till när jag insett vidden av det som hänt!). Efter gudstjänsten var över var febern borta och jag var i princip bra!

Jag har en otrolig hjälp av att minnas denna starka händelse, vilket jag tror var Guds sätt att ge mig en grund att stå på även i framtiden.

Maggie

Det gamla ska förgås och något nytt ska komma.

I går skrev jag om hur ondskan håller på att förstöra jorden, och om man läser Bibeln lite noggrannare ser det ut som om allt detta är ett kosmiskt skeende, inte bara ett jordiskt. men eftersom vi som människor bara kan se så långt näsn räcker, så har vi svårt att ens se de mest diaboliska uttrycken för vad vi delvis redan är inne i.

Det finns några saker jag tycker är viktiga att få påpeka och som hör till ett helt annat skeende och som Jesus överlämnade till lärljungarna.

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Detta är ett löfte från Jesus till alla som tror, inte bara i den tiden, utan i alla tider. Så hur illa det än ser ut har Jesus givit oss makt att stå emot allt destruktivt i kraft av det ord som har fått sjunka in i oss. Det är inte bara min tro som åstadkommer det, utan Guds mäktiga ord som vi tagit in och som vi agerar utifrån.

Detta är så viktigt att jag återciterar det jag nyss skrivit med ett litet tillägg:

Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

Oro för jordens undergång. Men om det säger Jesus: Då ska ni lyfta upp era huvuden, för då nalkas er räddning.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste.

LITE KYRKOHISTORIA

De kristna församlingarna var kraftigt förfljda de första århundraderna, det var under den tiden man talar om urkyrkan. De kunde inte förvänta sig någon hjälp från månniskor, det enda de kunde sätta sin tillit till var Herren själv. Under den tiden är berättelserna om tecken och under från Gud rätt frekventa. Denna utveckling pågick fram till år 313.

Trots svåra förföljelser fortsatte medlemsantalet i de kristna församlingarna att öka. Förföljelserna blev än värre under 200-talets andra hälft men en vändning var nära förestående. Under kejsar Diocletianus i slutet av 200-talet skedde de sista riktigt stora statsstödda förföljelserna.

Under tiden fram till 313 då kristendomen blev förklarad laglig avrättades tiotusentals kristna, och bland dem flera biskopar och andra ledare inom kristendomen. DÄREFTER, Försvann berättelserna om Guds väldiga gärningar annat än fläckvis.

Den troliga orsaken var att man hade fått en annan hjälpare än Gud, 
den himmelska världens kraft lyste alltmer med sin frånvaro.

MEN DEN TID VI NU STÅR INFÖR GER OSS ETT VÄGSKÄL:

Antingen förgås vi av ångest och undergångskänslor eller också börjar vi liksom de första kristna i katakomberna se GUD som vår hjälpare och det kommer han också att leva upp till.

Många gånger tvivlar jag, men jag har sett för mycket för att kunna förneka det.

 

Gud med makt och myndighet på jorden. Vi kan påskynda, men inte stoppa!

Nu blir ju då frågan,  Var det jag skrev under påsken och igår bara det man kan kalla religiös teori? Eller vad handlar det hela om?

Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar bibelns tillvaro och vår jordiska på två helt olika sätt.

Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Allt vi kallar vetenskap har sin grund i de erfarenheter som våra sinnen kan iaktta och vår hjärna kan analysera. Det är detta bibeln kallar köttsligt. Det är alltså en del av den synliga skapelsen. Om vi får vara med om något utanför dessa ramar (som när Jesus gick på vattnen) kallar vi det övernaturligt, eller också vägrar många att alls tro på det. Men tro mig, det övernaturliga finns och har mycket mer att göra med tillvaron än vad vi kan tro.

Bibelns tillvaro fungerar utanför vår begränsade värld. Utifrån den kommer alltså det vi kallar under  eller övernaturligt. När vi uttalar oss om kring någon övertygelse, och lägger in osynliga makter kring det vi uttrycker så skapar det också en kraft och en rikting i det vi uttrycker.   När vi uppmanas att be till Gud och i enlighet med hans löftesord innebär det att vi genom vår bön aktiverar Guds löftesord.

Det är viktigt att låta det vi läser eller hör från Bibeln gå in i oss och skapa en inre ro som hör samman med Guds löften.  I Mark. 11:24 läser vi ”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”I Mark 16:20 står det:
Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”  Lägg märke till att det finns en koppling mellan Guds ord och de handlingar som inte bara Jesus gjorde, utan även det lärljungarna gjorde efter Jesu himmelsfärd.
Jag ska komma till detta senare.

Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer alltså genom att vi läser Bibeln med förväntan! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och vi förväntar oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!

Här vill jag lägga till det som står i  Matt 6:27Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”  Du tappar bara mark med all oro!

Lukas, som skrev inte bara Lukasevangeliet, utan också apostlagärningarna (acts, på engelska) skrev :”Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.” Lukas evangelium 1:3,4.

Lukas berättar inte mycket om sig själv. Han förklarar att Jesus inte bara är judarnas utan hela världens Frälsare. Lukas beskriver mer än de andra evangelieförfattarna hur Jesus hjälpte samhällets utstötta och människor i stor nöd: fattiga, sjuka, syndare. I Apostlagärningarna beskriver han hur Jesus efter sin himmelsfärd fortsatte sitt verk på jorden genom den helige Ande hos de troende” Så vitt vi vet var Lukas en mycket nära lierad person med de kristna i Jerusalems församling som varit med Jesus, sett hans gärningar, och deltagit i Jesu avrättning. Likaså hade han en nära kontakt med kvinnorna vid graven och hade därför en klar berättelse om hur de fick uppleva situationen när de kom dit och graven var tom.

Detta var vad Lukas ville berätta, och som han skriver (till Teofilus) . Både genom evangeliet och sedan apostlagärningarna ville han ge en detaljerad bild av vad han fått sig till livs…

Händelserna han berättar där är makalösa.

Dessutom är de en fortsättning på avslutningen i Markusevangeliet (som ingen tycks veta om han hade tagit del av). Där står det: ”17. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18. de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

Så kommer alltså slutet som är helt avgörande för min berättelse och för mitt senare inlägg:

Guds ord till dig idag

Mark 16: [20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]

 

%d bloggare gillar detta: