Det är skärtorsdag idag, därför vill jag skriva om den sataniska ”logiken” bakom Jesu död!
Jag har påpekat att det mesta ser ut att vara på väg att utvecklas från omsorg och hjälpsamhet människor emellan, till ett betydligt hårdare klimat. Andligt skulle jag vilja säga. Lika så att klimatet runt om helt klotet tycks kraftfullt förändras och inte bara det. Jordbävningar, ökad vulkanaktivitet, djur som dör obegripligt. Vi lever alltså i ett slags kaos vars orsak vi inte känner till. Särskilt om vi inte tar Bibelns ord som sanningsvittne! Vad jag tror att vi ser är det Bibeln kallar ”tecknen”. De tecken som ska föregå Jesu återkomst. Allt läggs tillrätta inför antikrists ankomst på plan. Den som själv vill kontrollera detta kan läsa i Matt 24-25. Även I gamla testamentet kan man slå upp.. (Daniels bok 9:27ff.)
Vi är mitt uppe i en utveckling som bara hade börjat. Allt längre kommer det att gå! Nu är det bara ett fåtal som ifrågasätter detta. Observera, DET HAR GÅTT FORT! Det är i ett accelererande tempo. Därför vill jag visa på hur påsktexterna fokuserar inte bara på det som hände just då och där, utan är ett kosmiskt skeende där även satan har en roll!
Innan skärtorsdagshändelserna tycks det finnas tre ställen där Jesus berättar för lärjungarna om det som ska ske. Jag väljer att citera ett ställe som innehåller det mest anmärkningsvärda som det ter sig för oss Det är hämtat ur Matt. 16:21 ff: ”21. Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. 22. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” 23. Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” VAAA??? Kallar Jesus Petrus för satan?? VARFÖR? Detta är en sak vi som människor normalt inte tänker på. Det var inte Petrus som person Jesus tilltalade, utan det som låg bakom hans tankar. Petrus älskade ju sin herre, han ville för sitt liv inte att Jesus skulle drabbas av detta. Det var av kärlek han sade detta. Men men det han sa kom ut den mänskliga varelsen Petrus. Men det fanns en djupare botten som drev denna utsaga. Det var till denna botten som Jesus talade. Så den sataniska logiken från djävulen själv ville INTE att Jesus skulle dö! Han anade konsekvenserna! Men ”spelet” hade gått för långt. Han kunde inte stoppa det längre!
Så kommer vi till Skärtorsdagen! Jesus kom med lärjungarna in mot Jerusalem. Följande hände enligt Markus 14!
”17. På kvällen kom han dit med de tolv. 18. Medan de låg till bords och åt sade Jesus: ”Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.” 19. Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?” 20. Han svarade: ”Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 21.Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.”
Den sista måltiden…
22. Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: ”Ta detta, det är min kropp.” 23. Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24. Han sade: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. 25.Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.””
Det är detta vi firar när vi delar vår påskmåltid med Jesus och lärjungarna… Därefter startade det vi vet att Jesus fruktade för. Han skulle bli förråd och lämnad ensam av sina lärljungar Det var en stund där mörkrets makter tagit över!
Lite mer kring ”Lidandets problem”.
Detta är ett av de svåraste, men också viktigaste problem vi har att greppa samtidigt som jag tror att det ur ett andligt perspektiv faktiskt finns ett reellt svar. Problemet är att lidandet i egentlig mening, inte kommer från Gud eller vad vi påförs av satan, utan ifrån vår inre tolkning av vad vi upplever! Om vi ser på vad som förstärkte Jobs upplevelse av lidandet, så kom det ju inifrån honom själv samtidigt som de händelser som skedde var sataniska.
Vi har alltså två två saker som styr vår upplevelse av lidande: a) själva händelsen (händelserna) b) känslan att lidandet tar över utan att vi kan se någon lösning. A) Händelsen är satanisk och orsakas av ett väsen vi inte kan påverka i den situationen. B) Gud finns inte kvar i någon lösning, den distansen är för stor i vårt tänkande. Så det blir liksom i vårt inre en situation som upplevs som utan lösning! Lägg märke till att det var så Jobs situation beskrevs och därav kom hans frustration trots att han var övertygad om sin oskuld inför Gud.
MEN VARFÖR AGERADE INTE GUD?
Hur många gånger har jag inte mött just denna fråga. Om Gud är allsmäktig och god, varför stoppar han inte bara lidandet? Ur bibelns synpunkt blir den frågan likadan som den jag ofta mött av tonåringar som vill spetsa till frågan: ”Kan Gud skapa en så stor sten att han inte kan lyfta den”? Det intressanta svaret blir att det kan han inte eftersom vilket svar man än väljer kommer de att gå emot varandra. [Kan han skapa den, kan han inte lyfta och om han kan lyfta skulle han inte ha kunnat skapa den!] NIT i bägge fallen! Men svaret på detta är att det är något som händer i våra egna skallar. Så blev det också för Jobs vänner när de skulle trösta Job. Eftersom de hade en föreställning om att det var Gud som orsakade lidandet, så ”måste” ju detta höra ihop med att Job inte var rättfärdig.
Hur många gånger har jag inte när jag var sjukhuspräst sett svårt sjuka människor. Det var av två slag, inte sällan i samma sjukdomar. I det ena fallet kan man säga att det var ”friska” människor som hade en sjukdom. Friska så till vida att de upplevde sjukdomen som något som de fick slåss mot och där Gud deltog i kampen. Inte sällan tillfrisknade dessa, ibland fort, ibland tog det tid. Men det fanns också sjuka människor, ofta, ofta, där man kunde se att de var sjuka. Hela deras väsen, inte bara kroppen var påverkad. Man kunde nästan redan innan de blivit riktigt dåliga ”se” att de gick på döendets stig. Men varför agerade inte Gud där trots alla deras böner? Jag kan bara se ett svar, Gud kunde inte trots sin allmakt.
Det var inte så att han inte brydde sig eller att han inte ville! Det handlade om något annat! Bristen på tillit gjorde att bönerna blockerades av detta inom skallbenet. Bönerna blev bara till tomma ord som aldrig nådde upp till den himmelska tronen. De blev till förtvivlade rop med en känsla av tomhet och en övertygelse om att ”någon därute” inte fanns eller agerade.
Vi vet ju hur det går för våra tonåringar som tappat tilliten till vuxna. MÅNGA går under just på grund av detta! Så blir det ju också för Guds tonåringar….(inte de som ännu fått full tillit!)
Konsekvenserna hos mig utvecklas – I realtid.
Först vill jag tacka er alla som troget återkommit för att kika in på min blog. Jag hoppas att mina inlägg kommer tätare hädanefter, de kommer, men hur tätt vågar jag inte lova eftersom det ni fick läsa i mina fyra första avsnitt om min väg tills idag… Var ett sammandrag av ett långt skeende. Det handlade i stort sett om tjugo år.
När jag sedan skrev om ”konsevenser”, trodde jag att jag hade börjat se målet. Men Ojjj… så fel jag hade! När jag hade skrivit det fjärde avsnittet upptäckte jag att jag fortfarande var på vandring. Mitt liv, min inställning och mina insikter förändrades hala tiden. För varje ”steg” [andligt] jag tog, kom nya aspekter fram. Genom Bibeln, men också genom Guds egen ledning förändrades jag sakta men säkert.
Det som stod i Bibeln och som jag var säker på var sant ville inte fungera i mitt liv. Jag hade tusen förklaringar till det ena och det andra. (Gud brydde sig inte, åtminstone då inte om mig, tänk om han inte finns, av någon orsak kanske inte mina böner gick fram?) Eller var det bara en psykologisk förvillelse?
Men om jag jämförde hur saker stod till med lite längre mellanrum, så upptäckte jag att det hände saker varje vecka. Det var en utveckling, där jag traskade på en väg med en guide som var osynlig, men bestämd. För de av er som söker Gud har på samma sätt denne guide vid sidan och inom er. Det är den helige ande, Guds ledsagare.
Hur långsamt eller fort det går har nog mer att göra med hur motspänstiga vi är mot förändring än så mycket annat.
Jag började mitt förra inlägg med: ”För länge sedan lovade jag att detta avsnitt skulle handla om konsekvenser av de fyra avsnitt i blogen jag kallade ”Min väg till den tro jag har idag”
Allt det andra var bara en berättelse om en lång utvecklingstid och för mig rätt lätt att skriva. Jag, liksom ni, trodde att denna avslutande blog skulle komma i samma takt. Men, men…
När jag började skriva upptäckte jag att jag inte själv heller hade svaret. Så vad skulle jag skriva? En teoretisk och teologisk framställning utifrån vad Bibeln säger? Eller något som var fungerande och levande för mig – IDAG? En väg jag skulle kunna visa på så att det skulle fungera för andra också? Inte bara en berättelse om vad jag hade gått igenom! Så jag var tvungen att stanna upp för att få tag i svaret på frågan, vilka konsekvenser kan jag visa på? – Och hur har dessa kommit till? Det har faktiskt varit riktigt pärsigt!
Det är ingen tvekan om att det jag hittills har berättat har varit fråga om en utvecklingstid, men var står jag nu? DET VAR JU DET JAG VILLE BERÄTTA!”
Detta gäller fortfarande, men jag ser för var dag tydligare att tron inte är något hjärnspöke, den är en del av att få vola i ett levande väsens omsorg. Ibland förstår vi det inte och ibland förstår vi det först långt efteråt.
Just nu får ni följa min utveckling i att leva i Guds omsorg i realtid. Det är därför det tar sådan tid för mig att komma fram till något att skriva. Samtidigt som det jag skriver innehåller ett större utflöde från Gud i kraft och liv än innan jag började försöka beskriva det för er.
Men en sak kan jag säga; Det är inte Gud som döljer sig och inte vill vara nära oss, utan det är vi som är mer eller mindre blinda för vem han är och vad han vill göra!
Det är den utvecklingen jag nu går igenom och som också några av er andra gör tills vi säger STOPP! För han går vid vår sida vare sig vi ser det eller inte.
Om vi inte ser det blir det nog jobbigare än om vi kan slappna av vid det löftet, det vågar jag nog också påstå.
Gud sviker inte sina löften!
Min väg till den tro jag har idag: Konsekvenser
För länge sedan lovade jag att detta avsnitt skulle handla om konsekvenser av de fyra avsnitt i blogen jag kallade ”Min väg till den tro jag har idag”
Allt det andra var bara en berättelse om en lång utvecklingstid och för mig rätt lätt att skriva. Jag, liksom ni, trodde att denna avslutande blog skulle komma i samma takt. Men, men…
När jag började skriva upptäckte jag att jag inte själv heller hade svaret. Så vad skulle jag skriva? En teoretisk och teologisk framställning utifrån vad Bibeln säger? Eller något som var fungerande och levande för mig – IDAG? En väg jag skulle kunna visa på så att det skulle fungera för andra också? Inte bara en berättelse om vad jag hade gått igenom! Så jag var tvungen att stanna upp för att få tag i svaret på frågan, vilka konsekvenser kan jag visa på? – Och hur har dessa kommit till? Det har faktiskt varit riktigt pärsigt!
Det är ingen tvekan om att det jag hittills har berättat har varit fråga om en utvecklingstid, men var står jag nu? DET VAR JU DET JAG VILLE BERÄTTA!
Alla som har haft barn känner igen det jag nu berättar. Det finns en period innan det lilla barnet tycks ha alldeles klart för sig hur det tänker och vad det vill, men kan inte uttrycka det. Det finns ett liv med tankar i barnets inre, men inte uttryckbart eftersom barnet inte kan prata än… Det pekar och ”pratar”. Vi förstår det inte, vi ser tydligt hur frustrerat baren är i den situationen och så är det någon som kommer på att hon vill ju ha vatten. Reaktionen på vattnen vittnar om att nu har vi förstått varandra. Glädjen när vattenkranen går igång är obetalbar.
Så blir barnet äldre och ”kan själv”. Skorna hamnar på fel fot, men försök ändra på det…! ”kan själv”.
Jag har kommit på att dessa tillväxtfaser har vi i tillväxten till Gud också när vi när vi börjar försöka finna en fungerande väg i relationen till honom. Först [här finns det två alternativ] försöker vi be och bönen blir mest ett förtvivlat rop, för vi vet inte riktigt ens om Gud vill svara. Finns han så hör han, men ofta vet vi inte ens det. Men för Gud är höra och svara samma sak. Svaret är på väg i samma ögonblick han hör min bön, men hur ska jag kunna tro på det?
Det andra alternativet är att en övertygelse om att Gud ”skaparen” vill ha gemenskap är så långt borta att vi inte ens ber. Men han ser ändå vår situation, och använder sina vägar så att vi inte kan behålla inställningen ”kan själv”. I den konflikten kan det bli tufft. ”He is God, and who am I to disagree”?
Vi ser tecknen som Bibeln talar om ska komma just innan Jesus kommer att komma tillbaks, vi ser den i naturen, fåglar dråsar ner, valar och delfiner strandar, ett totalt förändrat klimat, jordbävningar i parti och minut, hela världens ekonomi håller på att dråsa ihop. Och, som Jesus säger: ”12. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” Detta ser vi globalt idag.
Laglöshet sköts inte bara av de vi kallar bovar och banditer, tänk efter vad ”fas tre” betyder och resulterar i? Behovet av sömnmedel hos barn och ungdomar ökar dramatiskt. Det är en laglöshet som kommer från våra styrande politiker. Vi har snart lika många självmord som trafikdödade och självmordsförsöken är tiopotensen högre!
FINNER VI INTE TRYGGHETEN I GUD, ÄR DETTA KONSEKVENSEN SOM ÅSTADKOMS AV DEN DEMONISKA VÄRLDEN. [det är inte bara Guds himmelska värld, med änglar och Guds kärlek som existerar och upplevs som övernaturlig] Vi försöker skrapa ihop så mycket pengar som möjligt på andras (fattigares) bekostnad. Läs i tidningarna vilka som utsätts för rån , misshandel våldtäkter! Det är de svagaste, ensamma kvinnor, uteliggare, gamla och sjuka. Blir du anfallen är det oftast minst tre mot en.
OM INTE DETTA ÄR DEMONISKT ORSAKAT, VET JAG INTE VAD SOM ÄR DET.
Så åter till den tid det tagit för mig att finna konsekvenserna med Gud sedan jag skrev om ”min väg till den tro jag har idag”. Varför var det inte redan klart?
Jag började upptäcka att min tro bara var en teoretisk identifiering med Bibelns löften. Jag trodde på Bibeln, det är sant, men det var en hjärnans tro. Konsekvensen blev ganska svag. Allt detta hade aldrig fått gå in på djupet, vilket gjorde att jag bara bitvis fick uppleva Guds övernaturliga handlande. Men det fanns där.
När jag stannade upp inför allt som stod och det jag varit med om upptäckte jag att det inte var så mycket tro i hjärtat, utan mer bara hjärnan som agerade utifrån vad jag visste. (läs avsnittet [till alla kritiker: ”tänk till” Slå upp ”Josephus” så kommer ni dit) Det finns ingen religion som har så väl historiskt bestyrkta underberättelser. Och det ”trodde jag på”, men det var ju egentligen ingen tro, det var verifierad kunskap! Från flera håll.
Då blev min insikt som det står i slutet där: ”Slutligen, medan det är möjligt att undersöka Nya testamentet historiska delar, finns det ingen mänsklig metod som kritiskt kan granska utsagor om Gud eller frälsningen. Således, medan vi kan bevisa historiskt (genom till exempel citerandet av evangelierna samt de romerska historikerna Tacitus och Suetonius) att Jesus korsfästes i Jerusalem under Tiberius regering, kan vi inte bevisa med våra historiska metoder att Jesus dog för världens synd.”
Men hur skulle detta bli en verklig tro som inte bara var hjärnans påhitt? Vi måste komma ihåg att på bibelns tid, var varken Jesus, hans död eller uppståndelse en fråga om tro, de behövde bara fråga de som sett Jesus uppstånden om det var sant! ”3. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5. och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. 7. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.”
Tron handlar om det var Gud som gjorde det eller inte och om det ger oss en verklig relation med den Gud som skapat oss.
För att finna svaret på konsekvenserna måste jag börja med vad jag visste, hämtat ur historiska källor. Efter många och långa stilla stunder började jag inse att detta inte bara var en verifierad historisk händelse, utan den förändrar mig som person och hela min tillvaro!
Från den första insikten har jag sakta men säkert vuxit till min inre människa. Så konsekvensen för alla er som läser detta blir att låta denna historiska sanning sjunka in i ert inre och börja gro till ett stort träd med god frukt för omgivningen att äta av och själva börja växa!
Min väg till den tro jag har idag. Del 4
Det är onekligen en lång resa jag beskriver, med många händelser och vändningar. Jaghar faktiskt alltid till för några ås sedan trott att jag stod på samma ställe, jag kämpade min kamp, men tyvärr var den inte särskilt lyckosam. Det var sällan jag nådde mina mål, men jag ville vidare. (Vart nu vidare var, när jag gömde mig för den Gud som kallat mig och som jag lovat att följa.) Det var som i en mardröm. Jag sprang och kämpade, men återkom ständigt till samma nollpunkt. DÅ fattade jag ingenting, men nu vet jag att mitt agerande inte ledde någonstans eftersom vad jag hade gjort var att lämna den tro jag trodde att jag hade haft för att leva i den tillvaro Bibeln kallar ”denna världen”. En fullständigt logisk tillvaro uppbyggd på det vi kallar vetenskap. Den tillvaron är hela tiden uppbyggd rationellt utifrån vårt förnuft så som det kan uppfatta vad som händer här och nu. Grundpelaren där är vad vi tycker oss veta utifrån våra erfarenheter. Dödsångest är rationell eftersom det hela slutar i ingenting! Men ändå finns det många av oss som trots dödsångesten anar något mer. De erfarenheter jag hade från sjukhuset handlade om mer än ana…. (se tidigare text i detta ämnessvep) Jag formligen såg och erfor den ”andra sidan” i dödens närhet. Den andra sidan erfor jag också vid förbönsgundstjänsterna. Det var saker jag varit med om. Men samtidigt försvann de som i ett töcken allteftersom tiden gick.
En annan påtaglig sak: Och den var otroligt påtaglig! När jag hade sagt upp mig och lämnat kyrkoherdens rum vill jag gå in i kyrkan och få uppleva anden där. Jag öppnade dörren…. den ljuvliga känslan kom mot mig och jag gick inåt kyrkan. I en kyrkolokal där människor bett i generationer, vilar Guds Ande. – Sakta gick jag framåt under korläktaren och hade just passerat den, så hör jag, Just HÖR både inne i min själ och med mina öron svaret på min största farhåga. Jag hade en fastighet jag hade lån på, två barn som måste tas om hand och en fru som inte hade en fast anställning. Det fanns ingen budget för att klara det hela frågan satt i magen. Men så hör jag: ”Jag tar hand om din ekonomi” Jag stannade av ett par minuter och eftersom jag både hörde det inom mig och utifrån rummet var upplevelsen överväldigande. Dessutom upplevde jag en kallelse i händelsen.
Jag tog mig hem och berättade det för min fru.Hennes tro har alltid varit mer självklar än min, så hon blev bara glad, medan jag hade alla frågetecken kvar. Alla upplevelserna blev kvar som minnen, men som minnen ofta gör så tappade de den konkreta känslan.
Precis som erfarenheten hemma hos mina förädrar. Men den blev jag påmind om brutalt tydligt genom det som hände och som vi var två som upplevde hur boken kom ut ur bokhyllan och innehållet.
Ett par dagar senare fann jag en bok i bokhullan av en som hette David Wilkersson och som hette ”SYNEN”. Det var en liknande syn som jag själv hade haft, men som var mycket mer detaljerad. Dessutom kom den ut någon gång på 70-talet och då var innehållet helt oväntat. Första gången jag läste den såg jag det som en slutsats av en from mans föreställningar om framtiden utifrån vad han läst i Bibeln. Plötsligt såg jag att det han skrv där var helt omöjligt att förutse.
Det var en läsare från Finland som mailade och vill göra oss uppmärksamma på att det står i boken synen om ett vulkanutbrott på Island. Man kan undra vad vi kan förvänta oss nu framöver i naturen? Enligt synen så kan vulkanutbrottet på Island vara startskottet på ändetidens fruktansvära händelser.
Synen sid 26 DRASTISKA VÄDERFÖRÄNDRINGAR
Drastiska väderförändringar i väderleken som slår alla rekord äger rum runt om i världen. En del av experterna tror att detta beror på vulkanisk aska efter ett utbrott på Island och som nu förs vidare av jetströmmen i troposfären. För min del tror jag en del av förklaringen kan ligga häri.
I gångna århundranden har världen varit vittne till ödeläggande jordbävningar, värmeböljor med stora antal dödsoffer som följd. fruktansvärda översvämmningar och alla slag av bisarra förändringar i väderleken. Men sedan har allting gått tillbaka igen till det normala. I min syn såg jag mycket lite av övernaturliga inslag i de drastiska förändringar som vi sett hitintills.
Man jag ser nu mycket tydligt ett Gudomligt ingripande i allt som sker i världen. Det är bäst att världen förbereder sig för väderförändringar som inte kan förklaras med andra termer än ”Övernaturliga”. Världen skall snart se begynnelsen till ”födslovåndorna” genom historiens mest dramatiska väderförändringar, Jordbävningar, Fruktansvärda naturkatastrofer som vida överträffar allt annat skådat.
Så i mitten av tjugohundratalet var det inte lika självklart att att det var ett påhitt, det var alltför närgånget för det.
Som vanligt när det gäller sådant kom det och gick inom mig. Ibland ohyggligt närvarande, ibland bara en massa frågetecken. Men som jag har nämnt levde jag i en situation där Biblen hade börjat gro igen, min tro hade börjat förvandlas till ett diffust hopp och så fort jag kom in i en kyrka eller kapell mötte jag mest en materialistisk tolkning av Bibeln som om det mest var fråga om liknelser av den tillvaro vi lever i.
Jag kände att det var fel, men fann inte knuten. Men så hände det en sak,
En person jag kände tämligen väl ringde upp mig och berättade att han var galen, hörde röster som det inte gick att komma ifrån. Rösterna blev mer och mer påträngande och skulle ha honom att göra diverse destruktiva saker. allt från att skada omgivningen till att döda sig själv. Det var så konkret att han sa att ”snart gör jag det” om jag inte kommer ifrån detta.
Den första tanken som kliniker var Schizofreni. Men han hade fel ålder för att just den typen av schizofreni skulle dyka upp så jag frågade hur det började. Jo, han hade haft jätteont i ryggen och blev rådd att gå till en person som skulle vara duktig på massage, men som också verkligen var erfaren på reikkihealing om det skulle behövas. Han visste inte så mycket, så vad hade han att förlora?
Han beställde tid och nästan omgående blev had rekommenderad att hon skulle göra reikkihealing. KÖR! sa han. När hon började blev han först avslappnad, men sedan var det som om det lät som strömmande vatten som kom in genom öronen. – sedan kom röstena. Psykiatrin kunde inte diagnostisera honom…. [här inom klammer. Fenomenet är inte okänt och har beskrivits i läkartidningen. För den intresserade: http://www.kundalini.se/meditation.html”]
Reikki är nära kopplad mot hinduismens andliga värld, hela fenomenet är väl känt därifrån, så därför förekommer det också inom alla former av New Age.
När hanringde kände jag mig väldigt osäker eftersom jag inte ”läst min läxa”, så jag föreslog en man inom frälsningsarmen i Uppsala som jag visste hade susslat med detta. (det hela hade påhgått under flera månader.) De kom överens om att träffas och mannen från frälsningsarmen gjorde exakt som jag känt till sedan tidigare. EFTERÅT berättar min kontakt att det som hände blev liksom den omvända som när det började. Det kändes som vatten forsade UT genom öronen, och sedan var allt lungt.
När detta hände vaknade min ande jag gick från tomhet till fullständig övertygelse. DJÄVULEN FINNS OCH GUD HJÄLPER. Det handlar inte om illussioner, det är verkligt i ordets sanna bemärkelse. Så det var nog demoner Jesus drav ut i ordets egentliga bemärkelse!
Nästa inlägg: konsekvenser!
Min väg till den tro jag har idag. Del 3
Jag skrev att detta skulle beskriva den nya tiden, efter att jag varit hemma hos mina föräldrar.
De av er som trott att jag skulle barätta om en period av att liksom glida fram över ett kristallgolv, alldeles slätt… utan oro och problem kan ju bestämma om ni vill läsa resten. Men ändå handlar det om kraft, en kraft som ibland går helt utanför vad man normalt kan tänka sig. Men den syns inte, den tycks bara finnas där. Livsomständigheter bara förändras. Men det ser ändå fortfarande ut som om det händer inom ramen för vår tillvaro. Ändå är det saker som rimligen inte ska kunna hända, i varje fall inte gång på gång! ”En gång är ingen gång, men två gånger visar på en tendens, ännu fler gånger ser vi det som en erfarenhet”. Eftersom vi långt ifrån alltid kan härleda dessa erfarenheter till något vi kan förklara, kan det kännas förmätet att säga att ”vi vet”, eftersom det är en erfarenhet som är oerhört svårförklarad utanför trons värld!
Jag avslutade förra texten med följande: en vän till mig sa att han inte förstod varför den texten grep mig så mycket så jag ska försöka att förklara: Bibeltexten jag citerade är melodisatt, och vi sjöng den ofta vid förbönsgudstjänsterna utifrån1917-års översättning. Då löd den så här:
”Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske
utan genom min Ande, säger Herren,
Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske.”
Kontexten är fortfarande densamma. Något så konkret som att bygga ett tempel på den tiden gjorde den utsedde byggmästaren tveksam. Ur den situationen kommer den här texten. Slutsatsen blir då att det är inte mänsklig kraft som ska genomföra bygget, utan Gud, genom sin Ande. För de flesta av oss blir ju då raktionen, hur kan en ande fixa så konkreta saker, men tro mig! Jag har sett sådana saker ske, totalt utan möjlighet att förklara eller motivera. Det var detta som gjorde mig så tagen när jag hörde texten. Trots att jag trott att jag inte längre var ”på vägen”, så kom dessa händelser tillbaks. Inom mig blev frågan så tydlig, ”Var stod jag och var ville jag stå”? Hela mitt inre sa, jag vill hitta tillbaks! Men det hade gått 25 år och mycket vatten hade hunnit rinna under broarna. Mycket hade hunnit förändras, och jag visste inte längre hur min jordiska verklighet hade förändrats i förhållande till Gud – inte heller den andliga för den delen. Eftersom de hör ihop, var ju inte det så konstigt. Kom ihåg vad Paulus skriver i Ef. 6 :12 (Och jag ber er meditera över det eftersom det handlar om hur vi själva och vår omgivning styrs av de osynliga makterna, det är därför hela jorden lutar mot undergång idag. Och den styrs av ondskans andemakter. Det är inte bara fråga om moral, det handlar om resultatet av jordens uppvärmning, fåglar som i massor ramlar ner från skyn, allt fler och större jordbävningar, ett ekonomiskt system som håller på att falla sönder. Detta är tecken på tidens slut som vi själva har orsakat.) ”12. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.” Eller på nutidssvenska… ty det är inte mot politiska system eller kapitalister eller egoister vi har att slåss, det fungerar inte eftersom de är impregnerade av ondska som har makt på en helt annan nivå. Det är bara Guds Ande som har den makten. Redskapen redovisas i versarna efteråt i Ef6:13-18! Läs också Ef.2:2-3 ”2. den gång ni levde i dem på denna tidens och världens vis och lät er ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor. 3. Sådana var vi alla en gång, då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville, och av födseln var vi vredens barn, vi som de andra.” Det förtydligar saken ännu mer.
[Jag klamrar nu när jag går tillbaks i tiden till vår flytt hit till Stockholm. Jag gör liksom en loop! Mitt företag gick just då lysande, Jag tog ut finfina löner och kunde utan svårighet fakturera ut runt en miljon/år. För att hinna vara med i budgivningarna sålde vi det hus vi hade och magasinerade möblerna och bodde på en camping i tre månader. Med våra löner var det inga svårigheter att få tag på en fastighet, men den morron min fru åkte till sitt arbete för första dagen var det något inom mig som sa att nu var mina ”feta dagar” slut. Det var så tydligt att jag kände av nervmagen. (det var alltså innan jag varit med om mötet i min fars aftonbön.)
Inte mer än 8 veckor därefter hade mina kunder i stort sett stuvat om sina organisationer och mina kontakter var borta. Jag fick alltså ströjobb och jag fick kämpa för att alls få dessa. Det var under den tiden denna vers lästes av min far. Men ändå gick det inte så lång tid innan jag hade ”glömt” händelsen. Men gissa vem som var besviken och arg på Gud?
Men varför, egentligen? Jag hade ju inte lyssnat på det första tilltalet! Trots att det grep tag i mig och jag kände igen rösten. Sedan kom nästa steg och jag har upptäckt att det är så det fungerar när Gud vill nåt. Först stilla och inte sällan obegripligt. Inte för att det är obegripligt i sig, utan för att jag inte vill lyssna.
Så kom en kväll efter ett par månader. Jag och min fru satt vid TVn och såg på nåt ockult program. Hela stämningen i rummet hade börjat förändras. Många av er har säkert upplevt det, men det är svårt att säga annat än att stämningen har förändrats.
Så small det till bakom oss! Ur min bokhylla som var så sprängfylld att man måste hålla mot de två närmaste böckerna för att inte även de ska ramla ut om man vill ta tag i en speciell bok. Nu hade en bok kommit farande ur bokhyllan, flugit ca 2 meter och slagit i mot trappräcket. Vi tittade på varandra… vad hade hänt? Eftersom den låg uppslagen blev jag nyfiken. Gick dit och tittade. Dt var samma bok som pappa hade läst ur. Jag tittar på uppslaget och vad fick jag läsa? ”icke genom någon människas styrka eller ……”. Nu hade Gud höjt rösten. Om jag inte skulle lyssna DÅ, skulle det komma nåt till, det vet jag. Men nu var jag övertygad om läget, så jag började dagen efter söka i bokhyllorna. Någonstans fanns svaret!]
Nu är jag ungefär 5 år bakåt i tiden från nu. Förutom Bibeln var den första boken jag läste om en bok som hette ”SYNEN” och som var skriven av Wilkersson, som är mer känd som författare av en bok till ungdomar som heter ”korset och stiletten! Han arbetade med ungdomar på glid i NY (tror jag att det var) och han var ett sant vittne om Guds helande kraft även i de mest svåra miljöer.
Men boken jag läste handlade om en syn han hade före 70-talet och som beskrev vår moderna tid på ett sätt som det bara inte gick att slå ifrån sig.
Så vitt jag kan minnas har jag bara haft en syn i den meningen en enda gång, och det var natten efter att jag börjat läsa den boken. Jag hade lite svårt att somna, så jag låg klarvaken när jag började se olika inre bilder. Första scenen var en bild över hela Sverige i mörker. på somliga ställen lyste det upp med ljus. Jag förstod att det var olika kyrkor och bönhus. Men så upptäckte jag också att om jag focuserade på en plats, kunde jag liksom ”komma dit”. Första stället jag tittade på var kyrkan där jag var längst. Jag kom in genom huvudingången och på altaret luste två stakar med searinljus. Fönstren var trasiga och det drog genom kyrkan. Ljusen var väldigt nära att slockna. Det var bara lite blåljus på vekarna. Intuitivt förstod jag att det var en andlig situation jag iakttog. Det fanns lite liv, men inte mer. Jag kände mig ohyggligt oroad, men samtidigt insåg jag då att det var en framtidsbild jag iakttog. Jag förstod också att det var likadant över hela landet.
Så den nya tiden började med en rätt deprimerande insikt. MEN, och det är ett viktigt MEN. Insikten bar mig in i ett kraftfält som jag behövde läras upp i och förstå för att kunna göra nytta. Det jag nu har berättat om är det nya livets första skede. Att kunna förstå svagheten jag har i mig själv och hur jag förfar för att kunna ta emot den kraft Gud erbjuder. För det är ett erbjudande, det är inget krav. Vill vi ha det är det vårt. Vill vi ha kontrollen över vårt liv själva, blir det aldrig vårt.
Nästa steg handlar om uppbyggnaden!
Guds löfte: Inga krav, vi är omslutna av Guds kraft. Så fort vi vill ha det är det vårt!
Detta är ett ord från Gud till oss.
När ni stilla väntar inför mig lägger jag min hand på era huvuden, och genom detta helande, mäktiga vidrörande, strömmar min gudomliga Ande in i ert väsen. Avvakta i stillhet inför mig, för att ni ska få varsebli detta.
När ni vänder er till mig för att få ledning, så lägger jag min hand helt lätt på er arm för att visa vägen. Det betyder inte att ni kommer att se vägen utan bara att den redan är utstakad. När ni i andlig, kroppslig eller själslig svaghet ropar till mig om hjälp och läkedom, skänker min beröring och närvaro styrka och läked0m, förnyelse av en svunnen ungdom samt kraft att sträva uppåt. När ni är modlösa och är nära att digna vid vägkanten och era osäkra steg och er känsla avslöjar att era mänskliga krafter är i avtagande, håller min hjälpande och stärkande hand er uppe.
Var klar över att jag skapade mänskligheten och att jag var med när varje enskild människa kallades ut i ljuset för att fullfölja sin kallelse. Om livet blev långt eller kort har ingen betydelse, kallelsen fanns där ändå för att fullföljas.
Ja, mina barn, mitt vidrörande har än kvar sin forna kraft. Denna kraft har ni blivit lovade. Gå därför modiga och orädda in i den tid som ligger framför.
Den historiska bakgrunden till uppenbarelseboken
Patmos, grekiska: Πάτμος, är en liten ö i Egeiska havet och utgör en av de Dodekaniska öarna som ligger strax söder om Grekland. Under romartiden användes ön som förvisningsort för medborgare man inte ville ha i Rom eller Romerska enklaver överhuvudtaget.. En av de som förvisades dit var Jesu lärjunge Johannes. Man tror att Johannes här fick de visioner som utgör Uppenbarelseboken i Bibeln, dvs den bok där tidens avslut visas för Johannes mycket i symbolisk och andlig form. Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, en som Gud gav honom för att visa sina tjänare, vad som ligger framför. Den ende av Jesu lärljungar som vi säkert vet dog en naturlig död var aposteln Johannes, yngre bror till Jakob (Sebedaios son) och författare till Johannes evangelium, Johannesbreven och Uppenbarelseboken. Han var under många år föreståndare för församlingen i Efesus och där avled han också vid omkring 100 års ålder. När Uppenbarelseboken kom till var han också mycket gammal. Om man betänker att när Johannes skrivit denna komplexa bok ansågs han vara obildad av samtiden, då blir det för mig ännu klarare att det han skriver kommer från Jesus själv. För detta är en komplex text. Någon högre utbildning hade alltså inte Johannes. När han och Simon några år senare tillfälligt fängslades och även ställdes inför Stora rådet betraktades de som ”obildade”. Det betyder emellertid inte att de inte kunde läsa och skriva, utan bara att de inte hade fått någon klassik bildning vare sig vid de rabbinska skolorna eller hos någon grekisk läromästare.
I Upp 1:7-8 står det. 7. ”Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall brista ut i klagan för hans skull. Ja, amen. 8. Jag är A och O, [=början och slutet]säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.” Det som är inom klammer är min kommentar, liksom det markerade i vers 7. Hela detta stycke visar att Johannes pekar på en kosmisk händelse.
Det är inte bara de som är på jorden och lever just då som kommer att se honom med sina ögon, utan även människor ur alla tidsåldrar kommer att få se synen. Sedan börjar en ny tidsålder…
http://www.youtube.com/watch?v=oA8x18KFkQg?rel=0&w=420&h=315
Hur Guds makt uppstår inom oss och växer till
Det här inlägget hör ihop med mina två förra inlägg, det blir liksom tripp trapp trull kan man säga. Först nämnde jag om mitt svek till Kristus, visade på hur Petrus svek tre gånger när Jesus skulle dömas, men också hur Jesus upprättade honom och gav honom ett uppdrag för varje förnekande. Sedan hur Herrens helande kraft börjar verka. På många olika nivåer. Inte bara sjukdomar utan även hur han kan läka sår som orsakats av människors svek och förluster.
Nu tänker jag ta upp en annan sak som bygger på detta; Guds makt inom oss.
I långa stycket vänder jag mig nu främst till er som ser er som kristna, men det gäller alla. Varför jag börjar så beror på att jag har upptäckt att det finns många som ser sig som kristna, men som är så uppfyllda av hur ”man ska vara” att det ur den inställningen väller fram hårdhänta domar och ett människoförakt inför de som ”är fel”. Där finns det även ett självförakt. och rädsla att inte duga. Av det följer en depressiv livshållning som är precis tvärtom mot vad Jesus sa: ”27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” [Joh 14.27] Erfarenhetsmässigt har jag funnit att denna frid ligger mycket nära att våga se Jesu löften som sanna och verkliga.
Det finns en annan grupp som uppfattar sig som kristna och som fullständigt struntar i allt som Jesus undervisade om när det gäller syndens och dödens lag, sedan går de till kyrkan eller kapellet och ”får sina synder förlåtna”, så ger man järnet ett vecka till! ”För Gud är ju den förlåtande Guden!” Men man glömmer att han också är helig.. . De saknar också den friden Jesus talar om eftersom fridens grund hör samman med att böja sig vid Kristi kors. [Som stolta fältherrar gör man karriär i pengarnas tjänst, sårar och manipulerar sviker sina löften, prioriterar vad arbetsplatsen kräver för att nå framgång.] Detta är bara några exempel, men att lägga ner detta inför Gud och be om förlåtelse och att han ska ändra mitt sinnelag, det finns inte på hjärnbarken överhuvudtaget. NYCKELN är att när vi vill bli rena, fria och fyllda av Guds kraft, så innebär bönen om förlåtelse en bön om ett förändrat sinnelag. DET KAN VI INTE FIXA SJÄLVA!
DET JAG NU SKRIVER ÄR VIKTIGT! Allt prat i Bibeln om hur vi ska leva är ointressant om vi ska fixa det själva! Ingen normal människa har det sinnelaget! Vi kan vilja att det ska vara så, men inte fixa det. Så när vi ber Gud att förlåta oss, så gör han det, men han startar också en inre förändringsprocess inom oss. Vänd dina ögon mot hur du vill att det ska vara och Gud fixar det! Och i samma ögonblick jag önskar ett förändrat liv ser Gud bara det nya, önskade förändrade livet. Det är detta vi kallar förlåtelse. Att vårt yttre beteende kommer att förändras, tar längre tid, för det är en förvandlingsprocess!
Tänk på rövaren på korset som det står beskrivet i Luk 23:40-43 ! ” 40. Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 41. Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” 42. Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” 43Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.” Tänk efter. Hur mycket gott hade rövaren gjort? Bad han om förlåtelse? NIX, han vill bara få Jesu omtanke efter döden. RESULTAT: ”du ska få vara med mig i paradiset”! ORSAK? Hans sinnelag hade ändrats! Då välkomnade Kristus honom”
Det är mycket som då förändras, långt mer än vi kan fantisera om.
Bara ett konkret, men ovanligt exempel. I går morse vaknade min fru och hörde körsång i huset. Hon var så vaken att hon hann dra slutsatsen att jag stigit upp och satt på en skiva av Taizé. Så såg hon att jag fortfarande sov, men kören fortsatte. Jag är övertygad om att det var änglamusik. Första gången för oss, men jag har hört om det från andra håll!
Det sista jag berättar är inte det första vii har fått erfara, en gång kom hon in i ett rum där jag låg och bad (tyst) Det första hon erfor var en ljus gestalt, stor… han (hon) sträckte sig över takhöjden. Vi vet fortfarande inte varför.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 