Like a bridge over Trouble water

Published in: on 1 maj, 2013 at 10:25  Kommentera  
Tags: , ,

Om att annulera sina böner.

Den stora händelsen i mitt liv som gjorde att jag hittade tillbaks till Gud och hans makt var när en bok som satt fastkilad i en bokhylla och då menar jag fastkilad. Hyllan var så tätpackad att det till och med var besvärligt att dra fram en en bok utan att riskera att det skulle gå söner. Boken lämnade sin plats och small till i ett trappräcke två meter ifrån hyllan. Den var uppslagen, och när jag läste såg jag att det var ett citat som var läst en kväll några månader tidigare i en aftonbön hos mina föräldrar och som redan då talade starkt till mig.

Det var ett uppdrag som Serubabel hade fått att bygga upp ett tempel och han tvivlade på om han skulle klara det, då sa Herren:”Inte genom någon människas kraft eller styrka ska det ske utan genom min ande!

Jag har i inlägg efter inlägg skrivit att tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord. Men hur ska det gå till om man inte ens tror på Bibeln som Guds ord? Detta ord syftar säkert inte bara på det predikade ordet för andra, utan syftar lika mycket på att man får höra sig själv uttala Guds ord. Vare sig du kan tro det eller inte: Säg Gud har sagt, eller Gud har lovat… Orden vi då uttalar producerar tro snabbare än ord vi bara hör andra säga. Guds ord upplivar mitt hjärta till handling och att ta in detta ord som en andlig sanning. Det handlar inte om mig som person, utan om mitt allra innersta, där Gud själv vill ta sin boning genom sin ande. Vi vet ju att våra samtal med oss själva styr oss i många andra sammanhang.

Låter det flummigt? ALLTSÅ: Vår muns uttalade ord (bekännelse) ska vara överens med Ordet vi har hört eller läst. Det är lika sant när vi säger det vare sig vi tror på det eller inte. För tron kommer av att tala. Ordet bekänna betyder faktiskt ”säga samma sak som”.

Om vi inte säger samma sak som Ordet, är vi inte överens med Gud utan ger då plats för tankens otro och resonemang.

Det kan t.ex ske sedan du har bett om en bestämd sak som grundar sig på Guds löften och Bibelns uttalande att Gud ska svara. Bönesvaret är i allra högsta grad avgörande av vad du efteråt säger. Man kan nämligen annulera sin bön med negativa bekännelser som: ”Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag har bett till Gud men…

På det sättet byter vi ut vad Gud har lovat mot vår egen fruktan.  – och så blev det med den bönen.

Jesus angår också Hinduer, Muslimer, Buddhister, newagare, Mormoner, svenska vetenskapstroende och agnostiker med flera.

Det finns en sak jag utgår ifrån när jag pratar om Jesus, och det är att Jesus faktiskt fullt ut är och var Guds son. -Därför angår det alla! Både troende och inte troende i kristen bemärkelse, men han angår också Hinduer, Muslimer, Buddhister, newagare, Mormoner, svenska vetenskapstroende och agnostiker med flera.

Som jag uppfattat saken så har alla dessa rörelser, vissa sanningar i sin tro. Så det är inte bara tomt och meningslöst. Men man står handfallen mot ”ondskans andemakter i himlarymderna” I Efesiebrevet 6:12  :”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.” Undra då på att vi känner oss stå med lera upp till bröstet kring allt vi ser och läser om idag. Jag önskar som alla andra att mina barn och barnbarn skulle få se framåt, planera och tro på att tillvaron skulle kunna stabiliseras. Våra barn och ungdomar är inte dumma. De har insett läget, men de inser också att vi vuxna är utan kraft inför framtiden.

Vittnesbörden i den första kristna kyrkan är så tydligt och kraftfullt med avseende på Jesus som Guds son (inte profet). Undren han gjorde, hur hans existens och orsaken till hans existens är så tydligt uttalade av profeterna i GT, och då särskilt i Jes 53. (slå upp kapitlet och tänk efter!)

Men som människor har vi en benägenhet att slå ifrån oss, eller uppfatta en aktiv tro på en andevärld som oförnuftig. Därför når vi inte fram till den andliga kraften. ”Redskapen” finns beskrivna i Ef 6:10-17. Avsnittet börjar med:”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.”Men kom ihåg en sak: Det är skillnad mellan att veta och kunna. T.ex kan du cykla, men beskriv det för någon så att denna bara kan sätta sig på sadeln och ”dra iväg”. Att veta vad som står i Bibeln är långt från att nå fram till att använda den kraften!

Alltså utgår jag från att Jesus är Guds son och kraften till under borde funnits/finnas där hela tiden oavsett omständigheterna, men om det hade varit så hade han fungerat som en slags trollkarl.

När han var i sin hemstad hände inte mycket: I Mark 6:1-6 står det: ”1. Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. 2. När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: ”Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? 3. Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Så blev han en stötesten för dem. 4. Men Jesus sade till dem: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.” 5. Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. 6. Och han förvånade sig över att de inte ville tro.”

Sammanhanget antyder att de som bodde i Nasaret var lite för väl medvetna om hans bakgrund. Jag är övertygad om att Jesus som barn lekte med de andra barnen. Ramlade och skrapade knäna, grät när det gjorde ont. Han var som barn är mest. Nu låg det honom till last. Det gjorde att folk inte ville ta till sig hans undervisning.  För oss finns det andra orsaker. Det är tvåtusen år sedan han verkade här som Guds son. Undren stämmer inte med den världsbild de flesta av oss tagit till oss. Dessutom vill vi inte acceptera att Gud är allsmäktig och god. Många av oss tycker sig nog ha både ett och annat att gå till rätta med om vi skulle träffa på vår Skapare.

Men tänk om han, vilket går att skymta i Bibeltexterna, på grund av vår panik, oro och otro samt ilska mot Gud precis som i Jesu hemstad inte kan slå igenom.

Då betyder det att vi kan hindra Gud att verka och på den andra sidan av myntet kan aktivera hans kraft genom vår tilltro och bön? I 2 Petr 3:12 står det: ”12. medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta.” Så vad betyder då detta? Eftersom det finns många liknande textställen just med en liknande mening vågar jag påstå att på samma sätt som vi kan bromsa Guds verk på jorden, så kan vi accelerera Guds planer genom att sätta oss in i vad han vill och be om det.

Till er som är intresserade av att själva läsa Bibeln och att inte falla i föutfattade meningar!

1
–>

1. Skrift ska tolka skrift.

Dvs. att Ordet inte kan tolkas av känslor, upplevelser eller olika auktoriteter utan vidare. Jfr Gal 1:8 ”Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.” Detta eftersom Både Paulus och de tolv apostlarna har fått undervisning från Kristus själv. ”Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor.” (Gal.1.11)

 2.  Klara bibelställen förklarar dunkla.

3. Centrala bibelord förklarar perifera.

4. Upplevelser måste alltså ses i ljuset av Ordet, inte Ordet i ljuset av upplevelser

5. Bibelns syfte är inte i första hand att öka vår kunskap eller stilla vår nyfikenhet, utan syftet är att förvandla våra liv. Detta innebär att den helige Ande ger sanningen åt, och förvandlar dem som med ödmjukt hjärta söker Gud för att lyssna, lyda och bli förvandlade.

6. Ett bibelord har grundläggande en betydelse och det avgörs av det sammanhang i vilket det står, men kan ha flera tillämpningar. Vi ser ett exempel på detta i Apg! Apg 10:10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning. Apg 10:11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, Apg 10:12 och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Apg 10:13 Och en röst kom till honom: ”Stig upp, Petrus, slakta och ät!” Apg 10:14 Petrus svarade: ”Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent”. Apg 10:15 Då sade en röst för andra gången till honom: ”Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent.” Apg 10:16 Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen.

Detta gällde särskilt för Petrus just i den stunden och vid det tillfället men tillämpningen av denna händelse lever vi i ännu idag.

7. Den bokstavliga meningen i sitt bibelsammanhang är den rätta meningen. Det betyder vad det står skrivet, och inte något annat fördolt.

8. Varje person är beroende av den helige Ande för att förstå Skrifterna.Joh 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

9. Varje person har själv friheten, rätten och ansvaret att utforska och följa Ordet efter sitt av den helige Ande upplysta samvete.

10. Kyrkohistoria och traditioner kan vara vägledande, men är på intet sätt avgörande för förståelsen av Ordet.

11. Guds löften genom hela Bibeln är tillgängliga genom den helige Ande för varje troende i varje generation.

12. Centrum i Bibeln är Jesus Kristus. Han är ”Ordets kärna (centrum) och stjärna (ljus och klarhet)”. Både i GT och NT. Han var till före skapelsen (Joh 1:1-12)

13. Likaså ska för oss klara bibelställen vara vägledande för att förstå för oss dunkla ställen.

14. Den primära betydelsen kan man  aldrig förstå utanför sitt sammanhang. Det är viktigt att veta hur en vers förhåller sig till det som står före och det som står efter. Sammanhanget måste följas, liksom parallell- sammanhang.

15. Likaså kan man inte heller se bort ifrån vilken typ av text man läser eftersom Bibeln består av flera olika texttyper: Profetiska, Historiska, Poetiska, Evangelier, brev, Apokalyptiska etc. Tolkar vi olika texter på samma sätt, kommer vi att hamna i en förvirrande situation med skenbara oklarheter och motsägelser.

Så Bibeln kan alltså inte bara läsas som en roman eller som en normal historisk text. Om man inte förstår detta, så är man bara hänvisad till sådana som jag.

Published in: on 22 april, 2013 at 19:14  Comments (1)  
Tags: , ,

En önskan från mig till er alla som läser denna blog!

Jag vet att mitt uppdrag är klart, men kanske inte alltid så att alla kan uppskatta det, men för er som uppskattar det som finns här vill jag bara påpeka några saker. (Även för er som inte alls gillar det)

Långt uppe till vänster på inläggen finns det en knapp som det står ”följer” på. Om ni klickar på den får ni ett meddeande  till er email varje gång jag lagt in något inlägg.

Längst ner (under inlägget) kan man visa vad man tycker om man klickar på DET, man kan också skiva in kommentarer.

 

Allt gott till er alla!//johnny

Published in: on 21 april, 2013 at 18:53  Kommentera  
Tags: , ,

Den troendes nyckel till allt vi ser omkring oss idag.

Jag vill här ge en kommentar till de senaste inläggen där jag blandat signaler på Jordens undergång och Guds kärleksgärningar. Hur går det ihop, månntro?

Vi måste vara klara över att vi människor lever i denna världen. Vi både vill och behöver att den ska bestå. – Dels för att vi ska känna oss trygga och dels för att vi vill kunna se en framtid för oss själva, våra barn och våra barnbarn. För oss är detta gott! Om Gud är god tycker vi att han ska stabilisera upp framtiden så som vi vill att den ska te sig.

Dock talar Bibeln om ”denna världens furste”. I Joh 14:30 står det:Härefter talar jag icke mycket med eder, ty denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till”! I Joh 3:19 står det också:”Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda…Jag ber er stanna upp och tänka till kring detta, i annat fall är det obegripligt eftersom det är en nyckel till allt vi ser runt omkring oss idag.

Jag ska föra ner även detta i en här- och nu- situation. Människans ondska och egoism har alltid funnits i viss grad, och genom att vi tänker, talar och vägrar släppa bitterhet och mordlystnad öppnar vi för det onda och ”denna världens furste” att invardera omkring oss. Det finns en dold dörr inom mänskligheten som orsakar det. Vi tänker utifrån detta, planerar för oss och våra barns framtid utifrån detta och har tills för ett antal år sedan förväntat oss att det ska vara hanterbart. Vi tror att det är vi som orsakat vårt läge och att vi med olika åtgärder också kan rätta till det. Det är först för ca tio – tjugo år sedan vi har börjat få en undergångsstämning på bred front.

