Alla som ser om gamla filmer kan få en lite fadd känsla, man vet ju redan vad som ska hända. Delar av handlingen minns man och ibland kan man till och med citera ordväxlingar. Likadant är det med böcker. Man kan ha läst en bok och fått oerhört mycket ut av den, men så går det något år och man läser den igen och undrar vad det var för märkvärdigt med den boken!
Men det finns ett intressant fenomen som kan uppträda när man läser bibeln. Det kan handla om gamla kända bibelställen. De är lästa gång på gång. Man ”kan” dem. Inget mer med det! Men plötsligt en dag är det som om någon passage blötsligt får sitt eget liv. Det är som om bokstäverna kommer mot en, tydligare och kraftigare än förr, en ny insikt börjar infinna sig. Man slår upp paralellställen och får sig ännu mer till livs. Det är som om det inte är någon gammal text längre, det är som om den har blivit ny.
I klassisk grekiska, utvecklades senare standardspråket koiné som bygger främst på attiskan och på vilken NT är skriven. Där finns ett par uttryck för ord:
Logos, grekiska [λόγος], brukar oftast översättas med ord, men det har även många andra betydelser såsom princip, standard och logik. Där uttrycks Guds allmänna princip. Logos vädjar till förnuft och fakta. Detta gäller hela bibelns ord.
Men det finns också ett annat ord som utnyttjas i NT:
Rhema, grekiska [ ρηεμα], är Guds direkt tilltalade ord. Så när vi upplever ett bibelställe på ett speciellt sätt, har den Helige Ande förvandlat det till ett verksamt ord, just för mig vid det tillfället! Guds kraft är speciellt med när vi upplever Ordet på det sättet.
För den som umgås med sin bibel ofta tillsammans med bön är detta inte helt ovanligt. Det betyder att Gud talar direkt till dig genom sitt ord genom en passage du aldrig förr har uppmärksammat djupare.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera