Det jag nu vill ta upp är till alla som likt mig har svårt att alltid tro att det som står i bibeln är självklart en direkt erfarenhet av de som såg och upplevde Jesu uppståndelse.
Det stora sanningsvittnet är definitivt Matteus.
Han skriver utifrån sin erfarenhet med Jesus.
Han hade hört Petrus, Jakob och Johannes berätta om det gripande och förunderliga ögonblick uppe på berget Tabor då Jesu gudomlighet uppenbarats. (Matt 17:1-8)
Han hade gått vid Jesu sida då Mästaren på hösten lämnat Galileen för sista gången och börjat sin vandring söderut mot Jerusalem för att delta i lövhyddohögtiden.
Han hade varit med när Jesus uppväckt Lasarus.
Han hade suttit bredvid sin Mästare en kväll, mindre än en vecka före påsk, när man höll en fest till Jesu ära i Betania.
Matteus hade sett hur Jesus, mitt under sitt intåg i Jerusalem, brutit samman och gråtit över stadens framtida öde. Han hade ätit påskmåltiden med honom, sett honom gripas, dömas och avrättas…
Det är alltså ett ögonvittnes berättelse i Matteusevangeliet!
I Johannes 21:1-11 har vi en annan ögonvittneskälla. (För att inte tala om kvinnorna vid graven)
Titta och lyssna där, det är betydelsefullt. Det handlar om ett lidande för Jesus som den människa han också var. Nu talar vi om den biologiska kroppen, ”född av kvinna”
Det finns en vers i 1:a Mosebok om hur Gud skapade människan: ”7. då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Det finns två saker i den här versen som pekar på människans väsen från ursprunget.
a) Kroppens ursprung är skapat ur jorden. Det innebär att ALLT kroppen innehåller också finns i marken. Det låter väl logiskt? Jag ska här inte gå in så djupt på det, men alla kroppens beståndsdelar hör hemma någonstans i marken. (Natrium, kalcium, Magnesium, Zink, järn etc.)
Som det sägs vid jordfästningen. ”Av jord är du kommen och jord ska du åter bli”. Mitt barnbarn (då i 4-årsåldern) sa när hon stod och såg på sin döde morfar. ”Det är inte kroppen som far till himlen, utan det är själva levandet)! Denna förståelse hos barnet visar oss varför Jesus höll barnen så högt. Jag tror inte att det var för att han i största allmänhet tyckte att barnen var så gulliga, utan att barnen har en bättre förståelse för de osynliga tingen. i Matt 19:13 kan vi läsa: [”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som dem.” ] Naturligtvis var det ju inte för att barnen följde alla regelsystem som GT var fylld av, utan för att barnens sätt att tänka och fungera är väl kopplad till den andliga världen. I Matt 11:25 säger Jesus:”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. ” Här skijer Jesus på hjärnans ”klokskap” och Anden.
b) Det barnet kallade själva levandet var den livsluft (ande) som Herren Gud hade blåste in i människorna.
Denna livsluft är helt klart det kunnande och den kontakt vi har med den andliga världen. Med avseende på hur frigjorda vi är från den ”gamla människan”, kroppen, desto mer kraft får vi genom gemenskapen med den himmelska världen och Gud själv. Om vi betänker och förstår den här saken så inser vi ju varifrån Jesus fick sin makt över sjukdomar och jordens raseri, både när det gällde klimathändelser, sjukdomar och kampen mod djävulens anfall (som också är kopplade till den andliga världen).
Så blev Jesus förrådd, pinad och korsfäst och till synes alltmer kravlös i sin ande och kontakt med fadern. I Matt 26 kan vi läsa:”Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?)” Det var alldeles när Jesus dog. Här bar Jesus fullt ut den Synd som alla människor begått. Gud, (Fadern var inte längre där) Jesus som människosonen var ensam. På väg in i döden med all synd. Hela världens från skapelsen i det förflutna till väldens undergång.
Så dog människosonen, vid nionde timmen (klockan tre, vår tid) Kroppen hängde kvar, men var fanns Jesus?
Det är så oändligt mycket lättare för oss människor som inte bara är födda av en kvinna, utan också som lever på jorden, av jorden och kommer ur jorden att identifiera oss med den döende människan på korsen och det lidande han fick utstå. Därför har Jesu död och uppståndelse blivit centrum i den kristna påsktraditionen.
Men det finns mer att säga!
Det är lätt för oss att glömma att Jesus i sitt väsen var syndfri. Han hade aldrig haft dåligt samvete för nåt. Inte heller hade han haft någon existensiell ångest för att Gud inte längre var närvarande. Men nu stod han inför något han aldrig upplevt förut. Genom domen och korsfästelsen bar han all den synd mänskligheten alltifrån begynnelsen, tills dess och allt framöver. Kontakten med Fadern var bruten:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”
Likaså:
Döden efter korset är något mycket värre! Här har vi några verser ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:
”Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket.
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?”
Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall. Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)
Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.
Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!
Du bar ditt kors, o Jesu mild, Då dödens väg du trädde, Till frälsning för den värld som vild Och full av hat dig gav. O kärleks höjd! Du blöder böjd för dem som dig förfölja.
2. Du bar ditt kors. Då bar du ock Med världens skulder mina, Och bland de otacksammas flock, Som du vill nämna dina, Är också jag, Fast dag från dag Din kärlek mig besöker.
3. Du bar ditt kors. Din härlighet Som alla himlar prisa, Din makt, som icke gränser vet, Du lade av, att visa Det intet finns, Som icke vinns Av kärleken, som lider.
4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig, O Segerhjälte, vinna, Och uppå korsets helga stig Till himlamålet hinna. Då är min själ Förvarad väl Och lever i din kärlek.
Här kommer jag att ta upp flera saker som är avgörande för vad kristen tro är. Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALTHELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.
Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.
-Slavar under olika sjukdomar.
-Slavar under ångest och självömkan.
-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.
-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.
-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.
Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste. När Jesus berättade för lärljungarna i Joh 12 sade han:
”31. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.”
DET ÄR BEFRIELSENS ORD TILL OSS ALLA.
I Ef 1 kan vi läsa:”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.Vi är alltså friköpta från allt som binder oss.:”över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade Gud under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen.”
Om vi ska få glädje av det, gäller att…
..vi är fria ifrån det som binder oss, på två sätt: Det förflutna är borta och det som kommer kan aldrig binda oss mer. Frågan är bara om vi vågar eller känner för att ta emot det. När jag avslutade ett avsnitt kring Jesu uppståndelse skrev jag:
FASTNA alltså inte i Jesu död, utan be också om att
få del av kraften och glädjen i den tomma graven!
Jaag kan skriva det på ett annat sätt: Älta alltså inte de gamla misstagen, låt inte ”Anklagaren” plåga dig med saker Jesus redan har dött för och släckt ut på korset (Anklagaren… se Job)). När det förflutna förföljer dig, tacka då Gud för att han genom Kristus har valt att inte se det mer. (I Bibeln står det att det gamla är förgånget och något nytt har kommit) I den tomma gravens kraft finns Anden som vi har fått och som gör att vi kan tro som Jesus.
Jesus sa:”för Gud är allting möjligt.” Men han sa ockå ”Allt är möjligt för den som tror.” Alltså den troende. Hisnande, inte sant?? Det har jag varit med om själv, så det tror jag på.
Att det har fungerat har inte med min ”starka tro” att göra, utan att jag i de stunderna inte varit lömsk på Gud, fylld av bitterhet och fruktan. Just då, i de stunderna fungerar Guds ande hos mig. Det är den auktoritet som den helige Ande ger och som då kommer till uttryck genom mig.
I 1 Kor 15:19 står det:”17. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Det är inte döden som skapar den andliga kraften, det är uppståndelsen.
Om man läser händelseförloppet kring Jesu dom är det knappast någon tvekan om att det var vad vi kallar för justitiemord.
Anklagelserna och kravet på hans död kom från Jerusalems religiösa ledare, men eftersom de inte hade behörighet att utfärda en dödsdom blev han överlämnad till Romarna som inte hade dödsstraff för det han anklagats för. Därav gjorde Pilatus allt för att försöka fria Jesus. MEN. Pilatus började inse att han hade fått en pöbel på halsen. När så de judiska ledarna spelade ut sitt sista och viktigaste trumfkort – man hotade alltså med att anmäla Pilatus för kejsaren om han frigav Jesus, vilket skulle få ytterst allvarliga konsekvenser för den romerske ståthållaren – hade Pilatus ingen annan möjlighet än att ge vika för deras krav.
Detta var det för ögat synliga och begripliga förspelet till Jesu död, som jag redan skrivit.
Allt detta går att se med våra synliga ögon, även om vi utesluter tron, men meningen med att det var av Gud beslutat redan före tidens början, där finns det en djupare dimension.
Det vi kan se men våra mänskliga ögon går det att forska på. Vi kan se vad som hänt och hur det kan ha utvecklats. Det finns en forskare, Josef Blinzler som i boken ”Jesus inför rätta” (”Der prozess Jesu”, 1951) övertygad om att det ägde rum en regelrätt rättegång inför Stora rådet där en dödsdom mot Jesus fälldes. Brottet var hädelse. Denna bestod i att Jesus bejakade översteprästens fråga ”Är du Messias, den Välsignades son” det vill säga bekände sig till messiasvärdigheten (Mark. 14:62). Vidare menar Blinzler att Pilatus föll undan för det politiska trycket – bland annat manifesterat i antydningar om att han inte var kejsarens vän om han släppte Jesus – och därför dömde Jesus till döden. Ett belägg för att Pilatus avkunnade en dödsdom var att han besteg ”domartribunen”. Dödsdomar måste nämligen enligt Blinzler till skillnad från andra domar avkunnas från domartribunen (Joh.19:12-13). (Som jag skrivit ovan som jag har skrivit i inledningen här!)
Hela denna process när det gäller Jesus och hans korsfästelse kan ses och bedömas med vårt moderna sätt att hantera och jämföra data.
Men den djupare betydelsen som finns i händelsen undandrar sig den vetenskapliga analysen eftersom den ligger utanför vår världsbild som människor.
Detta är när människan bedömer sig själv och Gud idag!
Jag har påpekat att det mesta ser ut att vara på väg att utvecklas från omsorg och hjälpsamhet människor emellan, till ett betydligt hårdare klimat. Andligt skulle jag vilja säga. Lika så att klimatet runt om helt klotet tycks kraftfullt förändras och inte bara det. Jordbävningar, ökad vulkanaktivitet, djur som dör obegripligt. Vi lever alltså i ett slags kaos vars orsak vi inte känner till. Särskilt om vi inte tar Bibelns ord som sanningsvittne! Vad jag tror att vi ser är det Bibeln kallar ”tecknen”. De tecken som ska föregå Jesu återkomst. Allt läggs tillrätta inför antikrists ankomst på plan. Den som själv vill kontrollera detta kan läsa i Matt 24-25. Även I gamla testamentet kan man slå upp.. (Daniels bok 9:27ff.)
Vi är mitt uppe i en utveckling som bara hade börjat. Allt längre kommer det att gå! Nu är det bara ett fåtal som ifrågasätter detta. Observera, DET HAR GÅTT FORT! Det är i ett accelererande tempo. Därför vill jag visa på hur påsktexterna fokuserar inte bara på det som hände just då och där, utan är ett kosmiskt skeende där även satan har en roll!
Innan skärtorsdagshändelserna tycks det finnas tre ställen där Jesus berättar för lärjungarna om det som ska ske. Jag väljer att citera ett ställe som innehåller det mest anmärkningsvärda som det ter sig för oss Det är hämtat ur Matt. 16:21 ff: ”21. Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. 22. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” 23. Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” VAAA??? Kallar Jesus Petrus för satan?? VARFÖR? Detta är en sak vi som människor normalt inte tänker på. Det var inte Petrus som person Jesus tilltalade, utan det som låg bakom hans tankar. Petrus älskade ju sin herre, han ville för sitt liv inte att Jesus skulle drabbas av detta. Det var av kärlek han sade detta. Men men det han sa kom ut den mänskliga varelsen Petrus. Men det fanns en djupare botten som drev denna utsaga. Det var till denna botten som Jesus talade. Så den sataniska logiken från djävulen själv ville INTE att Jesus skulle dö! Han anade konsekvenserna! Men ”spelet” hade gått för långt. Han kunde inte stoppa det längre!
Så kommer vi till Skärtorsdagen! Jesus kom med lärjungarna in mot Jerusalem. Följande hände enligt Markus 14!
”17. På kvällen kom han dit med de tolv. 18. Medan de låg till bords och åt sade Jesus: ”Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.” 19. Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?” 20. Han svarade: ”Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 21.Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.”
Den sista måltiden…
22. Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: ”Ta detta, det är min kropp.” 23. Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24. Han sade: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. 25.Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.””
Det är detta vi firar när vi delar vår påskmåltid med Jesus och lärjungarna… Därefter startade det vi vet att Jesus fruktade för. Han skulle bli förråd och lämnad ensam av sina lärljungar Det var en stund där mörkrets makter tagit över!
Jag hade börjat att skriva om påsken. Varför kommer jag då med detta? Vad har en profetia som delvis är uppfylld med påsken att göra?
Det är inte så konstigt som det kan verka. Kom ihåg att Jesus och lärjungarna tog upp frågan om vilket som skulle bli tecknet till hans återkomst. I kap. 24 startar detta med att Jesus sa när de tittade på tempelbyggnaderna ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.” I versen efter kommer lärjungarna och frågar:”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?”
Bibeln sätter alltså samman fallet av templet (som hände år 70 Efter Kristus) och dess kommande historia med hans återkonst. I förhöret innan han korsfästes svarar Jesus översteprästen:[Mark 14:621-62] ”61. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades son?” 62. Jesus svarade: ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.”
Vår slutsats måste bli att påsken är inte bara Jesu lidande och uppståndelse. Påsken har en mycket större betydelse. Det är startskottet av nedräkningen av tid innan han återkommer i makt och härlighet.
Kristinebergshändelsen är hur konstigt det än kan låta en del av påskhändelsen sett ur ett evighetsperspektiv.
Det lilla gruvsamhället Kristineberg, c:a 5 mil norr om Lycksele, har fått sitt namn förknippat med ett omtalat och känt gruvschakt, den berömda Jesusbilden däri och en gammal, märklig profetia… [I slutet på 1800-talet var det en gammal dam som uttalade denna profetia. Den blev under en tid delad muntligt, men skrevs sedan ner och detta dokument förvaras numera vid länsmuséet i Umeå.]
Den 29 November 1946 hände det som gjort denna gruva berömd – när man sprängt inne i gruvan och dammet lagt sig, framträdde en silverskimrande bild av Jesus på bergväggen.
Professor Owe Wikström skriver om detta:”Strax innan maskinborrare Johan Olofsson skulle gå av sitt skift, 107,6 meter under jord i Kristinebergsgruvan sköt han ett sista sprängskott. Allt verkade vara precis som vanligt när han lämnade jobbet i gruvan. Klockan fem följande morgon, 29 november 1946, kom hans arbetskamrat, Albert Jönsson till brytningsrummet och skulle fortsätta med arbetet. Han möttes av en märklig syn. På bergväggen framträdde en Kristusgestalt i silverglänsande vit cerisitkvartsit inramad av mörkare kloritkvartsit. Jönsson gick till sina arbetskamrater och berättade att han hade fått en ”rumskompis”. De följde honom tillbaka och tittade på den ovanliga formationen. Jönsson fortsatte med sitt arbete och varje gång han riktade sin pannlampa mot bergväggen framträdde Jesusgestalten. Vid åttatiden kom gruvfogden, Erik Eriksson på sin inspektionsrunda. Det var frukostrast, inga arbetare var kvar i rummet, men när han som vanligt lät blicken fara över de nya borrfälten för att kontrollera att allt var i ordning, upptäckte även han fenomenet, utan att någon förvarnat honom. När han sedan fortsatte sin runda till andra ställen de sprängt på, berättade han om bilden och efter frukost var det flera arbetare från andra orter som besökte gruvrummet. Fotograf Helmer Andersson tillkallades och formationen fotograferades.
När Johan Olofsson kom till sitt eftermiddagsskift, mötte han Jönsson som sa: ”Du har en bild på väggen”. Olofsson trodde att man satt upp ett vykort eller liknande, men när han kom längst in i rummet framträdde kristusbilden även för honom och han blev helt förstummad. Om effekten av sprängningen hade fortsatt eller väggen fått en stöt när man tog bort löst berg hade bilden inte uppstått, men det märkliga var att bilden visade sig ändå.
Gruvledningen ville fortsätta att spränga, vilket skulle inneburit att Kristusbilden skulle ha förstörts, men arbetarna vägrade. [Senare undersökningar visar att om man fortsatt att spränga, skulle hela gruvan ha rasat, då den ”pelare” som Ktistusbilden fanns på utggjorde själva det bärande massivet av gruvan. Arbetarnas respekt för denna gestalt räddade förmodligen många liv.]
Men denna Kristusbild, som uppenbarat sig mitt inne i urberget, är inte bara en märklig och fascinerande bild. Det finns nämligen en mycket gammal profetia som blev aktualiserad i och med denna händelse. Denna profetia, som under årtionden hade bevarats i folkmun, frambars av en kvinna i Vilhelmina lappmark flera årtionden innan denna märkliga gestalt uppenbarades i gruvan. Profetian blev så småningom nedskriven och lades i förvar på Länsmuseet i Umeå.
”I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstadkommit undret. Framtidens människor kommer att göra stora uppfinningar, ja så stora, att de anser att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ.
Människorna kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. På den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vill ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.
Men i Norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv tillrett.
Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Ytterligare gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig, och dess boning inte krossats av människohänder.”
Den var silverfärgad och bestod av sericitkvartsit. Även andra personer som arbetade i gruvan såg bilden, varför gruvfogden slutligen tillkallade en fotograf för att dokumentera händelsen.
Bilden fotograferades, spreds med berättelsen i tidningar, och människor från hela världen vallfärdade till gruvan för att se den. Att ta sig dit medförde besvär, eftersom besökare fick ta sig ner till 120 meters djup och därefter klättra upp till platsen på en stege, men detta bekom inte besökarna som anlände i massor. Med tiden mörknade dock bilden av och gruvan blev fylld av grus, varmed tillströmningen av besökare avtog. Kristusbilden var emellertid förevigad genom fotografier, och en reproduktion av denna är i altartavlan i Björksele gruva.
1985 påbörjades uppförandet av en kyrka i gruvan, nära den plats bilden visades, och en kopia av Kristusbilden har målats dit på väggen. Kyrkan är uppkallad efter sankta Anna, som är skyddshelgon för gruvarbetare. Invigningen av kyrkan skedde 1990. Förutom gudstjänster, vigslar och dop, sker visningar av kyrkan året runt. Verksamheten bedrivs av Kristinebergs Fritid ekonomisk förening.
I Kristineberg inträffade en likartad händelse 1968, då en föreståndare för Konsum såg en Kristusliknande bild på en från hans affär efter en restauration. Denna marmorplatta förvaras numera i underjordskyrkan. Det står att jorden skall gå under efter att Kristus visat sig uppe på toppen av berget Vitterliden så att alla ska kunna se det. Detta har ännu inte skett.
När jag var en ung man fick jag se marmorskivan som hade kommit fram. Detta ger bara en aning om vad som återstår av händelserna som profetian talar om!
Askonsdag.. den dag då evangeliergna berättar om hur Jesus gick till Jerusalem den sista påsken. Han berättade om vad som skulle hända och sin framtida återkomst. (Matt 24)
Allt talar för att det inte var någon tillfällighet att Jesus skulle lida och dö under påsken och att den sista måltiden efter åsneritten in i Jerusalem som av samtliga evangelister har definierats som den judiska påskmåltiden. Den var enligt GT instiftad till minne av den sista måltiden innan judarna lämnade fångenskapen i Egypten. Påskmåltiden var direkt kopplad mot den sista måltiden de åt innan uttåget.
Den som börjar läsa bibeln upptäcker väldigt många händelser som verkar sammankopplade och som har likartade syften.
Blodets förhållande mellan människan och Gud hör samman med att blodet tycks betraktas som bäraren av vårt liv, med en andlig kontakt direkt till himlen. Orsaken till detta kan ses i:
”1 Mos 9:4 Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta,”här är livet direkt kopplat till sambandet mellan blodet och livet.
Ett liknande ställe ser vi i berättelsen om hur Kain dödade Abel:
”1 Mos 4:10 Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!” Här måste vi tänka med vår innersta del av vårt väsen för att förstå. Blodet -livet ropar från marken. Detta är en tydlig koppling till blodet som en bärare av livet och som har en andlig förmåga att ”ropa från marken”, eftersom det var sammanlänkat med Gud. Även hos djur. Tre citat ur andra mosebok kring detta offer:
”2 Mos 12:5Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna.
2 Mos 12:6Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen.
2 Mos 12:7Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det.”
”2 Mos 12:12Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. Jag är HERREN.
2 Mos 12:13Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.
2 Mos 12:14Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en HERRENS högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte.”
Detta är bakgrunden till påskmåltiden Jesus och hans läljungar var på väg upp till Jerusalem för att fira. Det var bara det att nu var det Jesus som var påskalammet och han var på väg att instifta en ”ny påsk” och ett nytt förbund mellan Gud och människor. Instiftelseorden för nattvarden talar för detta: ”Tag och ät. Detta är min kropp, som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.” Likaså tog han kalken, tackade och gav åt lärjungarna och sade: ”Drick av den alla. Denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse.”
Bibeln beskriver det som två händelser, men med identisk innebörd!”
Onsdagens berättelser i bibeln går långt utöver påskhändelsen och vi lever fortfarande i avslutningen på vad Jesus säger.
Påsken är för mig personligen den största högtiden kyrkan har att förvalta.
Oavsett hur vi vill se på orsakerna, är det tydligt att vi har fått ett allt ”hårdare klimat” på klotet och nu talar jag om ett mentalt klimat.
Det är bara att se sig omkring. Människor emellan, klimatförändringar, alltfler jordbävningar och katastrofer. Vi läser om det, många av oss försöker tänka bort ifrån det och en del försöker analysera, så det liksom blir lite mindre hemskt. Andra tror att människan rår för det och kan påverka det. Och kämpar den vägen. en del har bara hittat en ny nisch att tjäna pengar… I vilket fall påverkas vi alla, med minskad kraft och svagare framtidstro som följd.
Vi börjar känna oss som ”bonden på taket”*. Det finns ett märkligt samband mellan människans oro och benägenhet att närma sig Gud. Jesus säger kanska klart i Joh 14:27 ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.[pengar och vår synligt ordnade tillvaro, min kommentar] Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.”
I en av böckerna i gamla testamentet kan vi läsa om en man som hette Jabes, första Krönikerboken 4:9-10: [Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta”, sade hon. 10 Jabes ropade till Israels Gud och sade: ”O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det ske som han bad om.]
Det med fetstil är en bön vi kan be för oss själva när vi känner oro och och inte vet vad framtiden kommer att bära med sig. Gud lyssnar, och för honom är att lyssna och svara samma sak.
Det finns en liten historia som berättades när jag var en liten pojke.
Om den verkligen har hänt eller ej vet jag inte, men likväl, slutsatserna av den håller. Det handlade om en bonde som skulle fixa taket på ladugården. Det var spåntak man då lade. Ni vet, man hyvlade spån i ungefär 5 mm. tjocklek och lade ut dem på taket. De fästes med nubb. Högst uppe på taget började gubben glida, det gick fortare och fortare. Eftersom han inte direkt gillade de som brukade på i bönhuset, så var väl Gud inte den förste han tänkte på. Men ni vet ju hur vi människor är: när alla andra hopp är ute kastar vi iväg en bön. [hur många som fått hjälp av Gud på det sättet vet jag inte, men jag har en känsla av att det är många]! Det gjorde nu bonden också. Då fastnade rocken i en femtumsspik som inte var nerslagen ordentligt. Nu blev bonden genast lite kaxigare och sa ”Hör du vänta, nu klarar jag mig själv!”Då släppte spiken.
Felet bonden gjorde var nog inte att han svor (tja, det kanske han gjorde, men det var inte själva problemet), utan tågordningen var följande: Han bad, för han klarade sig inte själv, hjälpen kom och istället för att säga ”tack”, sa han att han klarade sig själv. Och då fick han göra det.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 