Vi har försökt att lösa det på olika sätt. FN, för att fungera som konfliktlösare. [Fungerar det?] Samtidigt som vi väljer en livsstil som skapar och underhåller resistenta virus och bakterier använder vi våra resurser till att skapa alltmer effektiva mordvapen istället för att gå på djupet med vår livsstil. Vi släcker ner elen en timme/år för att rädda klimatet. Klimateffekten är redan överväldigande.  Det har hänt på två år.

Tänk på människan: Vi offrar hälsan för att tjäna pengar, sedan offrar vi pengar för att få tillbaks hälsan. Sedan är vi så angelägna om framtiden att vi inte kan leva i nuet. Konsekvensen blir att vi inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Vi lever som om vi aldrig ska dö. Så dör vi utan att någonsin ha levt. Detta är konsekvensen av vad ”denna världens furste” gör med oss.

Det jag har beskrivit här är signalerna på Jordens undergång, och vad kan Gud då göra? En viktig fråga kommer till: VILL han rädda denna ondskans planet med dess innevånare? Är det detta som är syftet? I 2 Petr 3 står det: ”ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. 13. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.Detta är kulmen på det vi ser starten på idag Så min fråga återkommer, är det verkligen Guds vilja att rädda en förstörd jord och ett släkte som har givit ”denna världens furste” makten över det hela??? Nu har jag skrivit om människosläktet: Men Bibeln talar om en lösning för de som ser på Korset! I 2 Kor 1 står det:”[20.  Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära.]…[  22. han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.]  Här finns det ett löfte om att Gud ska beskydda de som ser på kristi kors när jorden går mot sitt slut.  ( Det motsvarar ondskans sigill som är beskrivet i Upp 13: ”det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan 17. och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. 18. Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.”) Men idag har inte Antikrist framträtt i sin ”glans”, vi ser bara de inledande tecknen.

Varför kan vi då välja?

Jo, Jesus säger i Joh 12:31 strax innan han ska korsfästas ”31. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.”Så vi kan alltså välja, öppna dörren för denna världens härskare så att han kan nästla sig in, och effekterna av detta känner vi, eller välja Jesu härlighet och makt.

Satans makt runt omkring oss är inbjuden genom vårt sätt att vilja hålla fast vid vår bitterhet (vilket vi ju tycker att vi har rätt till) och hämndlystnad. Jesu makt behöver vi bara ta emot eftersom vi redan är fria.

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.” Upp. 21:1 ”Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är             borta.”                                                                                                                                                                                                                                                                 Upp. 21:4

 

 

Hur Gud verkar här och nu så som jag har berättat om det från Bibeln den senaste tiden.

Ofta när jag hör talas om, eller läser om någon som varit med om Guds undergörande kraft så handlar det om berättelser i andra eller tredje hand. ”Någon som känner någon som hört talas om någon!. Då blir jag alltid misstänksam, trots att jag har många i min nära krets som jag vet har upplevt sådant. De flesta väljer att backa när jag frågar om de inte skulle kunna skriva och berätta. Men här kommer det en nedskriven berättelse av en person som jag känner mycket väl och vars ärlighet jag litar på till 110%! Detta är en nedskriven förstahandsberättelse.

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

När jag blev ombedd att återge en händelse i mitt liv där jag tydligt sett Guds handlande kände jag mig väldigt tveksam. Ibland är jag övertygad om att det verkligen var Gud som handlade, men det går lite fram och tillbaka beroende på vart jag just då står i förhållande till min egen tro. Så tänker jag också på hur ni som läser detta ska tänka: ”men hur vet h*n om det verkligen är Gud?”.

Egentligen finns erfarenheten alltid där som en konkret händelse som jag inte kan bortförklara. Men det känns som om andras ifrågasättande får min glädje och minne bara att glida bort ett tag.

Men – eftersom det är så viktigt att andra får se vad Gud kan göra och gör så skriver jag här i alla fall!

Den första händelsen inträffade när jag var kring 20 år. Jag kämpade under den tiden med vilken ställning om någon, Gud skulle få ha i mitt liv.

Jag trodde på Guds existens och hans kärlek till mig, men hade väldigt svårt att lita på honom. För mig handlade det om antingen eller. Antingen var Gud allsmäktig, svarade på bön, och var den jag ville bygga mitt liv på, eller så var allt jag lärt mig värdelöst och tron inget värd. Jag ville tro på bönens makt, men vågade inte lite på den.

En helg under den här perioden hade jag lovat följa med några kompisar till en kyrka på en kvällsmässa. Jag hade aldrig varit i den kyrkan. På eftermiddagen samma dag började jag känna mig sjuk. Jag fick frossa och ont i halsen och började tänka att jag nog inte skulle följa med.

Jag kan tillägga att jag är en vekling som i vanliga fall stannar hemma för en vanlig förkylning.

Jag följde med till kyrkan, och medan jag satt där i bänkraden började jag ifrågasätta min logik. ”Jag skulle ha stannat hemma” tänkte jag. ”Jag tyckte synd om mig själv, jag mådde jättedåligt, och predikan fick jag då inget ut av…”. Mitt i min självömkan tittade jag upp och såg ett stort kors framme i kyrkan. Jag minns idag inte om jag tänkte något särskilt om det, om det var vackert, speciellt, eller något särskilt, men jag minns att jag fokuserade på det. Så började jag svettas. Febern gick ner i rasande takt, och jag blev då åter medveten om mina symptom. ”Håller jag på att bli bättre?” ”Nej, jag mår nog fortfarande inte så bra…”

Frossan kom tillbaka. ”Usch, det var väl det jag tänkte, STACKARS mig…” Så kom korset tillbaka i mitt synfält. Jag tappade fokus på mig och mitt, och fokuserade på Korset igen. Men det var ju inte på träbiten jag fokuserade!

Svetten kom tillbaka, jag kände mig bättre. Detta hände ett par tre gånger innan mitt tröga sinne insåg vikten av det som skedde. När jag äntligen insåg vad som höll på att ske hade jag svårt att inte skratta högt, eller gråta, eller både och… När jag fokuserade på korset blev jag frisk. När jag bara såg mig själv och mina problem förblev jag sjuk, det var så enkelt (jag kunde inte låta bli att prova konceptet ett par gånger till när jag insett vidden av det som hänt!). Efter gudstjänsten var över var febern borta och jag var i princip bra!

Jag har en otrolig hjälp av att minnas denna starka händelse, vilket jag tror var Guds sätt att ge mig en grund att stå på även i framtiden.

Maggie

När guds ord fungerar!

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Men hur går detta till och vad händer?

I Joh 1 står det: [1. I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. […Jesus]2. Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. […Skapelsen]4.I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.(...mörkret=ondskan)]….[9.Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 10. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11.Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13. som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

14. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.]

Så här ser jag det, och allt i Bibeln talar för att det är så, men det stämmer inte med vårt jordiska sätt att tänka: Jesus är Ordet, (Gud sade…(återigen Ordet), och skapelsen blev till) Men så kommer det vi har så svårt att greppa (Gå tillbaks och läs vers 9 till 12!) Plötsligt har vi hamnat i den andliga världens sätt att tänka. Lägg ihop allt och då får vi se att Jesus, inte som enbart människa, utan som andlig varelse var delaktig i skapelsen. Han beskrivs ha besegrat ondskan. Det var den Jesus som gick på vattnet, det var den Jesus som botade sjuka och som framförallt: STOD UPP FRÅN DET DÖDA? Så det ord som bekräftades var inte bara det Jesus sagt och pratat om, utan även det faktum att det finns en direkt koppling mellan gudamänniskan (Guds son) och det sagda. 

Så det ord som bekräftades var inte bara det sagda, utan även Jesus själv, UPPSTÅNDEN!

Det bekräftades genom det som står beskrivet framförallt i Apostlagärrningarna, här nämnder jag av utrymmesskäl bara en sak: (Apg 9: 36-43) ”36. I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. 37. Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. 38 Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. 39. Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. 40. Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: ”Tabita, stig upp!” Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. 41. Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. 42. Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43. Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare.

Men varför händer det inte idag daglig dags?

Jag har varit med om liknande saker, men det har känts som om det handlat om ett lotteri. Så var det inte (om vi ska tro Bibeln) för Petrus, Paulus och ”grabbarna”. SÅ VARFÖR?

Jag kan bara fråga mig hur ofta jag läser ordet? – Och hur länge? Varje dag, ja! men mer än en halvtimme Njaaaa…. Har jag låtit det sjunka ner i mitt hjärta? Ännu mera njaa… Liksom bli en del av mig? Det är ju detta som är Ordet = Jesus. Det är ju han som är kraften som övergår hela vår natur. ”Tro” utan Ordets inlemmade helhet fungerar ibland och ibland inte.

Jesus demonstrated that what he said was true by rising from the dead. He demonstrated this beyond all reasonable doubt. We can be forgiven for our selfish arrogant pride. We can know God. There is a life beyond the grave because Jesus died and rose again. God loves us even when we are his enemy. We can be a friend of God instead of his enemy, we can know God and Jesus is the way.

Är det svårt att hitta nåt att tacka Gud för?

Published in: on 13 april, 2013 at 16:19  Kommentera  
Tags: , ,

Det gamla ska förgås och något nytt ska komma.

I går skrev jag om hur ondskan håller på att förstöra jorden, och om man läser Bibeln lite noggrannare ser det ut som om allt detta är ett kosmiskt skeende, inte bara ett jordiskt. men eftersom vi som människor bara kan se så långt näsn räcker, så har vi svårt att ens se de mest diaboliska uttrycken för vad vi delvis redan är inne i.

Det finns några saker jag tycker är viktiga att få påpeka och som hör till ett helt annat skeende och som Jesus överlämnade till lärljungarna.

I Mark 16:20 Står det:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Detta är ett löfte från Jesus till alla som tror, inte bara i den tiden, utan i alla tider. Så hur illa det än ser ut har Jesus givit oss makt att stå emot allt destruktivt i kraft av det ord som har fått sjunka in i oss. Det är inte bara min tro som åstadkommer det, utan Guds mäktiga ord som vi tagit in och som vi agerar utifrån.

Detta är så viktigt att jag återciterar det jag nyss skrivit med ett litet tillägg:

Påskens budskap innebär enligt Bibeln ett TOTALT HELANDE BUDSKAP för hela mänskligheten och skapelsen. Att det är så hör ihop med saker jag började att skriva om när denna blogg var ny.

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

-Slavar under olika sjukdomar.

-Slavar under ångest och självömkan.

-Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

-Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

Oro för jordens undergång. Men om det säger Jesus: Då ska ni lyfta upp era huvuden, för då nalkas er räddning.

-Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom, bitterhet och rädsla.

Allt detta är kännetecken på satans verkan. Hans, som kallas denna världens furste.

LITE KYRKOHISTORIA

De kristna församlingarna var kraftigt förfljda de första århundraderna, det var under den tiden man talar om urkyrkan. De kunde inte förvänta sig någon hjälp från månniskor, det enda de kunde sätta sin tillit till var Herren själv. Under den tiden är berättelserna om tecken och under från Gud rätt frekventa. Denna utveckling pågick fram till år 313.

Trots svåra förföljelser fortsatte medlemsantalet i de kristna församlingarna att öka. Förföljelserna blev än värre under 200-talets andra hälft men en vändning var nära förestående. Under kejsar Diocletianus i slutet av 200-talet skedde de sista riktigt stora statsstödda förföljelserna.

Under tiden fram till 313 då kristendomen blev förklarad laglig avrättades tiotusentals kristna, och bland dem flera biskopar och andra ledare inom kristendomen. DÄREFTER, Försvann berättelserna om Guds väldiga gärningar annat än fläckvis.

Den troliga orsaken var att man hade fått en annan hjälpare än Gud, 
den himmelska världens kraft lyste alltmer med sin frånvaro.

MEN DEN TID VI NU STÅR INFÖR GER OSS ETT VÄGSKÄL:

Antingen förgås vi av ångest och undergångskänslor eller också börjar vi liksom de första kristna i katakomberna se GUD som vår hjälpare och det kommer han också att leva upp till.

Många gånger tvivlar jag, men jag har sett för mycket för att kunna förneka det.

 

%d bloggare gillar detta: