Hur kan människan påverka tidsskeendet för när Jesus kommer tillbaks?

Nu tänker jag ta upp en annan och egentligen mycket intressant aspekt på hur tidsangivelser utpekas i Bibeln.  Oftast anges det endast för något som är uttalat för framtiden.  När saker ska hända! Ett sådant sätt att se på framtiden kan både innehålla ett, som vi ser det normalt händelseförlopp (alltså jordiskt) som när det skrivs om att ett barn ska födas. Då följer den biologiska klockan sin tid och man kan alltså säga ”när tiden var/är inne, så föddes…

Men i Bibeln är denna tidsangivelse mycket mer avhängigt av vad, och hur saker sker. Där blir tidsuppfyllelsen inte någon fixerad tid, utan har mera att göra med vilka saker som ska genomföras eller ske för att det ska vara läge för att den uttalade händelsen ska ske. Till exempel frågade lärjungarna om när allt han hade försutsagt om sin återkomst skulle ske. I Mark 13:4 står det: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?” Lärljungarna var alltså klara över att det handlade om en förberedd tid, då tiden skulle vara inne. Därför frågar de efter tecknen, signalerna, på detta. Liknande tankegångar finns det i Gal 6:9

”Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp.” Ge upp? Ge upp med vad? På andra ställen i NT sägs det  att vi inte ska ge upp med att leva i tron och de goda gärningarna som Gud har kallat oss till. [Här måste jag göra ytterligare en kommentar: På grund av att vi är varelser som är inskolade i det  som hör vår onda natur till, öga för öga, tand för tand. ja, det räcker väl att jag  återkopplar till 2 Tim:1-3. Med andra ord finns det inte en enda människa som klarar av att uppfylla något för att bli god]

Det var därför Jesus kom. Tron på honom gör oss rena och rättfärdiga i Guds ögon! Det är den tron vi inte får ge upp. (Gal 6:9) Jesus är liksom länken mellan oss och Fadern, skaparen själv.

Vidare finns det en sak till som hör ihop med det här. I Mark 13:22 läser vi som en fortsättning på lärljungarnas fråga om när detta ska ske. ”Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himmlen, inte ens sonen, ingen utom fadern.” Det är inte en fastställd tidpunkt, Utan  vissa kriterier måste vara uppfyllda först. Först då är tiden inne! I 2 Petr 3:12 kan vi se en annan konsekvens av detta sätt att se på dessa dynamiska tidsangivelser. ”12. medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta.” Här sägs alltså att denna händelse kan påskyndas!  –Och det av människor! Hur ska det då gå till?

Jo, bland förutsättningarna innan ”tiden är inne” för slutskedet av tillvaron på jorden i Apg 1:8 står det vi: ”Men ni skall få kraft när den he­li­ga an­den kom­mer över er, och ni skall vitt­na om mig i Je­ru­sa­lem och i he­la Ju­deen och Sa­ma­ri­en och ända till jor­dens yt­ters­ta gräns.” För att ingen ska kunna säga att ”vi visste inte ”, så kommer den dagen först när evangeliet är förkunnat för alla människor. Men de som har dött och inte haft en chans, hur blir det med dom då? Är det någon som undrat över var Jesus fanns när han var död? ”Jesus lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.” [Apg 2:29] _och vad gjorde han där då, om man får fråga? I Petr 3:19 Står det: ”och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.”

INGEN kommer alltså att kunna säga: ”Jag har aldrig hört det”!
Published in: on 1 juni, 2013 at 23:34  Kommentera  
Tags: , ,

Med en förtydligande avrundning av de sista inläggen jag skrivit!

Detta skriver jag för att tydliggöra vad jag ville få fram. OM någon tycker att jag återupprepar mig, så hoppas jag att ni förstår att man i grunden aldrig kan vara för tydlig.

Låt oss tänka oss barnet på upptäcksfärd i sig själv och i omgivningen. Först gäller det att äta, sova och få värme. Helt beroende av mamman. En dag börjar barnet titta upp och se andra ögon. Leende i full tillit börjar det jollra, så är det första steget till verbal kommunikation taget. Som vuxen förstår jag det inte, men barnet har helt klart en mening i de för oss obegripliga uttrycken. Tiden går, och barnet börjar röra sig på golvet. Med stöd av stolar och annat reser det sig upp. Men gå, fungerar inte. Framåt tar det sig på det sätt det har lärt sig. en del kryper, och en del hasar på baken med hjälp av ena benet. Nyfikenheten är redan där, man vill upptäcka och se! Världen börjar öppna sig. Den man kan se, lyssna och ta på. Har någon av er följt ett litet barn i skogen? Det ser en myra! ”Kom nu” säger den vuxne ”det är ju bara en myra”. Men för barnet är det en del av livets upptäckt. Vi kan få vänta en kvart, och barnet bara upptäcker och upptäcker….

På så sätt tar barnet in denna världens tillvaro. Den värld som faktiskt har förstaprioritet när det gäller hur vi förstår och anpassar oss till den värld vi lever i. Redan i moderlivet och i mycket tidiga barnaår programmeras vår hjärna för att tolka tillvaron.

Så jordelivets programmering av hjärnan har alltså förstatjing på hur vi ser på och uppfattar alla signaler som kommer in.

Detta senaste är viktigt eftersom för att ett intryck ska kunna bli medvetet och uttalbart måste det tolkas av en förprogrammerad hjärna. I den förprogrammerade hjärnan uppstår inte döda, inte heller blir människor friska genom förbön. För att den insikten ska kunna bli bekräftad av vår hjärna måste den programmeras från en annan värld. Den världen presenteras för hjärnan av Guds ord. Guds ord levandegörs av den helige Ande som är Guds eget tilltal till vårt hjärta. Ibland vet vi inte ens att vi går Guds ärende eftersom hjärnan inte har fattat detta och kan sätta ord på det. Det är därför jag har varit så noggrann med att poängtera vikten av den andliga läsningen, för utan denna får vi inte tillräckligt med förståelse för vår hjärna för att det som står i Mark 16:20 ska kunna fullföljas:”20. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Jag har vid flera tillfällen sett detta i ”skarpt läge”, så här är det inte  för mig en fråga om tro = förställa sig, hoppas. Det fungerar så!

Published in: on 27 maj, 2013 at 18:07  Comments (5)  
Tags: , ,

Nu är det ju så med tron att det finns ett liv efter detta

Min rubrik i inlägget igår var ”Människan kommer ur jorden, men är också en himmelsk varelse” De sista inläggen jag har haft har också byggt på denna dubbelhet. Ja, inte bara det. Hela Bibeln bygger sin världsbild på på den dubbelheten. Bibeln blir nästan obegriplig om man inte  dels kan förstå vad det innebär och dels förstå hur vi ska förhålla oss (och varför…) för att få en förståelse för det himmelska.

Nu är det ju så med tron att det finns ett liv efter detta, att det finns en himmel, änglar, demoner, en uppståndelse från det döda och så vidare. Det är ju en del av vår tro. Det finns en vägg mellan vår värld och den himmelska. Våra kroppsliga sinnen som hör denna värld till kan inte i normalläget uppfatta de saker som finns bakom den väggen. Så bibeln är inte någon form av endast religiös skrift, det är en slags kartbok om stigarna mellan det jordiska och det himmelska. Den är inte heller bara en slags moral för hur vi ska leva eller lagtext för att veta hur vårt liv kommer att bli bedömt en dag.

Så här fungerar vårt sinne: Jag minns när jag gick första kursen i hur hjärnan fungerar. Lektionen började med att hälften fick plastlappar som var genomskinliga, men knallblå, den andra hälften fick lappar som var röda. Så tittade vi genom dem mot fönstren, när vi sedan tog ner dem så hade hjärnan vänt på färgerna så att vi med blå lappar såg rummet i gult och de med röda lappar såg rummet i grönt. Hjärnan hade helt enkelt ställt in sig på att ”normalisera” det vi såg. Hjärnan svarar på fyra basfärger: rött, blått, gult och grönt. De står i motsatsförhållande till varandra så här: Blått-gult, rött-grönt. Järnan kan ”normalisera” tillvaron på det sättet. Lika så projiceras det vi ser upp och ner i ögonbotten. Men vi ser det rättvänt. Det har gjorts försök med att låta folk gå med glasögon som vände det sedda upp och ner. Efter en vecka hade hjärnan ställt om så att det såg ”normalt” ut. När sedan glasögonen togs av tyckte försökspersonerna att allt var upp och ner, men efter ett tag hade allt normaliserats. Hela vårt nervsystem är alltså uppbyggt för att kunna uppfatta det vi ser, hör, känner och smakar/doftar efter hur behovet ser ut.

Varför jag tar upp detta är att jag vill visa på hur hela vårt sinne är uppbyggt för att ta in och tolka denna världens tillvaro på ett rationellt sätt. Från första början, redan långt innan vi är födda , tar hjärnan in olika upplevelser, känslor, hot etc. I en hjärna som sedan följer oss genom hela livet. Så föds vi, vi lär oss att vi inte längre är i symbios med mamman. Vi lär oss att se att vi är egna individer, skilda från omgivningen. Genom ”try and error” lär vi oss hur vår tillvaro är beskaffad. Men det är ”denna världens tillvaro” vi tar in. Fram til 4-5 års ålder tar vi även in andra saker. Barn kan se änglar, de kan se andra andliga ting som lika verkliga som stolen vid bordet. De andliga tingen börjar avta i klarhet och till sist tar de jordiska sakerna överhanden. Väggen, jag talade om, kommer på plats.

Vi blir alltså alltmer inprogrammerade på den här tillvaron. Det andliga blir alltmer till en diffus känsla och förklaras som en myt. Men ändå: fler än man kan tro har sett änglar (särskilt barn), kring olika bordseanser är det inte ovanligt att folk har sett eller upplevt demonisk närvaro, På sista tiden har det alltmer kommit fram att folk sett Jesus i olika situationer.

Därför är det viktigt att inte ta de värderingar som kommer sig av det denna världens människor låter sig styras av. (nu pratar jag inte om de som kämpar med tvivel, tar sig ett glas ibland, gillar att dansa, eller något sådant) Utan om de som uppfyller det jag har citerat ur 2 Tim 3: ”2. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4. svekfulla, hänsynslösa och inbilska.”

I detta finns det inget utrymme för att finna och växa till i tro. De lever som om inte det finns något bortom det synliga. Det är detta jag vill att ni ska akta er för eftersom det är detta som leder till den dom som Jesus talar om.

Jesus är inte ens i tankarna då!

Published in: on 22 maj, 2013 at 20:03  Comments (2)  
Tags: , ,

Människan kommer ur jorden, men är också en himmelsk varelse.

Men varför tycker jag då att allt detta är så viktigt? Varför är det viktigt hur vi tänker på tillvaron? Hur vi matar oss med intryck och till sist låter dessa intryck få ta överhanden över våra liv och värderingar?

Till sist blir vi nermalda av negativa känslor och ser en slags lösning i att låta knivarna och nävarna tala. För somliga rent konkret och för andra med ett molande inre hat och förakt. Våra tungor får också en eld av detta. Idag talas det mycket om ”näthat”, men troligen har det mer att göra med att en inre oförlöst bitterhet tanklöst får komma till uttryck inte bara i skrift, utan det har en tendens att växa till en nästan ohanterbar ”brand” som är omöjlig att släcka ut. Den skapar i sin tur en våldsspiral som även tar sig uttryck i aktiva attacker mot andra människor. Paulus skriver i 2 Tim 3:1-4 ”1.Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 2. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4. svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud.” Känner vi igen oss om vi ser oss omkring?

Men hur kommer detta sig? Det kan ju inte vara så att människorna genetiskt är uppdelade i onda och goda? Det jag har beskrivit i det förra stycket finns ju i varje människa. Det ligger i vår natur som människor. Jag ska försöka förklara hur Bibeln ser på saken.

I 1 Mos (som egentligen heter Genisis, dvs. ursprungsboken) i den första skapelseberättelsen som tar upp hur Gud skapade hela totalen. Inte bara jorden, utan allt som existerar, synligt som osynligt. Där finns det en problematisk översättning av första versen på de flesta europeiska språken, där det står ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Det problematiska här är att man får känslan av att Gud skapade en himmel och en jord. Men så står det faktiskt inte på grundtexten. Det gör mycket av Bibeln svår att förstå om man vill tränga in lite i även andra texter. Hebreiskan använder här ordet himmel i plural [הַשָּׁמַ֖יִם] I I den nya amerikanskspråkliga översättningen (NIV) Är detta ord översatt till himlarna. Så 1 mos 1:1 ska korrekt vara ”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden” Men varför ska det vara så viktigt då? Jo, det antyder att den himmelska världen inte bara är den himmel där Gud själv bor, utan också den plats där den demoniska världen härskar.

Så går vi vidare i texten. När Gud skapade människan står det i 1 mos 2:7  att han [7 formade människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.] Vad består då kroppen av? 97 % av den mänskliga kroppsvikten är uppbyggd av Syre (O), Kol (C), Väte (H), Kväve (N) i olika kombinationer. I kroppen finns även Kalcium (Ca), Fosfor (P), Kalium (K), Svavel (S), Natrium (Na), Klor (Cl), Magnesium (Mg), Jod (I) och Järn (Fe). Detta är från jorden i marken. Så lade Gud till ”själva levandet”, anden om jag får återcitera mitt barnbarn.

Är det någon som känner igen orden från jordfästningsritualen? ”Av jord är du kommen och till jord ska du åter bliva”. Men själva levandet finns någon annanstans.

I morgondagens inlägg kommer jag utifrån det jag nu har skrivit att förtydliga. Varför det är så viktigt att komma in i, och förstå den andliga världens sätt att fungera för att bli hel.

Published in: on 21 maj, 2013 at 22:10  Comments (1)  
Tags: , ,

Konkreta iaktagbara konsekvenser av vårt förhållande till det andliga

Till er som kanske sitter lite undrande inför de två senaste inläggen vill jag nu gå tillbaks till det jag skrev för länge sedan om skapelsen, människan och Gud. Texterna som innehåller detta utgör i praktiken en förklaring till hur Bibeln ser på människan, skapelsen och kampen mellan gott och ont.

Bibeln är faktiskt så pass praktiskt inriktad att man både kan se hur skapelsen var tänkt,och praktiskt genomförda händelser. Skeenden var daterade på det sätt som den tidens historiker brukade datera. . (Som t.ex vid Jesu födelse… -när Quirinius var landshövding…)Ni som vill läsa mer om detta kan söka på ”förankring i historien” i sökrutan på min blogg.

Det betyder att det genom att Bibeln har en lång tillkomsttid (om vi även tar med GT),  är möjligt att med moderna metoder forska på det Bibeln berättar om. Men kom ihåg att detta gäller händelser och skeenden som är tilgängliga, de andliga tingen är utanför vår vetenskapliga forskning. Här kommer tron in. Det är ett fåtal -egentligen inga- andra religioners källskrifter som har den egenheten. Alla sådana hänvisningar i t.ex koranen är hämtade ur GT. Om vi går till vedaskrifterna, de Buddhistiska mahayana eller hinayana innehåller de enbart raligiös vägledning till att släcka ut livstörsten som driver återfödelsens hjul. Likaså hinduismen eller new age som är en avläggare därifrån. Jag tar inte upp fler, och jag skriver inte att de är utan andlig kraft, men att det är andra makter som styr när man går åt det hållet.  Första gången jag såg resultatet av detta var när det kom en man till kliniken som i praktiken var psykotisk, det liknade schizofreni, men det fanns många saker som inte stämde, så jag blev helt ställd. Likaså min mentor. Vi fick kontakt med N-O Jakobsson som berättade om detta som ett nytt fenomen som hörde samman med vissa typer av meditation. För den intresserade kan jag nämna var han har skrivit om fenomenet: http://kundalini.se/vack_ej.html

På samma sätt som jag vill berätta om Guds makt måste jag ju också berätta om att det jag kallar ”motståndaren” och som i bibeln benämns med begrepp som ”denna härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” är harmlösa psykologiska fenomen. De är lika verkliga som Gud och vi kan genom våra skapade bilder, verbala uttryck, föreställningar om hur vi tror att saker ska bli och hur vi låter våra känslor bli övertagna av destruktiva osynliga men omedvetna makter skapa ett elände. Jesus säger i Joh 10: ”10. Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att ni ska ha liv och ha mer än nog.”

Alltså: när vi känner igen att vår dåliga tillvaro börjar inifrån oss själva, skapas en destruktiv våg. Vänd sinnet mot Jesus så försvinner destruktiviteten. När vi känner igen detta kan vi alltså välja.Vi har varit med om det så många gånger här i huset att jag nästan vågar lova att det blir så!

Så tillbaks till skapelsen, När Gud skapade människan till sin avbild är det svårt att tro att Gud har mänskliga drag. Som en gammal gubbe, vitt hår och skägg… Så ”avbilden” måste avse något annat. Jag återgår till en sak mitt barnbarn sa när hon som 5-åring följde med för att se sin döda gammelmorfar. Hon stod vid dödsbädden och stämningen var tung. Så säger hon ”Det är inte kroppen som far till himlen, DET ÄR SJÄLVA LEVANDET”. Barnet ger tron lyftkraft. Som hos de allra flesta hade ingen pratat med henne om döden.

Hon hade förstått! Den ande som är Guds avbild inom oss är SJÄLVA LEVANDET. Smaka på det! -Guds avbild. Den totala gemenskapen med Gud var inlagd i själva skapelsen. Du har den, jag har den! Den finns där, så subtil att vi knappt kan förnimma vilken makt våra val har. De kan genom vad som står i Bibeln påverka hela skapelsen. Idag kan vi se hur mänskligheten kräver ”respekt” (rädsla?), i pur ångest för att inte få ett gott liv tar vi för oss av vad vi kan från de svagare. Vi dödar för att -återigen- få den respekten.  Vi förgör de som inte ställer upp, ja vi förgör till och med vår planet. Så kommer plötsligt Jesu ord igen när det gäller människan: ”Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att ni ska ha liv och ha mer än nog.” DÅ gällde uttrycket djävulen, nu handlar det om resultatet av människans vägval!

Därför är det jag skrivit om att förlösa Guds makt så viktigt. Där har vi en uppgift. Så fort vi gör det har allt som står Guds vilja emot på defensiven. Och vi blir omslutna av hans kärleks kraft!

VIDARE gäller!

Published in: on 20 maj, 2013 at 21:42  Kommentera  
Tags: , ,

Om att förlösa Guds makt

Ni som har följt mina inlägg har säkert tänkt på att jag lagt in lovsånger av olika slag. Orsaken är inte att jag bara har velat lägga in dem som några slags smycken i det jag skriver, utan det är en andlig makt i lovsången.

Det verkar vara en förlösning av det vi uttrycker i bild, ord eller sånger. Det är något vi utlöser hos den makt som står för det vi uttrycker. Det var därför jag satte fatahs logga mot lovsången i det senaste inlägget. Svärden hör till koranen, lovsången aktiverar Guds kärleks väsen. Genom vad vi då uttrycker skapas en förlösning av det vi uttrycker.

I Ef 6:10-12 står det ”10. Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.”  Det är på det här planet i tillvaron vi finns och verkar vare sig vi tror eller inte. Enkelt uttryckt: det är mäktigt och vi är inblandade. Det är också därför jag har kallat min blogg ”BIBELN OCH TILLVARON”! En gång började det hela genom att Gud uttalade sitt ”VARDE. Medan skapelsen fortfarande finns till gäller det som står i  Apg 17:27: ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till”

Det jag nu skrivit tror jag är en princip av stor betydelse: Grunda inte din tro på om du får bönhörelse på en gång eller inte eller på vad du tycker dig se eller känna efter bönen. Det verkligt pålitliga är det vi inte upplever direkt, det som Ordet utlovar. Ja, detta är trons dårskap som är Guds vishet.

Eftersom vår bön griper in i jordiska förhållanden försöker ”denna världens furste att förhindra det. Därför är vi uppmanade till att vara uthålliga i vår bön och därigenom upprätthålla trons kontakt med Gud.

Så kommer jag då åter till lovsången som ett andligt vapen. Det talar Bibeln mycket om. Konung David skriver i palm 27:”Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig och jag skall offra i hans hydda jublets offer. Jag vill sjunga till Herrens ära och lovsäga honom.” Lägg märke till orden jag skall offra …  jublets offer.

Vi tycker nog att vi är minst hågade att lovsjunga när vi känner oss vissna, eller när omständigheterna nästan driver oss i panik, och allting går emot. Det är då vi ska offra jublets offer. I det läget blir det verkligen en uppoffring att lovsjunga Gud. Det märkliga är att om vi gör det tycks det verkligen  förlösa en kraft som i praktiken förändrar hela situationen. Så krysta fram en tacksägelse så gott det går, eller lyssna på någon av lovsångerna som finns här. Glid så in i sången och musiken, tänk då på Gud. Det fungerar också, om smärtan och oron är för svår.

Published in: on 17 maj, 2013 at 22:20  Comments (18)  
Tags: , ,

Om någon säger, jag tror inte på Gud, …men

Jag tänkte ägna ett inlägg, (eller om det blir fler?) åt ett av de största ämnena som överhuvudtaget finns i Bibeln,

Jag tänker uppehålla mig kring Gud som han presenteras i Bibeln, men också försöka avgränsa detta mot andra religioner som också använder ett Gudsbegrepp eller åtminstone något i närheten.

Första gången vi stöter på Gud är i skapelseberättelsen. Där används begreppet elohim [אֱלֹהִים] som sedan genomgående kommer igen i hela GT. Hebreiskan har många fler kasus är svenskan. Vi har bara två. Böjningsformen på Gudsnamnet stämmer bäst mot vårt nominativ och uttrycker ägande i någon form.

Det som beskriver detta förhållande blir rätt tydligt när man tänker på att den som beskrivs är skaparen.

Efter varje dag som beskrivs i den första skapelseberättelsen så står det att Gud ”såg att det var gott”. Skapelsen blev alltså utsprungen ur Guds eget väsen. Det betyder att den ursprungliga skapelsen per definition var god eftersom den kom ur Guds eget hjärta. Likaså att krafter, synliga eller osynliga som tar avstånd från Guds väsen kommer att destruera det som har sitt ursprung ur Gud själv.

Det betyder för mig att när vi har lyckats att sabotera den här tillvaron kommer [”Nya himlar och en ny jord” (2 Petr 3:13)] att sakna alla destruktiva drag. Det blir skaparen som restaurerar alltihop i enlighet med hans egen tanke. Så säger Bibeln och det tror jag på. Särskilt som jag ser mig omkring på allt som sker idag.

LÄGG MÄRKE TILL EN SAK:

Skälet till att jag skrev ut Guds namn på hebreiska (som inte är Gud, utan gud är en funktion ), så visar det på att funktionen Gud finns i många religioner. Men elohim [אֱלֹהִים] är ett egennamn som bara syftar på ett väsen.

När någon säger att h*n inte tror på Gud, så måste en naturlig motfråga bli, vilken Gud tror du inte på? För begrreppet kan syfta på många saker. Svenken avser oftast den gode skaparen som ingriper i skapelsen även nu, och som är Jesu Gud och fader. Vi har liksom uppfattningen, som kommer utifrån vår egen föreställning att en allsmäktig Gud som också är god inte kan existera i vår tillvaro. Antingen är han inte allsmäktig, eller också är han inte god. Så vi använder då en egen föreställning om hur Gud ska vara för att vi ens ska acceptera hans existens.

Genom hela Bibeln är han ett väsen som ingriper. Liksom han fortfarande ingriper i det vi upplever idag.

Det handlar inte om ”pie in the sky when you die”, utan om en ständig närvaro som vi kan få uppleva om vi tar till oss erbjudandena.

I Apg 17:28 [acts17:28] står det ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till,” Detta gäller ju alla varelser på jorden. Både de som vill acceptera sin skapare eller inte, eller byta ut honom mot något annat.

Men varför sker det onda då? Jo, för att inte bara människorna, utan HELA skapelsen är under det ondas våld. Det ondas ursprung är inte människan. Det ondas ursprung är inte heller Gud. Det onda har sitt ursprung i en varelse som är obeskrivligt ondskefull, kallad satan, djävulen och Lucifer. Hes. 29 och Jes. 14 beskriver denna varelses ursprung.

ISLAM SOM OCKSÅ KALLAR ALLAH FÖR GUD… (men märk att allah har ett helt annat urstprung)

Gud och Allah står inte för samma sak för mig. Det är två olika saker. Det viktigaste skälet till detta är att Allah, vetenskapligt kom ur en dyrkad mångud först 600 år efter Kristus! Denna tog Muhammed till sig när han ”uppenbarade” Allahs vilja!

  • I Mekka fanns en gud som hette Hubal som var Herre över  Kabah.
  • Denne Hubal var en mångud.

· En muslimsk apologet erkände att en bild av månguden Hubal lades på taket av Kaba omkring 400 år före Muhammed. Detta kan faktiskt vara ursprunget till varför månskäran är överst på varje minaret vid Kaba i dag och den centrala symbolen för islam på varje moské i hela världen:

· Månguden var även kallad ”al-ilah”.

  • ”al-ilah” förkortades senare till Allah innan Muhammed började främja sin nya religion 610 AD.

· Det finns bevis för att Hubal kallades ”Allah”.

· När Muhammed kom med sina uppenbarelser, accepterade han alla hänvisningar till namnet ”Hubal” men behöll avledningen ”Allah”.

· Muhammad behöll nästan alla hedniska ritualer från araberna på Kaba och omdefinierade dem i monoteistiska termer.

· Oberoende av uppgifter om de faktiska omständigheterna, är det tydligt att islam härstammar från en hedendom som en gång tillbad en mångud.

· Även om Islam i dag är en monoteistisk religion, har den sina rötter i den hedendom som fanns i Ur som Abraham lämnade och som finns  i nuvarande Irak. Han kom så småningom till nuvarande Palestina, där Muhammed fick sina möten med ängeln Gabriel.

[KÄLLA:  Karen Armstrong (2000,2002). Islam: A Short History. ISBN 0-8129-6618-x]

Oavsett hur man tolkar det,

kan inte Allah, mot denna bakgrund vara den skapande och allsmäktige Guden. Han är nåt annat.

Därför kan han inte heller skydda oss och ge oss räddning när skapelsen håller på att gå mot sitt slut.

Men det kan den Gud som har skapat himmel och jord. Och som alltid har kontrollen. Därför är Gud för mig den ende och sanne Guden!

SAMMANFATTNINGSVIS

Gud (elohim) är skapelsens ursprung. Han är dess uppehållare. Genom att människan kan välja vad vi vill tro och tjäna, kan vi antingen genom att ge Gud vår tillbedjan eller avvisa honom skapa det livsklimat vi vill leva i. Det gör vi genom vad vi tar in och därmed skapar tro till. Om vi tar in den skrift från koranen, som ligger bakom nedanstående logon, tar vi också in en annan Gud.

DEN SOM SER DESSA LOGON OCH FÖRSTÅR, INSER OCKSÅ HUR FRUKTEN SMAKAR.

Fatah
HAMAS
Genom denna lovsång till ”Elohim” Har jag valt sida!
Published in: on 14 maj, 2013 at 19:18  Kommentera  
Tags: , ,

Gråtande skall de komma…

Vem du än är, vilka livsomständigheter du än befinner dig i, vad du än har ställt till med för dig själv, för din familj eller för någon annan, vare sig du tror eller inte tror så är du älskad av Gud.

Vårt avståndstagande har gjort diket mellan oss och Herren. Detta leder till missmod och inre fattigdom.

MEN han tar emot oss precis som vi är.

Jer 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla.
 
Men nu har han inte tänkt lämna oss som vi är. 
Tänk dig att du går uppför kullen där Jesus är korsfäst. Där finns han, han har tagit allt missmod, all smärta och alla synder, bakåt och fram tills nu, för att kunna ge oss en möjlighet att komma in i ljuset, där Fadern är.
Många människor stannar inför korset, men de tappar bort resten av möjligheten att få del av all den kraft och upprättelse som erbjuds. För den som tittar närmare vid korsets fot upptäcker en liten igenvuxen stig som går förbi korset. Fria från allt elände vi hade i ryggsäcken (vad det nu än kunde vara) vandrar vi nerför stigen som visar sig leda till en grav. Som är tom!
 
Det är en fridfull plats. Inte alls fylld med den kamp och strid som korset utstrålade.
 
Här ser vi steg 2 i Guds räddningsplan. Vi är fria från det vi har varit och nu påbörjar Gud att fylla oss med den Helige Ande som följer av uppståndelsen.
Att omvända sig handlar alltså inte om att göra saker annorlunda, mindre egoistiskt och syndfritt för det kan vi inte.
Det handlar om att vända sig om från oron att jag inte ska få det jag vill. Oron för pengar, oron för krig, oron för klimatförändringar, sjukdom och åldrande.
Allt detta är ont och det kan vi inte ändra på själva.
Omvändelsen betyder att vända sig från att se på detta onda till att se på Gud och förlita sig på honom som genom Kristi uppståndelse har försett de som vänder sig till honom med all den kraft, kärlek och frid som Jesus hade.
 
Så återigen:
Jer 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla.
 
Sjung med:
http://www.youtube.com/watch?v=Gj8z9glC81M?rel=0&w=480&h=360

Published in: on 9 maj, 2013 at 09:37  Kommentera  
Tags: , ,

Guds kärleks väsen och hur får vi del av detta

Det tar tid att bygga upp en nära och hållbar relation, en utan misstänksamhet och oro att bli övergiven. Det räcker inte med att träffas helt kort ibland. Man måste få tid till att förstå djupet av de känslor och intentioner  den andre har. Då först kan vi svara med all den kärlek vi är kapabla till.

Som människor tenderar vi att svika även de vi håller av mest, och faktiskt verkligen vill stå upp för. Det kan vara våra barn, vår make eller maka, våra föräldrar som vi ofta har en komplex relation till eftersom de också har svikit i sin tur. Antag då, att vi i det läget verkligen blir förlåtna. Nu pratar jag inte om ursäktade, för då handlar det om att man har en orsak som man kan hänvisa till som orsak till sveket, jag pratar om villkorslös förlåtelse och kärlek. ”Den som har fått mycket förlåtet, älskar också mycket”. Här ligger en paradox. Svikarens kärlek byggs upp av de förlåtna sveken. Detta belyses som mest av det faktum att det ofta är de som står eller har stått oss närmast vi har störst behov av att föråta. Även oss själva. Många människor går under av att de bär på ett självförakt som är obetvingligt om man inte kan släppa bitterheten och självföraktet. Jag tror att detta är den kraftfullaste frigörande kraften vi kan uppamma. Just detta är så svårt att åstadkomma eftersom vi många gånger tycker att vi har ett objektivt skäl att förakta. (Vem det nu vara må) Eller hålla fast vid bitterheten. Den fungerar som en vägg i förhållande till omgivningen, oss själva eller till Gud.

Här kan vi välja: Förlösning eller bundenhet! Den som lär känna Gud kommer att få se hur konkret detta faktiskt fungerar. Men jag vet också människor som blivit fria även om de inte lämnat över sina liv till Gud, utan bara det som binder. Det är ju bra så, men jag vill gå ett steg längre i min blogg.

Jag vill visa på en väg i trygghet även under svåra tider.

Kom ihåg (eller läs om) texten ut 2 Tim 3:1-5. Det som står där är den oförsonliga människans beteende som beskrivs och som där sägs utvecklas i sin kraft under den sista tiden. Att leva i det kommer att bli tufft. Eftersom vi redan är på  väg in i den situationen tror jag att de flesta av oss kan förstå läget. Men för den som känner Gud och är villig att förlåta och få förlåtelse kommer Gud att hålla sin beskyddande hand omkring, vi blir alltså inneslutna i hans makts beskydd och ledning.

Det gäller att inte  vara högmodig och stursk inför erbjudandet om förlåtese eller att inte vara beredd att frikostigt ge förlåtelse. Det är alltså inte så att Gud väljer bort att hålla sina löften utan att dels känner vi inte riktigt till vad han sagt och dels gör vi som 4-åringen ”KAN SJÄLV”! –Och det kan vi inte.

Published in: on 4 maj, 2013 at 15:11  Kommentera  
Tags: , ,

Men lek med tanken att Gud är god och BARA god!

En sak som brukar utgöra det största motståndet mot tanken att Gud är god och inget annat än god är funderingar om varför han, allsmäktig som han är, tillåter att ondskan får breda ut sig. Trots allt tänker vi människor alltför kortsiktigt och primitivt. Om Gud nu skulle vara God och allsmäktig så skulle vi ju få ha en superfarsa i höjden som fixade till allt utan vår påverkan.

Vad vi då har glömt är en sak jag skrivit om tidigare: Vi människor är i allra högsta grad medverkande till vilken makt som kommer till skott. Sedan  är vår föväntan om ett ”bra resultat” av våra böner i praktiken motsägelsefull.

Lek med tanken att vi har två idrottslag som båda ber till Gud om hjälp att vinna: Så är det mänskliga sinnet. Så skulle då inte Gud finnas till för de som förlorat? Det är mycket ego i vårt sätt att be och förhålla oss till Gud. Ofta tänker vi faktiskt inte längre än så. Men det är två makter som strider om människans själ. Det vi kan påverka är vilken makt som kan (får) påverka våra sinnen och våra tankar. Eftersom  vi alla, utan undantag, är styrda av hur vi uppfattar tillvaron som i sin tur är påverkad av skapelsns förfall, blir det i våra tankar nästan omöjligt att se lösningar som ligger utanför de erfarenheter som vi genom våra sinnen har av tillvaron. Gud blir i våra tankar liksom bara en figur som, hur han än är presenterad i Ordet, bara strider mot alla våra erfarenheter.

Om vi har den uppfattningen och följer den så gäller det bara att se till sin egen hyska, liksom. Resultatet blir det som står i andra Timoteusbrevet när de flesta människor har valt sida och sätt att hantera sina problem.

I 2 Tim 3 står det:

 ”1. Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 2. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4. svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. 5. De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft.”

Om jag då går tillbaks till det vi ser och hör om tillvaron, är det någon som känner igen läget? Öppna tidningarna, lyssna på hur folk tänker. Är det helt fel?

Lägg märke till vers 5! Här tycks även kyrkor och kristna människor vara medräknade!

Varför? Jag tror att det beror på att även dessa kommer att ha ett behov av att skjuta ifrån sig denna obehagliga tanke.

Men! Jag vet av egen erfarenhet att det som sker inte är orsakat av Gud. Hur många gånger har vi inte fått hjälp, visserligen i sista sekund, men ändå hjälp i svåra stunder. Orsaken till hela skeendet är hur vi som människor struntat i de råd vi fått av Gud, inte minst i fråga om faran att dyrka ”mammon”.

Vi kommer alla att behöva hjälp från en högre makt. (Gud) I alla de avseenden jag har tecknat här. Men om vi tror att han är en del av orsaken, varför skulle han då vilja hjälpa? Det är detta problem jag ser som en orsak till att vi inte får svar när vi ber. Vi har fel Gudsbild när vi ber. Därför tillber vi en Gud som vi är tveksamma om att han inte rent av är inblandad i det vi drabbas av.

Så låt oss inse att Gud är god. Bara god. Bibeln säger att inget mörker finns i honom. Det är den Guden jag bekänner mig till och det är denne som sände sin son Jesus för att alla skulle få trygghet och ro.

Det som sker idag är orsakat av att Satan skapat en föreställning hos oss att Gud inte är att lita på. Därför måste vi fixa det själva. Här ser vi resultatet.

Det handlar faktiskt inte bara om en stol i himlen eller en plats i himlakören, utan om en relation med vår skapare här och nu.

 

Published in: on 3 maj, 2013 at 23:11  Kommentera  
Tags: , ,
« Äldre poster
Nyare poster »
%d bloggare gillar detta: