Jag vet inte hur ofta jag har hört meningen .”ja, dom religiösa är värst, för dom kan bara gå till kyrkan på söndan och få förlåtelse och sedan är dom igång igen.”
Jag tror faktiskt att det inte sällan är en verklighet, -tyvärr. Men vad gäller? Om pastorn eller prästen är en god talare säger folk: ”Vilket bra predikan”. Predikan kan ha handlat om vikten av att ha omsorg om de som inte är höga i ”rang”. Om frikostighet mot de fattiga, vilket ofta förekommer i Bibeln. Sedan går de till tunnelbanan, kliver över benen på de hemlösa som sitter där utan att alls koppla ihop det med vad de just hörde.
Den som är född på nytt ser sina medmänniskor ur Kristi ögon eftersom de har fått hans Ande. Vem tror att Jesus bara skulle gå förbi den hemlöse?
LÄS OCH TÄNK:
”2 Kor 5:14 Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. [kap]
2 Kor 5:15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.”
Sedan ett par versar senare:
”2 Kor 5:17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.”
Som Nikodemus undrade: ”Hur ska man kunna födas på nytt? ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?”
DETTA GÄLLER:
När Jesus dog kunde han, eftersom han var en representant för hela människosläktet ta straffet på sig för våra fel och brister. Straffet är redan taget! För den som vill bli fri från sitt förflutna och sitt kalla hjärta är syndens konsekvenser redan tagna! I samma stund som vi ber om förlåtelse träder det Jesus gjort i kraft.
Tänk er människan som en skrivplatta vi brukar ha att skriva på i våra konferensrum! Den vita, som man bara drar med en ”sudd”. Den är fullklottrad med allsköns fel, brister och händelser. När vi ber om att bli fria kommer det bara en hand med märken från korset som håller i sudden och rengör tavlan. I det ögonblicket blir man född på nytt. Ett oskrivet blad, som det nyfödda barnet. Vår brist på tro är också synd, så den raderas också ut. ALLT!
Det fiffiga är: …att så länge vi håller oss till Jesus börjar det växa fram en ny inställning både till oss själva och till andra människor.
(klicka för att se sången sjungen)
LÄS TEXTEN I DENNA SÅNG:
1.Upp, min tunga,
att lovsjunga
Hjälten, som på korsets stam
för oss blödde,
led och dog,
som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.
2.
Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för både tid och evighet.
Han förvärvade
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.
3.
Vi förlossas,
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.
4.
Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden,
som vid handen
leder oss till salighet.
Detta är konsekvenserna av vad Jesus gjorde, Texten beskriver min tro exakt!
Här är den framförd som en lovsång! Men tyvärr är förspelet lite väl långt, men det kan vara värt en del det också!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Det här är intressant. Men jag har aldrig hört det av de som är religiösa!
Jag vet, tyvärr. Det är ett av huvudskälen till att jag öppnade denna blogg. Jag vill att folk ska få veta. Oerhört många vill finna en relation till den Gud de faktiskt tror på, men vet inte hur stigarna ser ut. Idag har förfallet i många församlingar och kyrkor gått så långt att det nästan mer fungerr som en traditionsbärare än en del av vårt verkliga liv!