Nu har änglar börjat visa sig

Published in: on 17 april, 2021 at 10:15  Comments (4)  
Tags: , , ,

En sak om änglar

För ca 25 år sedan annonserade dåvarande docenten Hillerdal i tidningarna och bad att folk som hade sett Jesus skulle skriva till honom. Han fick så många svar som han kontrollerade äktheten av att det blev till en bok som heter ”De såg och hörde Jesus”. Det var både troende och icke troende som svarade, liksom människor från alla samhällsskikt.

Som jag har nämnt tidigare berättade Göran Greider, chefsredaktör på Dalademokraten i ett radioprogram hur han en gång plötsligt fick se Jesus i hallen.

Likaså det här med änglarna. När Jesus talar om barnen säger han: ”

Matt 18:10  Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.

Änglar.jpg

En liten sann berättelse från mitt liv.
Det var en superkall vinter för att antal år sedan. Ett av mina barn hade varit hos en kompis och kom inte hem. Det var under -20° och barnet var runt 4 år. Vi bad för henne och efter ett tag kommer hon hem. Alla kläder orivna, ingen mössa eller vantar.
Så berättar hon att hon inte hade hittat hem, så hon hade börjat klä av sig eftersom hon började bli varm. (kölden höll alltså på att ta henne).
Men då kom det en stor farbror som hade vita kläder och som tog henne i handen och följde henne hem. Så säger hon: ”Men han försvann bara när vi kom hit.”
Jag följde hennes spår i nysnön och såg bara hennes egna spår. På platsen där hon hade satt sig hade hon gjort en snöängel och där låg också hennes mössa och vantar.
Jag tror att det var en ängel, vad tror ni?
Published in: on 16 april, 2021 at 21:20  Comments (12)  

Det som skiljer Bibeln från andra religiösa skrifter.

Det finns en sak som Bibeln egentligen är helt ensam om, och det är hur den berättar om Guds ingripande i det vi kallar historiska händelser. Det vill säga sådana saker som har hänt och som den beskriver i dåtida historiska termer. Det vill säga hur händelser kopplas ihop med (fortfarande för oss) kända händelser som finns beskrivna i utombibliska källor.

Bara ett exempel ur Daniels bok: I Dan 1:1 står det, ” I Juda kung Jojakims tredje regeringsår kom Nebukadnessar, kungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det.” Detta är en verifierad historisk händelse. I fortsättningen av kapitlet finns det om ett antal kända historiska händelser som tillskrivs Guds handlande. Så här beskrivs i Bibeln Guds handlande i historien.

Bibeln gör anspråk på att vara Guds ord. Men samtidigt gör Bibeln klart att den inte kommit ner färdig från himmelen som Mormons bok, utan att den har författats under konkreta historiska omständigheter av människor utvalda av Gud. Eftersom den är en historisk bok i ordets fulla bemärkelse — liksom kristendomen själv är historisk — kan dess historiska utsagor underkastas en historisk verifieringsprocess. Emellertid överskrider Bibeln historien eftersom dess centrala budskap handlar om Gud, som inte kan bli föremål för historisk verifiering. Detta innebär att medan många bibliska utsagor kan studeras och granskas kritiskt med vanliga historiska metoder, ligger en del av dess utsagor bortom dessa metoders kompetensområde.

Jesus beskrivs som den som vandrade på jorden. Här hänvisar jag till hela NT, samt till en del icke-kristna källor.

Plinius d.y, romersk ståthållare i Mindre Asien. Han frågade kejsar Trajanus, hur han skulle förfara med ”en församling som dyrkar en Kristus som Gud” och inte ville offra åt kejsaren.

Tacitus en romersk historieskrivare skriver i sina ”Annales” omkring år 115  om Roms brand under kejsaren Nero (64) som beskyllde judarna som beskyllde ”kristianer”. ”Kristus, varifrån namnet ”kristianer” härstammar, har under Tiberius’ regeringstid blivit avrättad genom landshövdingen Pontius Pilatus. Men den för ögonblicket kuvade vidskepelsen kom fram igen inte bara i Judeen, där den hade uppstått, utan även i Rom, dit alla råa och skamliga ting sammanströmmar och där de finner bifall”. Suetonius, en hög ämbetsman på 120-talet under kejsaren Trajanus berättar om oroligheter bland judarna i Rom ”på anstiftande av Chrestus”. Flavius Josefus, den judiske historieskrivaren i romersk tjänst (37-97), skriver i sitt verk ”Det judiska kriget”: ”Jesus, en vis människa, om man får kalla honom så … gjorde uppseendeväckande verk … dömd till döden på korset … visade sig efter tre dagar … de kristnas sekt finns ännu idag.” Han talar också om Jakobs [Jesu brors] avrättning, ”en broder till Jesus som kallas Kristus”.

Från 200-talet förekom fler anspelningar på Kristus och de kristna. Tonen blev fränare i och med att de kristna fick större betydelse. Celsus, en grekisk filosof omkring 180 anför i sina ”Sanningsord” en rad argument mot kristendomen. Men han förutsätter Jesus som en historisk person.

Så långt Jesus. Men modern forskning i antik historia är lika övertygande när det gäller GT som var avgörande för de berättelser som gäller folkvandringar, släkten och släktled som var ytterst noggrant angivna för att de ansågs mycket viktiga som när det gällde Jesu liv.  Lägg märke till att släktleden alltid angavs utifrån fädernet.

Vidare angav speciellt de apokryfiska böckerna Första och Andra Mackabeerboken, som berättar om Alexander den store och följderna av hans rike, kan klassifieras som historieskrivning. Historien hade för hebréerna en mycket viktigare roll än för grekerna. Det som alldeles speciellt skiljer israeliternas historia från andra folks historia är att deras historia sammanfaller med en universell historia. Gamla testamentet berättar inte bara om hur Herren leder sitt utvalda folk, utan även om hela mänsklighetens öde. Jämfört med den kristna frälsningshistorien är judarnas heliga historia inomvärldslig. Till skillnad från andra samtida folk hade det gamlatestamentliga Israel en skriven historia. I Gamla testamentet anges ställvis exakta dateringar, vilket har betecknats som kännetecknande för (vetenskaplig) historia till skillnad från legender.

Jag nöjer mig här eftersom den antika historien är gigantisk och till största delen verifierad. 

ALLTSÅ: Googla gärna på dessa historieskrivare och fundera på vilka historiska författare som på motsvarande sätt bekräftar koranen, de buddhistiska skrifterna, Mormons bok, hinduismens tankegångar, natureligionernas bakgrund. Detta är den stora skillnaden mellan Bibelns budskap och andra trosläror. Händelserna är klart verifierade, men sedan blir det en fråga om vad man tror när man försöker skilja agnarna från vetet!

Published in: on 16 april, 2021 at 16:37  Kommentera  

Så som i himlen

Published in: on 13 april, 2021 at 09:33  Kommentera  

Så till sist, två världar. Vad är vi? Barfotabarn i livet?

Efter skapelsen och fram till syndafallet beskriver Bibeln relatiionen mellan Gud och människan som samlevnadsmässigt likvärdig. De kunde samverka, träffas och umgås. Hur det gick till vet jag inte, men men texterna är rätt tydliga här.  I lustgården, som tycktes ha nära kontakt med Guds himmelska härlighet associerar jag läget till hur GUd hade tänkt den felfria skapelsen. Sedan fick de lämna lustgården, det första brodermordet genomfördes och sedan utvecklades ondskan allteftersom.

Så den situation vi befinner oss i idag är något som genom årtusenena har utvecklats och det som hände Jesus var för skapelsen en oerhörd händelse, men ändå var det bara ett steg på vägen. Han blev mottagen så som ondskans människor agerar mot det som är gott. Det var ingen religiös händelse i osdet religiös. Det var två makter som stod mot varandra. Jesus kallades människorsonen som den representant han var det människosläkte Gud ville rädda.

Men ”väggen” var redan på plats. Så människorna förstod inte vem Jesus var, annat än de som lät sitt inre ta emot honom. (Maggropskänsla)

*  *  *  *  *  * *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

Här kommer förklaringen:

Från och med syndafallet slutade vi kunna uppleva Gud eller den himmelska världens närvaro. För att kunna förstå detta måste det gå genom vår hjärna som jag beskrev i det senaste inlägget. Hjärnan hör jorden och kroppen till, så i sig är den utan förmåga att fatta vad som hör det andliga till. Redan när vi föds är det första vi uppfattar ljuset, ljuden, egentligen ett totalt kaos. Sedan börjar vi ”utforska världen”, så som jag beskrev det i förra inlägget. Allt vi utforskar hör till det konkreta i tillvaron. Mammans bröst, känslor som förs över till oss, ”älskad eller inte”. Kampen för att lära oss att stå eller gå, lust-olust…Allt detta detta hör ihop med barnets adaptioin till den värld som ska bebos under ett litet tag. Separationsångest, dödsångest avläsningen av omgivningens ångest, de som ska ge oss trygghet. Allt detta utgör en bas för inlärningen av hur vi kommer att förhålla oss till hela vår tillvaro. En del vår leva med ångestan i sitt inre, handra får en grundläggande trygghet genom samma process.

Det är den jordiska världens situation. Den är inlärd genom vad jag har skrivit här.

Men, och det är ett viktigt men vi kan även lära in hur den andra sidan av tillvaron verkligen fungerar. På samma sätt som vi måste få vår hjärna programmerad för att överleva i denna tillvaro, så behöver vi få hjärnan att uppfatta det osynliga. Det görs på ett helt annat sätt, den andliga vägen.

Om man säger så måste man ”berätta” för hjärnan utifrån den andliga tillvaron hur saker ska tillämpas.Då kan de människor som har gått före oss på denna väg skänka oss insikt om GUs vägar, som leder på ett helt annat sätt än var vi har föreställt oss. Men andlig läsning kan man inte förrätta hur som helst. Bönen utspelar sig på hjärtats nivå, och hjärtat kan inte näras med rent förståndsmässig föda. Med 2härta” menas här inte känslornas nivå utan den mänskliga personliga personlighetens innerst kärna., där förståndet, viljan och sinnena har sitt ursprung.

-Och hur lång tid ska man avsätta till andlig läsning? Utan regelbundn andlig läsning  gör man inga framsteg i bönen, och det finns inte ens hopp om att man ska framhärda i det andliga livet. Att här ge ett tidsminimum ser jag som ett vanskligt försök. Ty Guds någ för står alltid att anpassa sig efter omständigheterna… Man kan i alla fal säga att den som utan tvingande orsaker reducerar den andliga läsningen till under 3 tim/vecka kommer att låta sin själ dö av svält.

-Det här har jag varit inne på tidigare. Och orsaken ligger i att den andliga läsningen skapar en förutsättning i vår hjärna till att kunna ta mot och förstå allt som kommer till oss från ”den andra sidan”. För de saker vi anser nödvändiga tar vi oss alltid tid.

Så är inte vårt eviga liv erfarenhet av den andliga världen värt detta?

Det är i denna läsning vår tillvaro blir gränsöverskridande. I den läsningen ser vi att det går att bota sjuka. I Mark 16:20 står det. ”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Då förstår ni vikten av att ta in Guds ord!  Det är där kraften ligger!

20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det

Men hur många av oss är inte barfotabarn i livet, vi har tappat meningen?

”Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet,
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.”

Detta är en jubeldag!

Ef 1: 17-20

17. Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom.

18. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga,

19. hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt

20. lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,

21. högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande.

Halleluja!  Sjung om Jesus,
han är den som spiran bär.
Halleluja! Hans är makten,
hans allena segern bär.
Hör, hur sångerna från Sion
brusar som en mäktig flod.
Jesus alla folk och stammar
återlöses med sitt blod.

Halleluja! Ingen ensam,
Ingen hjälplös lämnats kvar.
Halleluja! Tron sin tillflykt
och sitt ljus i Jesus har.
Fastän skyar honom lyfte
bort och ingen honom ser,
glömmer vi ej vad han lovat:
”Alltid skall jag bo hos er.”

Halleluja! Du som bjuder
syndare till bords med dig!
Halleluja! Öppnad famnen
är för alla och för mig.
Över jordens vidd din förbön
genom dag och natt oss når.
Bed för mig inför din Fader,
du som vid hans sida står!

Halleluja! Konungarnas
konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna
är du, och du blev som vi.
Stor dina härlighet i himlen,
speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger
och oss mättar vid ditt bord.

Published in: on 5 april, 2021 at 10:02  Kommentera  
Tags: , ,

Påskdag -en text om Jesu uppståndelse!

Det jag nu vill ta upp är till alla som likt mig har svårt att alltid tro att det som står i bibeln är självklart en direkt erfarenhet av de som såg och upplevde Jesu uppståndelse.

Det stora sanningsvittnet är definitivt Matteus.

Han skriver utifrån sin erfarenhet med Jesus.

Han hade hört Petrus, Jakob och Johannes berätta om det gripande och förunderliga ögonblick uppe på berget Tabor då Jesu gudomlighet uppenbarats. (Matt 17:1-8)

Han hade gått vid Jesu sida då Mästaren på hösten lämnat Galileen för sista gången och börjat sin vandring söderut mot Jerusalem för att delta i lövhyddohögtiden.

Han hade varit med när Jesus uppväckt Lasarus.

Han hade suttit bredvid sin Mästare en kväll, mindre än en vecka före påsk, när man höll en fest till Jesu ära i Betania.

Matteus hade sett hur Jesus, mitt under sitt intåg i Jerusalem, brutit samman och gråtit över stadens framtida öde. Han hade ätit påskmåltiden med honom, sett honom gripas, dömas och avrättas…

Det är alltså ett ögonvittnes berättelse i Matteusevangeliet!

I Johannes 21:1-11 har vi en annan ögonvittneskälla. (För att inte tala om kvinnorna vid graven)

Published in: on 4 april, 2021 at 16:04  Kommentera  

Jesus i dödsriket..

Under rubriken ”Strax före händelserna i Getsemane, mobbades Jesus rätt hårt och blev även grymt misshandlad” har jag lagt in två filmsnuttar som bägge handlar om Jesu lidande i samband med korsfästelsen.

Titta och lyssna där, det är betydelsefullt. Det handlar om ett lidande för Jesus som den människa han också var. Nu talar vi om den biologiska kroppen, ”född av kvinna

Det finns en vers i 1:a Mosebok om hur Gud skapade människan:   ”7. då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Det finns två saker i den här versen som pekar på människans väsen från ursprunget.

a) Kroppens ursprung är skapat ur jorden. Det innebär att ALLT kroppen innehåller också finns i marken. Det låter väl logiskt? Jag ska här inte gå in så djupt på det, men alla kroppens beståndsdelar hör hemma någonstans i marken. (Natrium, kalcium, Magnesium, Zink, järn etc.)

Som det sägs vid jordfästningen. ”Av jord är du kommen och jord ska du åter bli”. Mitt barnbarn (då i 4-årsåldern)  sa när hon stod och såg på sin döde morfar. ”Det är inte kroppen som far till himlen, utan det är själva levandet)! Denna förståelse hos barnet visar oss varför Jesus höll barnen så högt. Jag tror inte att det var för att han i största allmänhet tyckte att barnen var så gulliga, utan att barnen har en bättre förståelse för de osynliga tingen. i Matt 19:13 kan vi läsa: [”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som dem.” ] Naturligtvis var det ju inte för att barnen följde alla regelsystem som GT var fylld av, utan för att barnens  sätt att tänka och fungera är väl kopplad till den andliga världen. I Matt 11:25 säger Jesus: Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. ” Här skijer Jesus på hjärnans ”klokskap” och Anden.

b) Det barnet kallade själva levandet var den livsluft (ande) som Herren Gud hade blåste in i människorna.

Denna livsluft är helt klart det kunnande och den kontakt vi har med den andliga världen. Med avseende på hur frigjorda vi är från den ”gamla människan”, kroppen, desto  mer kraft får vi genom gemenskapen med den himmelska världen och Gud själv. Om vi betänker och förstår den här saken så inser vi ju varifrån Jesus fick sin makt över sjukdomar och jordens raseri, både när det gällde klimathändelser, sjukdomar och kampen mod djävulens anfall (som också är kopplade till den andliga världen).

Så blev Jesus förrådd, pinad och korsfäst och till synes alltmer kravlös i sin ande och kontakt med fadern. I Matt 26 kan vi läsa:”Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?)”  Det var alldeles när Jesus dog. Här bar Jesus fullt ut den Synd som alla människor begått. Gud,  (Fadern var inte längre där) Jesus som människosonen var ensam. På väg in i döden med all  synd. Hela världens från skapelsen i det förflutna till väldens undergång.
 

Så dog människosonen, vid nionde timmen (klockan tre, vår tid) Kroppen hängde kvar, men var fanns Jesus?

Det är så oändligt mycket lättare för oss människor som inte bara är födda av en kvinna, utan också som lever jorden, av jorden och kommer ur jorden att identifiera oss med den döende människan på korsen och det lidande han fick utstå. Därför har Jesu död och uppståndelse blivit centrum i den kristna påsktraditionen.

Men det finns mer att säga!

Det är lätt för oss att glömma att Jesus i sitt väsen var syndfri. Han hade aldrig haft dåligt samvete för nåt. Inte heller hade han haft någon existensiell ångest för att Gud inte längre var närvarande. Men nu stod han inför något han aldrig upplevt förut. Genom domen och korsfästelsen bar han all den synd mänskligheten alltifrån begynnelsen, tills dess och allt framöver. Kontakten med Fadern var bruten:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”

Likaså:

Döden efter korset är något mycket värre!  Här har vi några verser ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:

”Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket. 
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?”

Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall. Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)

Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.

Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!

Detta är vad Jesus egentligen gjorde!

Du bar ditt kors o Jesu mild..

Du bar ditt kors, o Jesu mild,
Då dödens väg du trädde,
Till frälsning för den värld som vild
Och full av hat dig gav.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dig förfölja.

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock
Med världens skulder mina,
Och bland de otacksammas flock,
Som du vill nämna dina,
Är också jag,
Fast dag från dag
Din kärlek mig besöker.

3. Du bar ditt kors. Din härlighet
Som alla himlar prisa,
Din makt, som icke gränser vet,
Du lade av, att visa
Det intet finns,
Som icke vinns
Av kärleken, som lider.

4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig,
O Segerhjälte, vinna,
Och uppå korsets helga stig
Till himlamålet hinna.
Då är min själ
Förvarad väl
Och lever i din kärlek.

Published in: on 2 april, 2021 at 16:23  Kommentera  

Två världar. Den synliga världen och den osynliga, där den synliga är på väg att gå under. Men det finns hopp!

Här kommer jag att ta upp flera saker som är avgörande för vad kristen tro är. Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste. När Jesus berättade för lärljungarna i Joh 12 sade han:

31. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.

DET ÄR BEFRIELSENS ORD TILL OSS ALLA.

I Ef 1 kan vi läsa:I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.Vi är alltså friköpta från allt som binder oss.:”över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade Gud under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen.”

Om vi ska få glädje av det, gäller att…

..vi är fria ifrån det som binder oss, på två sätt: Det förflutna är borta och det som kommer kan aldrig binda oss mer. Frågan är bara om vi vågar eller känner för att ta emot det. När jag avslutade ett avsnitt kring Jesu uppståndelse skrev jag:

FASTNA alltså inte i Jesu död, utan be också om att

få del av kraften och glädjen i den tomma graven!

Jaag kan skriva det på ett annat sätt: Älta alltså inte de gamla misstagen, låt inte ”Anklagaren” plåga dig  med saker Jesus redan har dött för och släckt ut på korset (Anklagaren… se Job)). När det förflutna förföljer dig, tacka då Gud för att han genom Kristus har valt att inte se det mer. (I Bibeln står det att det gamla är förgånget och något nytt har kommit) I den tomma gravens kraft finns Anden som vi har fått och som gör att vi kan tro som Jesus.

Jesus sa:”för Gud är allting möjligt.” Men han sa ockå ”Allt är möjligt  för den som tror.” Alltså den troende. Hisnande, inte sant??  Det har jag varit med om själv, så det tror jag på.

Att det har fungerat har inte med min ”starka tro” att göra, utan att jag i de stunderna inte varit lömsk på Gud, fylld av bitterhet och fruktan. Just då, i de stunderna fungerar Guds ande hos mig. Det är den auktoritet som den helige Ande ger och som då kommer till uttryck genom mig.

I 1 Kor 15:19 står det:”17. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Det är inte döden som skapar den andliga kraften, det är uppståndelsen.

%d bloggare gillar detta: