Här finns det rätt mycket att säga, men generellt gäller att det vi förväntar oss och litar till (tror) tenderar vi att få. Om vi litar till oss själva,så blir det ju vår egen styrka och/eller svaghet som påverkar.
Om vi tänker oss att inne i vårt hjärta finns en tronstol. Det som besitter den platsen i våra liv avgör hur vårt liv kommer att gestalta sig. Med alla dess egenskaper. Väldigt många människor vill bestämma själva. Då får gener, uppfostran, fruktan, självmedvetenhet etc. oproportionerligt stor plats i våra liv.
Det var sådant som upptog mina vakna nätter. Det värsta är att man tror att det är just i de ögonblicken man ser verkligheten som den är! Men det är ju fel! Vi ser bara en del av verkligheten i dessa situationer. Hela verkligheten ser vi först när vi lämnar över hela vårt jag till Gud och låter honom vara kung i våra liv.
Detta är som jag skrev en process som tar tid. Att få se hur hans verklighet faktiskt. etableras med kraft i våra liv. Men redan från första önskan att han ska komma in i oss och leva sitt liv gör han det.
Så därför kan jag säga till alla som önskar det: Du behöver inte söka Gud eftersom han redan har funnit dig och tagit sin boning i dig. Så problemet är inte att han inte finns där, utan att du inte har upptäckt det! Men observera: när du väljer bort hans närvaro och bara fokuserar på ditt eget liv, så tynar hans närvaro av.
Här kommer en sak som Jesus berättade om att vara sig själv nog och att inse behovet av honom.
Luk 18:9 – 14
[För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: [kap]
”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. [kap]Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.
Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet* och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. [kap]
Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”]
För er som kanske inte är så bibelsprängda nämner jag bara att Fariséerna på Jesu tid var andliga ledare som gärna såg sig själva som en slags andlig elit. De ansåg att de genom all hålla alla bud kunde vara rättfärdiga inför Gud. Detta resulterade i en slags självbild av en religiös överklass.
Publikanerna var tullindrivare och väldigt illa sedda av de flesta eftersom de var kända för att både obehörigt roffa åt sig pengar för egen del och att gå Romarnas ärenden i ockupationen av landet.
Detta är ett exempel på hur radikal Jesu undervisning egentligen var och varför den retade den religiösa överklassen så att de till slut stämplade till den skenprocess som till slut ledde till korsfästelsen.
Mer om Guds väg kommer….
Till slut en gåva till alla mina älskade läsare:
[Lova Honom, prisa Honom, alla folk, gör Honom stor för evigt. Även min själ, prisa Honom!]
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera